”Mat och njutning är mitt stora problem”

Annonsen laddas.

vikt

Fick ett mejl från en läsare som hade problem med att han lätt går upp i vikt, oavsett om han tränar eller ej.

Han tycker att det är svårt att veta hur mycket han behöver äta och tränar han triggas aptiten ännu mer. Problemet med viktökningen är att knän, fotleder och höfter tar stryk och att han tvingas till långa uppehåll i sin löpning.

LÄS OCKSÅ: Japp, precis så här ”onyttigt” tänker jag äta!

Ni som har följt mig ett tag känner ju till min syn på mat. Med ett ätstörningsförflutet är det viktigt för mig att aldrig sätta upp förbud när det gäller mat, utan tillåta mig allt. Personligen har jag aldrig haft problem med att sluta äta när jag inte längre är hungrig, men jag förstår ju att det inte är så för alla.

LÄS OCKSÅ: Min syn på kost i FEM punkter

Det ÄR svårt för mig med min bakgrund att ge råd i den här frågan, bantning och dieter är ju något jag avskyr. Men ska jag försöka ge någon form av reflektion så är det ju rent krasst så att vi går upp i vikt när vi äter mer kalorier än vi gör av med.

LÄS OCKSÅ: Bevare mig väl för proteinkvargkanelbullar!

Har man svårt att känna på sig när man är mätt och lätt hamnar i överätning så skulle jag verkligen rekommendera KBT (alltså kognitiv beteendeterapi). För ofta bottnar den här problematiken i något annat än själva ätandet och kommer man tillrätta med vad detta något är så har man ofta hittat början till en lösning på problemet.

LÄS OCKSÅ: ”Ska du verkligen äta så där mycket?!”

Tyvärr är det ju så att det finns många aktörer i hälso- och träningsbranschen som hellre säljer kostupplägg istället för att ge konstruktiva råd till människor med problem som liknar ovanstående. I mina ögon är det som att slentrianmässigt skriva ut medicin istället för att ta reda på det verkliga problemet.

LÄS OCKSÅ: Sunda ideal kan också skapa ångest

Känner till ett fall där överätning och därmed övervikt berodde på en dålig chef på jobbet, ett annat fall hade dragit på sig övervikt under en längre tid eftersom mobbning under skoltiden fått henne att känna sig värdelös och maten blev en tröst. Det här är problem som inget kostupplägg i världen kan rå på!

Jag säger inte att alla viktproblem kan lösas med KBT, ibland funkar säkert ett skräddarsytt kostprogram. Men vill man att lösningen ska vara över tid tror jag man behöver ta till kraftfullare verktyg.

Vad tror du?

TIPS!

Vill också passa på att tipsa om senaste avsnittet av Aktiv Omtanke, en podd från Frisk & Fri, riksföreningen mot ätstörningar. Ämnet är ”hitta lagom” och där medverkar bland andra jag och pratar om hur vi kan träna på ett säkert, nyttigt och roligt sätt.


För min del hände förändring först när jag bestämde mig för att börja träna och jogga utan bantning. En sak i taget. Jag springer ganska korta rundor men endorfiner ger så otroligt mycket glädje och lugn som jag aldrig tidigare förstått. En 2 km joggingtur gör mig gladare än något annat som man unnat sig förut. T ex choklad mm. Jag har slutat bita på naglarna och känner mig fin och information har jag ett högre krav än tidigare.
Tack Petra för dina underbara inlägg och att du bryr dig om oss följare på riktigt ❤

Det där är svårt för mig. Jag är i ett för tidigt klimakterie så trots att jag springer, håller igång, drar ner på kolhydrater och sötsaker så tappar jag inte vikt så lätt. Får vsra glad att jag gick ner några ohälsosamma kilon, men späkt smal det blir jag aldrig. Sämre förbränning helt enkelt. Så jag kan inte jämföra mig med kvinnor i samma ålder.

Skriv en kommentar