bullmamman

De där vädergudarna…

Friterad hjärna,Herr B / måndag 19:35 6 Feb

…borde verkligen gå en charmkurs eller nåt.

Tror ni inte att vi – dvs JAG som körde – återigen drabbades av snöstorm mellan Umeå och Skellefteå!

Det blåste, det drev (Förstås – som en följd av blåsten. Dööh), det snöade och det var oplogat.

När mörkret dessutom föll brast det till slut.

Så det var bara att köra in på närmaste P-ficka och böla och skaka.

Och temperaturen sedan: När vi startade i förmiddags var det -22 grader här…och bara -4 när vi kom fram. Nu är det -20 här hemma. Hm.

Ja, vilken dag.

Men, men – man får ju i alla fall dyrt lyxkaffe på sportkliniken.

Och så fick jag skaka hand med herr Överläkare. En trevlig snubbe som inte ville belasta sköterskorna med mer jobb och snittade därför själv lite valhänt bort alla stygn med en skalpell.

Och visst hann jag på Lagerhaus. Nu är mitt presentkort äntligen slut. Tack och lov. För det hade verkligen hunnit bränna hål i fickan. Det bästa var att jag hittade en kompletterande soffkudde till de två jag köpte förra gången. Den sista. Och fortfarande på rea. Jag hittade även en passande 50-årspresent till vännen i Sorsele och en beställningsvara till fru L. Hade vi inte haft så ont om tid hade jag köpt upp hela coola butiken, haha.

Ja. Nä.

Behöver jag säga att jag är slutare än slutast?

Behöver jag säga att det känns onödigt långt med 15 mil till herr Överläkare?

Behöver jag säga nåt mer?

Jag tror inte det va.

Permalänk

Anmäl

4 Kommentarer

Käpprätt åt…

Friterad hjärna,Guldkorn,Herr B / måndag 08:53 6 Feb

…Umeå, idag igen.

Dags att ta bort stygnen, träffa läkaren och lite annat.

Och jag antar att det inte är sista 30-milarundturen heller.

Suck.

Men, men…

Idag får jag i alla fall köra i dagsljus. Det är stor skillnad när man är en mörkerblind vintervägsräddhare.

Och så blir det att stanna på bageriet i Hökmark och bunkra upp med prima bröd till sekunda priser.

Den pensionerade svärfadern är ombedd att hämta på dagis och sedan ta med småtrollen till Bullens-pilsnerkorv-nästet i stan och utfodra dem.

Vet inte vad han tycker om att rycka in, egentligen. Men med svärmor på jobbet och min mamma som faktiskt inte kan sköta varje gång har vi inte så stort val.

Har jag sagt att jag avskyr att ta emot hjälp?

Men det är lika bra att vänja sig. Jag vet inte hur länge mitt ”smarta” koncept håller: att kompensera med tre dagar på Hälsans Trädgård ena veckan och ta ledigt för att köra till Umeå andra veckan.

När Emil sa att ”Man blir så stark som man måste”, gällde ju det en engångsgrej. Hade han behövt ta Alfred till doktorn i Mariannelund var och varannan dag hade det varit en annan femma.

Nog om det. För nu.

Det har varit en bra helg. Riktigt bra. 14-åringen fick välja middag i fredags (rostas och lammentrecote) och vi var fullt med folk runt middagsbordet. På lördagen var det 3-åringen som önskade mat (tacos) och sedan åkte jag och mellangrabbarna till fru L. Där de också sov över. Och så var jag och 14-åringen själva på stan. Nog för att han skämdes över mig men det var rätt trevligt ändå. Dessutom hittade han en 50-lapp.

Söndagar har vi en data- och tv-spelsfri dag. I söndags var det faktiskt inga sura miner alls. Jag och storbarnen städade övervåningen (läs: sanerade) och de små lekte hur snällt som helst. Sedan kom mamma och hennes sambo med pizza. Jag och herr B degade ut hela kvällen med att se sjutusen avsnitt av en serie.

Det roliga med barn är att de kan vara ute i alla väder. Vi har haft mellan 30 och 40 grader under helgen, men eftersom solen varit framme har barnen och deras kompisar tyckt att det varit bra väder, haha.

Som ett skojigt sammanträffande har det varit mästerskap i vintersimning här i Skellefteå under helgen. Fast jag vet inte om kylan spelar så stor roll i det fallet. Vattnet är väl ändå så kallt som det bara kan bli under istäcket. Hurtigt i alla fall. Eller galet, som de utländska reportrarna tyckte.

Nä, hörrni – det här duger inte! Dags att skrubba herr B inför läkarbesöket. Själv trycker jag nog bara på mig en mössa. Trots att det bara är – 23 grader idag.

Permalänk

Anmäl

5 Kommentarer

They call me mello yellow

Guldkorn / söndag 02:23 5 Feb

Ah, jag gillar inte pop och dess snören.

Så är det bara.

Och jag greppar inte det ”nya” konceptet med Melodifestivalen heller.

Jag blir förvirrad av artister som programledare och melodier som går till ”Andra chansen” när de inte var tillräckligt bra för att gå vidare.

Men, men…

Man får ta seden dit man kommer.

Så jag satt helt lugn och nedvarvad hemma hos fru L ikväll.

Klart vi skulle se mello! Typ.

Jag hejade på Sean Banan (för barnens skull) och på Thorsten (för min egen skull) och det gick ju bra.

Tror jag.

För mellan all vinpåfyllning och alla goda kräftdipper så missade jag visst det viktigaste.

Men visst krånglade sig väl Thorten Flinck ändå vidare?

Nåja.

När den enarmade banditen hämtade mig lämnade jag två barn där för översovning.

En bra deal.

Synd bara att det inte var mina morgonpigga yngsta ligister.

Nu verkar ingen vara trött.

Varken jag, herr B eller 14-åringen.

Visst är det märkligt hur man kvicknar till när man missar kvällens sista tröttåg?

Permalänk

Anmäl

3 Kommentarer

Hypotetiskt alltså

Det jag kallar humor,La Familia / lördag 19:11 4 Feb

Om en mamma är med sin nästan-15-åring på stan och blir less på att han skäms över allt mamman gör så hon börjar sjunga för full hals ute på parkeringen för att han ska få en riktig anledning till att skämmas…

Är det då:

1. Rätt åt honom för att han varit löjlig?

2. Rätt åt mamman att sonen skäms eftersom hon är löjlig?

Permalänk

Anmäl

3 Kommentarer

På väg mot Absoluta Nollpunkten

Allmänt / lördag 10:11 4 Feb

Med tanke på morgonens 36 minusgrader känns det som om småhundarna valde fel dag att sticka iväg på utflykt.

Men den blev ju åtminstone inte så långvarig, haha.

Äh, det är synd på kylan – för det är verkligen ögonbedövande vackert ute.

Om man bortser från att den nyväckta solen knappt tar sig igenom mina flugskitsprickiga fönster.

Idag tänkte jag och 14-åringen åka ner på stan.

Helt otippat egentligen, efter veckans skäms-kommentarer på allt jag sagt och gjort.

Men man får vara nöjd med det lilla nu för tiden.

Ikväll ska jag till fru L.

En kväll som kan sluta hur som helst. Särskilt som att hon visst vill se Melodifestivalen. Hu!

Ja, då vet ni hur min dag ser ut.

Ingen städning så långt ögat når.

Men jag hoppas att jag lyckas passa in både skidåkning och skidskytte i alla fall.

Nån ordning får det vara.

Permalänk

Anmäl

4 Kommentarer

Hålla värmen

Guldkorn / fredag 22:12 3 Feb

Grabbarns kompisar har åkt hem.

Vi chillar och dricker lite vin.

Myseldar i kakelugnen och hypnotiseras av lågorna.

Det råder totalt lugn i Dårhuset.

Hundarna ligger och slappar.

För nån timme sedan försökte jag mig på en rastning.

Men till och med älghunden med den allra tjockaste av pälsverk klagade.

Ingen hade lust att uträtta sina behov.

Inte bara hon som var tvungen att doppa sina privata delar i snön.

Nämen, okej då:

Till och med jag tycker att det är kallt vid – 34.

Ute alltså.

Min tanke går till Polen och de andra länderna som drabbats av plötslig iskyla och där folk verkligen fryser ihjäl.

Fy så grymt.

Känner jag samtidigt som jag petar in en pinne till i brasan.

Nämen allvarligt, en behaglig inomhustemperatur är ju faktiskt ingen mänsklig självklarhet.

Ingen rättighet.

Jag känner tacksamhet över att råka bo där vi fällt så många träd på tomten genom åren.

Stor tacksamhet.

Permalänk

Anmäl

1 Kommentar

What a day

Friterad hjärna / fredag 15:21 3 Feb

Jag vet inte om det är herr B:s engelskspråkiga filmer utan subtitles som gör det…

Men jag har faktiskt märkt en pinsam trend på sista tiden.

Nämligen att jag slänger mig med fler och fler engelska uttryck.

Det skulle förstås inte vara så farligt om jag inte samtidigt ansåg mig vara en språkvårdare som rättar dagens slarviga ungdom, haha.

Anyhow.

Så har det varit en tuff dag idag.

Det började redan i morse när jag lämnat av mellangrabbarna vid skolan och upptäckte att jag var så sen att jag blåste förbi dagis för att hinna till högstadiet 5 km därifrån.

Efter att ha lämnat en butter 14-åring fick jag vända om, köra lika många kilometer tillbaka och lämna på dagis…

För att till slut vända igen, passera högstadiet, köra till stan och sladda in på parkeringen till Hälsans Trädgård.

Puh!

Hela den tiden lyste dessutom bensinlampan. Jag vet inte mycket som utlöser så kopiöst med stress som den. Ändå drar jag ut på att tanka in i det längsta.

Till råga på allt började det lysa ett par andra lampor som ilsket indikerade att Lilla gumman, det är nog bäst att du masar dig till en verkstad.

Men jag ignorerade dem. Ja, kanske inte stressmässigt men åtminstone trotsmässigt. I vanlig ordning.

Lite terapi på det, följt av tankning(!) och en vansinnigt lång dagishämtning spelar det liksom ingen större roll att rabattplaneringen på Hälsans Trädgård var ytterst rofylld och trevlig.

Nu är jag helt slut.

Så där fredags-slut som jag högljutt efterfrågat tidigare.

Be careful of what you wish for, haha.

Men, men….Det är ju endast åtta grabbar här så nu kan man dega ut ordentligt.

Permalänk

Anmäl

6 Kommentarer

Måttlös måttfullhet

Grubbel / torsdag 19:15 2 Feb

Idag blev jag bjuden på lunchbuffé.

När vi sedan satt övermätta och bakåtlutade som höggravida kossor började jag fundera…

När började det här frosseriet egentligen?

Ta godis som ett exempel.

När jag var liten cyklade jag till kiosken och pekade ut bit efter bit som jag ville fylla påsen med.

Vilket inte tog särskilt lång tid eftersom påsen var en liten ficka utan platt botten på den tiden.

Men jag var nöjd.

Likaså när jag följde morfar för att handla åt hans mamma de lördagar mormor hade helgtjänstgöring på Konsum.

I gammelfarmor Huldas lilla portmonnä fanns det inte bara pengar till mjölk, smör och en liten korvbit köpt på lösvikt utan även en slant till hjälpredan.

Det hände att jag köpte en rulle strong på Konsum.

(Förutsatt att jag var sugen efter det att momme stuckit åt mig skinkstumpar från charken)

Eller så gick vi tvärs över gatan till macken där jag fick välja några 25-öreskolor.

Sedan åkte vi hem till Hulda och drack världens godaste vatten ur en rostfri skopa hon hade hängandes ovanför kranen.

Jag var mer än nöjd.

Nöjd var jag också över de få enkla paket jag öppnade på födelsedagen.

(Mindre nöjd var jag förvisso över det faktum att arga och avundsjuka lillebror då också blidkades med paket)

Ingen X-box, inga slalomskidor, ingen mobiltelefon, inga femhundralappar…

Nog för att vi hade det rätt fattigt, med en ensamstående mamma som dessutom var sjukskriven.

Men ändå.

Måttfullheten var liksom närvarande överallt.

Folk bytte inte glasögon bara för att de tröttnat på bågarna.

Man köpte inte nya kläder bara för att man var bortbjuden.

Man hade inte massor med pålägg till frukostmackan.

Man lappade och lagade innan kläderna gjort sitt…och fick nytt liv som mattrasor.

Kanske köpte man en flaska vin nån gång ibland. Till skillnad mot de feta boxarna med kraftiga bärhandtag man släpar hem numera.

Och inte satt man övermätt på pizzaslajsar mitt på blanka torsdagen när det fanns rester av leverbiff hemma i kylen.

Egentligen överdriver vi väl när det gäller det mesta.

Trots att måttfullhet är en dygd.

Eller VAR en dygd i alla fall.

Fram till den 5:e oktober 1989.

Eller nåt sånt.

Permalänk

Anmäl

5 Kommentarer

Men vicket väder vi har!

Allmänt,Värdelöst vetande / torsdag 08:57 2 Feb

14-åringen hasade för en stund sedan ner i morgonrock och med laptopen som vanligt fastvuxen i näven.

Hundarna skällde och gnällde, Musse Piggs falsettröst skrek ut från tv:n, 5-åringen hade stoppat in koftan under tröjan och låtsades att det var hans nya äkta bröst, några slogs om den sista slatten varm choklad och jag sprang och jagade 3-åringen som vägrade sätta på sig overallen.

- Ööh, vad händer? Sa 14-åringen yrvaket.

Så stack han in skallen i biblioteket och såg två svarta sotare trampa omkring på ett lika svart golv (Därav skällandet och gnällandet. Sotare är tydligen dö´läskiga).

Då bara skakade han på huvudet och vände tillbaka mot sin håla på övervåningen.

- Godmorgon och välkommen till ännu en dag i Dårhuset! Skrek jag efter honom.

Men då hade han nog redan pluggat in musik på högsta volym i öronen.

***

Annars är det i vanlig ordning vädret som är på tapeten.

Ååå, jag blir så less!

Och ja – jag förstår motsägelsefullheten i att jag skriver om att andra tjatar om vädret.

Ett tag nu har vi haft mellan 20 och 30 grader.

Alltså i januari. Alltså i norra Västerbotten.

Vanlig normal vinter.

Och jag tycker det är märkligt att folk som är born and bred här går igång på sånt.

Den enda som är förlåten är min lilla chihuahua/nakenhund.

Han som låg på rygg och njöt i solgasset i min svarta solstol när det var 30 grader varmt i somras.

Nu är det ju faktiskt hela 60 grader kallare än när han mår som göttast.

I morse försökte han balansera på endast ett(!) framben när han skulle bajsa, för att slippa bli kall om tassarna.

Men vi andra…ja, vi kan väl bara trycka på oss en mössa.

Och framför allt: hitta nåt mer spännande att prata om.

(Som den icke-fungerande sophämtningen till exempel. En ständig källa till irritation och granngemenskap)

Permalänk

Anmäl

3 Kommentarer

Städonsdag

Desperate housewife,La Familia / onsdag 08:54 1 Feb

Igår när jag kände mig så lortig och värdelös bestämde jag mig för att städa hela dagen idag.

Fast sedan bestämde jag visst att jag skulle få besök av S och bebbe istället.

Ja, vi får väl se vad det blir av den här dagen.

Jag klarade dagislämningen i alla fall.

Även om det var på håret.

När vi kom dit stod det en stor skåpbil från Tekniska kontoret på parkeringen.

5-åringen spärrade upp ögonen och pekade upphetsat:

- Mamma!!! Kolla kommuuuunen är här. Nu SKA de hämta DIG!

Hehe. Det måste väl ändå vara snäppet bättre att vara efterlyst av Tekniska än av Soc.

Permalänk

Anmäl

7 Kommentarer