Livet är fullt av paradoxer.

Oftast tycker jag att såna är roliga.

Det ligger mycket humor i motsägelsefullhet.

Människan överlag är ju en motsägelsefull varelse.

Eller hur?

Och jag själv är förstås en stor fet paradox.

Utbränd men manisk, till exempel

Idag är det -30 grader.

Jag sitter i biblioteket med min älskade laptop.

En meter från kakelugnen och en sprakande brasa.

Såna här dagar är det ett måste att elda.

Annars har vi en effektiv luftvärmepump som faktiskt värmer nästan hela huset.

Men här kommer paradoxen:

Den klarar inte så här låga temperaturer.

Man måste då stänga av den så att inte nåt tjolahoppsan inuti den fryser.

Jamen, det är väl humor?

För om det inte är kallt ute….

Tja, vem behöver en luftvärmepump då?

.

Nu ska jag göra mig iordning och åka ”dell schtaan”.

Tydligen har jag utlovat överraskningar ikväll.

Däremot vet jag inte vad det blir.

Någonting med hjärtformat strössel i alla fall.

För det har jag snöat in på.

Och så tror jag att det blir en omgång bingo med finfina priser.

Vet ni, det börjar inte vara lätt att hitta på nåt för hela familjen.

Om man är i målbrottet har man liksom inte samma intressen som en som just fått för sig att börja potträna.

Någon kärlekstid med herr B räknar jag inte med, däremot.

Vi får nog fortsätta att suga på minnena från Stockholmsresan ett tag till.

Förresten sa han ingenting igår när jag hade lagt ut en bild på honom.

Han börjar nog vänja sig.