Konversation med en 8-åring:
- Mamma, idag hade jag en ispropp i örat.
- Hade ni haft snöbollskrig eller?
- Nej, det var bara lite vatten som kom ut. Resten var öronkusar som hade klumpat ihop sig.
- Men ojdå. Det är ju inte så roligt.
- Nä, men bättre än om det skulle ha varit explosiv diarré.
Ja, vad säger man?
Tur det svänger fort, för skrattar man ihjäl sig åt det han säger blir han lika arg som Kalle Anka.
Nästa samtalsämne var huruvida det var olämpligt att någon frågade en av tjejerna i Bamse om hon var ihop med en annan tjej.
- Jättelämpligt! Sa jag med eftertryck. Och förklarade sedan efter bästa förmåga vad ordet fördomar betyder. Sedan klämde jag förstås i med att påpeka att våra vänner fruarna T och D är ihop med varandra och är helt vanliga med en vanlig familj.
- Jajaja. Sa han och himlade med ögonen. Han visste ju allt det där. Det var bara det att det var olämpligt att barn skulle lära sig om homosexualitet just från en Bamsetidning när de borde diskutera sånt med föräldrarna.
Han är rolig. Och fortfarande lite upprörd, så han får väl mejla till Bamseredaktionen och klaga.
***
Efter all turbulens kring Ruffs stundande faderskap var jag så i gasen att jag glömde bort att jag hade tänkt vila och tog istället i ända från tårna och ringde chefen, skickade sjukintyg till lönekontoret och bokade in en träff. Sedan var det dags att åka.
Vi har varit hos kusin E som fyller hela 12 år idag. I vanlig ordning tyckte jag förstås att det var svårt med tjejpresent så i lika vanlig ordning blev det förstås ett lite-av-varje-paket: necessär, läppglans, nagellack, örhängen, badskum och lite godis. Kanske aningens genustänk på det, jag erkänner. Men hon blev glad och en radiostyrd bil hade garanterat aldrig kommit upp ur förpackningen.
Ja, så fick man en terapi-tisdag att gå ännu en gång. En dos veckohandling har jag också hunnit med. Bara för att möra upp mitt gamla dö´kött ytterligare.
Nu är det bara att hoppas att det blir en skaplig natt så jag vaknar full av energi, tillförsikt, framtidstro och med ett väl inoljat munläder inför hembesöket av min FK-handläggare och arbetsledaren på Hälsans Trädgård.
Fast det kanske är lika bra att jag välkomnar herrarna som mitt vanliga saggiga och ledsna morgonjag. Om inte den synen väcker empati och löften om fler sjukdagar vet jag inte vad, haha.
Sedan är det bara att trycka på sig en mössa över håret som tvättades senast: ???, och bli upplockad av fru L för en lunch på stan. Förhoppningen är att jag äntligen ska få i mig lite sushi igen, men turligt nog är jag allätare så det blir bra hur som helst.
Men efter allt det – ja då ska jag banne mig vila!
