Om några veckor ska jag åka till Kina och jobba, sa jag bara sådär i förbifarten. Men det är sant. Helt knasigt. Berättar mer när det närmar sig.
Det är en massa visumpapper som ska fyllas i plus att kineserna behöver två stycken passfoton till visumet.
Vart tar man passfoton någonstans, nu för tiden? Det finns ju knappt en fotoaffär kvar i stan efter att allt har blivit så jäkla digitalt och datoriserat, sa Andreas Lundstedt 75 år. Vem lämnar in en rulle film för framkallning, liksom. Och vart fasen tar man passfoton någonstans?
Min manager Maria försäkrade dyrt och heligt att det minsann ska finnas kvar en sådan där fotoautomat på T-centralen. Hm. Gör det verkligen det?
Misstänksamt tog jag hojjen och cyklade i motvind ner mot stan för att undersöka detta.
Se på fan, det fanns inte bara en utan två fotoautomater brevid varandra vid en av entréerna till Centralen och som har gått mig obemärkt förbi. Eller snarare att jag har gått förbi fotoautomaterna obemärkt. Hm.
Hur var det man gjorde? Just det, mynt ska stoppas i automaten. 80 kronor. Åttio kronor?!!! Rena stölden! Men vart stoppar man i mynten, då??
Jaha, där.
Ok, tio.. Tjugo… Trettio… Fyrtio… Femtio…. Sextio… Sjuttio…. Helvette! Jag har ju bara sju tiokronor. Jag behöver ju åtta tiokronor, för bövelen! Hur får jag tillbaks pengarna? Vart trycker jag?!? Hallå?
Nehe. Det gick inte. Amäh! Där försvann dom pengarna. Morr.
Betala med kort. Jaha, jag får väl göra det istället, då.
Så, då drar jag mitt Visakort.
Titta in i hålet, ok. Sitter jag i rätt höjd nu då?
Rätt avstånd? Jo, jag tror det. Inte säker. Nu blir jag stressad. Aaaaah. Vänta! Nu räknas det ner… 3….2…. 1… Aaaaah. Vänta!
Hur ska jag se ut???
Plutläpp?
Näpen tös?
Lätt sammanbiten?
Aaaah, hur ska jag se ut???
Likgiltig?
Det blir bra. Likgiltig.
Okej, så kommer dom se ut. Är jag så gul?
Jaha, nu skrivs dom ut. Shit vad snabbt det går.
Plopp. Klara.
Är jag så gul?
Två minuter och 150 kronor senare var det klart. Sicket rån.
Cyklade vidare till kontoret där Petra satt och jobbade. Stal en puss.
Cyklade hem och svidade om för kvällen.
Hej, jag är 40 år och lärde mig för några dagar sedan hur man knyter en slipsknut.
Men hur var det nu man gjorde……
Inte riktigt nöjd med min aftonstass. ”Välkomna till Lundstedt aviation. Jag heter Andreas och kommer vara eran steward på den här resan mellan Kungsholmen och Teatergrillen på Stureplan som kommer ta sju minuter och femtiotre sekunder. Var vänligen spänn fast era säkerhetsbälten. Efter take off kommer jag komma ut med vagnen och servera kylda drycker och rostade jordnötter”. Så får det bli. Hinner inte byta om.
Efter landningen på Teatergrillen träffade jag upp fina Johanna och vi smaskade i oss en varsin fiskhistoria.
Två fiskiga timmar senare tog vi en lång taxiresa till världens ände, Lidingö, och ”resturang J, Gåshaga sea lodge” där jag uppträdde för Leila 50 år och hennes 100 närmsta vänner. Jag bjöd på Frank Sinatralåtar och avslutade i ett rasande klimax i form av ”Disco inferno”. Slipsen i pannan på herrarna och höga klackar i taket på damerna.
Genomblöt av svett och en lång taxiresa hem till Kungsholmen och verkligheten.
En mogen banan och sen marsch pannkaka bums i säng.
Kram, fina ni.
