Trötthetssmockan! Hur tacklar ni den??

Annonsen laddas.

Har ju tidigare bloggat om min vaknattshjärna. Det som fascinerar mig just nu är att jag känner att jag borde vara piggare än jag känner mig.

Jag menar, Adrians mormor ställer ju upp en hel del och avlastar. Och sambon tar hand om Adrian när jag är ute på en del träningspass. Men trots detta så kan jag känna mig så himla trött.

Känner inte igen mig själv. Jag kan bli galet trött vid nio på kvällen, gå och lägga mig och somna direkt när jag lägger huvudet på kudden. Och så känns det som att jag skulle kunna sova i tio år – ALLT DETTA trots den ENORMA avlastning som många säkert tycker att jag har. Jag menar, det finns ju ensamstående föräldrar och folk som inte har samma möjlighet till hjälp med barnpassning.

Säkert tycker många att det här är ett massivt i-landsproblem, men jag är ändå nyfiken på hur ni andra känner er. Är det fler som upplever den här trötthetssmockan? Kan man lindra den (ja, träning är ett effektivt sätt, men finns det fler?!) och går den över någon gång? Tacksam för er grymma input! Kram!

baby_meme


Jag är själv med två kids i några månader utan avlastning av mor och farföräldrar. 2 åringen sover som en kratta och vaknar mellan kl 04-05. Mycket av sömnstörningarna tror jag beror på att han var svårt sjuk för ca ett år sedan och fick kortisoninjektioner varannan dag. Hur man hanterar tröttmockan? Tja…man biter ihop och gnäller inte. Får jag bara till lite träning överlever jag. Typ så…
Genom sociala medier har jag uppfattningen att ju mer priviligerad man är desto mer gnäller man. Dom som verkligen har det kämpigt på olika sätt, gnäller inte i samma utsträckning.

Jag har flera gånger varit med om att jag somnat till utsträckt på golvet när jag lekt med dottern..vaknat till av att hon med bestämd röst sagt ”mamma vakna då”…så du är inte ensam :) Dock har det gått i perioder så det går verkligen över efter ett tag och man börjar känna sig piggare ibland..det som hjälpt mig är att ta en snabb tupplur vid tillfälle när pappan lekt med henne en stund alternativt att hon sovit själv. Passa på att slumra till när det går, även om det bara handlar om tio minuter, sitta/ligga och blunda även om det bara handlar om tio minuter hjälper mer än man tror.

Haha, har också somnat medan jag lekt med sonen… Hög igenkänning!!

Dela på nätterna!
Låt/tvinga pappan ta varannan natt och sov i annat rum/på hotell/hos kompis i 3-4 dagar då ska du se att du blir som en ny människa!
Pappan överlever 3-4 dåliga nätter och det inverkar inte på hans jobb såvida han inte är typ neurokirurg eller pilot.

Min värsta tröttma kommer vid 16, jobbat, hämtat barn, landat hemma, nu ska det lagas mat. Och det är NU! 1 åringen skriker och ska bäras, 3 åringen härjar, drar och slitet i allt och vill ”hjälpa till”. Fasen vad det är nära att jag säger upp mig som morsa då… Hur gör folk? Mikromat? Personlig kock? Barn på lugnande? Är iofs ständigt lite trött men har blivit mycket bättre sen jag börjat jobba och får en paus från att va mamma. Det behövdes att få vara lite ensam, så orkar man umgås och älskar dem lite mer!

Jag tycker sömnbristen var absolut värst med småbarn. Så pass att det är det som hindrar mig från att ens överväga en trea. Jag blir deppig av för lite sömn, tappar tålamodet etc. Deppighet kan ju göra en trött också. Vilket inte är ovanligt att man blir när livet förändras osv osv efter att ha fått barn. Deppig alltså.. Kolla upp kanske?

Jag tyckte oftast att man kunde märka att tröttheten var större efter en risig natt och att man kände sig typ pigg efter en hyfsad natt. Därför kanske man ska kolla upp det om man har en konstant trötthet? Depp? Sköldkörteln har man väl hört kan spöka för en del?
Men inget konstigt heller att man blir trött av att ständigt ha ett barn att se efter och tillgodose alla behov.

Sov på dagarna! Om det finns någon lucka vill säga. Låter kanske himla trist men jag sover efter lunch tillsammans med min 2 åring varje dag när hon sover middag. Super skönt! De dagar jag är för pigg för att somna ( händer inte ofta :D )ligger jag i sängen och läser tills hon vaknar. Man behöver en vilopaus på dagen när man är hemma med barn!

Haha, det är bara att ge efter. Superskönt ju! Lyssna på kroppen.

Har tre barn 4-12 år och alltid haft regeln att jag får vara uppe MAX tre timmar efter att den minsta somnat, men helst bara två. Kanske ännu mindre när de är bebisar. Man vill orka igenom dagen, dessutom är det deppigt att minnas tiden som i ett töcken.

Tack för bloggen!

Laga mat på kvällen innan. Låter helt omöjligt men är super!

Ät ett rejält mellanmål själv innan du hämtar barnen. Jag har alltid knäckebröd etc på jobbet eller köper en sån där Keso med bär och nötter på vägen hem.

Känner verkligen igen mig! Kram

Ingen aning. Varit mamma i två veckor nu. ÄR. SÅ. TRÖTT.

Vi delar ätterna. Men det vet jag ju att ni också gör. Och allvarligt talat så hjälper det inte så mycket.

Cyklade med hundarna i solen idag. Energi – javisst. Men tar inte bort grundtröttheten.

Man kommer ju hem från BB med ett grovt underskott. Frågan är ju NÄR man ka nhämta tillbaka lite sömn.

Följer tråden.

Exakt!! NÄR hämtar man tillbaka grundtröttheten?? Följer också tråden och dröjer mig kvar vid ämnet :-)

Här är en som somnat under kokning av morots/ potatispuré och tack och lov vaknat av brandalarmet som tjutit, som snarkat sig igenom x antal nyårs/midsommar/påskfirande (förlåt släkt och vänner) trots uppladdning deluxe (kaffe, kaffe, kaffe, socker, choklad och lite mer socker), och som lidit av den stora TRÖTTHETEN och knappt kunnat stava sitt namn än mindre komma ihåg övriga familjemedlemmars personnummer under lååååånga perioder.
Men jag överlevde. Thank gaad!
Och nu får man nästan väcka kidsen på helgerna då dom sover och sover. Och jag kan sticka ut och springa för dom klarar sig själva. Och jag vet inte hur och när det hände men plötsligt så är vaknätter, sömnbrist och galen trötthet ett minne blott!
Och vet ni vad… det gick så himla FORT!

Det lät ju hoppfullt och bra! Tack för peppig kommentar!!

Man blir trött, det är bara sâ… Och att jämföra med andra eller fâ dâligt samvete för att man ”bara” har ett ”enkelt” barn hjälper inte heller – är man trött sâ är man! Om det verkligen är kroniskt kan det kanske vara läge att kolla upp järn- och D-vitaminsnivâ… Och om inget annat hjälper – sov när det gâr! I slutändan är det, förhoppningsvis, bara en kort tid det är sâhär, sett till det stora hela!

Jamen exakt så! Fast visst kan jag känna att jag har lite dåligt samvete för att jag är så trött fast jag har ett ”enkelt” barn (just nu, bör tilläggas – sånt kan ju ändras över en natt med bebisar…)

Skriv en kommentar