Och där kom regnet. Och höstens första riktigt svala vindar.
Nä vad tråkigt. Skulle på middag ikväll men känner mig hängig och ber till gudarna att jag inte åker på någon megaförkylning nu. Imorgon spelar Alcazar på palmfestivalen i Trelleborg. Vill vara i tipp toppform då.
Så. Ikväll ska jag säcka ihop i min lila soffa.

Och här tänker jag ligga och knappt röra mig ur fläcken med undantag för matlagning. Det blir chili con carne a la Lundstedt. Ingen aning hur man gör nåt sånt så jag svänger ihop det på en höft.
Köttfärs, vita bönor, krossade tomater, vitlök, salt och peppar och en skvätt crème fraîche. Något annat jag ska ha i, tycker ni?

Saknar min Moa så in i bomben. Längtar efter honom. Det gör ont i bröstet. Tack och lov för face time och sms. Då får man i alla fall en liten dos som lugnar abstinensen och man mår genast lite bättre och blir genast lite gladare.
Tänk alltså förr när vi skrev handskrivna brev till varandra. Och så fick man vänta en god vecka innan brevet kom fram till den man skrivit till. Fint. Men vilken väntan!
Eller något som tog ännu längre tid:
Flaskpost!!

Kram

Gårdagen var så härlig. Jag trampade runt på stan med min älskade gröna cykel och mådde som en liten glad mört.
Efter ett par timmar under solen cyklar jag och min hjälm hem för att förbereda eftermiddagens träning.
Jag låser fast min älskade gröna cykel i lyktstolpen utanför min lägenhet.
hemma i min lya hinner jag slänga iväg några mail och smaska i mig en omogen banan innan det är dags att packa väskan med träningskläder och göra sig iordning för avfärd till gymet .
Kommer ut ur lägenheten och möts av en ensam lyktstolpe. Ingen cykel.
Vänta nu. Drömmer jag? Den stod ju där typ nyss.Jag var ju bara uppe i lägenheten i knappt en timme. Någon jävel har knipsat upp låset. Mitt på blanka dan!!
Cykellös ringer jag i panik en taxi eftersom jag inser att jag kommer komma för sent till min PT Cai om jag tar mig till gymet till fots.
Fy fasen så arg jag blev. Under taxiresan sitter jag och kokar av ilska och besvikelse. Hur kan man stjäla andras saker? Min älskade gröna cykel. Aj i mitt hjärta.

Använder min ilska under träningen.
Svettas och frustar.
Spottar och svär.
Grymtar och svär lite till.
Jävla skit.
Känner att jag bara vill springa ut på stan och leta efter denna idiot som förmodligen glatt trampar runt på min älskade gröna cykel. Otippade hämndtankar dyker upp i min skalle. Jag ska fan sno en annan cykel. Så arg är jag. Bara sådär av irrationell ilska. Bajskorv!!!
Men. Nä. Det tänker jag inte göra.
Idag är jag mindre arg. Mest ledsen. Och lite snopen.

Tror jag köper häst istället.
Kram

Gudars skymning! Vet inte vart jag ska börja? När var jag senast här? En vecka sedan, va? Jag orkar inte berätta veckan dom varit i någon kronologisk ordning så jag kastarut något bara.

Som till exempel vädret. Fortfarande strålande sol och perfekt cykelväder.
Man blir lycklig.

Blev lite sugen på att ta en svängom med någons skateboard. Det ser så coolt ut när dom glider fram helt bekymmerfritt.
Men nä. Med min otur så skulle jag snubbla och skrapa upp knäna sekunden efter att jag äntligen lyckats ställa mig och balansera på en sån där bräda.

Om två timmar kommer jag se ut så här, dvs helt slut som människa. Jag ska nämligen iväg och träna. Det har inte blivit mycket träning dom senaste 3 veckorna. Men nu är jag tillbaks och kommer köra på ända fram till premiären av ”Ladies night”.

Hörs väldigt snart igen!
Kram

Nu funkar det!!!!!
Återkommer ikväll!

Kram och hurra!

Det här är redaktören på amelia.se som skriver. Andreas sitter just nu på tåget till Örebro och hans kära app i mobilen som brukar publicera alla inlägg här, har kraschat. Han kan därför inte blogga där han är just nu men hälsar att det kliar i fingrarna på honom och att det är smått frustrerande att inte få utlopp för denna klåda!

Håll ut så kommer inlägg från Andreas snart igen!

/Josefine