Min kompis Petra bjöd mig på en härlig fisklunch igår. Returangen heter Wedholms fisk och är fint skit. Varken jag eller Petra hade varit där tidigare men så fort vi satte våra snöblöta skor på den nypolerade parketten och möttes av  Bertlingkonst på dom gråmålade väggarna förstod vi att vi skulle vara tvugna att hålla lägre profil än vanligt. Alltså inte gapskratta i högan sky, gestikulera med dom yvigaste av gesterna eller prata med mat i mun.

Wedholms fisk må vara stelt och stiff men det är fanimej den godaste helgeflundran jag ätit i hela mitt 39åriga liv. Ja, det hette tydligen helgeflundra förr i tiden, nu säger man ju hälleflundra. Förutom på Wedholms fisk, där säger man fortfarande helgeflundra. Till helge åt vi kokt potatis, brynta champinjoner och dijonhollandaise.

Så här strålande glad och mätt är man vara om man heter Petra Mede och har ätit stans godaste helgeflundra. Vi lyckades inte så bra med att hålla någon lägre profil utan salvade iväg det ena högljudda gapskrattet efter det andra under den fantastiska lunchen. Några skitnödiga kostymnissar skruvade lite besvärat på sig men det var inget vi tog någon större hänsyn till. Våran fantastiska servitris som jobbat på Wedholms fisk sedan det öppnade 1985 var som en tjock historiebok och berättade gamla anekdoter om Bengt ”Bengan” Wedhom som var startade och ägde resturangen. Bengan gick bort 2001 och det sägs att han var den första som 1968 serverade pizzan på sin första resturang Östegök på östermalm. Så skänk en tanke till Bengan Wedholm nästa gång ni mumsar på en calzone. Utan honom hade ni kanske bara tuggat på en torr riskaka.

Idag var jag hundvakt åt en söt afrikansk lejonhund, eller rhodesian ridgeback som dom också heter. Dagens väder bjöd på blixthalka av rang så när vi var ute på kisspromenad gled både jag och hunden fram som två bambis på hal is.

Som tur var såg ingen min uppvisning i gymnastik på is, bjöd nämligen på en ofrivillig spagat och ett par lättare vurpor innan vi gled hem till lägenheten igen för att massera våra blöta tassar.

Kram.

Jag är en amatör. Förr om åren har jag haft orgie i semmelätning och jag har som mest klämt sex stycken under en och samma dag. Jag var så lycklig att fettisdagen äntligen var här. Men. Jag orkade bara få i mig en enda ynka semla. EN semla?!? Jag är ju inte klok. Lite ledsen blev jag allt. Är det åldern? Slutar man älska semlor när man blir äldre? Nåväl, livet går vidare. Snart är det påsk och då siktar jag på ett megastort Påskägg proppfylld med marsipanharar!!!

Nu längtar jag till påsken.
Kram

Nu är den här. Julafton.

Min julafton.

Fettisdagen.

Idag får man äntligen äta fettisdagsbullar. Fastlagsbullar. Semlor. Jag säger detta i plural för idag får man verkligen äta hur många man vill. Det får man verkligen.

Jag brukar vara jädra duktig med att vänta med att glufsa i mig semlorna tills den riktiga fettisdagen har anlänt. Och när den kommer får man äta hur många som helst. Hur många som helst. Och nu är den ju här. Idag ska det ätas semlor. Som jag längtat.

Jag blir faktiskt tårögd och extra lycklig på semmeldagen. Lite löjligt euforisk. Nipprig i kroppen och otålig. Jag planerar mina semlor med omsorg. Det blir en semla istället för lunch, en till eftermiddagskaffet och sedan två eller tre stycken till kvällen. Lätt.

Jag har ett konditori runt hörnet från där jag bor som säljer riktigt fina semlor. Där kommer jag stå om en timme och beställa underverken.

Jag har inget mer att säga, jag kan knappt prata och ännu mindre tänka klart, jag får tunghäfta och tappar all förstånd på fettisdagen. Munnen vattnas och kroppen vibrerar av välbehag. Snart står vi där i år igen. Jag har precis varit på konditoriet, kommer hem och lyfter varsamt upp en av dom vackra bakelserna ur papperspåsen. Tittar på den. Ler av välbehag. Semlan ler tillbaks. Det florsockrade locket har hamnat lite på sniskan och vi skrattar till lite, semlan och jag . Kärlek uppstår. Jag tar första försiktiga tuggan. Himlen öppnar sig och änglarna sjunger någonting passande. Smaklökarna sprängs i min mun. Jag är så lycklig.

Sen är jag förlorad. Semlan har mig i sitt underbara våld och det finns ingen återvändo. Och det ska det inte finnas, heller. Det ska ätas. Hela dagen.

Jag är hard core semmelälskare. Finns det flera där ute som är som jag? Förutom Bert Karlsson.

kram

Ibland blir det inte alltid vad man hoppats på….

Igår bjöd jag och min Niklas Carin da Silva och hennes Niklas på middag.

Jag är grym på att koka ägg och hälla upp yoghurt i en skål. Sen är jag duktig på att trycka på Nespressomaskinen så det kommer ut gott kaffe. Min Niklas är mästerkock och kan förvandla luft till sås, vatten till vin och eld till kött  så han stod för trollandet av matlagningen. Jag dukade bordet. Kvällens meny bestod av kalvfilé och svamprisotto och en ”draåthelvetevagod”- flaska Ripasso rödvin.

När Carin och hennes Niklas anlände med stora leenden och hembakta macaroons bjöd min Niklas på lite plock som förrätt, vatenmelon och feta på en tandpetare och tapenade på en crostini, grustini, rösti eller vad det heter, den där snustorra brödbiten.

Jag och Carin kvittrade som små kanariefåglar och fjärilar dansade runt i våra magar. Vi skulle inte bara äta utan även kolla och dissekera oss själva genom att titta på söndagens avsnitt av ”Så ska det låta”, där vi var med och tävlade i samma lag. Min Niklas hällde upp en stark drink till mig och Carin, inte för att lugna våra nerver utan för att få tyst på vårt tjatter.

Sen började spektaklet. Vi var inte så jättefokuserade eftersom min Niklas mat var så gudomligt god så ”så ska det låta” hamnade lite i bakgrunden, men det lilla vi såg var vi nöjda med. Carin debuterar i programmet och jag tyckte hon var grym, avslappnad och glad i hågen. Sen måste jag säga att Andreas Weise som tävlade i andra laget med Babben Larsson bjöd på några riktigt sköna låtar med sin übersnygga röst.

Vi vann. Skönt att vinna ibland även om det bara är på lek.

Imorse upptäckte jag till min fasa att vi inte hade någon frukost. När jag öppnade kylskåpet gapade det tomt och ensligt förutom på en liter mjölk och Carins macaroons. Perfekt start på dagen, tänkte jag yrvaket och mumsade i mig ett par stycken och fick en härlig sockerchock.

Appropå ”Så ska det låta”. Jag vet inte riktigt vad vi försöker lägga ihop för ord just här…

Kram.