Jag var tvungen att krascha för att inse…

Jag avundades de där människorna som sa och skrev ”Mitt andra barn, sista pusselbiten, nu är familjen komplett”. Jag kände inte så när Philip föddes.

Jag kände mig lycklig och glad, men inte nöjd. Jag tänkte att det berodde på att jag ville ha fler barn. Då skulle jag nog känna känslan som andra skriver om. ”Sista pusselbiten”, ”Det var du som saknades”. Men så var det inte. Det var inget barn som saknades. Jag hade inte hittat mig själv.

Det var ju JAG som var den sista pusselbiten i MITT liv. Jag hade länge bara kört på. Låtit livet gå medan jag satt i passagerarsätet i bilen eller på tåget. Jag var inte den som styrde, jag följde bara med. Visst pekade jag, ofta med hela handen. Men det var inte jag som styrde. Jag bad om att det skulle fortare och fortare, sällan ville jag bromsa. 

Jag borde dragit i handbromsen tidigare. Jag borde ha satt mig i förarsätet och tagit kontroll över mitt liv. Inte bara åkt med. Inte bara tänkt ”jag blir nog komplett och lycklig sen…” Jag tänkte ofta ”bara det eller det eller det händer… då kommer jag bli nöjd”. Ofta tänkte jag ”fyra barn. Det är fyra barn jag ska ha, då blir jag nöjd”. Men det handlade aldrig om antalet barn.  

För jag är nöjd med två barn. Väldigt nöjd. Jag var inte nöjd med mig själv eller var jag befann mig i livet. Det finns en mening men det mesta som sker, men just när man är på den djupaste botten är det svårt att förstå varför det händer. När jag satt där på psykakuten förra påsken, med svårt att andas och bortdomnade händer och fötter kunde jag inte för mitt liv tro att jag skulle må som jag mår idag. Allt var bara svart. Jag var i chock. Nu vet jag varför.

Det var inte meningen att jag skulle leva det livet jag levde då. Jag var tvungen att få en rejäl jävla käftsmäll för att inse det. Jag var tvungen att falla 1000 meter utan fallskärm för att vakna upp. Jag har lagt många timmar på terapi, det var på riktigt räddningen för mig. Min terapeut Sebastian har fått mig att inse mitt eget värde. Jag är så glad att jag tog tag i mitt psykiska mående. Att jag kraschade. Att jag satte mig i förarsätet och tog makten över mitt eget liv. Nu är jag stark. På riktigt.

 

    1. Hej Maja, vi är mamma och pappa till Alice och Philip. Vi är inte på nåt sätt ovänner, men jag skulle inte säga att vi är vänner. Vi kommer för evigt vara deras föräldrar och vill att deras uppväxt ska bli så bra och trygg som den kan vara. Kram

  1. Du känns så hård mot dig själv, du var väl lycklig med Stefan där och då? Sen att saker hände föräldrar ju inte hur det var? Du har ju pratat massor i podden om att du alltid velat ha 4 barn och om du och Stefan hade hållt ihop och skaffat fler barn så hade du väl varit lycklig då? Kan du inte beskriva bättre vad du menar med ”sitta brevid”, det blir så luddigt med en metafor. Menar du att Stefan bestämde allt i ert liv? Att du inte fick så mycket talan? Att barnen var hans idé? Beskriv i stället på riktigt så är det lättare att relatera. Kram!!

    1. Även om jag inte varit i exakt samma sits som Angelica så förstår jag. Jag har också mest suttit i förarsätet och åkt med på livets väg och inte styrt riktning själv. Min man har inte varit en dominerande man eller bestämt utan att fråga mig men jag har nog gjort många livsval utifrån vad andra tycker och förmodligen vill. Inte utgått från mig själv. Det kan vara smått och stort, och som gör att man kör över sig själv hela tiden.

      Jag tror inte heller att Angelica varit olycklig med Stefan men att det finns något som gör att man inte ställer sig själv först vilket leder till att man inte lever fullt ut. Det kan vara små subtila saker som man inte kan uptäcka förrän ”efteråt”. Det är när man upptäcker just det som man kan börja leva fullt ut och må bra. Alltså behöver man många gånger krascha för att kunna inse det och må bättre. Jag gjorde det med min utmattningsdepression, hade ångest. På mitt arbete körde min chef över mig på fula sätt varje dag under några år. Jag trivdes ju och älskade mitt jobb men mådde ändå sämre och sämre. Det visade sig att det var flera andra anställda som gick samma öde till mötes som jag, på grund av chefen. Nu, fem år senare, mår jag jättebra och är noga med att tänka/känns efter vad jag vill och stå upp för mig. Jag mår bättre än någonsin!

      1. Ska också tillägga att jag inte blivit en egoist som struntar i andra och vad andra vill! Jag är väldigt mån om andra men kör inte över mig själv för att hjälpa andra. Många gånger har jag och andra helt samma väg att köra och som vi alla vill, men inte på bekostnad av någon.

    2. Hej Malin, jag kan faktiskt inte skriva med andra ord än just detta. Jag har valt att ha en blogg, men de som lever eller har levt med mig har inte valt det. Så därför kan jag bara utgå ifrån mina egna känslor och handlingar. Inte skriva mer utförligt om vem som sa eller gjorde vad. Kram

  2. Vad härligt att det känns bra! Du har ju tidigare skrivit att du ville ha fler barn och till och med var beredd att skiljas om Stefan inte ville det. All lycka till dig ❤️

  3. De är såå härligt att du mår så bra igen.
    Älskade din instastory som du la ut i morse.
    Du såg såå lycklig ut.

  4. Shit Angelica! Vilka livsviktiga insikter du kämpat dig till – hurra för dig! Jag blev lite skakis när kag läste detta inlägget. Jag har följt sig sedan strax efter bröllopet och så som du beskriver den Angelica du var, precis så har jag tänkt om dig många gånger. Precis så! Det kändes aldrig som att du var närvarande riktigt. Det var bara ”nästa lyckoprojekt” hela tiden. Förlåt men så tänkte jag. Du verkar vara en underbar människa, lycka till med alla dina nya insikter!!!!

    Stor kram

    1. Hej Lisa, du behöver inte be om ursäkt. Det är viktigt att läsa vad ni som läser tycker och tänker! <3 Kramar och tack för att du följt mig så länge!

  5. Så jävla sant! Amen på detta inlägg! Jag befinner mig i kraschen nu. Det här med att bara sitta bredvid och åka med. Inte köra själv. Är på väg mot en förändring. Det är jag som ska köra min väg. Tack för en jättebra blogg!!!

    Många kramar 💖

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..