Annons

Metalliskt morgonsudd med mikrofonfrillan.

gabriellaivansson

 

Jack väcker mig genom att peta mig oskönt i magen och säger genom nappen:  - ”Ner”.
Det är ingen idé att argumentera, så jag snubblar upp och hittar någon morgonrock som jag på något sätt får på mig och så fortsätter ostadig färd ner för trappan – för honom för att han är knubbigt stapplig och för mig för att jag är så trött att jag knappt kan se. Allt är som en suddig massa.

Mikrofonfrillan, det är Jack – hans hår står som en mikrofonboll runt huvudet och jag tycker det är underbart. Jag misstänker att han som tonåring inte kommer att hålla med mig, hans far hade samma hår, (idag har han inget hår alls), och satt med toppluva på sig under frukosten innan skolan varje dag för att få det platt. Alec, vår äldre, har redan anammat det. ” – Jag vill att mitt hår skall vara platt, mamma!” Mycket svårt att åstadkomma när man har lockar, men vi kammar och gelé:ar frenetiskt.

Efter morgonfix på välling (ja, för Jackson, alltså) och stor kopp kaffe känns allt bättre. Jag spanar på alla morgonpigga badare, powerwalkar och joggare utanför och längtar till jag känner mig stark igen. I kväll missar jag årets fest här i Mölle för att jag inte har någon ork, det är tråkigt och irriterande. Jag försöker fokusera på sånt som känns lyxigt i sitt – eller – liggläge; tid med mina killar, att få vara hemma, äta mycket mat, mycket glossiga tidningar, mycket letande på Tradera, andra bloggar, planera för vårt nya hus…

Denna morgon bläddrade jag i Femina och såg dessa metalliskt fina armband, fina till vad som – till partyt, till linnet, t-shirt, bikinin… Man behöver faktiskt inte så mycket mer för att det ska lyfta de flesta plaggen – och guld gör sig extra fint mot solkysst hy – försök att bortse från min frasiga icke-insmorda.

Nu säger jag tack för idag, huliganen i köket har just fått upp diskmaskinsluckan…

 

 

 De i Femina från Lindex och mitt från MANGO

Annons

Kommentera

ANNONS
ANNONS