…höll jag på att få i bilen på vägen hem från jobbet.
Hjärnblödning av ilska.
Å nej, inte på Amelia… även om jag retar mej på att det alltid heter att de ska göra justeringar av bloggen några timmar på natten å sedan tar det alltid flera dagar innan alla problem är lösta. Säg det från början då!
Men sååå ”på liv å död” viktigt är inte bloggen. Inte för mej.

Nej, det som fick blodet att svalla var en intervju med arbetsmarknadsministern Hillevi Engström angående att allt färre arbetssökande har rätt till A-kassa.
Dumma. Jävla. Människa!
Jag blev så irriterad på på hennes envisa, korkade påståenden som hon svarade gång på gång, alldeles oavsett vad hon fick för frågor.
Sedan de strängare reglerna för A-kassa drevs igenom har allt fler fallit utanför systemet. Det drabbar framför allt ungdomar och utlandsfödda.  Människor som inte hunnit jobba den här halvtiden under 1 år å där med inte är kvalificerade.
Där hjälper det föga med obligatorisk a-kassa som har diskuterats.
De hårda reglerna slår hårt mot ungdomar som kommer direkt ifrån gymnasiet eller som…så som arbetstillfällen ofta ser ut för ungdomar… har säsongsarbetat.
De hänvisas nu till att bli försörjda som vuxna av sina föräldrar alternativt få socialbidrag.
De hänvisas till att vara oroliga för sin ekonomi medans de förväntas söka jobb allert och att inte släppas in i vuxenlivet.
Lägenhet, abonnemang, räkningar osv.

Hillevi Engström hänvisade hela tiden till att Alliansen prioriterade arbetslinjen å att skapa fler jobb.
Vad ungdomar å andra skulle göra tills de fick det där jobbet hade hon inget svar på och verkade inte bry sej nämndvärt om.
Hon hade förbättrat och gjort enklare för företagare att anställa unga, hon hade sänkt restaurangmomsen (som väl ärnågot av det dummaste Alliansen kommit på?!) och hon hade lyckats så förbannat bra att  220 000 fler var i arbete än närAlliansen tog över.
Den därsiffran kan man ju som bekant vrida på lite hur som helst.
Att väldigt få nya arbetstillfällen skapats och att ungdomsarbetslösheten ökar liksom socialbidragen är annan statestik… som Hillevi  Engström inte ville kännas vid. Eller orda om i allafall.

Snälla svenska folket. Gör så Hillevi Engström får byta arbetsuppgifter efter nästa val.
Säg efter mej: ”Vi har fått nog.”

Puss/ Asta

♥ Jag blir bara smalare å smalare om händerna.
Trots att jag väger minst 10 kg mer nu än när jag förlovade mej för 100 år sen har fingrar å händer blivit allt magrare.
Snart får jag slå in ringarna.

♥ Jag rakar mina hälar. Jag vet, det är sjukt men jag kan inte låta bli.
Har ingen som helst fotsvett. Om jag så gick i gummistövlar 3 dar på raken. Därför blir hälarna hårda, frasiga och hemska.

♥ Jag är en riktig kaffekärring. Å precis som Ergo sum kan jag dricka det om det svalnat av i muggen.
Men jag är hyperkänslig för bränt kaffe. Har det stått på bryggaren klart en kvart brygger jag om. Jag avskyr även svagt kaffe och föredrar Zoega framför Gevalias meskaffe.

♥ Jag är näst intill tondöv och sjunger falskare än de flesta men jag kan oerhört många sångtexter utantill.
Typiskt att man skulle bli en sån teflonhjärna på allt annat.

♥ Jag är betydligt blygare än vad man kan tro. Särskilt gentemot män jag inte känner. Men det märks inte.

Oerhört spännande information va?!

på vår jord.

Jo men allvarligt. Ibland när jag börjar fundera så blir jag nästan militant feminist.
Det är fel ord. Att vara feminist innebär endast att man anser att män och kvinnor har rätt till samma vilkor.
Men jag känner mej föraktfull när jag hamnar i dessa funderingarna.

I helgen mördades ännu en kvinna av sin fd man. Han hugg ner henne inför deras gemensamma barn och traumatiserade dem för all framtid. Nu har de en död mamma, en pappa som kommer dömas till ett hårt fängelsestraff och vidriga minnen.
Man skulle kunna ursäkta honom med att han var sjuk i huvudet. Det stämmer säkert…
Men hur många sjuka män finns det då? Å varför är så många män sjuka i huvdet?
Varje år mördas en massa kvinnor av sina män. Långt fler blir misshandlade, slagna och hotade.
Hånade, förminskade, fråntagna sin livslust.
Över hela världen tar män sej friheten att inskränka kvinnors rättigheter.
Här genom att välja andra män i karriärsstegar. Genom att spöa sina fruar. Genom att ta upp all plats å allt syre.  Köper kvinnors kroppar utan att över huvudtaget bry sej om varför hon säljer sej själv.
Kanske behöver hon försörja sina barn och saknar skyddsnät. Kanske är hon kidnappad hit.
De kunde inte bry sej mindre…
I andra länder bestämmer de… i religionens namn… att kvinnor inte får gå ut, inte yrkesarbeta, inte gå i skolan, inte visa sitt hår. I andra länder kan kvinnor bli stenade för att de blivit förälskade i fel man.
I alla krig våldtas kvinnor som en del i krigsföringen.

Människan är jordens intelligentaste varelse. Vi har potential till att utföra så mycket gott för vårt klot och för hela mänskligheten. Men vad gör vi? Krig, tortyr, mord, miljöbrott osv osv.
Eller vi… vilka vi? Det är män som styr den här planeten.
Förenklat? Kanske men det är ju sant.
Män sitter på i stort sätt alla beslutsfattande ställningar i världen.
Å ställer till det. Hela tiden.

Våra fängelser är fulla av våldsamma män. Alla med sin bakgrund förvisso men det gäller kvinnor med.
Galna presidenter, diktatorer, generaler ställer till krig i världen.
Karlar som levt större delen av sitt liv och är på väg att passera ”bäst före datum” beslutar… eller vägrar besluta… om miljöömål det här klotet skulle behöva.
Ständigt denna egoism. Denna våldsamhet och skoningslöshet.

Visst finns det fina män. Min son är absolut en av dem.
Min man… tja, han tycker inte alltid som jag… men han är ingen ond människa.
Det är inte DET jag säger, att alla män är djur. Det jag säger är att en obehagligt stor mängd av gruppen ”män” ställer till det förbannat mycket för övriga mänskligheten.

Till alla unga kvinnor. Gå vid första smällen. Även om du var dum innan, även om det ”bara” var en örfil, även om han har det svårt nu och blir ledsen efteråt. Gå.
Låt ingen man… någonsin… inskränka, kränka eller bestämma över dej. Låt ingen man stjäla din glädje.
De är helt enkelt inte värda det.

Puss/ Asta

… satt jag ovetandes med mina gäster och åt middag.
Vi hade… som alltid när vi ses… väldans trevligt igår.
Jag bjöd på pastaa med kyckling och gorgonzolasås… en himmelsk maträtt och till dessert vit chokladmousse med hallon.
Till detta slurpade vi en massa rödvin och vatten.  Pratade å spelade kort.
Härligt å avslappnat att träffa vänner som man känt länge och kan vara helt sej själv tillsammans med.

Ranelids Mirakel gick alltså vidare. Jag har bara läst det på Aftonbladetoch bland bloggar.
Får väl ta å lyssna på låten senare. Blev ju helt oväntat hooked på Thorsten Flinck när han var med så det kanske händer samma sak nu.
Men hör ni, på tal om herr Ranelid.
Jag slås över hur okej det är att alltid å i alla sammanhang håna denna man för hans utseende och sätt att vara.
För hans läppar, hans frisyr, hans hudfärg (karln har precis varit utomland.)
När Sahra Down Finers kroppsstorlek kommenterades reagerade många på detta, men Ranelids utseende kan man…och med ”man” menar jag journalister, bloggare, kreti å pleti… öppet kritisera å göra sej rolig över. Gång på gång på gång.
Vad beror det på?
Ja han har ett speciellt sätt att uttrycka sej på, han har ett stort behov av att hävda sej (kanske för att han alltid skall tillplattas?!) och ja han tror mycket om sin begåvning till språket å säger det. Och?!
Han ÄR ju en stor författare. Zlatan hymlar inte om att han är bra påfotboll, Persbrantd hymlar inte om att han gör storkarriär nu, Mohammed Ali sa ”I am the greatest” och Blondinbella tycker hon är snygg. Varför kan inte Ranelid få vara stolt över sitt yrke då?
Sånt funderar jag över…

Idag seg söndag. Jobb nästa vecka i 6 av 7 dagar. Uff…
Men det har varit en härlig och energigivande helg. Maken å jag har varit ensamma… vilket fortfarande känns en smula märkligt när man är så van vid att vara en storfamilj. Men det har varit nyttigt.
Solen lyser med sin frånvaro här i Halland men det SER milt ut genom fönstret och visst är det lite vår i luften?
Ljuset som vinner allt mer terräng vecka för vecka. Underbart.

Puss/ Asta

Kära dagbok!

Ännu en dag är till ända i mitt spännande liv.
Mörkret har för länge sänkt sej över februari natten och mina tankar blir melankoliska i kökslampans milda sken medan Leonard Cohen sjunger Halleluja för mej. Stugvärmen är varm och skön, sängen renbäddad där uppe och tankarna går till alla dem som inte har någon säng att sova i. De som försöker hålla värmen i en trappuppgång, i något parkeringsdäck eller på en nattbuss någonstans.

Jag har varit ledig idag från jobbet.
Mina magsmärtor från igår har givit med sej en smula men inte helt. Jag är uppsvullen och lätt illamående.
Har varit en dålig människa å ätit ost å salamimackor med oboy till. Å ätit upp dotterns Marabou mjölkchoklad.
Kalorier och stöld i ett.
Annars har jag gjort det som jag förutsatte att göra idag.
Plockat undan, dammsugit, svabbat golv, tvättat.
Resultatet?
Tom tvättkorg och nya hundhår å blodfläckar på golven.
En stund var det ändå en vansinnig skillad.
Tyckte jag, mannen märkte det inte…

Jaha. Det är bara att inse att man är gammal å grå.
Så gammal att jag tycker ”På spåret” är utmärkt tvunderhållning. Å det inte bara för att jag är lite svag för den intellektuella sexighet som Fredrik Lindström utstrålar. Det är ett trevligt program helt enkelt.
Trevligt?! Herre gud. Ja ni hör själva.
På tal om ”På spåret”, är inte Martina och Erik Haag Sveriges mest perfekta par?
Båda två är snygga, smarta, roliga.Tillsammans verkar de coolt sammansvetsade, harmoniska och kära.
Ja jösses… varför blev mitt liv inte såååå?!

Jag sitter här å sippar på ett glas vatten. Är inte alls sugen på något fredagsvin.
Är osminkad, klädd i en 7 nr för stor kofta  och ser rent för jävlig ut.
Å jag bryr mej inte ett skit om det.
Då är man gammal.
Nu ska jag snart ta å släcka ner min Spootify som just nu spelar Boltons ”When a man loves a woman” å krypa till kojs.
Med en fishermans friends i munnen som alltid.Tror jag ska ge mej på ett svårt Suduko ikväll.

God natt mina vänner.

Puss/ Asta

På Skavland  idag talade man om klassresor.
En norsk kvinna ur arbetarklassen som en gång som ung åkt till Frankrike för att passa barn ställer nu upp i franska presidentvalet.
Babben, född på en grisfarm på Gotland, är nu hyllad artist och anlitad stand up’are.
Där var även en psyksjuk man som blivit ”normal” och en professor på psykologi.
Tja, det var ett ”mellan avsnitt”, varken jättbra eller jättedåligt. Skavland är ju aldrig dålig.

Men nåt jag kom att tänka på när jag hörde dem tala var att ”klassresa” som begrepp innebär att man lyckats.
Att man lämnat något sämre för något bättre.
Det sämre är alltid arbetarklass, det bättre alltid medelklass. Eller allra bäst måste väl överklassen vara.
Det är just denna jämförelse som får det att kännas obekvämt i bröstet på mej.

Jag har väl gjort en mindre klassresa kan man säga.
Från förorten, från släktingar med klassiska arbetaryrken så som undersköterska, hantverkare, svetsare, kontorister.
Från sociala problem, missbruk, ekonomiska svårigheter, tidigt föräldrarskap, bråkiga relationer.
Till villakvarteren… inte de flådigaste i stan…långt därifrån, men ändock… idylliskt villaområde.
Till ett akademiker yrke.Visseligen ett lågstatus yrke inom den svären, typ som lärare, socionomer och sjukgymnaster.
Det är skillnad på att vara jurist och sjuksköterska.
Men ändå, jag har läst en högskoleutbildning. Har en akademisk examen.
Mina barn har haft en lugnare och tryggare uppväxt. De har inte sniffat bensin i något mopperum och inte druckit gratisgrogg hos någon medelålders snuskhummer.Dehar inte skaffat barn som tonåringar.

Jag har gjort en klassresa och ändå inte. Detta har jag skrivit så många inlägg om.
Jag känner mej inte hemma bland medelklassen. Det är som Babben sa i tv ikväll, de är så jävla ängsliga.
Alla ska vara på samma sätt i sina Odd Molly tunikor.Alla ska bo lika dant. Ha samma vita väggar, samma vita soffa.
Kylskåp med bubbelvatten och is i dörren och helkaklade badrum. I vitt så klart. Med klatschiga associarer.
Alla ska köra samma bilar, klippa gräset på samma dag, dricka Amarone och berätta om det vitt å brett.
Å när de är så där, så där preciiiiis som alla andra, så känner de sej säkra. Lyckade.
Jag spyr på sånt!
Spyr på den form av begränsningar och inrutningar. Jag känner hur tonårens anarkistiska och upproriska anda vaknar inom mej.

Jag är stolt över min arbetarklass bakgrund. Inte missbruket och relationsstörningarna kanske men över erfarenheterna de gett mej. Stolt över att min morfar var Eriksbergs skickligaste svetsare. På den tiden det låg ett varv där. Nu för tiden bor medelklassen… övre medelklassen… där med utsikt över vattnet.
Stolt över min pappa som kan lite om ta me fan allt å stolt över mamma som försörjt 2 ungar själv och alltid hittat sätt att överleva.
Jag är stolt över förorten där jag växte upp. Över den sociala kompetens den gett mej, stolt över att ha varit ett nyckelbarn och ingen söndercurlad unge som fick skjuss överallt.
Det är JAG. Jag har inte gjort nån resa, inte bort från det i alla fall.
Jag tycker faktiskt inte att man blir ett dugg intressantare som människa för att man har råd att åka till Thailand varje vinter eller för att man har en designkökslampa för 15000.
Jag värderar inte mej själv… eller andra… efter sådana mått utan efter nåt helt annat.
Det finns jävligt många allmänbildade smarta arbetare precis som det finns de som är korkade å inskränkta.
Jag antar att det gäller medelklassen oxå.

Att det inte skulle finnas något klass samhällei Sverige, DET säger bara de som både är priviligerade och korkade.
Dem kan man lite elakt sammanfatta som… Moderaterna
Klassamhället existerar i allra högsta grad och Sveriges barn tilldelas väldigt olika förutsättningar att nå sina drömmar.

Hur tänker ni?

Puss/ Asta

… å efter kaffet ska jag raskt hugga tag i denna efterlängtade fria dag med att
♥ Plocka i ordning ett hem i kaos
♥  Dammsuga upp 1 miljard hundhår
♥  Torka blodfläckiga golv
♥  Tvätta så många maskiner tvätt som jag hinner med
♥ Skura två extremt skitiga toaletter
♥ Byta sängkläder
♥ Få ännu mera tvätt
♥ Gå en råkall promenad med vovvsingen
♥ Handla
♥ Laga mat

Ja, typ så. Hurra för lediga dagar. Eller ”Äntligen helg” som maken brukar säga när han kommer hem på fredagarna.
Har bara en märklig känsla av att våra lediga dagar är helt olika?!

Igår på jobbet fick jag akut ont i magen. Det kändes som gaser/ kolik men inte en enda prutt kom ut. Magen var utspänd, stenhård och smärtorna kom i attacker å gjorde mej helt kallsvettig.
För första gången i mitt liv provade desperat ett microlax (minilavemang) och förväntade mej värsta racerbajsen men inte ett skit hände.
Jag hade så ont att jag fick ligga långa stunder och sen göra det absolut nödvändigaste… ge injektioner, transfundera blod, koppla dropp, dela läkemedel, göra dialyser. Resten tog min snälla undersköterska hand om.
Idag har jag inte ont längre men känner mej illamående och inte ett dugg sugen på någonting. Får tvinga ner lite kaffe för att slippa huvudvärken senare.
Har en teori om att det kan bero på alla fibrer jag äter… MASSOR med frukt… och sen glömmer jag ständigt av att dricka.
Vad tror ni?
Jag ska hinka vatten som en tok idag.

Vad tar ni er för idag?

Puss/Asta

Ja ha, här sitter jag så käckt å väntar. Liiiite nördigt med haklapp förvisso men minen är ju cool i alla fall.

Säg varsegod, säg varsegod, säg varsegod, säg varsegod, säg…

ÄNTLIGEN! Ska bara kolla lite först här, du har inte lagt i nåt gift va?!

Glufs glufs glufs.  Ja må jag leva ut i hundrade år!

Världens snällaste Marie handlade grisöron till mej oxå.Tack babe.

Puss/Märta

(se inlägget nedan) stänger jag då ner bloggen. Hej då!

Nej, jag skojar bara. Då skriver jag väl för mej själv då och för eftervärlden.
Idag är ju inte vilken dag som helst. Idag är Märtas födelsedag. Hennes 7:e. Dubbla känslor där.
I sju år har jag fått dela fotspår med denna skatt å glädje. Sveriges snyggaste tjej.
Polishunden,vakthunden, cirkushunden. Min livräddare å bästa polare.
Mitt hjärta och själsfrände.
Hon skall firas så klart. Med en rejäl bit tårta och en extralång runda innan jag beger mej till jobbet.

Ja hon HAR faktiskt redan firat.Hon har fått 103 pussar på nosen och hon har gått igenom soppåsen…igen.
Det fanns säkert något smarrigt i den så pulveriserad som den var.
Annars verkar hon ta dagen med ro. Hon var ute å kissade. Jagade iväg några frusna kråkor och skällde på förbipasserande.
Vi har en grusväg 50 meter bortanför vår tomt. Som är Märtas. Så klart.
Efter en våg av villainbrott i vårt lilla kvarter låter jag henne få höras en stund då å då.
Här bor Märta polis. Det har nog inte undgått någon.

Hasta la vista. Ha en fin fin dag.

Puss/Asta

Det vore roligt att få veta lite mer om mina läsare å vilka som egentligen kikar in här. Särskilt från er som normalt inte lämnar så mycket spår…

1..) Kort presentation av dej själv.

2.) Hur länge har du lästmin blogg?

3.) Hur hittade du den/ fastnade för den?

4.) Hur ofta läser du? Varje dag? Varje vecka? Mer sporadiskt eller är det första gången?

5.) Vilken typ av mina inlägg å ämnen läser du helst?

6.) Vilka tycker du är tjatiga?

7.) Brukar du kommentera?

8.) Retar du dej på mej ibland?

9.) Finns du något ämne du önskar ett inlägg om?

10.) Känner vi varann privat?

11.) Följer du många bloggar?

12.) Bloggar du själv?

Tack på förhand kära ni

Puss/Asta