Passerad rostad potatis med kalvfärsbiff med fetaostfyllning och tomatconcasse’.

Man kan ju undra exakt hur mycket ett ansikte kan svullna utan att spricka.

Fördelen är att jag inte har en tillstymmelse till rynka på högersidan.

Botox släng dig i väggen!

Men man kan ju undra över tankegången hos tandläkaren som skriver ut en antibiotika som kan ge ansiktssvullnad som biverkning och patienten i dessa fall ska uppsöka läkare.

Hur fan ska jag kunna veta om jag är normalsvullen eller biverkningssvullen?

I övrigt ska den här kvällen sammanfattas med att jag inte kan bestämma mig för vilket som skulle vara mest tragiskt.

Att jag inte hade fått nån semla på fettisdagen eller att jag faktiskt fick en semla, men inte kunde öppna munnen tillräckligt för att få i mig den.

Om jag är botad och mindre hamsterlik?

Näpp!

Det är för inflammerat för att göra någonting, what so ever.

Och även om man skulle bortse från inflammationen faller det på att jag inte ens med hjälp utav bitklossar klarar av att öppna munnen ordentligt.

I stället fick jag bedövning för att klara mig igenom dagen.

Och antibiotika.

Och skulle gå hem och vänta i 10-14 dagar.

När jag försiktigt framlade att jag åker till London nästa vecka, veknade hon och gav mig en tid på fredag för att dra ut tanden.

Vilken förövrigt är samma jävla tand som han la ett provisoriskt förband på i söndags.

Ante det mig inte att han inte gjorde rätt?

Eller nä förresten det gjorde det inte.

Jag utgick ifrån att han visste vad han gjorde.

Så nu kommer jag se ut som en ful pelikan på min 40-årsfest på fredag.

Så skoj för mig!

Eller inte.

Och dessutom är det två dagar kvar till fredag.

Hur fan ska jag överleva tills dess?

Hur ska jag ta mig igenom 3 dygn?

Kommer jag kunna dra av 68 förpackningar panodil och Ibumetin på deklarationen nästa år?

Och om jag nu ska börja missbruka piller skulle det väl vara trevligare om det var nåt skojigare än receptfria värktabletter?

Förövrigt så tog inte bedövningen heller idag så jag har lika jävla ont.

Om nån undrar.

Jag vill inte påstå att hamsterlooken är mer klädsam när man adderar sömnlöshet:

Så här ser jag ut i väntan på tandläkarbesöket i morgon.

Inte nog med att man ska ha ont, man ska vara svullen och ful också.

Jävligt orättvist enligt mig

Jag har beställt tid hos tandläkaren.

Och nej, det kan inte räknas som vuxenpoäng eftersom jag inte gjorde det av lust och vilja.

Själv skulle jag räkna det som nåt emellan dödsdom och Armageddon..

Men jag antar att det kvalar in under avdelningen för desperata åtgärder.

Tandläkaren igår lagade fel tand.

Det bär mig emot att säga det här, men det var faktiskt inte hans fel.

På röntgenplåtarna kunde han se att det dels kommit karies under en gammal lagning och dels var det problem med tanden bredvid.

Och för att utröna vilken tand som var orsaken till den jävulusiska smärtan, både knackade han och kylde ner små bomullstussar och tryckte dit.

Då gjorde ödets ironi mig tillfälligt smärtfri!

I 30 sekunder.

Sedan satte det igång med förnyad kraft.

Och jag skrek, grät och bar mig åt.

Förmodligen var det därför tandläkaren tog beslutet om att laga det som kändes som den mest uppenbara källan till smärta.

Och ungefär där som han ville knockade mig med en fet smäll.

Kontentan är i allafall att jag måste gå och laga en tand till i morgon.

Kockhelvetet, vilken var den förste jag bad följa med mig, befinner sig besynnerligt upptagen i morgon, gissningsvis med påhittade arbetsuppgifter, varför Finaste Marty kommer följa med mig.

Trots att jag varnade henne för att det inte kommer bli nåt dockrosa ”Dear diary moment”.

Trots att hon kommer få se mig från en sida som vanligtvis är djupt dold för mina närmaste.

Die Uber exorcisten-Linn.

And so help her God!

I övrigt vill jag bara rapportera att brösten inte är i det närmaste lika långa och platta som sist jag var på mammografi.

Utrustningen är uppdaterad till 2000-talet och består numera av en genomskinlig liten plastlåda som förvisso klämmer i hop brösten och är ergonomiskt obekväm, men som inte ger några som helst bestående estetiska men.

Hörru Landstinget…några fler privatiserade speciallister kan ni väl anlita så det blir nån ordning på saker och ting?!

När bedövningssprutorna släpper får man bedöva sig på eget bevåg.

Morfinpreparat är det bästa.

Det är inte så att det precis smärtar mindre.

Men det blir liksom lite roligare att ha ont.

På ett rosa-fluff-flygande-falskkvittrande-hummer sätt..

Vackert och lite bondromantiskt…

Man måste se det för att förstå det…

Om man fokuserar på ovanstående glädjeämne kan man nästan glömma att man är hungrig men att det gör för ont för att äta.

Kockhelvetet som faktiskt egentligen inte är medvetet ond utan bara har lite otur när han tänker..

Sitter bredvid mig i soffan och äter knäckebröd..

Och erbjuder sig att blöta upp en knäckemacka i mjölk så jag också ska kunna äta mig mätt.

Hade han inte varit så lik Lady Gaga med den rosa hummern på huvudet hade jag blivit arg.

När jag på pekar det för honom vill han leda in mig i sängen och bädda ner mig.

Som om jag inte förstod att det inte är riktiga humrar..

I morgon väntar mammografi.

För den som inte är insatt kan jag upplysa om att det är ett annat spännande sätt att åsamka människor obehag.

Det går till ungefär så här:

Röntgenpersonalen säger åt en att ta av sig på överkroppen.

Därefter tar röntgenpersonalen ett stadigt tag om det ena bröstet och drar ut det ungefär en halvmeter , medan han eller hon placerar bröstet mellan 2 kalla metallplattor och klämmer i hop bröstet till ca en centimeters tjocklek.

Redan där fattar alla att det är mycket obehagligt va?

När bröstet är på plats får man följa efter med underkroppen tills man står i en kroppsställning som aldrig i helvete kan vara ergonomiskt riktig.

Därefter går personalen i väg och lämnar en stående i kläm.

Gissningsvis sammanfaller mina tider med fikarasterna, men ändå.

Så fotograferas bröstet och släpps ut i det fria igen.

Har man tur orsakar inte rekylen som uppstår när bröstet smackar tillbaka en whiplashskada.

Så gör röntgenpersonalen samma sak på andra bröstet.

Och sen får man gå hem och undra.

För att summera då:

Tandläkare i dag och mammografi i morgon..

Det händer nåt kul varje dag tydligen.

….överlistade Trubbel….

Trubbel gömmer allt hon knycker under soffan.

Där kan man hitta alltifrån glasspinnar till tomma ostbågepåsar och torkade köttbullar.

Och i bland frukostmackor som Trubbel inte velat äta.

Ingenting har någonsin gått att gömma tillräckligt bra för att undgå Trubbels
tryffelsvinsnäsa.

Hon har snokat reda på allt.

Tills nu.

Mamman gömde ostbågepåsen och Coca-colan under soffan.

Trubbel har inte hittat den!

Mamman står på tur för bragdguldet!!

Jag beblandar mig inte med onda människor.

Så av samma anledning som jag inte umgås med massmördare och psykopater går jag inte till tandläkaren.

För tandläkare är onda.

Man ser på dem att de tillhör den mörka sidan.

Idag blev jag tvungen att en kort stund släppa på värdigheten och göra en kort visit på skuggsidan, tandläkarakuten.

Inte ens mitt Rambo-alias klarar mer än en veckas tandvärk. Även om de sista två dygnen varit värst.

Och släppte på värdigheten gjorde jag.

Helt, fullt och helt och hållet.

Kockhelvetet satt och tryckte ner mig i tandläkarstolen och försökte tala lugnande till mig medan jag skrek och fulgrät i ren och pur rädsla med kroppen i brygga och lät bli att andas med förhoppningen om att dö fort eller åtminstone svimma.

Det är kärlek det!

Att jag inte slog ihjäl honom menar jag.

Och att jag av hänsyn till honom inte slängde mig ut genom fönstret.

Tandläkaren var väldigt pedagogisk och talade till mig som om jag var en 5-årig prinsessa.

Dessutom talade han oombedd om exakt vartenda moment i arbetsgången och gav mig extra bedövning när jag började skrika.

Egentligen hade han nog velat ge mig en fet smäll så jag svimmade av och han kunde utföra sitt otäcka verk i lugn och ro.

När han äntligen var klar hade jag nästankräkts 3 gånger och var blå i ansiktet.

Då gav tandläkaren mig en röntgenbild på tänderna och sa åt mig att ta med den till min vanliga tandläkare eftersom han bara lagt ett förband och inte lagat färdigt tanden.

Ondskan personifierad!!!

Det är alltså tänkt att jag ska gå till en annan tandläkare och göra om samma procedur som jag precis genomlidigt.

Det kan han ju inbilla sig att jag gör!

Får man inte lära sig att vara noggrann på tandläkarskolan och göra jobbet ordentligt?

Nu sitter han förmodligen och gnuggar händerna och skrattar elakt!

Det gör man på den mörka sidan.

Det har jag faktiskt sett på tv.

Hoppas inte min själ blev nedsmutsad nu!

Tydligen kan halsfluss sätta sig på hjärnan.

I efterskott alltså.

När man tror man är frisk.

Då gör man plötsligt konstiga saker utan att undra varför.

Själv har jag bakat 7 sorters kakor och 2 sorters bröd.

Och nä, jag undrar inte varför jag bakar kakor.

Eller bröd för den delen.

Inte nu längre.

Det stadiet passerades redan kl 4 i morse.

Då hade jag en kort stunds funderingar.

Medan brödet jäste sig vackert rultigt.

Nu vill jag bara ha hjälp att sluta.