Tar nya tag, finns nu att följa på http://www.emmaoskarina.devote.se

Imorgon är dagen kommen som jag förträngt för mig själv. Men den är nu här, dagen när min älskade farfar ska begravas :’(. Har hela veckan haft en klump i magen och nu är den större än någonsin. Jag vill inte vara med längre, vill kliva av tåget. Men det går inte

Vill vakna upp och märka att det var en dröm, men nej det är ju inte så.
Utan det är verklighet.

Mätt och belåten. Dagens middag fick bestå utav älsklingens hemgjorda tjälknöl som han provat sig fram och gjort igår när han var ledig och potatisgratäng till. Smakade mycket bra .
Och nu sitter jag och smuttar på en Smirnoff Ice , mycket trevligt. Bättre är ju också att man är ledig imorgon.
Kan ju inte alls klaga på tillvaron just nu.

Dagens lediga dag har först tillbringats med mamma ute hos storasyster med barn, fikade och satt och pratade en massa gojs .
Hann även med en fika med älskade vännen Emelie på staden, hon blev mitt sällskap när jag skulle byta en kavaj som jag inte var nöjd så det blev en annan till begravningen nästa vecka. Blev en vända in på glasbanken och en fika på Johansson´s konditori.

Har haft lite dåligt samvete för att jag inte har hunnit med att träffa mina de få vänner jag har kvar så mycket den senaste tiden. Men jag tror att de har haft lite överseende med det, just efter som att jag har jobbat arslet sedan januari, men nu har vi kommit in på schemat igen .

Trevlig kväll till er därute

Underbart väder vi har haft idag .
Klar blå himmel och sol, lagom temperatur ute.
Jobbat och man känner direkt vilken skillnad det blir på humöret när kroppen får andas in lite solsken.

Kom hem och stoppade i mig lite korv med bröd och klädde sedan om till bekvämare kläder och på med koppel på hunden och sedan ut på en långpromenad .
Bara att passa på medan det är lagom temperatur så att hunden klarar av att vara ute utan att få kramp. Det har varit jobbigt denna vinter med kylan som har varit, har inte kunnat motionera henne som man vill göra.
Utan när det är så kallt som det varit den senaste tiden så blir det bara ut på tomten så hon får göra det hon ska och sedan in igen direkt så hon inte viker ihop, har fått burit in henne en gång denna vinter, då kom hon ingenstans stackaren.

Hon blir ju så skamsen efteråt stackaren, jätte låg och skäms.
Sen ligger hon och sover i ett par timmar under en filt eller täcke.

Haft två givande lediga dagar. Gårdagen tillbringade jag hemma med sysselsättningen att elda och att ha en gummisnodd i rumpan som hela tiden drog ner mig i soffan . Hade tänkt ha en operation städning av huset. Men kom fram till att det inte rymmer ifrån mig heller. Så jag blev sittande i mitt soffhörn i stort sett hela dagen och det var riktigt skönt, såg väl ut som en riktig rugg uggla dock. I en alldeles förstor t-shirt, mys byxor och en mycket slarvig tofs mitt på skallen. Men skönt var det.

Dagen har tillbringats största delen i Västerås med min moder och lillasyster, shopping stod på schemat för min del idag. Behövde ha kläder till begravningen för min farfar den 11/3, kände att jag inte hade någonting i garderoben som var tilltalande nog att ta på sig tills dess. Så nu har jag införskaffat mig en svart kavaj, svarta kostym byxor och en vit figurnära topp. Som även kan användas vid andra tillfällen om det skulle vara nödvändigt.

Fick även order av min älskade underbara sambo att köpa ett par nya jeans, alla mina jeans har jag dragit sönder hällorna på, för av någon anledning så har byxorna blivit mindre. Men sen kan det ju vara för att det var ca 4-5 år sedan jag köpte mig ett par nya jeans också. Hm, ja inte så undra på att mina två par jeans var så pass slitna.
För om jag skulle ha kommit hem utan några jeans så skulle han dra mig i örat in till Sala så jag skulle köpa nya jeans.

Och tro det eller ej jag hittade faktiskt två par som jag är riktigt nöjd med, och jag som hatar jeans. Jag är gift med mina mys byxor!  Och jag blundade för prislapparna.

Jag är en sådan person som får dåligt samvete om jag handlar.
Fråga mig inte varför, för svaret vet jag inte själv, och det är faktiskt ganska jobbigt, för även om Johan säger till mig att det är okej så kommer jag hem med ångest och ritar på tån i gruset och säger förlåt i stort sett.

Sen så hatar jag att shoppa, stå i dessa provrum och prova plagg efter plagg för att hitta någonting som passar. Till slut lessnar jag och skiter i alltihopa och kommer hem tomhänt i stället. Det var av den anledningen jag tog med mig mamma och lillasyster idag som vet vad jag var ute efter och som kan säga åt mig att det är bra!

En av mina ädlare kroppsdelar lämnar nog mig snart, närmare sagt min rumpa. I denna kyla som är så är den jämt kall, det första jag blir kall om det är rumpan. Och inte bara kall utan genom frusen :-/ inte alls så roligt. Tar hela eftermiddagen efter att jag slutat jobba innan jag har varm igen.
Och det spelar ingen roll att jag har fleece underställ och boxer kalsonger på mig. Blir ändå jätte kall.

Har varit och köpt mera ved idag, men denna ständiga kyla som erövrat vårat land så är det en virvel i pannrummet, skulle ha gjort mera ved med min pappa i veckan, men det är inte så kul att stå ute och klyva ved när det är såhär kallt och maskinerna är inte så lätta att få igång, så då hittade vi en annons på Blocket. Och det var inte så långt att åka som tur var.

Så nu får vi varmt i stugan ett tag till utan att behöva slå på el patronerna, vilket man inte vill göra nu. Ja eller om man vill ha sky höga el räkningar så kan man ju göra det. Men jag tycker mig ha bättre saker att kunna lägga pengarna på.

Denna förbenade kyla som återigen kopplat sitt grepp om oss tar knäcken på mig. Det är virvel i vedhögen och kroppen värker och gör ont utav den. Men det är väl bara till att vackert härda ut en stund till innan våren kommer till oss.

Men innan förra snöovädret kom så stod jag och tittade i rabatten som helt hade kommit fram och sa att snart kommer nog snödropparna att kika fram genom jorden, men ack vad man bedrog sig.
Då kom vintern tillbaka igen i ett nafs.

Jag har länge sagt att jag är less på denna vinter, och jag vidhåller starkt vid det fortfarande, vill nu ha värme och sol, barmark, fåglar som kvittrar, gröna träd. Så man kan vara ute hela tiden när man vill, utan att behöva bylta på sig alla dessa kläder som bara är i vägen och tjocka och tunga.

Det har inte blivit mycket skrivet här den senaste tiden. Det har varit lite körigt med både det ena och det andra, har knappt hunnit med mig själv ens en gång den senaste tiden. Men that´s life sometimes. Inte så mycket att göra åt.

Sen så finns det ju en anledning till är ju att min farfar gick bort i söndags :/. Inte roligt, inte roligt. Det har väl börjat sjunka in lite grann, men inte riktigt. Det tar sin lilla tid innan man verkligen förstår, även fast att vi samlades på sjukhuset allihopa (Farmor, pappa, kusiner och farbröderna) så kan man ändå inte riktigt förstå. Saknaden är stor, fast vi inte hade daglig kontakt. Men jag såg ju honom i alla fall nästan dagligen när jag åkte förbi i jobbet.

Jag kommer sakna hans ord, att sitta och lyssna på honom när han berättade om saker och ting från förr, eller som när han satt och pratade med någon äldre släktning om gamla minnen. Att fråga honom saker som bara han visste. Minnena är många tillsammans med honom, även fast vi även varit i luven på varandra några gånger. Men nu är det tomt på hans stol i köket och fotöljen i kammaren där han satt med sina böcker och läste.

Även fast att man vet att detta är livets gång så vill man inte uppleva detta. Det finns inget värre, även fast jag vet att han har levt på belånad tid de senaste 5 och ½ åren, och det är fina år som han fick extra som han kunde acceptera att ta det lugnt och tid tillsammans med familjen.

Loggar in, öppnar ett nytt och sen händer det inget mera. Jag har så mycket jag skulle behöva få ur mig. Men var ska jag börja någonstans?

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta för tillfället.

Sambons son har påbörjat sin utbildning för FN tjänst nu.
Det har känts lite från allra första början när man fick reda på det, det kändes ännu mera när det kom ett datum när de kommer åka ner till Afghanistan. Och idag när han kom hem över helgen så kom det ännu mera när han berättade och visade karta och grejer. Jag fick lov att gå undan, trodde inte att jag skulle reagera som jag gjorde. Det är inte min son, men ändå. Kan ju då tänka mig hur det känns för Johan och för mamman.

Klart att man är glad för hans skull, det är ju bara ett erbjudande man får en gång i livet. Men samtidigt så tänker man på hur oroligt det har varit och är där nere.  Men de tankarna måste man slå bort just nu.

Klicka på länken så hittar ni lite mer om mig

http://blogg.amelia.se/emmaoskarina/about