OK, min lilla ”memory lane innan jag fyller the big 40 -EgoTV” fortsätter. Här är en fin liten bit jag sjöng när jag spelade huvudrollen i ”Saturday night fever” tillsammans med Therese Andersson. Året var 2005 och jag var mager som en jakthund och hade hår.

Igår fotades jag för en nyexamerad fotograf, Daniel Wiland. Han behövde lite bilder till sin ”portfolio” och jag fick se riktigt snygga bilder som han tagit på olika artister som Hanna Lindblad och Kim Sulocki, så jag tackade ja utan att blinka för att modella lite lätt. Det var en avslappnad timme på resturang Griffins med skratt, seriöst posande och hundra koppar kaffe eftersom fotningen var kl 09.00 på morgonen.

Inte illa pinkat för göbbe på snart 40 år!!

Kram!

På söndag fyller jag då alltså 40 bananer och det är med blandad förtjusning jag börjar inse det faktum att jag snart går in i ett nytt spännande decenium.

Tänkte fram till den 20e maj bjuda på lite ”memory lane TV” eller rätt och slätt ”ego TV”, lite små glimtar från min karriär som artist. Jag börjar med ett klipp från 1988, jag var 16 år……

Jag vet att jag kommer få en överraskningsfest och det är så fantastiskt kul och lite läskigt, men jag vet inte näääär, vaaar eller huuur. Mindre kul. Börjar bli nervös och tittar mer en gång över min axel när jag går på gatan. Vet ju inte riktigt när festen blir av men jag tror det kommer ske på söndag. Eller torsdag. Eller fredag. Hjälp. Jobbigt att inte ha kontroll. Hjälp.

Kram.

Här står jag och är glad i hågen.
Jag och Tess gick på premiäröppningen av Melker Anderssons nya italienare ”trattoria” på Kungsholmen.

Det smaskades på pizzabitar med tryffel och ruccola, oso bucco(?) och strimlad kalv med nån fräsig sås. Vinet dinglade i lokalen och vi gratisätare njöt i fulla drag. Träffade Tobias Karlsson i vimlet och vi hängde hela kvällen, mycket trevligt. När festen dog åkte vi vidare och tog ett glas på sturehof och pratade livet
Och käkade lite till.

När klockan blev tolv försvann jag som en avlöning, eller som Törnrosa,minus den tappade skon. En mycket trevlig kväll med min bästis och Lets Dance Tobias.
Tack söta ni som skickat krya hälsningar till Niklas. Han ligger kvar på sjukhuset och har riktigt ont, stackarn. Hoppas han kommer hem imorgon.

Om 6 dagar fyller jag 40 år. Gulp.
Kram.

När min fästman Niklas kom hem igår klagade han på att nåt var knas med magen, fast mer som om han hade fått magkatarr. Trodde han. Vid halv fem i morse var han tvungen att åka till akuten. Blindtarmen. Aj. Niklas fick morfin så han blev hög som ett hus men när det försvann ur kroppen kom smärtan tillbaks. Han fick en tid för operation nu ikväll. Stackarn.

Okej då, kanske inte var så svårt att gissa.Men sjukt fula blev vi.

Det var fina Pernilla ”Pörni” Wahlgren och jag som hade bytt ansikten med hjälp av den roliga appen ”face swap.” Vi hann ses en snabbis igår i Göteborg efter mitt gig på Scandinavium. Pörni hade dansat med sin fina Lets dance partner Tobbe på någon tillställning och vi möttes upp på Göteborgs godaste italienare, Caleo. Jag tror vi skrattade oavbrutet i en intensiv timme innan stället stängde och vi tackade för oss. Men nog om Pörni.

Jag var i Göteborg för att uppträda på Astra Tech´s världskongress.

2500 pers skulle äta trerätters, lyssna på en herrans massa tal och få underhållning. Temat var årstiderna och förutom den gigantiska huvudscenen fanns det ytterligare fyra andra scener utplacerade i Scandinavium.

Andra artister som var med var bl a Jenny Berggren från Ace of Base. En mycket trevlig tjej med många talanger. Hon gestaltade våren och ”kulade” för att locka till sig kor. Ja, det är det ”kulning” är till för, egentligen. Men inga kor kom. Det var riktigt häftigt att höra henne ljuda på extremt höga toner.

Lina Hedlund var en upphottad version av ”skräphögen” från Fragglarna och sjöng in hösten.

Musikalartisten Fredrik Lykke fick gestalta både våren och senare på kvällen även vintern. Den karln sjunger så fantastiskt bra. Vilken inlevelse.

Jag glömde ta bild på Andreas Jonson och mig själv men vi var bara med i finalen, som var sommaren. Vi behövde inte spöka ut oss utan körde våra vanliga scenkläder.

Dansarna Eva och Linda var med i alla årstider. Här är dom våren….

Här är Eva en vildvittra, jag menar hösten.

Eva bjuder på en somrig stretch.

En söt liten gosskör sjöng ”nu grönskar det”. Några av pojkarna hade precis hamnat i målbrottet så det kluckades lite här och där när dom försökte hitta dom högre tonerna. Väldigt gulligt och rätt så roligt.

Maia Hirasawa sjöng en melodi om Göteborg på den runda scenen som sakta åkte upp mot taket under numret.

Hela kvällen var sjukt påkostad och gästerna dansade och sjöng med när vi bjöd på finalen som bestod av några Abbalåtar och Europes ”final countdown.”

Nu till något helt annat: Jag visste inte att Göteborg har en egen ”Starbucks”? Vad är det för fasoner? Varför har ingen sagt det till mig??? Jag är väldigt avundsjuk, älskar ”Strabs”….

Kram