Idag styrde jag och mina glada strumpor kosan mot Laholm via Göteborg.
Trött som en gnu halvsov jag mig igenom den tre timmar långa tågresan till Sveriges framsida.
,
Åt en raffinerande lunch på tåget, en påse blandade nötter och ett surt höstäpple.
En underbar kvinna vid namn Isabelle mötte mig på stationen och körde mig ner till Laholm. Direkt när jag satte mig till ro i passagerarsätet Började jag och Isabelle diskutera livet, kärleken och döden i ett enda mishmash, som om vi hade känt varandra i flera år.
Medans vi körde mot den ena fantastiskt dramatiska molntavlan efter den andra kom vi in på andar och själar och Isabelle berättade att hon var medial. Den en och en halvtimmes långa bilfärden kändes som en kvart och jag var helt upprymd av vårat varma snack som vi hade i bilen. En stund med en helt okänd människa som jag samtidigt kände att jag träffat förut. Kanske i en annan tid, i ett annat liv.
När jag stegade in i Laholms bokhandel möttes jag av mitt egna ansikte. Snart var det dags för signering!
Jag signerade för glatta livet i över två timmar, tog glada bilder och kramades med snälla Laholmsbor som t ex dom här två uppspelta jäntorna, Cicci och Jenny.
Spanade in en gul jordglob och blev lite småkär på kuppen.
När boksigneringen var klar fick jag en present av ägarna Diana och Stefan. Jordgloben! Gissa om jag blev glad! Tack snälla ni.
<;;/
Vad sägs om att sova i ett 70 talsrum?
1940 talsrum?
Eller 80 talsrummet?
Det fanns såklart ännu fler rum och jag var nöjd och glad att få sova i rummet som gick i Jugend stil.
Speciellt när jag upptäckte badkaret som ropade på mig att snabbt som attan fylla det med vatten och badskum
För att sedan glida ner i värmen och bara slappna av för en stund.
Splish splash, I was taking a bath!
Ho, ho, ho! Finns det några ätbara barn här i Laholm? Merry christmas!
När vattnet hade svalnat och kroppen förvandlats till ett stort och skrynkligt russin kände jag att det var läggdags.
Sov som en liten rävunge dom fem sköna Jugendtimmarna jag fick innan det var dags att hoppa upp ur Jugendsängen för att få skjuts av fina Isabelle till Halmstads flygplats.
Istiden tog emot mig när jag landade i Stockholm och under taxiresan in till stan började jag i mitt huvud frenetiskt planera solsemester. Thailand, Florida, Sydafrika, Maldiverna, Egypten, Hawaii eller Kanarieöarna? Jag vill men vi får se. Måste kolla vad Niklas känner och vill göra. Jag åker helst iväg någonstans på studs så man slipper den årliga trauman som alltid dyker upp när det kyler på och Sverige förfrusnar. Jag kan tänka mig att åka imorgon. Eller nej, det kan jag inte. Jag vill kunna känna att jag skulle kunna om jag bara ville. Men det går ju inte. Jag jobbar en hel del fram till jul och jag måste tänka realistiskt. Det blir att bita ihop och lida pin fram till årsskifet. Sedan måste det bli något. Om inte en resa till en solig strand blir av är det jag som flyttar in till närmaste solarium. Jag HATAR verkligen kyla, gör inte ni det?
