Är ni trötta på att glo på samma gamla dammiga repriser som visas i TV stup i kvarten? Eller har ni redan ledsnat på dom nya och torftiga programmen som är så tråkiga att ögonlocken faller ihop redan innan förtexten rullat klart?
Jamen byt kanal då rå. Byt till något otippat. Som till exempel Eurosport. Varför då, tänker ni? Jo, så här. Flera helger framöver visar Eurosport konståkning och jag skulle inte göra en sådan här total reklam för just konståkning om det inte var för att min kille Niklas är den som kommer sitta med er och kommentera nästan alla konståkningstävlingarna under hösten och vintern.

Alltså han sitter ju inte med er i TVsoffan utan han sitter ju innuti eran TV. Eller snarare i en studio i Solna.
Eurosports studio.

Och eftersom Niklas är ett ”gammalt” konståkningsproffs i paråkning vet han precis vad han pratar om.

Jag är ju såklart stolt som en tupp när hans varma stämma fyller teveapparaten med sin kunnighet och sina konståknings-skills.

Konståkningen blir faktiskt lite roligare med Niklas i etern. Kommer ihåg att jag och mamma satt och tittade på konståkning när jag var liten och vi båda fascinerades av deras glittriga kläder och fantastiska fotarbete på den polerade isen. Mamma åkte också konståkning när hon var ung, precis som Niklas. Fast inte på elitnivå med SM, EM och VM som herr Hogner.

Ja, så vill ni se graciösa rörelser, lyriska armsvängar, viga ben, dramatiska musikstycken och ett sjuhelvetes fotarbete i blanka kläder som tagen från en Ukrainsk studentbal vet ni vad ni ska göra.

Då slår ni över till Eurosport på helgerna
Och hänger lite med Niklas och hans kärlek och passion till konståkning.

När niklas inte kommenterar på Eurosport eller jobbar på resturang East brukar han stå på händer hemma i våran lägenhet. Snacka om multitalang.
Älskar Niklas.

Något jag inte älskar är att
Sortera våra happy socks. Vi har ju samlat på oss ett par stycken färgglada strumpor genom åren och jag blir verkligen jätteglad varje gång jag har på mig ett par knalliga sådana, eftersom jag i övrigt alltid går omkring i rätt tråkiga och färglösa kläder(grå el blå jeans och svarta, mörkblåa eller bruna tröjor. Väldigt safe, väldigt plain.) ett par brokigt färglagda strumpor sätter verkligen lite sprätt på den gråa och råa hösten.

Men att sitta och sortera 35 par happy socks kan göra vem som helst färgblind. Sedan är det kanske inte helt normalt att ha så många strumpor när man bara är två personer i en familj. Visst, har man några barn och en förtappad katt så är det nog mer naturligt med ett omaka strumpinferno i tvättkorgen. Men jag och Niklas har väl ungefär 25 par happy socks för mycket. Varje gång dom motvilligt sorteras blir vi alltid lika åksjuka och morrar över den onödiga överflöd som vi faktiskt har. Så kära tomten. Inga strumpor denna julafton, tack. Vi har så det räcker till ett par tre stycken handbollslag och då har jag inte ens berättat om hur många svarta, grå och bruna strumpor vi har i byrålådan. Där snackar bi en siffra som inte är långt ifrån alla Stoxkholms innevånare. Vojne.
Däremot är det ont om lurviga vantar. Dom har mystiskt ”försvunnit” när man åkt buss, varit och handlat, tränat på gymet eller råkat stoppa in dom i tvättmaskinen på 60 grader. Så tomtefar, om du läser detta vid tillfälle, fått hjärnsläpp och inte vet vad du ska skaffa till familjen Hogner/Lundstedt så vet du det nu.

Två månader kvar, sedan är han här, jultomten.
Kram!