Malin skriver:
Hej!
Tack för en grym blogg, Cissi! Jag säger som andra, underbart att läsa en träningsblogg som jag kan relatera till och som dessutom är rolig och ärlig.
Det jag kämpar med är att lyckas hålla uppe träningen. Sedan september förra året har jag lyckats BÖRJA träna två gånger – med all passion och beslutsamhet och jävlar anamma som det nu krävs av en tidigare totalt otränad människa att komma igång. Första gången höll det ungefär en månad, andra gången tre månader.
Men vid båda tillfällena kom den där helvetesveckan av stress när det inte GICK att hinna till gymmet, följt av lite krasslighet, och sen hade det gått två veckor, och sen glömde jag, och sen… hade jag slutat träna.
Nu har jag inte varit på gymmet på snart två månader. Hur göra för att nästa gång jag tränar ska bli den sista gången jag börjar om?
Jag tänker att den här gången får ni andra som hänger här svara. Säg bra grejer till Malin nu. Jag vet att ni är bäst på att peppa när man behöver det allra mest (som ni gjorde med mig för några veckor sedan).
Lite sent ute men jag känner verkligen igen problematiken!
Just nu har jag hamnat i en sådan träningssvacka att jag har slutat, men jag höll igång under ett år med träning som jag trivdes med och jag ska komma igång igen. Under den perioden so märkte jag att det bästa sättet att hålla igång träningen regelbundet var att skippa allt-eller-inget tänket.
Föreställ dig att du blir rejält sjuk med ex. lunginflammation och du måste sjukskriva dig från skolan/jobbet i två veckor, hur absurt vore det inte att då tänka ”åh nej, jag har missat två veckor! Då kan jag lika gärna strunta i att någonsin gå tillbaka till jobbet/skolan igen!”.
Egentligen borde vi ju tänka på vår träning på samma sätt som skola eller jobb, en del av livet som vi behöver och som är bra för oss, men precis som alla saker som vi gör ofta och regelbundet så har man svackor eller uppehåll. Man blir sjuk, har semester, för mycket att göra och den delen av livet blir lidande, men sen när man blir frisk/kommer hem/styrt upp det stressiga så kommer man tillbaka till det igen.
Hurra, grymma du!
Hej igen!
Ville bara säga att tack vare peppen från Cissi & kommentarerna här så bestämde jag mig att, näe, jag har inte alls slutat träna! Och då kom ju följdfrågan: varför går jag inte till gymmet längre då? Så då gjorde jag det, i onsdags kväll.
45 min styrketräning blev det, inget spring eftersom jag inte kunde hitta min sportbehå. Än idag värker magen sjujävla ljuvligt alltså.
Lite bilder Cissi-style… http://malinhanas.com/blog/?p=1132
TACK för att ni hjälpte mig tillbaka!
Malin
Malin, skickar bara stora peppen. Fan, vi grejar det här. Kan jag så kan definitivt du!
Åh, igenkäningsfaktor! Jag har börjat träna massa gånger, men senaste var den sista. Jag gör precis som Ida nedanför, en paus på några veckor kan vara nödvändig i bland, men den är bara en paus, inte ett slut. Dessutom försöker jag att komma i väg i alla fall en gång även den jävligaste av veckor, jag vet ju att jag egentligen gillar det och att det är nödvändigt för att jag ska må bra. Den som fick mig att fatta det jag behövde var linna på http://linnajohansson.se/ . Jag sträckläste alla inlägg under träningsskolan, och det hjälpte mig som ingen gympalärare gjort. Lycka till, du kommer att fixa det!
Mitt tips är att ta dig för något, gå en snabb promenad eller jogga, kort och en liten stund bara. Bara för att komma igång igen och känna att det faktiskt är skönt att röra på sig. Det brukar jag göra, och efter ”tröga” gången så brukar träningssuget smyga sig på igen.
Läste nånstans en klok ”pepp-tanke” att ta till när orken tryter: Kommer jag ångra om jag sticker ut och springer…kommer jag ångra om jag INTE sticker ut och springer…
Hej och tack för alla tips hittills!
Jag vill bara säga att jag tycker det är jättekul när jag väl är på gymmet, även om det inte alltid känns så kul eller pepp innan (ungefär som många andra utmaningar i livet). Och efteråt blir jag alldeles lycklig. Så det är inte så att jag ser träningen som något hemskt tvång…
Innan jag slappade ur brukade jag styrketräna (skitkul) och springa lite (mest kul efteråt) och sen går jag på yoga en gång i veckan också (bäst av allt), fast nu är min yogalärare bortrest.
Tack du som skrev att jag inte ska se det som ett avbrott – det kanske är bästa sättet, att tänka att jag redan lagt om livet och det här bara är några små svackor i början!
Och kanske ska jag nöja mig med småpass när livet är för stressigt.
När blir något som sker under tvång kul? ”Jag tränar för att det är det man ska göra”
Grejen är att acceptera att man inte kan/orkar/vill träna flitigt varje dag. Lägg fokus på det du gör och inte på det du inte gör.
Jämför:
”Jag har inte tränat någonting den här veckan. Fan vad lat jag är”
med
”Shit den här veckan slet jag som en hund på jobbet, inte konstigt att jag inte hann träna!”
eller
”Jag borde träna varje dag den här veckan eftersom jag var så lat förra veckan”
med
”SHIT den här veckan tränade jag fyra pass, GRYMT”
Vad tror du motiverar dig mest att träna?
Grejjen är att för det första hitta något du tycker är kul. Om det är styrketräning, danspass, ut och jogga, simma eller vad som helst. Detta driver dig till att vilja utföra din träning. Jag hittade mitt kall som är vissa klasser på SATS. Jag har haft så kul att jag skaffat mig vänner på gymmet och hänger kvar och snackar i repan. Bara för att jag är där och är glad.
Lycka till med att hitta din grej!
Tänk på hur skönt det känns efteråt, när gympasset är avklarat. Och tänk på att allt är bättre än att ligga på soffan, även om allt som hinns med är ett kort fjuttpass.
Man kan träna nästan lika bra hemma med olika övningar!
Man behöver inte använda vikter, men man kan ju ha ett hantelset/gummiband om man vill det. (finns billigare varianter så det behöver inte vara en dyr investering.)
Viktigast är att man gör NÅGOT. Även om man inte hinner till gymmet hinner man alltid en powerwalk/springa en liten sväng ute. Jag har en video med gillian michaels (hon från biggest loser) med pass mellan 20- 30 minuter. och 20 min hinner man ALLTID klämma in för hemmaträning. Gå upp 20 min tidigare på morgonen t.ex.
Ha ett schema som inte är för ambitiöst. Räkna inte med att hinna tre gånger i veckan alla veckor utan kanske sex-sju gånger på en treveckorsperiod.
Själv undrar jag dock hur jag ska hitta motivationen igen när jag varit tvungen att vila 8 veckor efter skada när jag var på god väg. (jag kanske ska ta till mig mina egna råd…..)
Det där händer mig hela tiden. Jag är inte någon vältränad fitnessguru direkt, men jag har bestämt mig för en sak: att aldrig ge upp. Att det bara handlar om beslutsamhet. Så när de där helvetesveckorna kommer som sätter käppar i hjulen och jag tänker att jag aldrig igen kommer gå tillbaka till gymet så tänker jag på min beslutsamhet. Och att målet finns längre fram, inte den här månaden. Och då är några veckors avbrott en piss i mississippi, för det är bara ett avbrott. Inte ett avslut.