Andreas Lundstedt

Shanghai, sista delen

andreaslundstedt

Kvällen skulle komma att gå Japans tecken. Efter cykelturen hann jag och Caroline smita in på ett massageställe för en timmes gudomlig fotmassage innan vi tog taxi tillbaks till hotellet för lite piff.

20120920-153629.jpg
Och på tal om piff. Min städerska är helt fantastisk, möjligen lite manisk som ställde i ordning minsta lilla som man lagt snett eller stökat runt. Hon hade till och med raddat upp mina använda örontops brevid varandra så snyggt….

20120920-153938.jpg

20120920-154013.jpg
Redo för avfärd.

20120920-154355.jpg

20120920-154418.jpg
Dom flesta taxibilarna är rishögar men dom har ändå en liten TV i baksätet som man kan sitta och slötitta på under resan.

20120920-154609.jpg
Jag och Caroline mötte upp svenskarna Martin och Christian på ett japanskt hak
vars namn jag inte minns och åt ihjäl oss. Båda killarna pratar ju flytande kinesiska så vi lät dom beställa all mat.

20120920-154729.jpg

20120920-154758.jpg

20120920-154812.jpg

20120920-154826.jpg
Till maten drack vi naturligtvis japansk öl.

20120920-154923.jpg
Är det något jag har fått överdos av från min Kinavistelse så är det kolhydrater. Nudlar, ris och friterat. Fasen vad det är gott!

20120920-155158.jpg

20120920-155217.jpg
Efter middagen åkte vi mätta och spydärdiga till en liten italiensk sylta, boysens favvoställe ”Salute”.
Där blev det prosecco långt in på sena nätter med glada utrop och nya bekanta.
När klockan nuddade halv fyra var det dags att åka hem till hotellet för att sova
i den sköna sängen med dom sköna lakanen en sista natt.

20120920-155613.jpg
Godmorgon, Shanghai! Sista frullen på 83e våningen.

20120920-155700.jpg

20120920-155718.jpg

20120920-155742.jpg

20120920-155803.jpg
Sedan var det bara att hämta resväskan
Och checka ut. Vemodigt.

20120920-155907.jpg
Hej då utsikten från mitt hotellrum.

20120920-155951.jpg
Hej då världens snart högsta byggnad.

20120920-160035.jpg

20120920-160050.jpg

20120920-160115.jpg
Hej då, Shanghai. Szje szje för den här gången. Ill be back.

20120920-160219.jpg
Tjing!

  • Neta

    Jag vill klargöra en sak!
    McDonalds och McDonalds hus har ingen connection alls, det grundades av en herre som heter Ronald mcDonald som faktiskt är ett vanligt namn i USA och just därför dom var ”namne” så tillät hamburgerkedjans överhuvud bössorna på restaurangen. Thats it!
    Om ni går in på hemsidan och läser om deras verksamhet så ser ni exakt vad det står för!
    Jag kan garantera att i husen så finns ingen reklam för eller lilla minsta mat från McDonalds om inte familjerna som bor där själva åker och handlar.
    Jag har bott där med min flicka och det gör verkligen skillnad i en jobbig situation.

  • Frida

    Hej Andreas! Vill bara säga, eller bara och bara. Du är grym och för jäla bra!
    Har köpt din bok och börjat läsa den. När jag läser den känns det som du högläser din för mig. Det är fint! :)
    Kram

  • Neta

    Var snäll och ta in det här
    Nu vill jag testa en sak.
    Ni som har barn eller barnbarn, kan ni tänka er känslan av vanmakt om det näst värsta skulle hända ert barn? (Det värsta är så klart om barnet avlider.) Men ni är där, med ett barn som har ont och tvingas uppleva smärtsamma och skrämmande behandlingar och du kan inte göra någonting för att lindra, du kanske inte ens kan vara med i rummet av medicinska orsaker. Känn på den vanmakten, frustrationen och ilskan!
    Du tvingas dessutom bo trångt mellan ditt barns sjukhussäng och ett annat barns säng som i sin tur har sin förälder där. Det är lyxtillvaron för det är ändå bara 2-sal, sen har vi 4 och 6-salarna…. Du har en hylla i kylen och delar spis och micro med flera andra. Inget privatliv annat än då du låser om dig på toa eller tar en snabb dusch, oftast i kallvatten för ni är så många om just den.
    Tänk dig då att leva så i ca 6 veckor.
    Tänk dig då att efter den perioden erbjudas ett lugnt, stort eget rum. En dörr att låsa…. En egen dusch, egen kyl, eget speceriskåp. Att bara dela kök o spis med kanske 2-3 pers ist för 30.
    Visst skulle du vilja att fler föräldrar till barn som drabbas av svåra livshotande sjukdomar får ha det så.
    Så nästa gång du betalar räkningarna, skänk en slant till ditt närmaste Ronald McDonalds hus, en tjuga eller en hundralapp, summan spelar ingen roll för många bäckar små…
    Bra! Då börjar du med att dela den här statusen och uppmanar dom som du delar till, att dela den vidare med samma uppmaning. Här hittar ni ert närmaste hus.
    http://www.ronaldmcdonaldhus.se

ANNONS
ANNONS