Tankar om fetmaoperation

Louise Flinck

I natt hade jag svårt att somna, precis som alltid. Jag ligger och grubblar tills det nästan ryker från öronen på mig. I natt var det gastric bypass min hjärna vände och vred på. För två år sedan var jag helt inne på att opereras. Jag hade varit på möte och lyssnat till läkare, kirurg, sjukgymnast, dietist och en lycklig patient som rasat i vikt. Jag träffade läkare för konsultation och väntade på en tid då de skulle börja karva i kroppen på mig. Men så dog min bror. Då ville jag inte alls opereras längre. Och de ville inte operera mig heller för den delen. För att få opereras bör man vara psykiskt stabil och det är man ju knappast efter att hittat sin storebror död.

Så tankarna på gastric bypass lades i malpåse och jag hade bestämt mig för att jag ska klara det ändå. Jag ska gå ner i vikt på egen hand! Det anses ”finare” att klara det utan hjälp av kniven. Jag tycker själv likadant får jag ju erkänna. Att fixa till vikt och mående med hjälp av bra mathållning och motion är givetvis att föredra framför att ta till en så drastisk åtgärd som operation.

Men jag gör ju inte det. Jag skjuter på det där med motion och regelbundna vanor och stoppar huvudet långt ner i sanden och hoppas på ett mirakel. Fast det här med mirakel sker ju inte så ofta tyvärr. Oavsett hur man lyckats samla på sig alla de där kilona så är det samma kur som gäller för alla överviktiga – det vill säga att röra mer på sig, äta regelbundet och sluta hitta på ursäkter hela tiden. För det är man skitbra på som tjockis. Man hittar tusen anledningar att äta godis och onyttig mat. Man hittar minst lika många anledningar att inte röra tillräckligt på sig. Jag är dessutom otålig och vill att det ska gå fort! De som gått ner 15-20 kilo på ett år är duktiga, men för att bli peppad vill jag höra historier om snabbare viktminskning. Ett år är skitlång tid att pinas. Jag vet att man ska gå ner långsamt för att bibehålla det osv..inga föreläsningar om det tack. Jag tror alla tjockisar kan det mesta om hur man ska göra. Knepet ligger i att göra det.

Det är så många saker som skulle bli enklare om jag vore slankare. Jag tror inte att man i ett slag blir lycklig för att man går ner i vikt. Men det vore skönt att inte flåsa som en häst om man måste springa ikapp en buss eller gå i långa trappor. Det vore ljuvligt att inte typ ramla ur bilen utan istället hoppa ut snyggt och kvickt. Att inte gå omkring och fundera över om ungarna bakom en på stan kommer med en elak kommentar om min rumpa. Jag vill slippa den där köttiga hakan som är typisk för överviktiga. Att kunna dejta och känna att om det inte funkar så beror det i alla fall inte på min kroppsform. Detta och många andra saker skulle bli enklare. Och jag skulle bli snyggare dessutom.

Så nu funderar jag över gastric bypass igen. Genvägen. Den snabba vägen till viktnedgång. Jag väger för och emot.

/Louise

Kommentera

Hej, har nyss hittat in blogg och såg din blogg om gsatric bp. Har själv funderat på det då jag bara gått upp i vikt vad jag än har gjort. MEN sen jag började med LCHF har min vitöknig stannat av. Jag har ännu inte börjat gå ner, men jag tror att det kommer när min kropp förstår att den får mat nu. Det bästa är att man får äta gott och alltid är mätt.
Jag har varit hungrig mer än halva mitt liv, så det är såå skönt. Prova läsa 56kilo.se, kostdoktorn.se, eller boken matrevolutionen. Och se om det kan vara nåt för dig. Så många har blivit friskare av Lchf även jag (borta är värk och sur mage bl.a.). Jag provade soppor för några år sen, gick ner 25 kg men trots enorm ansträngning att inte gå upp så gick ag stadigt uppåt. Tills jag provade Lchf. Då stannade det av:-D. Jag tror man måste hitta sitt sätt att leva, för oss är Lchf inte en diet för viktminskning, det är vår mathållning som gör att vi mår bra och håller oss friska.

Anita D-S juli 10, 2012 22:56 /

Hej Jag har gjort en gbp den 16 maj och jag är jättenöjdöver mitt beslut och jag har mått bra hela tiden. Jag har funderar i flera år på detta då jag faktiskt oxå tycker att man borde klara detta själv. Men är det så himla enkelt egentligen? Nu vet inte jag vad du har för BMI men har man ett BMI över 35 så blir det svårare och svårare att klara det själv. Jag har försökt med mindre mat och motion men med knapp framgån, då säger läkaren till mej att en på tjugo klarar av detta utan kirugisk hjälp. Jag tycker verkligen inte det är en” fusk väg” eller mindre fin väg att gå, då när man verkligen har försökt. Det är faktiskt så som det var för mej att jag kan gå ner i vikt men går ofta upp mer därtill efter en tid. Detta har med kroppens fettdepåer att göra, eller som i mitt fall att det blivit en kronisk sjukdom som man behöver kirurgisk hjälp för att få bukt med. Jag tror inte att operatioerna skulle vara så många om läkarvården trodde att alla vi överviktiga skulle kunna klara det på egen hand. Kram till dej och jag hoppas att du mår bättre efter det du gått igenom och att du får bukt med din vikt på något sätt. / Maria

Maria Nilsson juni 9, 2012 22:34 /

Hej! Jag förstår precis vad du pratar om. Även jag var påväg mot en operation, men sen tänkte jag om. Pratade med en vän som gjort det och som fått så mycket problem att jag förstod att även utan hennes komplikationer är det ingen genväg.
Men när vågen än en gång hamnade på 110 kg så fick jag nog. Jag bestämde mig för att det är jävligt mycket jobbigare att vara 25 och väga 110, än att gå ner. Så jag lade om min kost ( i mitt fall till LCHF, eftersom det funkar bra för mig. Bröd och pasta är mitt gift ;) ) och ett halvår senare väger jag inte 110 kg längre utan 80. Enbart med hjälp av kosten! Jag har fuskat mig genom jul, födelsedag och påsk, för jag tror inte på att ALDRIG unna sig något, men jag har ändrat min syn på mat och lärt mig vad just min kropp mår bäst av! Nästa steg blir träning för min del, har fortfarande inte kommit igång med det ordentligt, för ärligt talat, hur kul är det att gå till gymmet när man väger 110kg? Men NU, när jag känner att jag har kosten under kontroll, har jag helt plötsligt lust att gå dit!

Ingrid april 30, 2012 19:01 /

Hej :) Läser detta lite sent men jag tänkte utmana dig!
Jag behöver oxå gå ner i vikt men hittar alla ursäkter som finns plus att jag älskar soffan,tv och gärna någon god ost till det och VIN älskar vin!!
Är du upp för en utmaning så hänger jag på..jag kommer vinna ;)
Kram

Lotta Rosengren april 25, 2012 15:41 /

Hej babe! Många kommentarer. Ville bara säga att du vet vad jag tycker. Hade det varit meningen att vi skulle ha mindre magsäck, kortare/omkopplade tarmar så hade vi varit skapta så. Att fiffla med vår anatomi tycker jag känns läskigt. Särskilt som man i dagsläget inte riktigt vet varför din mage strular som den gör heller. Du är STARK och kan klara detta med lite jävlar anamma och pepp från nära och kära. Lets join the movement med mig! :) PUZZ

Rebecca april 12, 2012 23:45 /

Susan: Ja man vill att det ska gå snabbt i början i alla fall. så att man ser resultat och inte tröttnar. Det är starkt jobbat med 23 kg på 8 månader! heja!

Louise Flinck april 12, 2012 23:27 /

Ann Helen: Precis så är det. Att ändra livsstil är grejen. Jag känner mig redo att ändra i livet och det med operation kommer nog fram mest när jag är frusterad och vill att allt ska hända NU.
det med att pinas ett år är nog när jag tänker bantning. Och nej det är inte chips som är min last i livet. Det är godis och det är en tröst. För vad vete 17 men jag måste komma över det där med att trösta och belöna med sötsaker. Tack för din kommentar raring. Kram!

Louise Flinck april 12, 2012 23:24 /

Hej!
Jag har precis startat min behandling på Sahlgrenska. En viktbehandling som håller på i 12-18 månader beroende vad man själv väljer. Jag har under väldigt lång tid kämpat med min vikt. Efter graviditet och förlossning så hade jag hamnat i ett beroende. Ett matmissbruk som jag inte kunde ta mig ur själv utan som jag behövde hjälp med. Jag har alltså nu börjat själva viktminskningen med att gå på lcd. Pulver som jag ska äta i 12 veckor. Detta är för att man ska få en bra start och för att kapa just ett beroende. Jag har inte möjlighet att smyga in något annat och kompensera det eftersom jag bara dricker. Därefter kommer jag att fortsätta med dietist och ”vanlig” mat men att verkligen dra ner på portionerna. Jag har nu också möjlighet att få in en rutin i träning eftersom man får en del tid över då man inte behöver laga mat. Jag ande naturligtvis också alternativet att operera mig men valde inte det eftersom jag också att det sitter i huvudet och att det handlar om att man ska ändra ett beteende och det gör inte en operation. Jag har på min blogg också satt igång med att gå igenom boken Tjockholmsbibeln som är en volymers genom KBT! Välkommen in att läsa, fundera och kommentera. Jag tror att du kommer fixa detta utan op för det sitter i hjärnan. Lycka till!

Lotta http://Www.viktinfo.wordpress.com april 11, 2012 21:22 /

”Ett år är skitlång tid att pinas” Du ska inte pinas, du ska ändra livsstil och den ska vara så skön att du vill hålla den hela livet!!! Hittar du inte den lyckas du aldrig. det handlar om hela tänket. Operera dig?? Hell no! Klura ut hur du ska göra – sen tar du en dag i taget. Klart du kan fixa det. Fundera på vad det är som hindrar dig – tror inte det är för att du just löööv chips?! Personligen tror jag matmissbruk drivs av samma mekanismer som spelmissbruk, alkoholmissbruk eller shoppingberoende. det är bara olika sätt att kanalisera sina känslor på. Kramar till dig du roliga, söta kloka kvinna!

Ann Helen april 10, 2012 18:31 /

Jag tror det är bättre att satsa på att jobba med den psykiska biten först istället. Det finns oftast en anledning till att man gått upp, inte bara att man råkar ta lite mycket mat. Om man mår psykiskt dåligt är det inte ens att tänka på att gå ner i vikt på något sätt, iaf med matdelen. Dessutom måste det vara små små steg och en lång lång väg för att man ska må bra och hålla vikten hela livet.
Jag har bulimi och måste jobba med det psykiska varje dag. För det är inte min kropp som säger åt mig att hetsäta och spy. Däremot svarar den på det på olika sätt och det börjar gå i cirklar.
Det är inte lätt det här..

S april 10, 2012 16:05 /

Hej !
Ja visst vill man gå ner i vikt snabbt, fast kanske inte det bästa alternativet, men det mest motiverande. Jag har lyckats gå ner 23 kg på 8 månader, det är väl helt ok, eller vad tycker du ?

Susan http://www.moresusan.se april 10, 2012 16:05 /

Oj vad många kommentarer o råd du får. Jag har inte läst din blogg i påsk o nu när jag gick in och läste om OP var det rätt så passande läsning för mig. Jag har med velat om OP de sista åren men jag tycker som du att det känns som en genväg. Men i helgen blev jag deppig för både min sambo o nära vänner sa att du kan lika bra boka in OP för du har försökt så många gånger och aldrig lyckats hela vägen så lika bra du opererar dig. Grejen är att jag känner så med ibland, MEN är så rädd för att operera mig och känner att jag äter INGEN medicin idag ex mot diabetes,blodtryck. Så egentligen är det en ”frisk” kropp man går in och justerar och tänk så mycket fel det kan bli. Nä istället för att bli peppad att banta själv blev jag bara ledsen av vad de sa. MEN ska ändå försöka själv för jag är inte mogen för operation ännu. Så gör verkligen inte nåt du inte känner för helhjärtat. Jag har nära vänner som opererat sig som mår sådär.Sambon opererade sig i februari och har gått ner 30kg och mår jättebra, men näää jag är inte där ännu. Så kämpa på det är motionen som är viktigast anser jag. Ska börja simma igen innan jobbet, det kan jag verkligen rekommendera,då känner man sig lätt o smidig och det är bra för kroppen. Men en annan sak. Du är görsnygg!! Så om du mår bra som du är så tycker jag du ska vara som du är. Så det så!!
kramar Lena

Lena april 10, 2012 11:41 /

8 timmar OM DAGEN skulle det stå…

Karen april 10, 2012 10:39 /

Helene, tyvärr, du har fel. När det gäller viktnedgång så har motion visat sig ha mycket liten del i det hela. Du hänvisar till Biggest Loser och det är ett rätt dåligt exempel, de tränar typ 8 timmar och vem skulle inte gå ner av det? Läs vad jag skriver, med de sista 5-10 kg du har kvar hjälper träningen till, men inte när du har 30+ kilo eller vad det nu kan vara. Då är det kosten som har betydelse.

Karen april 10, 2012 10:38 /

Hej fina! Jag blir bara så trött på allas tips, orkar du verkligen läsa? Jag skulle bara vilja lyfta luren och ringa dig men….tyvärr känns det som om jag känner dig men du känner ju inte mig….tråkigt faktiskt. Du måste känna vad som är bäst för dig, det kan ingen annan råda om. Stor kram till dig och tack för att du delar med dig av ditt liv. /Anette

Anette april 9, 2012 22:10 /

Hej Lillan…
Halleda vad kommentarer!!! Man blir ju helt snurrig…
Alla har vi våra åsikter om det här med bantning och operationernas vara eller inte…

Finns MÅNGA sätt att gå ner i vikt på.. Men annan kost OCH motion kombinerat is da shit!

Har en syster som gjorde en bypass operation efter att försökt banta med det mesta!
Hon är supernöjd!!!
Det krävdes en HEL del av henne, men hon klarade det!

Jag känner även folk som opererats, varit överlyckliga men sen har dom börjat må sämre..
Är inte alltid hjärnan hänger med i viktminskningen och det finns dom som går in i en depression!
En gick ner 54 kg.. Efter att hjärnan kom ifatt henne började hon må dåligt psykiskt och gick upp i vikt igen!!!

DU SKA GÖRA DET SOM KÄNNS BRA FÖR DIG!!!!!!

Jag träffade en tjej igår som lyckats gå ner 20 kilo bara genom att sluta äta allt vitt.. Socker, mjöl, pasta, ris….
Hon hade även gått in på tappa.se och gått med i en av deras stegräknar tävlingar där och det hade motiverat henne att börja röra mer på sig!

Du hittar säkert en bra lösning på hur DU vill göra!

Själv ska vi börja på stegräknar tävling med jobbet och nu är det banne mig slut med tankar som ”på måndag drar jag igång”… Många måndagar blir det!!!

Lycka till!!!!
Kramen

Chrissie april 9, 2012 20:37 /

Karin, okunnigt skrivet det där att träningen inte hjälper. Har du missat Biggest loser och Ralph som gick sig ner i vikt? ok han åt annorlunda med men hade aldrig tappat 75 kg på 5 månader med bara ändring av kost. Motionen gör stor skillnad, den ökar förbränningen mycket ! och det har också effekten att man tänker sig för innan man stoppar något i munnen, man vet vad det kostar i motion att bli av med den där lilla bulllen.

Helene april 9, 2012 20:12 /

Jag har en nära vän som gjorde en en gastric bypass för 5 år sedan, han tappade 45 kg första året och hade sedan 40 kvar att tappa (vägde 170 när innan op) men han blev så deppig av den snabba viktnedgången, det var inte han och han kände sig som i en annans kropp och meningen var att han skulle motionera sedan men gjorde inte det och nu står han still och har tom börjat gå upp igen. Han kompenserar för det han inte kan äta med flytande kcal och stora kcal-mängder i små saker som gör att han klarar att äta dem och går upp. Nu sitter han med på middagar och petar med dl-stor portion och är deppig och ledsen för han älskar ju mat. Hade han lärt sig hantera mängder och att träna hade han inte behövt vara där han är idag. Jag skulle önska att du istället anlitade en PT som hjälpte dig med både kost och träning och som hängde över dig ett halvår tills de nya rutinerna sitter och du gillar dem.

Jag har gått ner 35 kg med hjälp av GI-kost och motion, fick hjälp första året och idag kan jag inte vara utan min träning och fortsätter att gå ner vilket också gör att jag kan äta mycket mat, god mat och allt jag vill bara jag tränar.
Kan du inte prova det först? det är drastiskt med op och långt i från alla blir smala och nöjda……..

Helene april 9, 2012 20:10 /

Hej!
Jag gjorde en gastric bypass 1/4-2010 och det är det bästa jag gjort. Har inte ångrat mig en sekund. På dessa år har jag gått ner ca 45 kg och ska väl ner ung 7kg till. Jag har varit tveksam till operation tidigare, men nu kom jag till ett vägskäl där jag kände att : nej, nu är det nog! Jag kände att jag aldrig skulle klara att gå ner alla kilo på egen väg utan detta var enda utvägen. Jag tog med en kompis på första infomötet för jag tänkte att hon kanske skulle höra något som inte jag hörde. Men efter det mötet bestämde jag mig. Jag skulle operera mig. Jag har mått så otroligt bra, fast visst blir jag illamående i bland när jag har ätit för mycket eller fel mat, men det kunde jag ju göra innan också. Enda gången jag känner att jag vill kunna äta mer är när vi har fredagsmys med tacos, men jag överlever det också. Just nu tycker jag att det är jobbigt med all hud som är slapp och hänger men det är ju inget som man kan dö av. Det är en härlig känsla när sonen lägger armarna runt min midja och säger att nu kan han nå runt mig. Jag kan inte råda någon att operera sig, men jag kan säga att jag aldrig ångrat min op=min chans till ett nytt liv. En operation medför ju alltid risker oavsett vilken operation det än gäller. Men att det är det lätta vägen att välja operation vet jag inte om jag kan hålla med om, för det kan ju även vara jobbigt för man kan ju må dåligt! Så det är inget lätt beslut att ta, så om du är osäker , fundera och prata gärna med någon. Håller tummarna för dig och jag kommer att fortsätta läsa din blogg.Kramis

Christina april 9, 2012 17:50 /

Folk har verkligen olika tankar! Jag står i kö för en gastric bypass operation och är snart 30 år och har vart överviktig större delen av mitt liv. Som zhine skriver så älskar jag mat både att laga och att dela den socialt. Vad är det som säger att mitt liv skulle bli annorlunda bara för att jag är opad? Jag kommer kunna äta mindre men jag kommer kunna äte dem mesta. Det är bara i början man äter mald mat! Visst att det är en stor risk med open. Men det är en väldigt stor risk att vara överviktig oxå. Jag jobbar inom vården och min kropp säger ifrån. Min rygg och mina knän värker och jag vill ju kunna jobba länge till. Hjärtat får jobba mer när jag anstränger mig och jag blir andfådd av att gå upp för en trapp. Att göra en operation är absolut ingen genväg utan det är en sista utväg! Men du ska absolut inte göra operationen om du inte är tvärsäker! Jag läser mycket på nätet och har en bästa kompis som gjort open och hon har aldrig mått så bra som nu. Gå in och läs på viktop eller så finns det många bra grupper på facebook. Vad du än beslutar dig om så tror jag det är rätt för dig men många har tyvärr negativa åsikter om gastric bypass. Massa kramar!

Johanna http://www.hemmetpalandet.blogg.se april 9, 2012 16:42 /

Hej! Jag har aldrig ens funderat på en op trots övervikt eftersom mycket kan gå fel. Jag vill inte heller begränsa mitt framtida ätande för alltid eftersom jag gillar ju mat som faktiskt är en naturlig del av vår sociala samvaro. Tänk dig en festmiddag där du säger: Ja tack, går det att få malet? Hemska tanke!

För mig har det handlat om att ta det där livsviktiga beslutet och hålla fast vid det. VARJE DAG. Och ta det igen och igen om jag ”glömmer” bort det. Beslutet tog jag först när min botten var nådd, inser att jag inte hade mått tillräckligt dåligt innan och halvbra ursäkter och insatser ”dög”. Nu duger de inte längre.

Har gått ner ca 10 kg sen juni månad utan att träna alls. Det går långsamt men det går! Här kan du se mitt blogginlägg om vilka ändringar jag har gjort: http://styleby.zhine.se/2012/03/miracles-do-happen-slowly.html. Det bästa förutom mindre kläder är att självkänslan fått en rejäl boost. Jag vill och jag KAN!

Jag upptäckte vissa likheter med mig och andra överviktiga att vi har för vana att belöna och trösta oss med mat, godis, prylar, you name it… Jag är helt övertygad om att för oss handlar det mer om att avstå och begränsa sig och att det även gäller andra områden i livet. Vi vill ha MYCKET av ALLT och NU! Bara för att vi är värda det. Men vi är värda så mycket mer (inför oss själva) om vi avstår för det är först då vi ändrar beteende och verklig förändring har ägt rum. Sen kommer resultaten! Fort eller långsamt beror på metod.

Lycka till!

zhine http://styleby.zhine.se/ april 9, 2012 15:37 /

Jag tappade 20 kg på 6 månader pga en vän sa att fan vad feta vi är. Då bestämde jag mig att det fick vara nog. Det behöver inte ta flera år för att gå ned i vikt om man bara ha en rejäl morot som peppar :) Om du vill göra en op ska du göra det så klart!

Tess http://www.smalandskans.blogspot.com april 9, 2012 13:54 /

Operera. Dig. Inte. Läs vad Annika här nedan skriver, där har du bra tips. Sen det här med träningen, den gör inte så att du går ner i vikt, du kan bara äta dig ner i vikt. Så enkelt är det. Träningen hjälper ditt hjärta att må bättre men har mycket lite med viktnedgång att göra, förutom när du kanske har 5-10 kg kvar.

Läs Anna Hallén. Lycka till.

Karen april 9, 2012 13:50 /

Vet precis hur det är, det där med att det kommer att ta EVIGHETER att gå ner så mycket i vikt som man behöver. Så jäkla segt. Och inte hjälper det med folk som käckt säger att ”ja men har det tagit flera år att äta sig till övervikt får man ju räkna med att det tar flera år att äta sig ner igen, heja heja” (och hur ofta är det inte smala träningsnarkomaner som vet allt sånt, va?)
Men gastric bypass – nej. Verkligen aldrig. Det är så många risker med en bukoperation, och sen ska man ändå ställa om sig totalt matmässigt efteråt och det kan bli komplikationer. Då kan man lika gärna ställa om sig totalt matmässigt utan operation och se hur det funkar.
Har väninnor som lyckats fantastiskt (och snabbt) med itrim, men själv avskyr jag pulverdrinkar (plus att jag tycker det verkar onödigt dyrt att skriva in sig där, speciellt när man redan har ett gymkort på annat ställe som kostar…). Så jag började läsa på. Som någon annan redan sagt: Läs boken ”Hjärnkoll på vikten” av Martin Ingvar. Man får så många nya insikter av den. Och är du intresserad av lågkolhydratkost, så rekommenderar jag att läsa Anna Halléns blogg. Hon är en helt vanlig tjej som bantat sig till övervikt och sen faktiskt lyckats med viktnedgång – nu är hon kostrådgivare och har gett ut flera kokböcker. Hon skriver och förklarar så himla vanligt, och från massor av olika perspektiv. http://www.annahallen.se
Jag äter lchf-mat, och en del tänker ”vräka i sig fett”, men så är det inte alls. Jag äter ungefär som innan, men tar bort kolhydraterna och ersätter det med fetare sås eller liknande. Kött + sallad + sås, fisk + sallad + sås osv. Tar man bort pasta/potatis/ris/bröd måste man lägga till nåt mer för att bli mätt, dvs fett. Och det bästa är att jag är mätt länge – har nästan aldrig sug efter mellanmål eller snacks.
Det enda trista är att det är svårt att fika ute. Ibland tar jag med mig lite nötter eller en lchf-biscotti, men oftare undviker jag fika helt. Och det känns faktiskt lite trist, för det är ett socialt umgänge som jag gillade. Lite lyx i vardagen. Men givetvis kan man välja att nån gång göra undantag, bara det inte blir regel liksom.
Och det kan ta tid att gå ner. En del rasar i vikt i början. För mig tog det evigheter för viktnedgången att starta. Men jag kände samtidigt hur bra min mage mår av detta (du vet allt detta med gaser, lös i magen, förstoppad, alltid ha koll på var toan är… allt sånt bara försvann!) så jag har faktiskt hållit ut. Och nu rör det på sig neråt. Hurra!
Du får gärna maila mig om du vill ha tips eller pepp.

Annika http://citronanka.wordpress.com april 9, 2012 12:39 /

http://trasdockanlinda.blogg.se/
Linda berättar om baksidan med en operation och på hennes blogg finns även andra som berättat om saker som gått fel fast operationen ”anses” vara lyckad.
Intressant hur mycket baksidor som aldrig ens nämns om gbp.

Nej till OP! april 9, 2012 12:10 /

Ta bort allt socker! Googla och läs om lchf, lchq och gi. Prova dig fram och hita det som funkar för dig.

ia april 9, 2012 11:08 /

Varför inte försöka gå ner i vikt på egen hand först. Sluta med Redbull, kakor, desserter och snabbmat. Och håll ut längre än en vecka. Är du motiverad så går det. Eller testa Itrim som Karin skrev om här i kommentarern.
Skriv om din viktnedgång här i bloggen och du kommer att åf massa pepp från oss! Men det GÅR inte att dricka redbull varje dag även om det är light.
Operation är för de som prövat allt, inte nån walk in the park för den som inte orkar.

Helena april 9, 2012 10:31 /

Hejsan! Jag är en tjej som också länge tänkte på operation. Men jag fick aldrig tummen ur så att säga… Däremot kom jag till en gräns då jag var så rackans trött på godis, glass och socker i allmänhet… Började äta sunt men framför allt: jag köpte en hund. Då var det slut på alla ursäkter för att slippa motionera. En hund måste ut x antal gånger per dag oavsett. Nu förstår jag att alla inte har möjlighet att skaffa hund men så fort jag såg att det hände något på vågen så ville jag inte förstöra det. I samma veva bytte jag jobb och flyttade till en ny stad och därmed blev jag lyckligare. Jag har nu gått ner 22 kg (på nio månader) bara genom att byta livsstil. Och jag lovar dig: kan jag så kan du!:) jag trodde alltid att jag var undantaget som inte kunde lyckas utan operation. Det är ju faktiskt alltid en risk med operationer. Det gäller bara att komma över den där trösklen, för sen blir det en vana att äta sunt. Du fixar det :)

M april 9, 2012 10:28 /

Skriv din kommentar här!Jag har också funderat många gånger på att operera mig, men jag är rädd. Rädd för att det ska misslyckas och inträffa något som jag kommer få lida med resten av mitt liv. Jag är också på det klara med att så länge man gör som du och jag gör – stoppar huvudet i sanden och hoppas på mirakel så kommer vikten att smyga sig på igen. Istället försöker jag att acceptera mig som jag är just nu och samtidigt ställa in mitt huvud på att börja motionera. Du är fantastiskt snygg som du är! köp ett par läckra walkingskor och snygga sportkläder och ge dig ut. Det är vad jag ska försöka med. :-)

liveloooveshop april 9, 2012 10:28 /

Läser kommentarerna här och förfäras över hur ”enkelt och vanligt” det är att råda en människa i dagens läge att operera sig istället för att kämpa bort vikten själv!
Hallå det är ju friska organ som man går in och skär i för att bli smal, sen vill man inte se ev. komplikationer som kan komma att uppstå.
Oavsett om man gör en operation så måste man börja med att jobba med hjärnan och tankesättet runt mat och varför man sitter i den situationen som man gör.

Vänta med op och läs ”Hjärnkoll på vikten” den boken fick mig att öppna ögonen inför mat och beteenden kring mat osv.

Kram

Daniela http://www.viktnedgangsomfunkar.blogspot.com april 9, 2012 09:18 /

Läs gärna om denna dam från Bromma som gjorde sin operation för 2 år sen. Mona är härligt underhållande och halvgalen ;) http://www.bloggfamiljen.se/monasuniversum/
Lycka till med dina funderingar vad den än blir! Tack för Bra blogg förresten!!

Maria april 9, 2012 08:39 /

Operationen är inte så som alla tror en ”Quick fix”.
Du måste tänka på vad du äter, och du måste äta varannan timme.Sund kosthållning är à och o,annars kommer du må som en räka!
Det är ett år sedan jag gjorde min op nu.Har gått ner 45 kilo och har mått hur bra som helst!
Jag skulle starkt rek dig att göra en op,du kommer aldrig att ångra dig!
Lycka till!
Kram

Vickan april 9, 2012 06:41 /

En här med 25 kilo lost med 5½ månader viktväktarna.
Inte supersnabbt, men överskådligt.. ;o)
(Företagare = Friskvård 25% moms off.)

Vill du inte göra operation, men ändå vill gå ner i vikt = Tips; Jag uppfattar dig som driftig. Utmana en PT att jobba med dig några månader. Blogga om det. Byt tjänster alltså.

Mina varmaste av Lycka Till!! Tro på dig själv, vi är väääldigt många som gör det!
Kram!

Tina http://www.alskadebarn.se april 9, 2012 00:40 /

Känner 2 personer som gjort GP-operation, en har fått näta bukhinnan som brast + väger åter igen lika mycket trots allt elände. Den andra personen gick in i depressioner efter operationen (tydligen vanligt) så med denna kunskap vill jag inte göra operationen. Klinikerna visar upp alla goda resultat men det är väldigt många som får men efter operationen. :( Jag är annars precis som du, vill inte vara överviktig men orkar inte ta tag i det på något sjukt sätt trots att motivationen till att vilja vara smal och framför allt hälsosam är det sista som saknas. Hamnat i någon slags vikt-apati.

Kattis april 9, 2012 00:37 /

Kära fina Louise!
Jag läser din blogg VARJE dag. Jag är däremot inte lika bra på att kommentera. Men idag vill jag gärna göra det.
Jag förstår dig precis, hur du känner. Är själv överviktig (försöker intala mig att jag bara är kurvig och är lika fin som Beoncé) och har inte så mycket tålamod. Ingen bra kombination. Äääälskar god mat och kakor. Även om det låter som en klyscha vill jag bara att du ska veta att du har en enorm utstrålning och jättevackert ansikte. Även om det inte hjälper dig i vilket beslut du ska fatta vill jag ändå att du ska veta att det är INTE din övervikt man ser först utan ditt fina ansikte :-) Jag tror att man måste komma till en punkt där man VERKLIGEN känner att ”nu får det vara nog”. Annars är man inte tillräckligt motiverad för att kunna bryta invanda mönster. För min del är det så. När man känner sig anfådd av att gå i trappor och känner hur hjärtat får jobba, då blir man rädd. Jag började med en diet för en vecka sedan för att minska magsäcken och bryta mönster. Efter det ska jag börja äta enligt LCHF, vilket funkar bra för mig. Dessvärre började jag tröstäta efter att min allra bästa vän dog i cancer och gick upp allt jag gick ner tidigare. Det är endast du som vet vad som passar dig bäst. Ta hjälp av dina vänner som kan peppa dig.
Kram Anna

Anna april 8, 2012 23:01 /

Louise!
Vilken fantastisk människa du verkar vara. Har läst din blogg i några månader nu och fullkomligt älskar de inlägg där du går in lite mer på djupet av dina känslor och delar med dig (tänker på detta men även på det om män och långvarigt singelliv).

Du verkar vara en väldigt vettig, ödmjuk och sympatisk människa och jag hoppas att du kan fatta ett beslut angående detta som du känner dig nöjd med.

Oavsett vad beslutet blir så strunta fullständigt i andras eventuella värderingar eller moraliserande i frågan.

Många styrkekramar!

Salle april 8, 2012 22:46 /

Hejsan! har du funderat på http://www.itrim.se ? Själv följer jag deras koncept, 12 veckor med lågkaloridiet, därefter mindre portioner och mer motíon. Precis som du säger så är det det enda som hjälper. Efter 11 veckor av dessa 12 har jag tappat 19 kg, Nu har jag ork och lust att ta taq i de resterande 10-12 kilona mer som ska bort. Men att bli av med 19 kg på 11 veckor är en befrielse. Jag rekommenderar det !

Lena P april 8, 2012 22:44 /

Usch vad hemskt, visste inte att du hittade honom, fy faan! Önskar jag kunde bjuda hem dig till mig och ha träningsbootcamp! Jag kom igång tack vare vänner, hittar man nån att kämpa tillsammans med går det lättare, oavsett vilken väg man väljer. Du vet nog bäst själv hur du fungerar, så jag hoppas det kommer funka vad du än gör =)

Anna april 8, 2012 22:27 /

Titta på cftk.se och välj en Gastric Sleeve, det är det bästa jag gjort i livet, hade önskat att jag gjorde det tidigare. nu 35kg senare kan jag jogga köpa diesel jeans :-), och mår toppen. Kniv eller inte….. Gör det som känns rätt för just Dig. Kram

Marie april 8, 2012 22:09 /

Gör ingen gastric bypass!!!! Våran granne gjorde det och är nu rullstolsbunden pga komplikationer.. Testa gi istället,man får äta hur god mat som helst och fort går det oxå.

Carro april 8, 2012 22:06 /

finns bara ett sätt för dig i detta skede; Viktväktarna! du kommer att må så bra, äta dig mätt och ofta och dessutom gå ner i vikt. jag lovar att du snabbt kommer att se en förändring i hela ditt livsmönster. många kramar/lena (är inte sponsrad av VV, däremot provade jag i höstas och utan att bli medlem fick jag enorm motivation).

lena april 8, 2012 19:10 /

Vilket svårt beslut! Jag har själv funderat i dom här banorna. Det som har gjort att jag inte tagit kontakt med sjukvården är dock mina farhågor (förutom rädsla för operationen) för hur det blir sen. Jag följde kampen som en studiekamrat hade efter sin operation med kronisk järnbrist och operationer av överflödigt skinn. Personligen tror jag att jag skulle må sämre av det än att vara stor (min rädsla inget jag tänker på hos andra). Men framför allt är jag rädd för att jag inte skulle kunna förändra mina matvanor efteråt.

Pia april 8, 2012 18:56 /

Jag har också funderat på och fått remiss till gbp. Men jag har hittills klarat att gå ner 15 kg själv och hoppas jag ska ta 25 till på egen hand.
En op är enligt mig ett jättebra alt MEN tänk på att visst blir du av med dina kilon men dina vanor kommer inte att ändras automatiskt. Du kommer fortfarande ha dålig självdisciplin, ogilla träning, vara svag för sötsaker eller vad just ditt problem är. Jag menar bara att det tar längre tid att ändra vanor än att bli av med övervikten efter ev op. Det är ett av skälen till att jag nu försöker bli av med kilona utan op. Men än en gång, det är ett bra alt bara man är medveten om att det är en genväg och att inget kommer gratis, att man kommer behöva jobba med sina problem ändå.

Lycka till med det du beslutar dig för. Deg finns inga rätt eller fel, du måste göra vad som känns rätt för just dig!

Tess http://www.pocketlover.se april 8, 2012 18:44 /

Hej!
Om du inte klarar ett gå ner i vikt själv så tycker jag absolut att du ska operera dig. Livet är alldeles för kort för att tveka på saker. När det väl är gjort sedan kommer du att gå ner ganska fort och du gläds åt att få en fin kropp. Tänk vad kläderna kommer sitta bra. Ta tag i detta nu tjejen! Man lever bara en gång. Kram Monika

Monika april 8, 2012 18:15 /

Jag tycker såhär, träningen först. Är du frisk för övrigt så är inte övervikten akut. Fråga dina kompisar om någon vill börja träna med dig, gå promenad, simma, träna på gym, vad som helst. Börja med en timme tre ggr i veckan. Se det inte som träning utan kompisträff! Kommer du igång med träningen så följer maten med – du blir hungrigare och kroppen vill ha nyttigare mat. Så var det för mig. :) Lycka till!

Sofia april 8, 2012 17:21 /

Hej Louise!
Jag själv har gått ner 40 kg på två år, av mig själv, jag stod på listan att få göra en gastric men sen flyttade vi till Stockholm från Boden och då började jag gå ner av mig själv, la då planerna på hyllan och fick styrkan att gå ner i vikt samt börja motionera. Tog hjälp av VV till att börja med men nu kör jag LCHF och det fungerar för mig. Min syster gjorde en gastric och har idag gått ner ca 55 kg och mår jätte bra så jag tycker att du ska göra det som du tycker känns bäst för dig, varken det ena eller det andra är bättre och det är bara du själv som bestämmer. Vi kan komma med goda råd men bara du vet svaret. Varken det ena eller det andra är fel så vad du än bestämmer dig för att göra kommer du må jätte bra efteråt.
Stor kram och lycka till//Sara

Sara april 8, 2012 17:07 /

Karin: heja dig! Ja det där med att äta godis och annat onyttigt handlar ju ofta om tröst och gammal ful vana. Och att inte motionera handlar i mitt fall om lathet. Man kan hitta på tusen ursäkter som låter bättre( lite förkyld, ont i en fot, för trött osv) men det är i grund och botten latmasken som talar eftersom man ju kan träna på så många olika sätt.
Ta tag i det hela ska jag i alla fall göra. Börja dejta en PT vore ju inte så dumt ;)
Lycka till själv med viktnedgången! kram

Louise Flinck april 8, 2012 16:33 /

pastasson: Ja det är för och nackdelar med allt. Jag vet att de behöver utreda min mage mer innan jag i så fall opereras. Det vill jag i och för sig göra ändå för jag är galet trött på att rusa på toa så fort jag ätit. Det kan ju vara en start iaf. Undersöka magen (igen) och börja promenera mer. Ska ta och prata med tjockdoktorn igen tänker jag.
Kram!

Louise Flinck april 8, 2012 16:30 /

Isabella: Jag har tänkt igenom både en och tretton gånger och bestämde mig som sagt för att inte genomgå den utan försöka på egen hand. Dels på grund av min magsjukdom och dels andra komplikationer och att behöva ta mediciner (jag är kass på att ta mediciner). Jag tycker det är strongt av alla som gått ner både på egen hand och med hjälp av operation och jag velar fram och tillbaks själv. Jag har som sagt pratat med läkare flera gånger och med de som genomgått op så jag vet ju vad det innebär men hur jag själv kommer må vet man ju aldrig. Vi får la se hur jag gör. Tack för att du delar med dig av dina tankar.

Louise Flinck april 8, 2012 16:28 /

Finaste Lillan! Jag tror som Isabella, att gå ner kan alla, det svåra är att stanna där. Du har en hel livstid av vanor som sakta men säkert kommer att göra att du går upp igen. Det är inte att måla fan på väggen, det finns studier på detta. Som du som är insatt i ämnet säkert känner till! jag läste att mer än tio procent av sin kroppsvijt är det väldigt svårt att bli av med permanent. Idag är det, precis som du skriver, ofta ”fult” att operera sig. Man ska som kvinna klara allt själv och vara så jävla naturlig, annars får man sina systrar emot sig. Jag säger, som du ju vet, tvärt om! Man lever EN gång (vad vi vet…), jag tänker inte sitta ner och längta efter saker, jag tar dem och gör dem här och nu! Du har själv svaret i ditt hjärta, självklart ska du inte operera dig om du inte vill. Men du vet ju själv att det inte innebär en quick fix om du gör det, du kommer att få jobba med fig själv ändå. Men det blir kanske en lättare resa? ;) Stora kramar /London

London Semberg april 8, 2012 16:08 /

Hej Louise!!
Jag är i samma situation som du, känner igen mig i så mkt som du skriver när det gäller vikt. Jag har prövat många olika ”hjälpmedel” för viktminskning men aldrig lyckats. Har också funderat kring operation men jag är för rädd för kniven & komplikationer efteråt. Det är så svårt att ta tag i livet och jag blir så trött på mig själv . Jag ska snart åka på semester vilket innebär lättare klädsel och tyvärr så bidrar min övervikt till att jag inte riktigt kan glädjas för resan…blir så ledsen över det…och att den anledningen inte kan få mig att ”ta tag” i det. Det finns många sådana liknande situationer i både vardag & fest. Låter kanske som om jag tycker synd om mig själv men jag vet att jag tuggat mig till övervikten själv. Ha det så bra!! Kram Jessica A

Jessica A april 8, 2012 15:46 /

Skriv din kommentar här!Goaste vännen…Visst är det svårt att ”ta sig i kragen” som många tycker att man ska göra när man har övervikt..Ofta är det ju inte så enkelt,särskilt om man har andra tunga saker att bära på,som sjukom,problem i fam,taskig ekonomi m.m..då går ju kraften och energin till att orka med dessa saker,vilket ofta glöms bort,alla lever ju så olika liv..Då orkar man kanske inte med att ta tag i sig själv riktigt.Förstår hur dina tankar går,och du måste vara sann mot dig själv,vad du vill och vad som är rimligt att du orkar med!Tack för den BÄSTA bloggen!!DU ÄR BARA BÄST,GUMMAN!! Kramar.. i massor!!<3

Siw april 8, 2012 15:46 /

Jag gick igenom en gbp för 11månader sedan och har gått ner 51kg nu från 130kg till 79kg. Jag trodde allt skulle bli bättre efter en op och visst har mycket blivit bättre, jag mår SÅÅÅ mycket bättre psykiskt nu än innan, jag KAN handla kläder på vanliga butiker i vanliga storlekar och framför allt så har jag mer ork, MEN och det är ett stort men- jag är mer besatt av min vikt nu än innan. Jag håller på att förgå just nu då vikten nästan står still och har gjort det sedan i jul. Går jag upp ett kilo så mår jag as fastän jag vet att jag kommer då ner det snart igen. Jag hatar min nya kropp där allt skinn hänger och ser fördjävlig ut. Min mage och mina lår ser ut som de tillhör en 150år gammal mamma till 50000 ungar :P
Men ändå ångrar jag absolut inte min op det minsta, det var det bästa jag gjort!

Kram på dig

Angelika april 8, 2012 15:39 /

Inger: ja jag har ju pratat med så många och läst väldigt mycket och varit på föreläsningar så det är därför jag tvekar. Jag vet att det är en helvetes resa med operation också. men man går de facto ner snabbare än att göra det på egen hand. Ganska mycket snabbare dessutom. Det är väl därför det lockar mycket för många. Det är därför jag kallar det för genväg för det tar inte lika lång tid och kanske inte lika mycket fysisk ansträngning som det tar att gå ner samma antal kilon på egen hand.

Louise Flinck april 8, 2012 15:38 /

Så här är det alla kan gå ner i vikt, det är inte svårigheten det svåra är att behålla vikten. Kollar man på studier så ser man att 98% av dom som gått ner på traditionell väg dvs äta rätt och motionera går upp igen inom en 5års period. Operationen är ett hjälpmedel att gå ner och behålla vikten, den kommer inte att lösa övervikten för sköter man inte kosten och träningen så har man gjort den förgäves, visst man går ner i början utan att behöva göra så jätte mycket, och man mår dåligt av att äta socker och fett , men det är sådant kroppen kan vänja sig vid. Det krävs en heldel arbete även med op, och som sagt var är man inte beredd på att ändra sitt beteende så ska man låta bli. För mig var det räddningen att få göra op, den hjälper mig att kunna behålla vikten jag har gått ner. Har gått ner ”själv” 25-30kg men dom la jag på mig igen, med op lyckades jag bli ”normal” och har behållit vikten nu i snart 4år. Men det är ingen op jag rekommendera om man inte har tänkt igenom den. Och varför skulle det vara finare att klara av det utan op, det är ju ett hjälpmedel? Är det finare att inte ta medicin när man är sjuk än att ta den??
Förstår inte resonemanget. Har man problem och det finns hjälp varför inte ta emot den? Jobbet får man göra endå, varför inte underlätta?? Lycka till med vad du än väljer att göra!!!

Isabella Lindqvist april 8, 2012 15:37 /

clara: Nej givetvis ska man inte se det så. Alla som lyckas gå ner i vikt måste ju jobba för det. De som gör det via operation får ju jobba på ett annat sätt. Jag skrev min spontana reaktion om mig själv. Att jag nog skulle känna mig mer stolt om jag lyckades utan att snöra ihop magsäcken. Att jag börjat fundera på det igen är att jag är så trött på att vara stor. Jag tillhör ju inte de extremfeta men dock de med bmi högt nog för att få operation. Fast att jag börjat fundera över operation igen är ju en förändring det också. Och kanske kan jag komma loss själv tack vare den.
Tack för dina rara ord. Kram!

Louise Flinck april 8, 2012 15:36 /

Jeanette: Ja det är ju så…det är både för och nackdelar. Och hur man mår efteråt osv. Jag har mag/tarmproblem dessutom som läkaren inte begrep sig på. Hon kollade röntenplåtar jag fått från flera sjukhus som gett mig olika diagnoser. Så det är också en variabel att ta hänsyn till. Jag ska börja trampa på min motionscykel iaf så får jag se hur jag gör. Vet bara att jag är trött på att tillhöra kategorin stora flickor..Kram

Louise Flinck april 8, 2012 15:27 /

Usch, svårt för mej som ändåär hyfsat normalviktig att råda där. Det är inte riktigt mitt gebit inom yrket heller, jag jobbar ju på medicin. Men det ÄR en operation som medför hög andel av komplikationer. Både i anslutning till operationen och långvariga.Fast det medför ju risker att vara överviktig med. Det här kan bara DU besluta om. Kram fina du

pastasson http://blogg.amelia.se/astapastasson/ april 8, 2012 15:27 /

Tack goa Jessica och en bamsekram tillbaks!!

Louise Flinck april 8, 2012 15:23 /

Jag är en 21 årig tjej som gått ner ganska mycket i vikt på kort tid genom Itrim. Jag tycker du ska kolla upp det. Jag började på Itrim nu i januari och vägde då 144,4 kg. Nu väger jag 99 kg 10 veckor senare. Jag signade upp mig på ett två-årigt program och mitt mål är 80 kg (Jag är 171 cm lång). De hjälper dig med träning, kost, motivation.. För det handlar ju om att lägga om hela livet för att gå ner i vikt. Hitta roten till sitt viktproblem. Mitt problem är att jag unnat mig i form av mat och ätit för att fira, för att det är kul, för att slippa ha tråkigt etc. Nu när jag vet det så är det enklare att hålla sig borta från det beteendet. Det var jäkligt jobbigt i början och livet kändes trist – jag hade ju inget att fira med! Har nu insett att livet är rätt kul ändå och att jag unnar mig att vara frisk istället för att unna mig mat. Hoppas allt går bra, lycka till!

Karin http://styleandthecity.se april 8, 2012 15:21 /

Jag tycker inte du ska se en operation som en sämre metod, att du ärmindre ”duktig” om du inte bantar bort övervikten. Alla metoder som fungerar för en själv måste väl vara den bästa och rätta, oavsett om du kämpar i årtal eller opererar dig.

Sedan undrar jag om du verkligen har så stor övervikt att du godkänns för en operation, det ser inte så ut på dina bilder :-) men det vet ju inte jag något om. Annars får du npg räkna med att det kommer att att ta tid attgå ned oavsett om du opererar dig, ca 30-50 kilo räknar men med att man går ned de första åren, beroende på oilka faktorer.

Jag tycker du är vacker och verkar vara så vettig och gullig och önskar jag kunde hjälpa dig. Men som med all förändring måste den komma från en själv.

clara april 8, 2012 15:20 /

Jag förstår att du tänker som du gör men det är absolut ingen genväg, och ha i åtanke att det trots allt är en operation som kan gå fel. Jag tycker nog att operation borde vara den sista utvägen, dvs om du pga din vikt har så många hälsoproblem så att du måste gå ner för annars dör du!
OCH du, tänk också på att om du gör operationen så kommer det antagligen ta ett år eller mer innan du nått din målvikt ändå beroende på hur mycket du har att gå ner.

Inger april 8, 2012 15:09 /

Fina Louise!!!:) Styrkekram till dig!!!

JESSICA april 8, 2012 14:50 /

Känner du att du vill operera dig så tycker jag att du ska ta tag i det igen. Att gå ner i vikt går endast om din hjärna är inställd på det, då går det som en dans!
Jag känner flera som opererat sig och vissa mår bra efteråt och vissa har ett helvete!

Ha det gott och ha det bra på din tripp!

Jeanette Öhgren april 8, 2012 14:48 /

ANNONS
ANNONS