Så igår gick vi på Bondpremiär!
Fast innan vi träffade James och hans ättriga fiender hann jag plågas av Cai i en outhärdlig timme.
Efter träningen vepte jag en syntetisk protein shake som fick bli min lunch.
Igår var nog den sista gången jag kunde ta min cykel det här året. Idag snöar det tydligen i Stockholm. Jag är i Laholm och här är det fortfarande höst. Vad jag gör här berättar jag mer om i nästa blogginlägg.
På vägen hem gled jag in på mitt favvosushihak och köpte med mig en nyttig mellan sashimi(sushi utan ris) som försvann ner i magen på två röda.
Tanken var att dyka upp på biograf Rigoletto senast kl 18.00 då filmen skulle börja rulla 18.30. Man vill ju helst inte komma sist och få dom sämsta platserna. På flashiga biopremiärer som den här är det onumrerade platsbiljetter så det är först till kvarn som får mala ner sig i dom bästa bioplatserna.
När klockan är 17.30 Upptäcker jag till min fasa när jag tagit på mig mina fina lackskor att dom gått sönder. Skandal!
Okej. Inget att göra åt. Jag får väl hasa mig försiktigt fram i biomörkret så inte skorna spricker upp ännu mer och blottar både stor och lilltå.
17.40. Ok. Struken skjorta, check. På med mina fräsiga manchetteknappar från Lars Wallin. Dags att hoppa in i smokingbyxan. Fasen vad tajta dom blivit. Hm. Får se hur det ligger till med smokingkavajen. Jo, den har också krympt. Det blir till att hålla in magen å det grövsta, annars kommer byxknappen flyga all sin väg och sömmarna i kavajen kommer att spricka i ryggen. In med magen för kung och fosterland och hasa sig försiktigt fram. Så får det bli.
17.50 Niklas dyker upp i lägenheten från jobbet senare än bestämt för att snabbt duscha och svida om till sin smoking och vi anländer till slut med hjärtat i halsgropen till biograf Rigoletto 18.25. Gulp.
Lååååång kö. Skönt, vi var inte dom enda som var sena. Så, dags för fotografering på röda mattan. In med magen och sluta andas, annars kommer det hända en textilolycka. Och jag får inte glömna att hasa försiktigt när jag jag rör mig framåt.
Klick klick, pose pose, has has.
Väl inne i biosalongen fanns det bara några ynka lediga platser allra längst fram. Dom fick det bli. Knäppte upp mina smokingbyxor i samma sekund som jag satte mig i stolen och kunde för första gången på 45 minuter andas djupt.
Filmen var grym! En tvättäkta actionrulle med biljakter, pang pang, slagsmålsscener och några blöta hångel från slampan Bond. En riktigt rafflande historia och väldigt bra skådespeleri. Fällde till och med en liten salt tår i slutet av filmen. Jag ger ”Skyfall” 4 dry martinidoftande badbollar av 5 möjliga.
Efter filmen var det dags att knäppa smokingbyxorna igen och kippa efter andan under obestämd tid. Festen skulle äga rum i blå hallen i Stadshuset.
Sprang hasandes på några kompisar på vägen ut från biografen.
För att komma till stadshuset blev vi upphämtade av sightseeingbussar som körde oss till Blå hallen. Träffade finaste Pernilla med Jessica och Susanne som vi hängde med hela kvällen.
Titta, James Bonds söta lilla sportbil!
När vi kom fram till blå hallen hasade jag mig fram till ostronen innan jag gick loss på den goda buffén.
Fick äran att klämma på en äkta Bondbrud, nämligen Maud Adams som har spelat med i hela två Bondfilmer, ”mannen med den gyllene pistolen” och ”Octopussy”. Jag blev totalt starstruck av Maud att jag fick tunghäfta. Gjorde inte så mycket, det är ändå så problematiskt att försöka prata när man konstant måste hålla in magen. Man pratar liksom på inandningen. Inte så sexigt.
Det blev en supertrevlig och lyxig afton i 007s anda och när festen ledde mot sitt slut hasade jag hem med Niklas och ett leende på läpparna. Se filmen, den var verkligen vrålhäftig.
Kram
