Kara lasare, jag tankte passa pa att be om ursakt for att bloggen har blivit lite hafsig senaste veckan, men pa resande fot har man tyvarr bara sadar en 30 minuter pa sig att kolla internet och skriva inlagg. Ungefar varannan dag. Suck!

Jag funderar seriost pa att kopa en liten laptop, blir tokig nar jag inte kan skriva. Block och penna funkar, men jag foredrar att skriva direkt pa datorn. Kanns som att orden ar lattare att hitta da.

Vaknade nyss hemma hos L av en puss innan han kilade till jobbet. Var underbart att traffa honom igar. Vi ska ses ikvall en svang innan pappa kommer ocksa. Langtar redan, men under tiden ligger jag kvar i sangen och sniffar pa L’s kudde. Samlar hans doft i sinnet for att plocka fram nar jag saknar honom for mycket. De har 10 dagarna ifran varandra gick ratt fort, mest for att vi bada var ganska upptagna. Men nu vete sjutton nar vi hinner ses igen. Knut i magen. Vet att det ordnar sig men jag saknar redan sa det gor ont.

Ett liv pa resande fot ar sannerligen fantastiskt. Men likaval komplicerat. Man inser snabbt att det enda som egentligen spelar roll ar att man hinner med sig sjalv. Att man inte springer ifran sina tankar och kanslor. Att man ror sig framat med balans och eftertanke. Jag funderar sakerligen alltfor mycket pa det mesta. Men de senaste aren sa kanner jag mig i alla fall balanserad ibland. Aven om man vissa dagar bara vill skrika at sig sjalv att sluta rora pa sig, sla sig ner och vaxa upp. Men magkanslan och nyfikenheten tar mig alltid vidare. Mot nya mal, manniskor och insikter. Det ar val bara att inse att det ar san jag ar. Inte vart att kampa emot. Battre att simma med och gilla laget.

The Journey

I travel not to challenge
But to understand
To see the patterns of my life
In harmony with others

The understanding of it all
It grows on you
Feed your thoughts with inspiration
Keep you wondering what could have been
And what is to come

I am not restless
Just simply in motion