Å

Medans jag sätter mig på tåget tillbaka till Stockholm så kan väl ni försöka fundera ut vilka dom här två är…
Rätt svar får ni ikväll…

Men jag blir tokig. Är på hotell i Göteborg och nätet här är segare än en gammal krokofant. Kör en liten hälsning via mobilen istället.
Hej, kära bloggläsare. Grått och regnigt på Sveriges framsida(Götelaborg). Glor på Lets Dance med ena ögat och repar sångtexter med det andra. Imorgon blir det stor fest där bl a jag….

… Och en annan Andreas, med Jonson i efternamn, ska uppträda på. Partyt är tokhemligt och jag får såklart inte säga nåt. Än. Men jag kan avslöja att det kommer vara ca 2500 gäster som kommer få en stor och mäkta påkostad show…..oooooh, nu blir ni nyfikna va? Nehej. Om jag säger att Jenny från Ace of base ska vara med och sjunga då? Nehej, inte det heller. Om jag avslöjar att jag ska sjunga en Roxettedänga i bästa Per Gessle-nasal-sång då? Nehej. Jag ger mig. Nu blir det salsastafett i Lets Dance, måste fokusera.
Kram!

Det blev en urtrevlig dejt med min fästman som jag tyvärr inte kan berätta om just nu. Eller kan och kan, jag orkar inte. Jag är lätt glad i hatten, kär och galen, mätt som en plätt och förbaskat trött. Berättar mer om kvällen imorgon. Nu ska jag sova 6 timmar innan väskan ska packas och följas med till Göteborg. Gig i dagarna två… Mer om det imöra.
Kram!

Sol i skyn och spring i benen. Vad göra då? Jo, man hoppar på cykeln och trampar iväg till dagens intervju som ägde rum på söders höjder.

Intervjun handlade om hur det är att leva med HIV och killen jag pratade med skriver för tidningen ”Medicinsk psykologi”. Jag berättade om hur det var att få ett traumatiskt och fruktansvärt overkligt jobbigt besked som den dagen jag fick diagnosen HIV positiv, via telefon för ca tolv år sedan. Pratade mycket om min resa från att hatat mig själv och mitt virus till att faktiskt ha lärt mig älska mig själv inklusive mitt lilla virus. Det som är så fantastiskt med hela HIV-grejen är att det finns så otroligt bra mediciner idag så jag kommer inte dö tidigare än en som är frisk som en nötkärna. Det var annat på 80 och fram till mitten av 90 talet då folk dog som flugor. 30 miljoner människor har dött av HIV och AIDS dom senaste 30 åren som viruset valsat runt. Minst 30 miljoner lever med viruset idag och jag är så välsignad att jag bor i Sverige och får den bästa läkarvården som finns så jag kan leva och vara lycklig. När jag säger att jag är lycklig har mycket med den mentala resan jag gjort genom åren. Allt det här fast självklart mer ingående pratar jag om i min bok som kommer i september, hoppas ni kommer vilja läsa den. Idag älskar jag mig själv och mitt liv och försöker ta vara på varje värdefull minut här på jorden. Kanske låter lite kliché men så är det.

Nåväl, tillbaks till min cykeltur…..

Okej, jag erkänner det. jag har en liten 40 årskris. Jag tränar just nu som en tok och älskar det men jag vet också att jag inte kommer tokträna i hela mitt liv. Jag kommer med tiden sakta ner hela min maniska träning men just nu när jag har ganska mycket fri hopp och lektid så passar jag på, och det med råge!:) Hellre träna som en tok än att ge upp och supa ner sig eller äta massa skitmat bara för att man är på väg att bli lite äldre.

Om ni kollar på kartan så ser ni att det är 5,2 km från A till B. Sen cyklade jag ju tillbaks också. 10,4 km. Det tar tydligen 11 minuter med bil. Med cykel tar det 20 minuter. Som grädden på moset så drog jag iväg till gymmet för en timme med PT Cai direkt efter mitt eviga trampande. Ja, jag veeeet att jag är lite manisk. Det kommer lägga sig. Hoppas jag…

Efter träningen trampade jag till mitt favvohak ”Mix and go” som ligger vid korsningen Flemminggatan/Scheelegatan.

”Mix and Go” har ofantligt fräscha sallader som görs på plats och vill man inte ha deras egendesignade varianter får man göra sin egen gosallad, om man så önskar. Glömde ta bild på själva salladen jag tog med mig hem för jag var så hungrig att jag inhalerade allt på ett par sekunder. Men det blev en ”Maui”, Grillad kuckling, melon, pumpakärnor, sojabönor, råkost, granatäpple, mixsallad och passionsvinaigrette. Rap!

Efter den utsökta salladen dog jag en smula, kastade mig i soffan och orkade inte för mitt liv ta av mig mina osexiga träningstights. En kvart senare tog jag mig i kragen och slängde mig handlöst in i duschen. Nu är jag pigg igen. 40 årskris eller inte, känner mig starkare och piggare tack vare kosten och träningen och det är jävligt skönt. 40, bring it on, bitch!

Tänkte bjuda på ett litet härligt klipp från när jag och Sarah Dawn Finer var med och tävlade i ”Dobidoo” för snart två år sedan. Vi hade valt att framföra Nanne Grönwalls schlagerdänga ”håll om mig” , fast vi kryddade till den lite och gav den en mer latin flavor. Jag sjunger fel text på fler än ett ställe men vi struntade i att göra någon omtagning av uppträdandet. Det kändes mer live på så vis…..

kram.