HÄLSOHETS – VEM GÖR RÄTT?

Jag tycker att jag läser om ätstörningar, hälsohets, bodyshaming and so on var och varannan dag. Vare sig jag vill eller inte. Vem bär egentligen ansvaret för ätstörningar? Är det ens föräldrar? Sociala medier? Kändisar, tidningar, TV?

ANNONS
ANNONS

Visst önskar man att det fanns ett enkelt svar på den frågan. Men det finns det ju inte. Jag tror dock att grunden läggs i uppväxten och att man där får med sig relationen till kost, träning och ja hälsa. Då blir det inte så krångligt när man blir tonåring och vuxen. Jag hoppas det i alla fall och att det är det vi lyckas föra över på våra barn. Just nu så är det mycket snack om att man på tex. instagram hetsar och är en dålig förebild för våra ungdomar om man lägger upp träningsbilder. Jag vet inte var jag ska börja. Det är så stort detta och kan ses ur så många perspektiv. JAG vill i alla fall lära mina barn att det är bra och viktigt att röra på sig. De vet att jag älskar att gymma och ta promenader. För att jag blir piggare, gladare och starkare. Kroppen och knoppen mår bra av att röra på sig varje dag. Och lika viktigt är det att tanka kroppen med bra mat. Och man kan äta en hamburgertallrik eller en pizza ibland. Det är skräpmat och inget som ska ätas ofta men ibland är inga problem, precis som med godis & chips. Det är ingen big deal här hemma utan vi äter lite av allt. Jag hoppas innerligt att vi gör rätt här, för jag är livrädd att mina kids ska växa upp och må dåligt över sina kroppar. Jag hade en helt annan uppväxt och blev sjuk i anorexia som 12-åring. Det är en lång historia, men jag försöker göra alla de fel jag upplevde då, rätt nu. Vi pratar aldrig vikt här hemma, vi pratar om bra och sämre mat, vi pratar om att det är viktigt för huvudet och kroppen att komma ut i friskluft och röra på sig en stund varje dag och vi äter gärna godis & fika men håller det i det stora hela till lördagsgodis och nån fika ibland. Jolie har frågat mig vad banta betyder. Första gången frågade hon mig när hon fick i ettan. Då hade hennes klasskompis sagt att hennes mamma bantade. Jolie förstod inte vad kompisen menade och frågade mig. Jag sa att jag vet faktiskt inte heller. En 7-åring ska inte veta sånt. Andra gången hon frågade var faktiskt häromkvällen. Jag frågade vem som sagt eller pratat om att banta. (Jag blir ju inuti helt galen över att min snart 10-åring frågar detta). Då har hon hört det i ett barnprogram. Herregud, bara där undrar man ju vad det är för jäkla fel på de som gör BARNPROGRAM! Hur förklarar jag för mitt barn vad banta betyder? Det vill jag ju aldrig att hon någonsin ska behöva veta eller fundera över. Ett ord vi kan stryka helt om jag får bestämma.

Övervikt pga. för lite motion och fel kost tycker jag inte att man ska förespråka. För det är inte hälsosamt. Sedan säger jag inte att man ska väga si och så mycket då vi alla har olika kroppstyper och trivselvikter, men det känns som att de som går i taket på oss som gillar att träna, de tränar inte alls och har en bild av att alla smala hetstränar och äter superstrikt. Det finns de som gör det (verkar skittrist) och det finns de som inte tränar alls och äter rätt mycket skit (verkar destruktivt) och det finns de som både tränar och äter bra mat men också mindre bra mat ibland (som jag). Jag tycker att det är en bra balans att ha och är också något jag gärna förespråkar och jag vill gärna vara en förebild för andra med den livsstilen. För det är just en livsstil. Ingen diet, inget kostschema, utan en livsstil. Att kasta bort en endaste dag på att behöva må dåligt över min kropp? Nej aldrig aldrig mer.

  1. Träna och ät vad en vill. Men vad är grejen med att visa upp det för andra? Hur många reps en orkar och hur få kalorier man överlever på. Vem bryr sig? Jo, de lättinfluerade ungdomarna och barnen. Som tror att det är normen att bo på gymmet och posera så man antingen ser kissnödig ut eller i helt overkliga positioner så benen ser lite längre ut eller att hoppet mellan låren ska vara så brett som möjligt.

  2. Kloka tankar av dig! Viktigt inlägg!
    Jag instämmer helt OCH tycker att det är en svår balansgång…. Jag hoppas ju att jag är den viktigaste förebilden och att den grund vi skapar härhemma är den som sitter djupast hos barnen. Men jag kan ändå bli stressad av att mina barn såsmåningom ska läsa om andras vikt/viktnedgång och se på bilder som inte stämmer överens med hur de flesta av oss ser ut och är. De bilder och texter som uppmuntrar till rörelse och nyttig god mat värjer jag mig inte för, det är allt det andra….. och det är en stor fråga i vårt samhälle kring hur vi ska Minska övervikt hos 36% av befolkningen. Det känns oerhört viktigt att våra barn får möjlighet till rörelse och bra mat för att hålla sig friska. Jag vill vara Sund, hälsomsam och samtidigt tillåtande!

  3. Har också haft aneroxia. Sen ätstörningar i många år efter det också, nu sen jag fick utmattningssyndrom är det egentligen första gången jag faktiskt skiter i bantning. Istället så kör jag bara på med att må bra. Tar promenader, äter saker som får mig att må bra. Tycker det är sorgligt att man inte ska få träna och äta hälsosamt utan pekpinnar precis som om man väljer att inte göra det. Viktigt är ju i slutet av livet att man själv är nöjd med sig själv :).

  4. Hej Engla, brukar aldrig kommentera fastän jag följt din blogg i säkert över 10 år nu. Men det här inlägget var så bra och så prick på hur jag tänker kring detta. Jag förstår inte ens hur det du skriver kan missförstås. Kram och ha en fin helg,

  5. Jag förstår inte varför det är så tabu att träna och tänka på vad man äter?!? Vem vill egentligen vara tjock, trött och kanske sjuk?? Man ska aldrig nämna ordet tjock el banta för barn naturligtvis , men som förälder är det ens ansvar att se till att barnen mår bra! Tycker du gör helt rätt! Om du rör på dig så kommer barnen att förstå att det är naturligt! Det tillsammans med bra mat ( godis och snacks också på helger osv, halvfabrikat och annan ”barnmat” såklart) kan inte bli annat än rätt! Sunt förnuft helt enkelt!

  6. Den här debatten har blivit lite feltolkad av många, det är ju ingen som påstår att det är fel att vara smal och träna och att det är bra att vara tjock och äta vad som helst jämt, utan att problematisera hur vi delar med oss på sociala medier och vad det bidrar med. Själv har jag tränat regelbundet hela mitt liv och testat ett par dieter och haft problem med lättare övervikt. Det har gått jättebra att INTE posta en massa om det på sociala medier, eftersom jag gör det för min skull (som alla påstår) och behöver därför ingen bekräftelse på hur duktig jag är. En annan sak är ju ni som tjänar pengar på sociala medier, det blir ju ett dilemma att undvika att skriva om sånt som drar läsare och folk älskar nog att läsa om de som lyckas få drömkroppen och hur de gjorde, jag gör också det. Men tror egentligen inte det bidrar med något positivt eller pepp för min del. Så skönt att du inte skriver om vikt, även om jag fattar att du väger mindre än mig pga storlekarna du drar i kläder, keep up the good work! PS. Jag har slutat med kvarg, alla artificiella proteinpridukter och energidrycker för jag vill signalera till mina barn att bra mat är allt man behöver och att det inte finns några mirakelprodukter. Fattar inte att det inte är en större debatt, vad signalerar vi till barnen när var och varannan medelsvensson käkar kosttillskott för muskeltillväxt och ökad förbränning osv? Är det bara jag som tycker det är lite galet?

  7. Väldigt intressant inlägg. Jag förstår verkligen att det kan vara svårt att ge sina barn en sund och bra inställning till mat och hälsa, men jag tror verkligen att du och din man kommer att göra det utan problem.

    Men jag måste säga att jag verkligen inte förstår all rapportering om ”hälsohets” heller, eftersom det senast idag på nyheterna rapporterades att varannan svensk är överviktig. Då kan jag inte riktigt ta på allvar att det är så många som lider av hälsohets? Missförstå mig rätt, men då kanske det skulle vara bra om fler hetsar lite så att det inte fortsätter att vara hälften av befolkningen som är överviktig? Eller?

  8. Jättebra inlägg! Jag tror att det är jättebra att barn får lära sig det naturliga i att röra sig. För att man mår bra av det, helt enkelt. Att äta bra och varierat utan att lägga värderingar i det. Att hela familjen tillsammans äter vanlig mat. Att aldrig till barnen säga att man äter si eller så för att gå ner i vikt. Totalt förbjudet! Men såklart ska de veta att viss sorts mat och fika är något man kan unna sig ibland för att det är gott, men att det är sånt man inte kan äta jämt för att det är onyttigt, näringsfattigt och att man skulle må dåligt om det blev för ofta. Jag är uppvuxen med ett okomplicerat förhållande till mat (men såklart var det mycket Frosties och O’boy till fika, uppvuxen på 70- och 80-talet som man är, tror inte riktigt att kunskapen och medvetenheten fanns) och det har jag fortsatt att leva efter. Sedan måste det ibland få vara good enough, korv och mackisar är ju inte någon höjdarmiddag men det går fort och barnen gillade det när de var mindre. Det viktigaste är att de lär sig att man äter alla måltider, har man haft den rutinen i alla år man bor hemma så kommer man att fortsätta ha den även senare i livet.

  9. Så rätt!
    Min lillasyster är 11 år, tränar två gånger i veckan och är sååå noga med vad hon äter för att hålla vikten nere. Blir så ledsen och besviken när jag tänker på de.

  10. Det är superfint att du har en mer hälsosam relation till din kropp och inte vill ge dina barn signaler som kan leda till ätstörningar. Men samtidigt undrar jag lite varför det då är så viktigt att poängtera att ”Övervikt pga. för lite motion och fel kost tycker jag inte att man ska förespråka. För det är inte hälsosamt.”. Det är för mig minst lika provocerande som att skriva att människor som instagrammar sin träning hälsohetsar. Varför ska du, eller någon annan, alls kommentera hur andra ser ut, vad de äter eller huruvida de motionerar eller inte?

  11. Bra inlagg! Haller med. Har inte barn sjalv men dock historia med atstorningar och kanner verkligen att det skulle vara nagot av det varsta som kan handa, om ens barn blev sjukt.

  12. Jag tycker att du gör helt rätt med dina barn. Tänker dock att det nog är viktigt att du svarar på frågan som Jolie ställer men på ett genomtänkt sätt. Du är ju hennes närmaste och största förebild i livet, därför behöver hon få ett svar av dig som hon kan ta till sig istället för att någon annan svarar på det. Man kan ju säga typ att det är gruvligt omodernt och nåt du aaaldrig skulle göra, eller nåt sånt
    I sinom tid behöver hon väl också få höra om din sjukdom av dig. Tror det är viktigt med öppenhet, men på barnets nivå förstås!

  13. Fast det finns inte en endaste unge som försöker bli tjock eller känner sig uppmuntrad till att bli det. Småtjejer går in på Instagram och möts av hundratals bilder på snygga tjejer som förespråkar en ”sund livsstil”. Du trycker ju till exempel på att pizza är skräpmat = farligt = man kan bli tjock av det och det bör därför bara ätas ibland, redan där skapas väl skräck för viss mat?

    1. Jonna: Pizza & hamburgare (utekäk) är jättegott men det innehåller inte så mycket nyttigheter och det tänker jag inte lura i mina barn att det gör. Vi äter det gärna då och då, men inte ofta för det gör inte bra för kroppen eftersom kroppen behöver näring. Ser inte att det skapar skräck. När jag var barn åt vi allt möjligt och absolut för lite sund mat (tänk limpa, Kellogs Frosties, Oboy etc som var standard, och jag hade ofta ont i magen. Tänk om någon vuxen kunnat hjälpa mig med bättre mat då? Hade jag sluppit många problem). Istället för att förbjuda försöker jag erbjuda mer bättre mat (inte alltid så lätt, barn är barn och lever gärna på korv & köttbullar) och inte låta mat vara så laddat utan mer något vi faktiskt måste få i oss, liksom vätska, för att orka.

  14. Fast för en som också haft en ätstörning undrar jag hur det börja för dig? För min del va det absolut inte sociala medier utan en skit relation och fel mening som börja och satte griller i mitt friska huvud. Hade aldrig tanken innan,jag tränade o tävlade i löpning och pappa va kock. Hade aldrig tankarna innan jag träffade mitt monster.

  15. Bra inlägg! Jag älskar att träna och postar gärna videoklipp på instagram, tips på övningar i bloggen och så vidare. Jag tipsar gärna om god och nyttig mat. Jag har dragit min gräns vid att skriva om vikt. Just för att jag själv hamnade i en blogg som skrev om viktminskning och jag mådde riktigt dåligt av det inlägget. Då bestämde jag mig för att jag inte vill att någon ska få den känslan av min blogg som jag fick av hennes inlägg. Det ska vara fokus på må bra utan pekpinnar. Sen kan jag inte låta bli att tycka att oavsett vad man skriver om finns det alltid någon som kan må dåligt och ska man ta hänsyn till alla som kanske mår dåligt av det man skriver så kan man till slut inte skriva om något.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..