Igår tog jag och min starbuckskaffe en taxi till den snajdiga stadsdelen Marylebone där min kompis Kajsas vän Fredrik jobbar som käftis. Jag har hängt med Fredrik två kvällar i rad och han är en härligt sprudlande göteborgare som är mästare på att göra underverk med folks tänder. För några månader sedan knackade Ozzy Osbourne på dörren till Fredriks mottagning och ville få en ny framtand. Han hade råkat slå ut halva sin tand och ville att Londons bästa tandläkare skulle ge han en ny. Fredrik är alltså the shit.

Jag har länge velat fixa några av mina tänder. Mina två framtänder saknar emalj efter onödigt hårt borstande i 30 års tid plus att flera små tandflisor har lossnat på ett par andra PLUS att jag har rejält brett mellan några tänder, speciellt den ena hörntanden. Så Fredrik erbjöd sig att fixa till dom. Då säger man inte nej. Inte kanske kanske heller, för den delen.

Sex av dom värst drabbade tänderna fick nytt liv och några byggde han ut så att det skulle se jämnare ut. När han var klar kändes det som om han slängt in ett helt handbollslag i käften och jag såg ut som snyggare variant av Snurre Sprätt. Men efter att han slipat och fixat så blev det så snyggt! Helt plötsligt fick jag hörntänder!

Snyggt va! Nu ser mina nya tänder sjukt vita ut men det är dom inte. När jag tog bilden på mina nya gaddar så lös solen in på mottagningen vilket gjorde att dom såg ut att vara i det vitaste laget. Men tittar man i vanligt ljus så ser man att dom är lagom ljusa. Fredrik har gjort så att varje tand har sin egna form, precis som jag hade innan bara det att dom är ett uns bredare, lite tjockare, lite vitare och mycket stabilare. Det ser inte ut som ett sånt där fejkat amerikanskt smajl där alla tänder är exakt likadana. Nej tack och lov för det. Jag är supernöjd. Och superfattig. En bra investering.

Fredriks tandläkarmottagning var extremt flådig med en egen champagnekyl vilket gjorde att jag blev väldigt törstig. Och på tal om törsdig, efter att Fredde gjort mig fin i munnen promenerade vi hem till hans vackra hus där hans man precis hade kläckt en flaska skumpa för oss att njuta av i deras vackra trädgård. Dagens törstsläckare. So very posh. Min kompis Kajsa dök upp för ett glas och inspektion av mina nya gaddar. Hon gav dom 5 vita badbollar av 5 möjliga.

Efter champagnefesten hos Fredrik och Jerry tackade vi för oss och hoppade in i en engelsk taxi för att äta middag med Peter innan han skulle göra dagens andra föreställning av ”the phantom of the opera”.

Vi käkade urgod thaimat och jag spillde soyasås på mina ljusa byxor. Bajs också.

Medans Peter gick tillbaka till teatern för att få sin fantomensminkning sprang jag hem och bytte byxor till något mer o-soyigt.

Fantomen på operan var helt fantastisk. Musiken är kanske inte den lättaste på sina ställen. Den är som en operamusikal. Extremt pampigt och suggestiv. Peter var magiskt bra. Jag har aldrig sett honom så där överjävligt bra. Jag menar, han är alltid bra. Men det här var något i hingstväg. Jag grät av lycka och stolthet i applådtacket då hela publiken ställde sig upp med glada utrop och busvisslingar när Peter kom ut för att bocka och buga. Är så glad att jag hann se honom innan han slutar spela på West end om några veckor. Efter föreställningen mötte vi upp Måns Zelmerlöw som också var där och tittade för ett glas vin och eftersnack. Måns gav Peter och föreställningen 5 fantomliknande badbollar av 5 möjliga. Det gjorde jag också.

Nu är jag hemma. Hemma till verkligheten. Vill åka tillbaka snart. Älskar London.
Kram