Jag känner hur pulsen ökar, hur hjärtat slår fortarare och fortare. Jag måste nästa stödja mig där jag går, jag blir vimmelkantig, andas tyngre och tyngre. Det typ flimmrar för ögonen, jag klarar inte ett steg till. Jag MÅSTE. Jag överlever inte annars. Kommer aldrig någonsina klara ett enda andetag till.
Måste få shoppa. Rea. 50 %. Jag får inte. Men jag MÅSTE. Det är ingen återvändo, för jag är redan där. Nu kan jag inte gå därifrån. Intet ont anande hamnade jag mitt i Lejonets kula eller nåt. För jag MÅSTE.
Det är inte skor. Snygga fina läckra skor. Det är inte handväskor – paljetter, klara färger, snygga detaljer. Även fast jag älskar skor och handväskor. Det kan jag stå emot, när jag måste. Och särskilt efter att jag ökat 1.5 skostorlekar och ändå alltid går runt med skötväskan…
Det är anteckningsblock. Och anteckningsböcker. Visitkortsmappar. Vanliga mappar.Pärmar. Guldiga, rödglansiga, Lila, transparenta med färgglada stickers som avdelare, retromönstrat svart/vitt, Limegröna, Rosa. UNDERBARA. 50 % rabatt. Flyttrea. Akademibokhandeln. NU.
Jag har en hemlig last. Den är inte så hemlig längre. Jag ÄLSKAR anteckningsböcker, block och kalendrar. Måste ha, i alla fall innan jag började köpstoppa. Så där så jag börjar hyperventilera om jag ser nåt snyggt och inte får.
Jag menar inte några tråkiga kollegieblock eller halvdassiga svart/gråa anteckningsböcker. Jag menar, roliga, vackra, snygga, glittriga grejer – där gränsen mellan acceptabelt och vulgärt korsats mer än en gång. MÅSTE ha.
För handen på hjärtat. Vad förgyller ett jobbmöte mer än när någon halar upp en snygg, glansig, läcker anteckningsbok och börja notera? Det lyfter liksom hela mötet. Glittriga I.pod, I.Phone och Macar och rosa mobiler kan slänga sig i väggen. När ett snyggt anteckningsblock äntrar rummet. Det är då som mötet börjar egentligen. Och de där gamla vanliga halvdassiga anteckningsblocken – de kan gå hem och dra nåt gammalt över sig på en gång.
Tjejen som talar nu, det borde jag kanske nämna, är hon som var uthyrd VD-sekretare på Ericsson Dedicated Networks i Sumpan mellan 1998 – och 1999 och vann en utnämning på dåvarande Olsten Personalkrafts Guldmyregala – som Årets Sekreterare. Den hiskeligt fula men charmiga Guldmyran i guldsprejad pappiermaché (lite mindre än en normalstor docka.. typ) hittade sin plats på en ännu fulare koboltblå, luddig, hjärtformad kudde på skrivbordet. På jobbet. För att jag var stolt. Och för att reta min ständigt arga och uppretade sekreterarkollega vägg i vägg…
Samma sekreterare, jag alltså, hade en vrålsnygg luddig rosa filtpenna med lila fjädrar som hon undertecknade vissa papper med – och tog med sig ett sånt snyggt skrivblock på ledningsgruppsmötena att ledningen tappade andan!
Jag är addicted. Till tacky, ful-snygga, gärna vulgära eller i alla sockersöta eller spexiga eller åtmindstonde glittriga kontorsgrejer. Företrädesvis anteckningsböcker. Som förgyller andras tillvaro. Och min egen!
I affären, plockar jag på mig så mycket pärmar, block, anteckningsböcker och pennor som jag bara kan. Jag tog ju ingen korg. Gick dit för att handla en Guidebok om Kreta. Jag plockar och plockar tills vikten tynger ner mig. Jag stapplar fram till kassan och ber henne lägga under de grejer jag valt ut. Så går jag tillbaka, och plockar mer. En gång till. Jag hinner med tre vändor innan jag känner att det inte funkar mer. Vill ha MER men får inte mer. Så är det bara.
Kassörskan häpnar över allt jag köper. Kunderna bakom i kön likaså. Precis när jag halat upp kortet för att betala säger hon bakom mig ”Men var inte det här dina också?” och så inser jag att jag glömt att lägga fram ca en tredjedel av grejerna… Nu häpnar kassörskan ännu mer. Hon undrar nog varför hon inte får provision. Och jag är nära att svimma.
Tre proppfulla kassar senare stapplar jag ut ur Akademibokhandeln. Fortfarande vimmelkantig. Behöver frisk luft. Andas och andas igen. Går i rask takt till bilen och andas ut och lutar mig tillbaka. Darret försvinner, hjärtklappningen försvinner, det vimmelkantiga jag känt hela tiden är över. Fixxet och stirret är typ BORTA. Allt är som vanligt igen. Nästan.
För hur förklarar jag för M att jag gick in i butiken för att köpa en Guidebok om Kreta och kommer ut igen med anteckninggsböcker, block, pennor och lite annat tjaffs för 860 kr? Vad säger jag? Ja men vi fick ju en guidebok på köpet. Eller, en del (två anteckningsböcker för 50 kr) är faktiskt till barnen när de pysslar.
Eller varför inte ”Älskling, jag SPARADE faktiskt 860 kr på att handla där, för egentligen skulle allt som jag handlat gått på 1720 kr”. Skamsenheten över att ha shoppat så oerhört mycket kraffs för pengar vi egentligen inte har tar lite över den där härliga lyckoruskänslan jag borde känna.
Jag känner att jag måste gå hem och skriva ett till inlägg i serien ”Så här gör vi när vi ska spara pengar”. Och leva som jag lär. Helst. Jag berättade att det var halvapriset på Akademibokhandeln när jag kom hem. M sa ”jaha”. Han frågade inget mer och jag hade inget att säga… typ. Han kanske inte läser det här blogginlägget?
Snålla KÖPSTOPP kom åter till mig. Jag behöver dig. Fräls mig i från onda shoppingbegär och led mig tillbaka på rätt väg. Vägen som man överlever på.
Men INGEN kan i alla fall säga att jag inte har läckra, glansiga, vulgära, snygga, moderiktiga anteckningsböcker och skrivblock i höst – det kommer blänka över hela fabriken från mitt skrivbord!
Hahaha! Åh jag skrattar så jag gråter!! Kan verkligen se hela senariot framför mig och dig med stirrig lätt galen blick!! Hahaha! Dessvärre måste jag inse att det lika gärna kunde varit jag. Allt som behövs är att byta ut anteckningsböckerna mot kläder, allra helst barnkläder. Måste skratta en stund till, sen ska jag bestämt ta mig en tur ner på stan för att kolla beståndet på rea-galjarna….
Haha, ja vi har ju alla vår passion =) Kram
Ha ha vad roligt Fru B, jag bad till och med bäste sambon att ta hem nya almanacka-katalogen när jag var FL så att jag inte skulle missa att välja mina almanackor inför nästkommande år
Åh, vännen, vad du är duktig! Jag tycker du ska sluta tillverka glass och börja skriva en bok istället! Eller två. Eller tre. Jag skulle läsa alla!
Kan meddela att jag delar din passion för allt vad pennor, block och tingeltangel (som min pappa säger). Den bästa stunden på jobbet är när man får broschyren över nya alamackor och man ska välja…. I love! Kram Fru B
Du skriver verkligen BRA, vet du det??Och kul!..
Härligt! Jag ser det som om du sparade familjen en slant! Nu kan du dessutom komma till Katani och spara lite snart också eftersom vi har 50 % på hela klädsortimentet där också veckan ut! Kram
Aj aj aj…en soulmate :-p
Älskade underbara glittriga block o pennor!
Fialia – Japp den är bra. Brukar köra med den. Har blivit riktigt bra på att köra med den men sen blev jag förälskad i ett gäng anteckningsböcker och så var det kört… 50 % rea är lömsk. Då kan till och med jag som är rätt dålig på att räkna lista ut att det blir BILLIGT!
Kattis – du rara. Vad härligt att du gillar det du läser! Jag har en chiclit på lager, typ 50 sidor som aldrig blir fler. Kanske dyker den upp en dag – i utdrag på listan om inte annat…
Eller om jag inspireras tillräckligt av min fina vän Skrivarmamman (länk här intill) så kanske jag skriver färdigt den.
Men först ska jag starta en fabrik!
haha oj då!
Fick inpräntat som barn :behöver du verkligen detta? om allting. Så det är inte mycket jag handlar om man säger så. (fast i dag köpte jag en resa)
ha de Fia
Hahaha det här var det BÄSTA jag läst på länge! Ytterligare en förklaring till storhandlingen kan ju vara att din blivande student till vän självklart behöver anteckningsblock, men hon är ju så sällan i stan och missar troligtvis rean själv hihi.
Men vart tog kassarna vägen, smög du in dem?
Jag har nog aldrig sagt till dig tidigare, men varför skriver du inte en underhållande, rolig och fräsch chicklit roman? Du kan verkligen konsten att fånga en läsare =)