Mello 2012

Lets Dance!

Annonsen laddas.

Lets Dance! Vad jag älskar det programmet! Blod, svett och tårar. Timmar och åter timmar i dansstudion tragglandes på diverse steg, om och om igen tills dom sitter och dansstilen likaså. Sen visar dom upp det dom har lärt sig under en vecka i live TV med blandade resultat. En del är grymma, en del är rätt kass. Men det är det som är så kul med programmet. Det är en dröm att få vara med någon gång. Visst, jag kan röra mig och dansa disco hängandes på ena höften med pekfingret upp i luften, men jag är inte utbildad dansare eller musikalartist(som en del tror, och det tackar jag sååå mycket för) utan självlärd, eller autodidakt som Petra Mede hade sagt. Jag har liksom fekjat mig igenom min karriär livrädd att någon ska komma på mig en dag…..

Det skulle vara så mäktigt att få lära sig dansa pardans. Blir det fler säsonger av lets Dance är det jag som åker upp till Lets Dance- redaktionen med plakat och banderoller som säger ”Andreas i Lets dance!” Enkelt men ändå effektivt. Det borde väl funka?

Nåväl, i fredags var jag i alla fall på plats på inspelningen av, ja ni gissade rätt….LETS DANCE!

Innan vi tog oss till Lets Dance- studion ute i Frihamnen så mötte jag och Niklas upp en ex Lets- dansare för en snabb middag, nämligen Carin da Silva. Tänk, hon var bara med dom första tre säsongerna men folk ropar fortfarande ”Lets Dance- Carin” efter henne. Antagligen för att hon var så grymt bra i det programmet och stal showen, till och med från sin partner ibland.

Min fina vän Pernilla Wahlgren hade kirrat biljett till mig och några andra kompisar. Här skulle det hurras och tjoas och njutas av pardans!

Nja, inte just här kanske… Eftersom det inte fanns några toaletter till publiken stod det istället ett gäng glamourösa Baja-Majjor utanför studion. Min kompis Lisa var först ut att prova denna lite lätt ”kall- om- rumpan- facilitet”….

Jessica, tutt- Lisa och Kina var alla på plats för att kolla när Pernilla svängde sina lurviga.

Juryn var som alltid på plats och satt och jäste bakom sitt jurybord.

I en av pauserna sprang Pernilla ut och sprallade loss. Även jag fick motvilligt spralla loss när publikuppvärmaren drog upp mig på parkettgolvet och jag fick improvisera något som som skulle likna dans. Det blev mest några steg till vänster, några till höger och ett par höftrullningar innan jag, röd som en pion, satte mig på min sittplats igen.

Det var riktigt kul att se programmet live på plats. Efter programmet gick jag och morsade på orkestern och grymma sångarna Joanna Perera Eriksson, Micke Blomqvist. Den suddige mannen med skägg och V- tecken är kapellmästaren Jonas Gröning.

Efter programmet fick jag följa med hela det dansanta gänget till resturang ”Pontus” och njuta av en gigantisk tallrik med sushi och en näpen Camilla Henemark.

Är just nu i Karlstad ”as we speak” och ska sjunga för 700 tandhygienister. Undra om jag kan få lite gratis plackers. Är beroende av plackers.

kram!

Amazing Loreen

Annonsen laddas.

Njöt av vackra äkta Loreen igår. Ska lägga ut ett videoklipp på hennes uppträdande imorgon. Magi.

20120312-233352.jpg
Kram

Loreen for Baku!

Annonsen laddas.

Grattis Loreen. Vilken stjärna. Hon är amazing. Hon hade helt rätt inställning till hela den galna mellotävlingen. Äkta. Inga krusiduller. Ärligt. Direkt sjunget från hjärtat. Hon sa i en intervju att det inte bara handlar om henne och hennes prestation utan om alla som connect- ar med henne. Som känner det hon känner, som berörs av hennes röst, låt och framförande. Hennes resa har bara börjat och vi kommer alla kunna följa med hennes karriär i varje steg och riktning, i varje musikval och känsla hon ger med sin röst och närvaro som artist. Vilken stjärna. Amazing. Hon kommer knäcka i Baku.

Loreen, jag och Mimmi Oh. Nej då. Det är Conny och Lillis som var kvällens konfrencierer på den stora schlagerfesten på Börsen igår kväll.

Flera som uppträdde på Börsen var Hanna Lindblad och David Lindgren. David bjöd på sin Ibizarökare ”Shout it out” och folk hoppade jämfota så golvet knakade.

Vackra Jenny Silver rev ner kvällens fetaste allsång med sin ”something in your eyes”.

Min gamla polare Jenny ”Velvet” Pettersson rev av sin oemotståndliga ”the queen”. Några jag inte fick med på bild var knattarna ur den nya pojkgruppen Youngblood, ni vet dom som sjöng ”jangbladd, jangbladd, a wanna bi a wanna bi jår jangbladd….”.

Efter mitt uppträdande med ”Aldrig aldrig” dansades jag loss med vänner, kolleger och annat glatt och löst folk hela natten lång.

Ruta 1: Jag tittar misstänkt på Carin da Silva och hennes lipande man Niklas.

Ruta 2: Hottaste dansbrudarna på Börsen bjöd på kickar, spagat och attityd.

Ruta 3: Shirley Clamp ville inte vara sämre utan även hon bjöd på en otippad kick och halvdan attityd. Spagaten vågade hon sig inte på.

Ruta 4: Carin är på väg att sätta tänderna i mig medans jag plutande skrek ”gör det inte, gör det inte!”

Niklas funderar på att skaffa en ny frilla. Jag gillar det långa håret som vilar lugnt på Niklas breda axlar.

Än en gång, grattis Loreen!

 

Mellomiddag…

Annonsen laddas.

Fina bloggläsare! Hoppas solen lyst på er denna sköna lördag.

Idag har jag varit wedding singer i Solna kyrka. Johan och Josefine skulle knyta ihop sina påsar och jag stod för lite sång.

Finskjortan var struken och favoritflugan satt säkert runt min gamnacke. Nu gällde det bara att inte börja böla under bröllopet, jag blir så blödig av bara tanken på kyrka, mäktig orgelmusik och ett vackert lyckligt par som ska bli man och hustru. Eller man och man. Eller hustru och hustru. Eller katt och hund. Nej, jag fick inte börja vobbla med rösten och hulka mitt i mina långa toner bara för att jag är en sådan sucker för bröllop. Jag fick helt enkelt tänka på tråkiga mattetal och långa recept på finska piroger för att hålla mig lugn och sansad. Men ändå, länge leve den vackra kärleken!!!! Jag menar, vad är roten ur 7?….

Vackert så det gör ont.

Men nu tillbaka till verkligheten. MELLO, andra chansen. Börjar man inte bli lite mätt på Mello nu? Skönt att det bara är en tävling kvar, dvs the big finale. Och på tal om mätt, till kvällens andra chans styrde mästerkocken Niklas ihop en smarrig middag.

Mästerkocken Niklas slängde ihop en bautasallad med stans godaste senapsdressing, ryggbiff med grymmaste pepparsåsen och smarrig ungsbakad klyftpotatis. Hann tyvärr inte få en bild på all mat, den slank nämligen ner fortare än vi hann säga ”Thorsten Flink”.

Jag hällde upp chips i en skål och öppnade ölen.

Vi hade besök också. Maggan Julle åt som en häst och blev gråtfärdig när Niklas hemgjorda äppelpaj åkte fram.

Även Fina Mia Törnblom och hennes man slickade rent på tallrikarna och kvällen slutade med att vi alla pöste i soffan och pratade livet. Och mello. Men mest livet.

Kram!

Det blir sängen ikväll…..

Annonsen laddas.

Va fan. Nu hände det där som man verkligen inte vill ska hända. Just nu, just denna vecka. Har känt ett lätt tryck i mitt ena öra under dagen men det är inget jag brytt mig om eller nojjat över.

Dagen har flytit på bra, jag var inte superdupertoppklass på repet men det är ju också ett rep då allt gärna får gå fel så man gör allt perfekt och rätt när det verkligen gäller, dvs på lördag kväll. Hade två timmar ledigt på kvällskvisten innan den fantastiska skaldjursfesten som jag varit på tidigare om åren och som verkligen inte går av för hackor. Jag menar, är det något Göteborg kan så är det skaldjur!

Min tanke var att slumra in en kvart i min underbara hotellsäng innan det var dags att kasta mig in i duschen för att göra mig i ordning för festen. Min mörkbåa kostym längtade att få bli påsatt, min nystrukna skjorta likaså.

Så nu vaknade jag med ett oskönt kli i halsen och täppt näsjävel. Ingen Panik! Andas.

Ok, Jag kan ju glömma skaldjuren. Vill inte sitta där och dregla över kräftorna och smitta alla andra artister. Jag får helt enkelt ligga i karantän i min sköna hotellsäng tills imorgon bitti. Min mörkblåa kostym gråter. Min nystrukna skjorta likaså. Fast det kunde vara värre. Rösten är fortfarande på plats och snoret som rinner från min sneda näsa går ju lätt att snyta ut. Så lite ipren på det här, roomservice, sängen och sömnen så kommer allt vara som bortblåst imorgon.

Ingen fel på min aptit i alla fall. köttabiten smakade magiskt och pompan var salt och krispig. Raaaap!!!

Väckarklockan är ställd på 08.00. En god hotellfrukost, intervjuer och mer rep på scenen står på schemat. På kvällen fylls Scandinavium med glada melloälskare. Längtar!

Ja, vad är en bal på slottet. Eller vad är en köttabit mot en hummer, krabbklor, kräftor, rökta räkor och ostron……

Kram och godnatt.

Annonsen laddas.

Första mellodagen…

Annonsen laddas.

Det har varit ett inferno i intervjuer idag, skallen är mosig och jag känner mig slapp och trött.Babblat om mig själv, mig själv,mig själv och om låten. Men det hör till, ska inte klaga. Nu tokdyker jag ner i min sköna hotellsäng, imorgon bitti dyker jag upp i mix megapol Göteborg och sen rullar dagen igång med mer intervjuer och rep på scenen, hurra!

20120208-215802.jpg
Jag och vackra Timoteij säger godnatt, klart slut och over and out. Hörs imorgon!
Kram

4 dar till mello….

Annonsen laddas.

Jag är en dålig bloggare just nu och ber så mycket om ursäkt men jag har haft häcken full i snart ett dygn nu. Att ha häcken full kan vara kul på många sätt men även lite stressande. Fast jag håller mig ovanför ytan och simmar lugnt än så länge.

Snart ska jag packa för Göteborg och melloresan som är på väg att bli verklighet! Känns nästan lite overkligt efter att väntat och längtat sedan i oktober, men nu är jag snart där, inför en herrans massa tittare som jag hoppas kommer tycka om min lilla bit lika mycket som jag gör.

Men vi backar en dag…..

När jag igår morse blev intervjuad för mix Megapol  sprang jag in i Superduperstylisten Jonas. Vi träffades första gången i somras i New York och jag trodde att han skulle vara en svår liten pajas som trodde han var ballaste killen i stan. Men han var urtrevlig och smått galen,  på ett underbart sätt.

Programledare för Megapol är Gry Forsell, Anders Timell och Alex Schulman. Vi pratade om ditten och datten, om låten och livet.

Senare på eftermiddagen träffade jag Lotta Bromé för P4 extra men glömde slänga upp kameran för att föreviga mötet.

Senare på kvällskvisten åkte jag och spelade in Adam Live för TV 3.

Kicki Danielsson och jag tävlade i vem som var bäst i att joddla. Jag fick ha på mig en alputstyrsel som förde tankarna till barnen Von Trapp i Sound of music. Kicki ville inte ha alpkläder utan joddlade bäst i sina privata finkläder. Intervjun och joddleriet kan ni se på tv3play.

Jag älskar Carin da Silva lite grann.

Kvällen avslutades med gaygala på Cirkus. Oftast brukar den galan vara sjukt kul att gå på med i år var den lite trött. Eller så var det bara jag som var trött.

Knäppte en bild på måfå utan att sikta på något speciellt men lyckades ändå fånga Jenny Strömstedt, Niklas Strömstedts rygg, Måns Zelmerlöv, Kajsa Bergkvist, Judith och Judith och Christer Björkmans näsa.

Imorse gästade jag Titti, Roger och Ola på rix morgonzoo och kraxade mig igenom min gamla schlagerlåt ”driver dagg faller regn” i liveradio. Gillar inte att sjunga innan kl 19 på kvällen så att stå och ljuda kl 08 på morgonen är mer ett straff än någonting annat. Tack och lov att mello börjar 20 på kvällen. Då kommer jag vara uppsjungen och klar som en porlande bäck.

Hann klämma in en snabblunch med min snuviga sambo innan det var dags för dansrep med mina melloboys. Vi hittade ett supergott koreanskt litet ställe på Ynglingagatan jag verkligen kan rekomendera. Vi åt varsin bibimbap med entrecôte som formligen smälte i våra hungriga munnar.

Jisses vad tiden rusar iväg! Nu måste jag verkligen packa min väska. Klockan ringer 05.30 imorgon och om ni vill vinka av mig så går mitt tåg till Göteborg kl 07.10. :)

Okej. Jag får inte glömma något nu…. Berocca, luftfuktare, två par kallingar per dag, alltså minst tio par, hundra strumpor ifall mina fötter blir nervösa och ovanligt svettiga, omega 3, min dator så jag kan blogga, datorsladden, några kavajer och skor, gympaskor,  finskor, dansskor, norskor… Och mitt självförtroende. Det får jag inte glömma.

Vi hörs när jag är nere i Götlaborg!

Kram.

Bara lite färg…

Annonsen laddas.

Hejudamej vilket pissväder vi har i Stockholm.. Snön virvalde runt min frusna snok när jag motvillig släpade mig själv till gymmet i morse.

Min PT Cai är ingen mästerfotograf men desto bättre på att peppa och inspirera så odjuret i mig släpps ut. Ett litet odjur. Typ en tigerunge. Mjau.

Idag var en kettlebell min fiende. Det klotiga bytet skulle svingas upp i luften och sedan bäras medans jag gjorde utfall. Upp och ner, fram och tillbaka.

Älskar inte kettlebells.

Blev bjuden på lunch av min vän och kollega, designern Maggan Julle. Sen gick vi till hennes atteljé och provade mellokläderna en sista gång. Nu sitter dom som en smäck! Hoppas att ni kommer gilla dom lika mycket som jag gör.

Idag hände det. Jag lämnade mitt förnuft ute i kylan och gick in till solariet. Kände att jag var tvungen att ge mig själv en lite mer levande färg. Bara en tio minutare. Inget mer. Vill inte bli kanariebrun.

Vad som är viktigt innan man lägger sig i ett skabbigt drop- in solarium är att man torkar rent sängen minst två, tre gånger. Sen är det bara att lägga sig och svettas in den där konstiga doften som kommer med att man solar solarium. Minns när jag var liten och min mamma hade ett solarium i källaren. Oj vad vi solade på det glada 80 talet. Låg 45 minuter åt gången och grillade huden. Minst tre gånger i veckan. Vad tänkte man egentligen?

Idag tänkte jag inte utan lät min fåfänga bestämma och efter tio minuter fick jag en lite gladare och piggare färg.Precis som jag ville ha det.

Maggan Julle som designar mina mellokläder gör även kläderna till EMD- Danny och EMD- Mathias. Dom två muskelpullorna hade båda tagit varsin bild på sig själva vid olika tillfällen hos Maggan. Danny hade börjat och Mathias blev inspirerad och svarade med samma mynt. Jag ville inte vara sämre utan gjorde samma sak. Sen trollade Maggan med sin I phone och gjorde ett litet kollage med oss tre. Vissa har mindre muskler än andra…

AMD?

Kram.

Två veckor till mellon i Gbg…

Annonsen laddas.

Så har man blivit med videoblogg!

Idag hade vi dansrep inför Mello. Jag kan ärligt säga att jag har inte satt alla steg än… Eller jo, stegen har jag satt men inte stilen på stegen. Da flava, liksom. Jag är ju en showkille ut i tåspetsarna och kan discodansa med bakbundna händer, men den här nya snygga stilen är lite knöligare att få in i en snart 40 årig halvseg hjärna. Men jag ger inte upp! Jag repar stegen i duschen, i matkön, på möten, i soffan och i sömnen.

Mina dansboys Anton, Robin och Alvaro är sjukt ambitiösa när vi repar men så fort kameran åker fram och jag försöker föreviga något coolt danssteg som jag kan visa er bloggläsare så fräser dom ifrån.

Maken till ettriga barnrumpor. Jag vill helst basunera ut till hela världen och visa alla balla moves men varje gång jag ens tänker tanken  förvandlas deras mikrofonstativ till skjutvapen och jag får helt enkelt backa.

Om ni undrar hur det kommer sig att jag och Marie Serneholt helt plötsligt blev stolta föräldrar till fem små mellotokiga ungar kan ni gå in och läsa om det i tidningen Qx. Där hittar ni även roliga bilder på Danny, Charlotte Perelli, Timoteij, Ulrik Munther och flera andra melloaktuella artister.

Gick förbi ett café härom dagen och såg en lustig skylt. Fattar ni vad som menas med denna udda uppmaning? Jag hajar noll men så är jag ju bara en simpel artist.

Jag skulle vilja diskutera semlor med er.

Denna hemska säsongsbetonade brödbakelse.

Värst är det när locket är  litet och trekantigt att man äter upp det på ett kick så man snabbt kommer ner till den perfekt vispade grädden. Tvi vale. Sen finns det inget så osmakligt som en semla som är fullproppad med gudomlig mandelmassa. Blä. Men det spar man till sist. När den perfekt vispade grädden är uppslickad till perfektion börjar man nafsa runt den kardemummiga brödkanten så det bara finns det värsta kvar. Precis. Geggmandelmassan. Äckligt.  Helst ska man äta två nygjorda semlor på raken direkt från närmaste konditori. Ingen sked eller hetvägg, bara grabba tag med händerna och glufsa. Sköljes ner med ett glas kall mellanmjölk. Och nu vattnas det i min mun.  Usch.

Kram.

 

 

Nionde gången gillt….

Annonsen laddas.

 

Hej och välkomna till Andreas lilla Schlagerskola. Eller skola och skola, vi skulle kunna kalla det Schlagerhistoria. Andreas Schlagerhistoria.

Nu börjar den. Varsågoda.

Året var 1996. Jag och mina ögonbryn blev uppringda av Alexander Bard en tidig decembermorgon.

”Jag har hört att du sjunger bra, vill du vara med i schlgaaaagerfestivaaaaalen” pep Alexander frenetiskt i andra sidan luren, och innan jag hann svara ”eeeehh, joo, jaa vet inte, jooo det vore väl kul… eller?”  avbröt han mig med att barskt  ”Bra, då säger vi så då” och slängde på luren.

Jag spelade in balladen ”Driver dagg faller regn” som var skriven av Alexander, Ola håkansson och Tim Norell och tävlingen höll till i Stockholm.

Jag var nervös som liten chiuaua och veckans föda blev endast en halvmogen banan. Min bästis Tess var mitt moraliska stöd och höll mig i handen under röstningen i green room och jag slutade på en stolt andra plats.

Ett år senare hade Alexander Bard skrivit en ny ballad och ville att jag skulle ställa upp igen. Låten hette ”Jag saknar dig, jag saknar dig och jag blev såklart smickrad över att få äran att ställa upp igen och tog med mig min bästis Tess till Göteborg där tävlingen hölls. Den här gången ville jag inte ha henne i green room. Den här gången skulle hon spela synthtrummor i mitt band.

Tess tackade motvilligt ja, gick en ultrasnabb kurs i hur man håller ett par trummpinnar, satte fingrarna i eluttaget och blev helt plötsligt proffsmusiker för tre hela schlagerminutrar. Jag kom på en sjunde plats och skyller allt på Tess växthusfrisyr.

Schlagersverige fick klara sig utan mig i några år innan det var dags för fyra jultomtar vid namn Alcazar att dansa loss till ”Not a sinner nor a saint”. Året var 2003 och vi hamnade i andra chansen där vi sedan gick vidare till globen och slutade på en tredjeplats.

Två år senare tyckte vi att det var alldeles för lite disco och glamour i tävlingen så vi tog vårat rymskepp och flög ner till Göteborg och sjöng om hur det är att leva på planeten Alcastar. Rymdskeppet tog sedan den längre vägen via andra chansen men landade till slut i Globen och slutade på en tredjeplats.

2006 ringde Schweiz och sa, ”Hej det är Schweiz. Vi vill att du ska vara landsförrädare och tävla för oss!”

Låten hette ”If we all give a little” och jag blev ihoptåtad med fem sångare från fem olika länder. På så sätt skulle vi få höga röster från våra repektive hemländer och vinna hela kånkarånken.

Så var det meningen. Men det gick inte enligt dom Scweiziska planerna utan vi slutade djupt nere på en bottenplacering. Trots det var det riktigt kul och något surrealistiskt att få tävla i den stora Eurovisionsfestivalen som hölls i Athen. Carola tävlade med sin ”Invincible” samma år och jag minns hur jag såg den svenska deligationen sitta runt sitt bord i green room viftandes med sina svenska flaggor och tjoa och tjimma. Jag satt och halvviftade med en flagga från Schweiz ….

2007. Nu hette det inte schlagerfestivalen längre. Nu blev det Melodifestivalen och jag fick med en egenskriven låt som hette ”Move”. Jag tog med mig tre kvinnliga ryggtavlor och drog ner till deltävlingen i Jönköping. Där bjöd på smakfulla höftrullningar och svindyra Armanibyxor men åkte ut ur tävlingen fortare än man hann säga Anna Book. Hon däremot åkte direkt till Globen med sin dansbandsdänga ”Samba Sambero”.

Skam den som ger sig. 2009 dök Alcazar upp i ny skrud. Lina och hennes läckra rumpa joinade gruppen och Disco was back, och det med råge.  ”Stay the night” hette låten och med tio gigantiska spegelbollar hängandes i taket åkte vi direkt från Scandinavium till Globen och placerade oss som femma.

2010 sjöng vi om löpsedlar. Låten ”headlines” blev vår nya bebis men den räckte inte längre än till andra chansen i Örebro.

Trots det desperata försöket att byta kläderna till något mer färgglatt och Alcazar-igt så knep Jessica Andersson Globenplatsen och petade handlöst ner oss med sin vackra ballad ”I did it for love”.

Så. Nu är det dags igen. Frågan är bara vad jag ska ha på mig för scenkläder. Jag velar mellan några olika alternativ. Svårt.

Det lutar åt en nakenchock.

Så, nu har ni lärt er lite av min lilla Schlagerhistoria. Imorgon kommer jag förhöra er.

Kram.