Det är svårt, nej omöjligt att förstå helt hur en annan människa tänker och känner.
Det är svårt, nej omöjligt att sätta sej in i andra människors relationer. Att säga ”vad ska hon med honom till” eller ”hur fasen står han ut med henne.”
Det är tillräckligt svårt att förstå sej på sina egna känslor, sitt eget förhållande.

Likväl gör vi ju så allesammans. Tänker om andra. Lider kanske med någon part.
Tycker synd om den som har en svartsjuk partner el en grälsjuk el en notoriskt otrogen el en tjurig eller… ja, ni vet.
Å det kan vara svårt det där. Att se en vän fara illa i vad man själv uppfattar som en sjuk relation med balansen att lägga sej i och inte lägga sej i. Att en vän inte blir älskad, respekterad, sedd så som hon är värd.

Väldigt många har nog i perioder undrat varför jag sparar på min gubbe.
Å vice versa, min man har nog många tyckt synd om många gånger.
Men egentligen VET man så lite om andras kärlek…

Hur kom jag att tänka på det. Jo jag läste i Expressen (Nya ”Hänt extra”) att Nomi Rapace lämnat in skilsmässoansökan  mot Ola Rapace och jag kunde inte låta bli att le stort och tänka ”You go girl!”
Ola Rapace har ju blivit själva sinnesbilden för ”taskig make” trots att han råkar vara Sveriges kanske snyggaste karl.
Sarkastisk, arrogant, kokain snortande,  aggressiv med ett par misshandel anmälningar mot sej och offentliga uttalanden som att hustruns filmprojekt är skräp och hennes karraktär lika så.

Kanske har Nomi sett något annat hos Ola Rapace. Kanske har han enormt ömsinta, finstämda sidor som vi ”utanför” inte sett. Vad vet vi egentligen?
Jag kan bara TRO att hon är värd nån mycket, mycket bättre.

Puss/ Asta