Ja, vaddådå?

Mitt nyårslöfte ska bli att sluta vara en käck dörrmatta till allt och alla.

Nästa år ska jag bara sitta som en pascha och jäsa.

Jag ska inte köpa en enda julklapp och jag ska inte lägga in en enda sillbit.

Så det så.

Nä, jag ska hämta ut alla ”IOU”-lappar jag har innestående.

Kommer ni ihåg mitt inlägg om derivata och nollpunkt?

Ja, det handlade ju om mående men är förstås lika användbart i andra sammanhang.

Jag har kommit till mitt livs jul-nollpunkt nu känner jag.

Eller….Det är nog större än julen, tamerackarn.

Det är dags att vända på hela kurvan.

Och ta för sig.

Av livet.

Och av sill som nån annan lagt in.

(Nej, det handlar inte om sill. Inte ett dugg faktiskt. För det kan man lika gärna köpa färdigt. Men ni fattar)

Jag är fan less på att vara snäll.

Och fan så less på att anpassa mig.

Oj, vad jag svär.

Det kanske är mitt nya jag.

Jaja. Blabla.

Här kommer familjen Melins årliga julkort.

Eller familjen Addams om man så vill.

Om jag säger att han med skjorta, väst, trasiga dagisbyxor och omatchande strumpor är Pugsley kan ni ju roa er själva med att gissa vilka alla andra är.

Eller ja, den hårige Kusin Det är väl också lätt att lista ut.

Hon med det otvättade och uppsatta håret kanske känns igen. Men jag lovar att ni aldrig sett henne med så stora örhängen, hahahahahaha.

Han längst till vänster däremot….är en ny bekantskap.

För er.

För mig är han min älskade gamla vapendragare och ledsagare.