Tack alla för era fina kommentarer, det värmer oerhört.
Säger man höst nu? För visst har det blivit rejält svalare i luften. När jag vid niosnåret i morse traskade upp till Fridhemsplan för ett frukostmöte så var solen framme men termometern visade ynka 13 grader. Så nu säger man väl höst. Eller sensommar? Ja, vi säger sensommar. Hösten får vänta en stund till.
Jag får tyvärr inte berätta mer om min dag och vad jag gjorde med två kameror praktiskt taget uppkörda i min röv under tio långa och intensiva timmar. Det har varit en intressant och givande dag blandat med tårar och skratt. Resultatet får ni se senare i år.
Fick den här bilden skickad till mig idag. Min gamla kollega Terran hittade den när hon städade igenom sin lägenhet. Jo, det är jag. Från när jag spelade huvudrollen i musikalen ”saturday night fever” på Oscarsteatern. Jag var mager som en jakthund och vig som en panter, hade 11 klädbyten och var med i varje scen. Använde stämbanden högt och lågt, dansade discodans så svetten lackade, struttade omkring i mina 70 tals dojjor med hög klack och ägde scenen som den hormonstinna Itallion stallion Tony Manero. I finalscenen hade jag på mig den klassiska vita kostymen med utsvängda ben som fladdrade behagligt runt mina vader och när publiken varje kväll ställde sig upp och sjöng med i ”night fever” var känslan total. Det var verkligen min drömroll och jag älskade varje sekund. ”Saturday night fever” är bland det största jag har gjort i min artistkarriär. Men jag minns ändå den tiden med lite vemod. Hela resan i musikalens värld fick en väldigt guppig och tråkig start och jag höll på att sumpa min chans. Mer om det får ni läsa i min bok…. Mo ha ha, är inte det en cliffhanger så säg!
Kram från soffan.
