Stånk och stön. Idag sparade inte min PT Cai på krutet. Efter den stenhårda timmen kravlade jag in till omklädningsrummet och dog en smula.

Plaskvåt och knäckt. Men efter några minuters pustande och en protein shake senare kände jag mig levande igen. Den känslan när man känner sig ännu piggare och starkare än man gjorde innan man satte igång och träna är så fantastiskt skön. Jag kan vara trött som en gnu när jag kommer till gymmet och när jag lämnar brottsplatsen är mina steg lättare om än lite ömma. Och hjärnan är klarvaken.

Bogseringsdrama utspelade sig på gatan utanför kontoret idag. Roffe kom och släpade bort en felparkerad bil och vi tyckte alla nästan lite synd om mannen eller kvinnan som lär bli rätt förvånad när han eller hon ska ta sin bil för att köra hem efter jobbet för att laga kvällsmat för att upptäcka att bilen är puts väck. Kommer svida rejält. Åtminstone i plånboken.

Kvällen avslutades på resturang ”Sangria” med Josefin som fyllde år.

Josefin, donnan längst till höger, jobbar på Unlimited management där jag ligger och är som min högra hand. Eller vänstra. Nej hon är båda mina händer. Hon håller koll på mitt schema, mina jobbokningar, intervjuer och pengar, ja allt som har med mig att göra med mitt jobb. Utan henne hade jag nog bara suttit och gapat helt handlingsförlamat. Hon är skarp som en kniv och effektiv som få. Och hon fyllde 27 år idag! Hurra för dig. Din present kommer imorgon(glömde ju såklart den hemma eftersom jag inte hade en Josefin som kunde påminna mig att ta med den…)

En kort promenix senare var jag hemma. Skulle gått på Rockbjörnen men kände mig varken rockig eller björnig ikväll. Nä, soffan lockade mer.

Kram!