Gooood morning, Shanghai!!!
Ni missar väl inte alla delar av mitt nästan overkliga äventyr här i Kina? Jag delar upp det så gott det går och blogginläggen blir lite längre än vanligt för att jag vill ju visa er allt jag upplever, så ni känner att ni alla är med mig på min häftiga resa! Nu är vi på del 5.

Gooood morning, Shanghai!!!
Utvilad och glad. Och hungrig!


Frukost på 83e våningen. Lite lätt svindel.

Får det lov att vara lite gurkjuice? Inte det. Lite vattenmelonjuuce då?


Jag och Caroline hade fokus inställt på shopping. Inte shopping runt dom vanliga klädaffärerna med vanliga priser. Nej, vi skulle till en fejkmarknad.

Men först några hissturer för att komma ut från vårat lyxhotell. Här kan jag bo för alltid. Älskar mitt hotellrum. Skulle nog kunna tänka mig att bo i Shanghai, helt och hållet. Kanske inte för alltid men för en liten stund. Några månader bara. Eller några veckor. Vad coolt det hade varit.

En taxiresa på 20 minuter och vi var framme på en av Shanghais stora fejkmarknader. Här dräller det av märkeskläder för inga pengar. Alla som åker till Shanghai handlar här. Alla som bor i Shanghai handlar här.
Det enda negativa med att handla på en sådan här marknad är att försäljarna är så himmla påstridiga. Dom är inte otrevliga på något sätt men extremt jobbiga. Ungefär så här lät det under dom nästan två timmarna vi var på fejkmarknaden.
Kines: you buy? How many you buy?
Jag: no, Im just looking.
Kines: you buy? You say plice?
Jag: No, just looking
Kines: Why you no buy? Say plice, give you discount? How many?
Jag: No…(suck) Im JUST looking.
Kines: Hey lady, come and watching.
Caroline:no thanks, just looking.
Kines: come and watching. Hey lady, you want sunglasses? Bag? Say plice? Lady, T shirt? Shoes? Souvenir?
Caroline: No…(morr) just LOOKING.
Så lät det i ungefär två timmar. För varje meter attackerades vi av ambitiösa försäljare. Jag förstår att dom måste tjäna sina pengar för att kunna köpa mat och försörja sina familjer men om dom skulle lägga om sin försäljningsstrategi och låta en vara så lovar jag att dom skulle få mycket mer sålt. Istället blir man bara matt och orkar knappt handla och vill bara därifrån. Sen ska det prutas också.
Jag: how much is this bag?
Kines: (trycker på sin stora miniräknare) 1650. Nice plice. What you wanna pay?
Jag:(trycker på deras stora miniräknare) 500.
Kines: noooooo. 1400. Its good plice. What you wanna pay?
Jag:500.
Så håller man på i en kvart tills man fått ner priset till det man velat ha från början. Jag är glad och kinesen är glad. Det hör liksom till att pruta och jag är ingen tuff förhandlare. Rätt mesig faktiskt även om jag lyckades pruta ner mina skor, min väska och 10 par strumpor till ett rätt bra pris. Inte tokbilligt men inte jättedyrt, heller.

Efter en kakafoni av hungriga försäljare var det dags art vila fötterna och fylla på vätska.

En
Ja, en latinabar mitt bland alla billiga affärer. Varför inte. Cola zero, please.

Nej, nu drar vi till hotellet och dumpar våra kassar med grejor. Och sen åker vi och får fotmassage. Längtar…..

Fina va!

Dags för massage! Det är våra fötter värda.

Eftesom

Eftersom det var så mörkt och behagligt inne på dragonfly var det inte läge att ta fram kameran och fota runt med en jobbig blixt på lokalen men om ni tänker er bambuväggar, ett minivattenfall som porlar försiktigt och ett dimmat rum med störtsköna fotöljer och lugnande kinesisk musik. Där satt vi och njöt i lite över en timme. Herregud vad skönt. Jag kom på mig själv att somna till i slutet och vaknade av mina egna snarkningar.

Alltså. Har ni gått på moln någon gång? Det har jag. Efter minfotmassage kändes det som jag flöt fram längs Shanghais gator.

Innan vi åkte tillbaka till hotellet tog vi en lättfotad promenad och kollade runt i lite vanliga affärer.


Tillbaka vid hotellet gav jag mig en liten powernap innan det var dags för kvällen aktiviteter.

På med dom nyinköpta skorna and off we go!

En taxiresa på 20 minuter och vi var framme vi lyxhotellet ”Waldorf Astoria”.
Vi skulle äta middag med härliga Johanna och Andreas men först en drink på Waldorf.

Caroline drack Kinas godaste appletini och jag sippade på en old english.

Dags för middag!

Alltså. Maten var helt ljuvlig och min favorit blev helt klart räkdumplings med citrongräs. Mama Mia. Kommer drömma om dessa dumplings i veckor.

Efter middagen tog vi en kort promenad på ”bund” som är Shanghais strandprmenad. Helt magiskt.

Kvällen avslutades högt uppe bland molnen. Ännu en fantastisk kväll i Shanghai.
Tjing barabong och kram!