Hej Jag har gjort en gbp den 16 maj och jag är jättenöjdöver mitt beslut och jag har mått bra hela tiden. Jag har funderar i flera år på detta då jag faktiskt oxå tycker att man borde klara detta själv. Men är det så himla enkelt egentligen? Nu vet inte jag vad du har för BMI men har man ett BMI över 35 så blir det svårare och svårare att klara det själv. Jag har försökt med mindre mat och motion men med knapp framgån, då säger läkaren till mej att en på tjugo klarar av detta utan kirugisk hjälp. Jag tycker verkligen inte det är en” fusk väg” eller mindre fin väg att gå, då när man verkligen har försökt. Det är faktiskt så som det var för mej att jag kan gå ner i vikt men går ofta upp mer därtill efter en tid. Detta har med kroppens fettdepåer att göra, eller som i mitt fall att det blivit en kronisk sjukdom som man behöver kirurgisk hjälp för att få bukt med. Jag tror inte att operatioerna skulle vara så många om läkarvården trodde att alla vi överviktiga skulle kunna klara det på egen hand. Kram till dej och jag hoppas att du mår bättre efter det du gått igenom och att du får bukt med din vikt på något sätt. / Maria

Hej :) Läser detta lite sent men jag tänkte utmana dig!
Jag behöver oxå gå ner i vikt men hittar alla ursäkter som finns plus att jag älskar soffan,tv och gärna någon god ost till det och VIN älskar vin!!
Är du upp för en utmaning så hänger jag på..jag kommer vinna ;)
Kram

Hej!
Jag har precis startat min behandling på Sahlgrenska. En viktbehandling som håller på i 12-18 månader beroende vad man själv väljer. Jag har under väldigt lång tid kämpat med min vikt. Efter graviditet och förlossning så hade jag hamnat i ett beroende. Ett matmissbruk som jag inte kunde ta mig ur själv utan som jag behövde hjälp med. Jag har alltså nu börjat själva viktminskningen med att gå på lcd. Pulver som jag ska äta i 12 veckor. Detta är för att man ska få en bra start och för att kapa just ett beroende. Jag har inte möjlighet att smyga in något annat och kompensera det eftersom jag bara dricker. Därefter kommer jag att fortsätta med dietist och ”vanlig” mat men att verkligen dra ner på portionerna. Jag har nu också möjlighet att få in en rutin i träning eftersom man får en del tid över då man inte behöver laga mat. Jag ande naturligtvis också alternativet att operera mig men valde inte det eftersom jag också att det sitter i huvudet och att det handlar om att man ska ändra ett beteende och det gör inte en operation. Jag har på min blogg också satt igång med att gå igenom boken Tjockholmsbibeln som är en volymers genom KBT! Välkommen in att läsa, fundera och kommentera. Jag tror att du kommer fixa detta utan op för det sitter i hjärnan. Lycka till!

Jag tror det är bättre att satsa på att jobba med den psykiska biten först istället. Det finns oftast en anledning till att man gått upp, inte bara att man råkar ta lite mycket mat. Om man mår psykiskt dåligt är det inte ens att tänka på att gå ner i vikt på något sätt, iaf med matdelen. Dessutom måste det vara små små steg och en lång lång väg för att man ska må bra och hålla vikten hela livet.
Jag har bulimi och måste jobba med det psykiska varje dag. För det är inte min kropp som säger åt mig att hetsäta och spy. Däremot svarar den på det på olika sätt och det börjar gå i cirklar.
Det är inte lätt det här..

Oj vad många kommentarer o råd du får. Jag har inte läst din blogg i påsk o nu när jag gick in och läste om OP var det rätt så passande läsning för mig. Jag har med velat om OP de sista åren men jag tycker som du att det känns som en genväg. Men i helgen blev jag deppig för både min sambo o nära vänner sa att du kan lika bra boka in OP för du har försökt så många gånger och aldrig lyckats hela vägen så lika bra du opererar dig. Grejen är att jag känner så med ibland, MEN är så rädd för att operera mig och känner att jag äter INGEN medicin idag ex mot diabetes,blodtryck. Så egentligen är det en ”frisk” kropp man går in och justerar och tänk så mycket fel det kan bli. Nä istället för att bli peppad att banta själv blev jag bara ledsen av vad de sa. MEN ska ändå försöka själv för jag är inte mogen för operation ännu. Så gör verkligen inte nåt du inte känner för helhjärtat. Jag har nära vänner som opererat sig som mår sådär.Sambon opererade sig i februari och har gått ner 30kg och mår jättebra, men näää jag är inte där ännu. Så kämpa på det är motionen som är viktigast anser jag. Ska börja simma igen innan jobbet, det kan jag verkligen rekommendera,då känner man sig lätt o smidig och det är bra för kroppen. Men en annan sak. Du är görsnygg!! Så om du mår bra som du är så tycker jag du ska vara som du är. Så det så!!
kramar Lena

Helene, tyvärr, du har fel. När det gäller viktnedgång så har motion visat sig ha mycket liten del i det hela. Du hänvisar till Biggest Loser och det är ett rätt dåligt exempel, de tränar typ 8 timmar och vem skulle inte gå ner av det? Läs vad jag skriver, med de sista 5-10 kg du har kvar hjälper träningen till, men inte när du har 30+ kilo eller vad det nu kan vara. Då är det kosten som har betydelse.

Hej Lillan…
Halleda vad kommentarer!!! Man blir ju helt snurrig…
Alla har vi våra åsikter om det här med bantning och operationernas vara eller inte…

Finns MÅNGA sätt att gå ner i vikt på.. Men annan kost OCH motion kombinerat is da shit!

Har en syster som gjorde en bypass operation efter att försökt banta med det mesta!
Hon är supernöjd!!!
Det krävdes en HEL del av henne, men hon klarade det!

Jag känner även folk som opererats, varit överlyckliga men sen har dom börjat må sämre..
Är inte alltid hjärnan hänger med i viktminskningen och det finns dom som går in i en depression!
En gick ner 54 kg.. Efter att hjärnan kom ifatt henne började hon må dåligt psykiskt och gick upp i vikt igen!!!

DU SKA GÖRA DET SOM KÄNNS BRA FÖR DIG!!!!!!

Jag träffade en tjej igår som lyckats gå ner 20 kilo bara genom att sluta äta allt vitt.. Socker, mjöl, pasta, ris….
Hon hade även gått in på tappa.se och gått med i en av deras stegräknar tävlingar där och det hade motiverat henne att börja röra mer på sig!

Du hittar säkert en bra lösning på hur DU vill göra!

Själv ska vi börja på stegräknar tävling med jobbet och nu är det banne mig slut med tankar som ”på måndag drar jag igång”… Många måndagar blir det!!!

Lycka till!!!!
Kramen

Jag har en nära vän som gjorde en en gastric bypass för 5 år sedan, han tappade 45 kg första året och hade sedan 40 kvar att tappa (vägde 170 när innan op) men han blev så deppig av den snabba viktnedgången, det var inte han och han kände sig som i en annans kropp och meningen var att han skulle motionera sedan men gjorde inte det och nu står han still och har tom börjat gå upp igen. Han kompenserar för det han inte kan äta med flytande kcal och stora kcal-mängder i små saker som gör att han klarar att äta dem och går upp. Nu sitter han med på middagar och petar med dl-stor portion och är deppig och ledsen för han älskar ju mat. Hade han lärt sig hantera mängder och att träna hade han inte behövt vara där han är idag. Jag skulle önska att du istället anlitade en PT som hjälpte dig med både kost och träning och som hängde över dig ett halvår tills de nya rutinerna sitter och du gillar dem.

Jag har gått ner 35 kg med hjälp av GI-kost och motion, fick hjälp första året och idag kan jag inte vara utan min träning och fortsätter att gå ner vilket också gör att jag kan äta mycket mat, god mat och allt jag vill bara jag tränar.
Kan du inte prova det först? det är drastiskt med op och långt i från alla blir smala och nöjda……..

Folk har verkligen olika tankar! Jag står i kö för en gastric bypass operation och är snart 30 år och har vart överviktig större delen av mitt liv. Som zhine skriver så älskar jag mat både att laga och att dela den socialt. Vad är det som säger att mitt liv skulle bli annorlunda bara för att jag är opad? Jag kommer kunna äta mindre men jag kommer kunna äte dem mesta. Det är bara i början man äter mald mat! Visst att det är en stor risk med open. Men det är en väldigt stor risk att vara överviktig oxå. Jag jobbar inom vården och min kropp säger ifrån. Min rygg och mina knän värker och jag vill ju kunna jobba länge till. Hjärtat får jobba mer när jag anstränger mig och jag blir andfådd av att gå upp för en trapp. Att göra en operation är absolut ingen genväg utan det är en sista utväg! Men du ska absolut inte göra operationen om du inte är tvärsäker! Jag läser mycket på nätet och har en bästa kompis som gjort open och hon har aldrig mått så bra som nu. Gå in och läs på viktop eller så finns det många bra grupper på facebook. Vad du än beslutar dig om så tror jag det är rätt för dig men många har tyvärr negativa åsikter om gastric bypass. Massa kramar!

Jag tappade 20 kg på 6 månader pga en vän sa att fan vad feta vi är. Då bestämde jag mig att det fick vara nog. Det behöver inte ta flera år för att gå ned i vikt om man bara ha en rejäl morot som peppar :) Om du vill göra en op ska du göra det så klart!

Vet precis hur det är, det där med att det kommer att ta EVIGHETER att gå ner så mycket i vikt som man behöver. Så jäkla segt. Och inte hjälper det med folk som käckt säger att ”ja men har det tagit flera år att äta sig till övervikt får man ju räkna med att det tar flera år att äta sig ner igen, heja heja” (och hur ofta är det inte smala träningsnarkomaner som vet allt sånt, va?)
Men gastric bypass – nej. Verkligen aldrig. Det är så många risker med en bukoperation, och sen ska man ändå ställa om sig totalt matmässigt efteråt och det kan bli komplikationer. Då kan man lika gärna ställa om sig totalt matmässigt utan operation och se hur det funkar.
Har väninnor som lyckats fantastiskt (och snabbt) med itrim, men själv avskyr jag pulverdrinkar (plus att jag tycker det verkar onödigt dyrt att skriva in sig där, speciellt när man redan har ett gymkort på annat ställe som kostar…). Så jag började läsa på. Som någon annan redan sagt: Läs boken ”Hjärnkoll på vikten” av Martin Ingvar. Man får så många nya insikter av den. Och är du intresserad av lågkolhydratkost, så rekommenderar jag att läsa Anna Halléns blogg. Hon är en helt vanlig tjej som bantat sig till övervikt och sen faktiskt lyckats med viktnedgång – nu är hon kostrådgivare och har gett ut flera kokböcker. Hon skriver och förklarar så himla vanligt, och från massor av olika perspektiv. http://www.annahallen.se
Jag äter lchf-mat, och en del tänker ”vräka i sig fett”, men så är det inte alls. Jag äter ungefär som innan, men tar bort kolhydraterna och ersätter det med fetare sås eller liknande. Kött + sallad + sås, fisk + sallad + sås osv. Tar man bort pasta/potatis/ris/bröd måste man lägga till nåt mer för att bli mätt, dvs fett. Och det bästa är att jag är mätt länge – har nästan aldrig sug efter mellanmål eller snacks.
Det enda trista är att det är svårt att fika ute. Ibland tar jag med mig lite nötter eller en lchf-biscotti, men oftare undviker jag fika helt. Och det känns faktiskt lite trist, för det är ett socialt umgänge som jag gillade. Lite lyx i vardagen. Men givetvis kan man välja att nån gång göra undantag, bara det inte blir regel liksom.
Och det kan ta tid att gå ner. En del rasar i vikt i början. För mig tog det evigheter för viktnedgången att starta. Men jag kände samtidigt hur bra min mage mår av detta (du vet allt detta med gaser, lös i magen, förstoppad, alltid ha koll på var toan är… allt sånt bara försvann!) så jag har faktiskt hållit ut. Och nu rör det på sig neråt. Hurra!
Du får gärna maila mig om du vill ha tips eller pepp.

Ta bort allt socker! Googla och läs om lchf, lchq och gi. Prova dig fram och hita det som funkar för dig.

Hejsan! Jag är en tjej som också länge tänkte på operation. Men jag fick aldrig tummen ur så att säga… Däremot kom jag till en gräns då jag var så rackans trött på godis, glass och socker i allmänhet… Började äta sunt men framför allt: jag köpte en hund. Då var det slut på alla ursäkter för att slippa motionera. En hund måste ut x antal gånger per dag oavsett. Nu förstår jag att alla inte har möjlighet att skaffa hund men så fort jag såg att det hände något på vågen så ville jag inte förstöra det. I samma veva bytte jag jobb och flyttade till en ny stad och därmed blev jag lyckligare. Jag har nu gått ner 22 kg (på nio månader) bara genom att byta livsstil. Och jag lovar dig: kan jag så kan du!:) jag trodde alltid att jag var undantaget som inte kunde lyckas utan operation. Det är ju faktiskt alltid en risk med operationer. Det gäller bara att komma över den där trösklen, för sen blir det en vana att äta sunt. Du fixar det :)

Läser kommentarerna här och förfäras över hur ”enkelt och vanligt” det är att råda en människa i dagens läge att operera sig istället för att kämpa bort vikten själv!
Hallå det är ju friska organ som man går in och skär i för att bli smal, sen vill man inte se ev. komplikationer som kan komma att uppstå.
Oavsett om man gör en operation så måste man börja med att jobba med hjärnan och tankesättet runt mat och varför man sitter i den situationen som man gör.

Vänta med op och läs ”Hjärnkoll på vikten” den boken fick mig att öppna ögonen inför mat och beteenden kring mat osv.

Kram

Operationen är inte så som alla tror en ”Quick fix”.
Du måste tänka på vad du äter, och du måste äta varannan timme.Sund kosthållning är à och o,annars kommer du må som en räka!
Det är ett år sedan jag gjorde min op nu.Har gått ner 45 kilo och har mått hur bra som helst!
Jag skulle starkt rek dig att göra en op,du kommer aldrig att ångra dig!
Lycka till!
Kram

Känner 2 personer som gjort GP-operation, en har fått näta bukhinnan som brast + väger åter igen lika mycket trots allt elände. Den andra personen gick in i depressioner efter operationen (tydligen vanligt) så med denna kunskap vill jag inte göra operationen. Klinikerna visar upp alla goda resultat men det är väldigt många som får men efter operationen. :( Jag är annars precis som du, vill inte vara överviktig men orkar inte ta tag i det på något sjukt sätt trots att motivationen till att vilja vara smal och framför allt hälsosam är det sista som saknas. Hamnat i någon slags vikt-apati.

Louise!
Vilken fantastisk människa du verkar vara. Har läst din blogg i några månader nu och fullkomligt älskar de inlägg där du går in lite mer på djupet av dina känslor och delar med dig (tänker på detta men även på det om män och långvarigt singelliv).

Du verkar vara en väldigt vettig, ödmjuk och sympatisk människa och jag hoppas att du kan fatta ett beslut angående detta som du känner dig nöjd med.

Oavsett vad beslutet blir så strunta fullständigt i andras eventuella värderingar eller moraliserande i frågan.

Många styrkekramar!

Usch vad hemskt, visste inte att du hittade honom, fy faan! Önskar jag kunde bjuda hem dig till mig och ha träningsbootcamp! Jag kom igång tack vare vänner, hittar man nån att kämpa tillsammans med går det lättare, oavsett vilken väg man väljer. Du vet nog bäst själv hur du fungerar, så jag hoppas det kommer funka vad du än gör =)

Gör ingen gastric bypass!!!! Våran granne gjorde det och är nu rullstolsbunden pga komplikationer.. Testa gi istället,man får äta hur god mat som helst och fort går det oxå.

Vilket svårt beslut! Jag har själv funderat i dom här banorna. Det som har gjort att jag inte tagit kontakt med sjukvården är dock mina farhågor (förutom rädsla för operationen) för hur det blir sen. Jag följde kampen som en studiekamrat hade efter sin operation med kronisk järnbrist och operationer av överflödigt skinn. Personligen tror jag att jag skulle må sämre av det än att vara stor (min rädsla inget jag tänker på hos andra). Men framför allt är jag rädd för att jag inte skulle kunna förändra mina matvanor efteråt.

Hej!
Om du inte klarar ett gå ner i vikt själv så tycker jag absolut att du ska operera dig. Livet är alldeles för kort för att tveka på saker. När det väl är gjort sedan kommer du att gå ner ganska fort och du gläds åt att få en fin kropp. Tänk vad kläderna kommer sitta bra. Ta tag i detta nu tjejen! Man lever bara en gång. Kram Monika

Hej Louise!
Jag själv har gått ner 40 kg på två år, av mig själv, jag stod på listan att få göra en gastric men sen flyttade vi till Stockholm från Boden och då började jag gå ner av mig själv, la då planerna på hyllan och fick styrkan att gå ner i vikt samt börja motionera. Tog hjälp av VV till att börja med men nu kör jag LCHF och det fungerar för mig. Min syster gjorde en gastric och har idag gått ner ca 55 kg och mår jätte bra så jag tycker att du ska göra det som du tycker känns bäst för dig, varken det ena eller det andra är bättre och det är bara du själv som bestämmer. Vi kan komma med goda råd men bara du vet svaret. Varken det ena eller det andra är fel så vad du än bestämmer dig för att göra kommer du må jätte bra efteråt.
Stor kram och lycka till//Sara

Finaste Lillan! Jag tror som Isabella, att gå ner kan alla, det svåra är att stanna där. Du har en hel livstid av vanor som sakta men säkert kommer att göra att du går upp igen. Det är inte att måla fan på väggen, det finns studier på detta. Som du som är insatt i ämnet säkert känner till! jag läste att mer än tio procent av sin kroppsvijt är det väldigt svårt att bli av med permanent. Idag är det, precis som du skriver, ofta ”fult” att operera sig. Man ska som kvinna klara allt själv och vara så jävla naturlig, annars får man sina systrar emot sig. Jag säger, som du ju vet, tvärt om! Man lever EN gång (vad vi vet…), jag tänker inte sitta ner och längta efter saker, jag tar dem och gör dem här och nu! Du har själv svaret i ditt hjärta, självklart ska du inte operera dig om du inte vill. Men du vet ju själv att det inte innebär en quick fix om du gör det, du kommer att få jobba med fig själv ändå. Men det blir kanske en lättare resa? ;) Stora kramar /London

Skriv din kommentar här!Goaste vännen…Visst är det svårt att ”ta sig i kragen” som många tycker att man ska göra när man har övervikt..Ofta är det ju inte så enkelt,särskilt om man har andra tunga saker att bära på,som sjukom,problem i fam,taskig ekonomi m.m..då går ju kraften och energin till att orka med dessa saker,vilket ofta glöms bort,alla lever ju så olika liv..Då orkar man kanske inte med att ta tag i sig själv riktigt.Förstår hur dina tankar går,och du måste vara sann mot dig själv,vad du vill och vad som är rimligt att du orkar med!Tack för den BÄSTA bloggen!!DU ÄR BARA BÄST,GUMMAN!! Kramar.. i massor!!<3

Jag är en 21 årig tjej som gått ner ganska mycket i vikt på kort tid genom Itrim. Jag tycker du ska kolla upp det. Jag började på Itrim nu i januari och vägde då 144,4 kg. Nu väger jag 99 kg 10 veckor senare. Jag signade upp mig på ett två-årigt program och mitt mål är 80 kg (Jag är 171 cm lång). De hjälper dig med träning, kost, motivation.. För det handlar ju om att lägga om hela livet för att gå ner i vikt. Hitta roten till sitt viktproblem. Mitt problem är att jag unnat mig i form av mat och ätit för att fira, för att det är kul, för att slippa ha tråkigt etc. Nu när jag vet det så är det enklare att hålla sig borta från det beteendet. Det var jäkligt jobbigt i början och livet kändes trist – jag hade ju inget att fira med! Har nu insett att livet är rätt kul ändå och att jag unnar mig att vara frisk istället för att unna mig mat. Hoppas allt går bra, lycka till!

Jag förstår att du tänker som du gör men det är absolut ingen genväg, och ha i åtanke att det trots allt är en operation som kan gå fel. Jag tycker nog att operation borde vara den sista utvägen, dvs om du pga din vikt har så många hälsoproblem så att du måste gå ner för annars dör du!
OCH du, tänk också på att om du gör operationen så kommer det antagligen ta ett år eller mer innan du nått din målvikt ändå beroende på hur mycket du har att gå ner.

Känner du att du vill operera dig så tycker jag att du ska ta tag i det igen. Att gå ner i vikt går endast om din hjärna är inställd på det, då går det som en dans!
Jag känner flera som opererat sig och vissa mår bra efteråt och vissa har ett helvete!

Ha det gott och ha det bra på din tripp!