Now you're just somebody that I use to know...

gabriellaivansson

 

 

Normalt sett har jag aldrig musik på i bilen, jag tål inte ljud, eller oljud, och njuter extremt av tystnad numera. Men idag var jag lite vågad och körde Radio Båstad, och då dök Gotye‘s Now you’re just somebody that I use to know upp på frekvensen. Jag tycker om texten, ja musiken också självklart. Men den är sorgsen. Och den går rakt in i mitt hjärta.

Sedan dess har jag funderat över det faktum att man ibland bara tappar eller förlorar någon ur sitt liv, det kan vara en vän, älskare eller någon annan som en gång varit en jättestor och viktig del och person i ens liv – och som plötsligt är borta. Lämnat på ett eller annat sätt. Alla har vi våra perioder i livet – vad det än man går igenom – det som är personliga problem är ju alltid stora för en själv – vare sig de är det eller inte i realiteten. Det är svårt att jämföra.

Jag har haft några, för mig, tuffa perioder i livet, när jag varit mycket ledsen, men någonstans accepterar man ju till slut att saker och ting händer och att det inte ligger i mina händer att bestämma över dem, hur gärna man än vill.

Någon klok människa i mitt liv sa en gång; ”- Sorg blir vad man gör det till.” Jag tycker om den devisen. Och jag tycker om att gråta. Det är befriande. Numera händer inte det så ofta, för tiden finns inte. Hur sjukt är det? Men så är det. Förr hade man ju all tid i världen att böla över det mesta – olycklig kärlek, tjejgnabb eller annat. Nu känns sådana saker oändligt långt borta.

Igår tjöt jag i en timme, ni vet så där riktigt ”RÄLIGT” (skånska), så mascaran rinner, snoret också, ögonen svullnar och man blir till slut så dränerad och urlakad att man bara blir alldeles tyst och trött.

Varför? Absolut ingen aning.

Kanske hormoner, kanske övermäktiga tankar och kanske bara för att det behövdes. Det kändes bättre efteråt.

Idag är det nya tester och jag ska spendera tid i vilorummet. Och fundera. På allt. Och ingenting. Och har idag ingen inspiration att hitta kläder eller något annat matnyttigt så det blir bara en pausbild. Fin torsdag.

 

Kommentera

Ja, det var det faktiskt, och testerna gick bättre den här gången. Tack för kloka ord! Kram

gabriellaivansson http://blogg.amelia.se/gabriellaivansson oktober 5, 2012 10:12 /

M, det uppskattar jag verkligen. Vilken fin sägning. Och så tråkigt att höra. Jag har aldrig mist någon så nära ännu, tacksamt nog, och kan förmodligen inte ens sätta mig in ”närmelsevis” vad du går igenom. Svårt att veta vad jag ska säga. Stor kram Gabriella

gabriellaivansson http://blogg.amelia.se/gabriellaivansson oktober 5, 2012 10:11 /

Mmmm, Det kanske är det jag ska göra när allt känns som värst – vråla basalt i bilen!Kram och skön fredag!

gabriellaivansson http://blogg.amelia.se/gabriellaivansson oktober 5, 2012 10:08 /

Åh, Karin, vissa dagar önskar jag bara att jag kunde hänga runt på de färgkodade mattorna, det glammiga kontoret och ta ett fredagsgals med dig! Jag saknar er också massor! Nä, sista vilorummet är jag inte redo för ännu…Skön fredag och njut! Jag följer dig på FB. Kram och hälsa GÄNGET!

gabriellaivansson http://blogg.amelia.se/gabriellaivansson oktober 5, 2012 10:07 /

Tack Susanna! Det kanske kommer tillbaka, om så där ett decennium när ljudnivån hemma sjunkit…. Och JA; JAG VET – MAMMA, MAMMA, VARFÖR DÅ, VAD ÄR DET HÄR och VAD HÄNDER? Skön fredag till dig! Och kram!

gabriellaivansson http://blogg.amelia.se/gabriellaivansson oktober 5, 2012 10:05 /

Skönt med en ”vilodag”, hoppas dina tester gick bra & att allt känns lite bättre efteråt. Musik kan trycka på & rota fram de mest avlägsna & sorgsna minnen man har & inte visste att man hade riktigt, precis som tvärtom, påminna en om de mest fantastiska upplevelser man har haft i livet. Kram

Landeri oktober 4, 2012 18:21 /

Jag gillar dig och din blogg med eller utan modetips! Sorgen är en del av livet.. Jag är i sorg nu.. Min f.d kille somnade in för 3 veckor sen… Vi stog varandra nära även efter vår separation… Så många fina minnen som sköljer över mig nu.. Någon har sagt att sorgen är en skugga av kärlek…
Kram till dig! M

M oktober 4, 2012 18:20 /

Känner igen mig mycket. Gråten som bara komer över en. Men efter att man öppnat ventilen känns det bättre. Och jag spelar musik HÖGT i bilen. Och alla sjunger med efter bästa förmåga. Det är härligt!
Kram

Karin oktober 4, 2012 11:59 /

Hoppas du inte spenderar tid i vilorummet utan i vilrummet. Vilorummet kommer man aldrig ut ur!
Kram på dig, saknar dig enormt!

Karin Mörk oktober 4, 2012 11:25 /

Här kommer en kram, känns som du behöver det idag;)! För mig är det precis tvärt om, jag älskar att spela musik jättehögt i bilen och bara njuta, stänga ute allt pladder och du vet mamma, mamma , MAMMA!

Susanna oktober 4, 2012 10:41 /

Tack Ingrid! Det värmde idag speciellt! Och framöver blir det mer av allt! Kram Gabriella

gabriellaivansson http://blogg.amelia.se/gabriellaivansson oktober 4, 2012 10:35 /

Gilla din blogg massor! Oavsett om den handlar om mode, inredning, familje eller ”bara en pausbild”. Ha en fin torsdag du med.

Ingrid oktober 4, 2012 10:07 /

ANNONS
ANNONS