Vi ska trycka snygga skyltar på Tabergs Tryckeri! Å så tjusigt det kommer bli!
Johan ger tydliga direktiv hur jag ska ta mig dit ”när du kommer fram finns det bara EN dörr, med ringklocka, ring på den så öppnar dom!
Per på tryckeriet ger mig en tydlig förklaring på hur jag ska hitta dom, och jag ska ringa på ringklockan när jag kommit fram.
Jag kommer fram, hittar dörren och läser på skylten ” ring på ringklockan så kommer vi och öppnar dörren”.
Jag ser inte ringklockan. Ingenstans. Jag letar febrilt med blicken. Försöker trycka på något slags kodlås. Jag tänker ”hur jäkla (ursäkta uttrycket) svårt kan det vara att lyckas hitta en ringklocka? Jag börjar svettas, hur kan jag missa detta, är jag en idiot?
Till slut får jag bita i det sura äpplet och ringer upp ”hej hej det här Angela hos Mormor Magda, både du och Johan har förklarat att jag ska trycka på ringklockan men… jag kan inte se någon klocka, jag har verkligen letat…”
”Va? Men den sitter ju där. Vi kommer ner”. Han undrar vem jag är, hur kan jag inte se ringklockan? Alla ser ringklockan. Vilken idiot kan inte se ringklockan undrar han säkert.
Mitt framför näsan.
MEN. Mycket riktigt. Det stämmer. Jag har rätt. Jag är inte helt vrickad. Förvirrad. Det finns ju ingen klocka. För just i dag har ringklockan ramlat ner, den ligger innanför dörren. Det är inget hål där ringklockan suttit, men den har likväl ramlat ner.
Just i dag när jag skulle komma, och fått förklarat för mig exakt vad jag måste göra, så kunde jag inte göra det. För just i dag, har ringklockan ramlat ner för allra första gången på typ hundra år. Alldeles innan jag kommer.
Jag tror mig se lättnad i ögonen. De har inte att göra med en idiot. Typ.
Och jag tänker att det är egentligen inte så konstigt att det händer just mig.
För jag tänker på tanten på flyget mellan Frankfurt och Chicago som la sig i mitt knä. Och på killen på restaurangen en gång för länge sen som började äta från min tallrik. Och gången på dagis när Lucas pappa undrade varför jag hade på mig hans tröja…
Och när mina skor blev kidnappade när vi var i Spanien.
Och så tänker jag på att jag startat en glassfabrik.
Sanna saker som är så tokiga att man inte tror att det är sant brukar hända mig!
- Posted using BlogPress from my iPhone
hahaha, underbart!