Idag stod det ”frösundavik, Herbalife” i schemat.

Anlände i frösundavik vid 17 tiden för sound check tillsammans med Maria som var kvällens pianist. När hon inte spelar piano är hon inte bara en av mina bästa vänner utan också ägare till det management som jag ligger på, Unlimited management. Vi har känt varandra i………nu måste jag tänka…. Jo, vi träffades första gången 1987 då hon kompade den lilla kvarteren som jag var med i då, blott 15 år och nästan okysst. Vi hette ”Stage four” och dom andra nykläckta medlemmarna var Lisa Nilsson, Lizette Påhlsson och min kompis Peter Jöback. Några år senare började jag jobba på Wallmans salonger och Maria var våran pianist. Efter några år startade Maria ett eget musikevent/bokningsbolag som har gått som en dans i flera år och idag har hon 5 glada anställda som bokar en salig blandning av artister till firmafester, konserter och föreläsningar. Även om jag och Maria inte jobbar så jätteofta ihop(förutom att hon är lite av min chef och vi ses ofta på kontoret, så klart) är det alltid lika kul när vi får mussisera ihop. Som ikväll.

Min ”sångpartner in crime” för kvällen var den alltid lika härliga och grymt duktiga Micke Grahn.

Okej, jag lägger ut den här bilden igen så ni hajjar grejen: Om ni tycker jag ser glad ut så är det ingenting mot vad gästerna var ikväll. Salongen var fylld med folk som jobbar med ”Herbalife” och maken till ett mer piggt, raskt och allert gäng får man leta efter. Från att Maria la första ackordet på pianot tills att vi sjöng den sista tonen på finallåten så stod alla sprättiga herbalife-are upp, klappade frenetiskt, dansade euforiskt, tjoade och busvisslade, filmade, fotograferade och sjöng med till 100 procent. Det blev nästan som en galen rockkonsert. Eller ett väckelsemöte. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Något där emellan, kanske. Under hela kvällen var energin på sin högsta alptopp och när vi vid 22 snåret tackade för oss hade festen bara börjat.
Jag måste nog ta och prova en Herbalife shake eller två om man blir så där tokig och bananas. Fast på ett kul sätt. På ett extremt vaket sätt. Jag, Micke och Maria spelade och sjöng tills vi dröp av svett och stämbanden nästan gav upp. Det var verkligen en maxad och kul spelning

Vårt omklädningsrum var egentligen ett gigantiskt lekrum.
Här är jag Pippi i tygtub.

Det gick även utmärkt att ligga lite ledig i denna följsamma tygtub.

Kramade gosdjuren. Dom var mjuka.

Lagade mat på minispisen. Resultatet blev lite smaklöst.

Hästen heter Blanka.

Chillar i minilogen.

Hatar krokodiler.

Tack och godnatt Micke och Maria för en grymt kul spelning.

Och tack och godnatt ”Herbalife”. När ni nu går och lägger er. Jag skulle tippa på att ni släcker lampan om en sisodär två veckor…..