MINDRE STILFULLT

Expect no mercy…

Annonsen laddas.

 


(Uråldrig ponchosjal H&M, haremsbyxor Lindex och skor Mango)

… var det tatuerat i bakhuvudet på den biffige mannen framför mig i kön för handdukar, jag trängde mig inte före om vi säger så, han såg nästan lika skrämmande ut som främlingslegionären i kön bakom mig på Korsika för några år sedan. Men ingen av dessa båda män var på långa vägar så skrämmande som alla ”SEMESTEROUTFIT’S” som belägrar semesterkomplexen, jag kan inte sluta förundras.

Vad är det med oss svenskar, norrmän, danskar och finnar när vi ska åka på semester? Finns det någon som helst självrannsakan när man inför resan packar väskan och på riktigt tänker:  ” – Om jag tar de grällaste kamouflagefärgade ”Billabong”shortsen jag har och så sätter jag dem till Hawaiiskjortan anno Ayia Napa 1984 – det borde funka”…

Under en veckas tid har jag nu legat bakom min allt tjockare mage och iakttagit tusentals av människor i sina semesterkläder och senare ”uppklädda” till kvällens middag. I hotellinformationen var det speciellt specificerat att man skulle vara snyggare klädd till middagen. Det skiter vi i, speciellt danskarna och norrmännen, som glatt kommer hasande i flipflops och shorts. Vi svenskar är snäppet fegare, och tar något längre och gärna i prassligt material ”high water byxor” för säkerhets skull. Bra om man skulle spilla, bara att torka av, som en vaxduk – och alltid med foppatofflor eller ”treckingsandaler” med bekväma breda remmar och kardborreband.

Under den här veckan har det varit 3 sällskap som fångat min uppmärksamhet och som jag klädmässigt tyckt varit extra kul att följa morgon, middag, kväll.

De två danska paren i medelåldern – ljusa pager på damerna och distingerat grått på herrarna, uppklädda, snygga, väldoftande och piffiga i sina enkla & väl sammansatta kombinationer – en definitiv strävan för mig upp mot de 60.

Familjen Italiano – pappa som en italiensk gentleman med gaselliknande rörelser, alltid oklanderligt klädd och skönheten till fru, med liksom en coolare variant av ”Loreenfrisyren” – kortare, taggigare, mer assymetriskt klippt och blond – samt den svala, vackra Audrey Hepurn-lika unga dottern/mamman, (med ljuvligt söt liten gräddbakelse till dotter), en sådan där naturlig skönhet.

Jag vill helst rycka dem i den perfekt uppsatta hästsvansen eller inte informera dem om att de glömt mat i mungipan, bara för att jag blir så avundsjuk på att vissa klär i allt och inte behöver ha en färgklick i ansiktet för att se fräscha ut och allting hänger som på en mannekäng… Alla tre – alltid klassiskt paranta och elegant i sobra, svala material som linne, siden, tunna jeanstyger, svepande snitt och vekligen urtjusiga.

Och slutligen Hässleholms snyggmammor – och deras lika heta och vältränade hunk’s till makar – de påminde mig om de två skönheterna i den årliga matinéen Ivanhoe på Trettondagsafton, ni vet Lady Rowena och Lady Rebecca. Eller Agnetha & Frida, kanske.

En mörk och en ljus. 40 plus och muskulöst slanka, läckra, piffiga och snyggt klädda både vid poolen och till middag – modernt, coolt, lite rockigt men ändå lagom  – och inte några försök till att vara 20 igen  – utan en vilja att fortfarande ”hänga med” och trots att man är förälder vill man ändå vara snygg och lägga tid på sig själv också – jeans, klackar, klänningar, vackra toppar  – allt tillsammans med två uppsättningar av läckert svarvade och slanka spiror…

Dessutom med välartade barn – till skillnad från oss med gastande huliganer som fick mutas med något varje middag för att vi ens skulle ta oss igenom förrätten…

Jag tycker inte att det behöver vara svårt att semesterklä sig, ta det du har i garderoben i svala och sköna material, det behöver inte nödvändigtvis vara sommarkläder utan kan lika gärna vara höst eller vintervarianter – och ”klä av” det – sätt lättare skor och svepande sjalar till, en lång t-shirt kan bli klänning, ett par svala pyjamasbyxor i siden kan bli jättefina till höga klackar och någon variant av klänning/kaftan över.

Och män, är snygga i bara en löst sittande skjorta med chinos eller jeans, precis som en sval sommarkväll hemma – och kan skippa högvattenbyxorna – men ”Luften är fri” att tänka och tycka som man vill – och som alltid – är detta är bara min personliga uppfattning.

Och fina Malin, från Hässleholm, mitt stjärnarmband är från Holy Moly i Höganäs, och kostar 195:- eller hos http://www.qnuz.nu

  

Gamla och lånade plagg  – overall Gina Tricot, sjalkofta i siden Storm & Marie, sidenbyxor Munthe & Simonsen, strandklänning Mallorca, haremsbyxor Gina Tricot, vit stuvbit i stretchtyg som sjal och leopard smockklänning från H&M.

Lilla My och Sgt. Pepper.

Annonsen laddas.

Allvarligt. Nu är klockan lite över 01:00 och jag har bestämt mig för att jag ska skriva morgondagens inlägg nu, så att jag får sova, eller åtminstone försöka med den varianten i morgon bitti.

Så, up date på i morse – vrålhungrig, irriterad och trött körde jag till MVC, hasade in och sjönk ner på en stol, suckade tungt ett par gånger och tänkte:

” – Det är väl själva fan att folk inte kan hålla tider” – tills jag tar upp min kalender och inser att det var inte alls idag jag skulle göra något glukostest, och det var inte klockan 09:00 jag skulle varit hos min barnmorsk – utan 11:30.

Svär åt mig själv och hasar min allt tyngre och tyngre bakdel ut mot bilen igen, är ensam på Apoteket, hör och häpna, och betalar ”glatt” 1400 för nya mediciner. Vid det här laget är jag så hungrig och ”tröttirriterad” att jag hade kunnat slå någon och underläppen har börjat darra lite lätt.

Väl inne på Kakboden och den rosigt söta tjejen i kassan med sin käcka mössa på sned fixar mina 3 kaffe och packar dem tillsammans med min GI-fralla, då känner jag att bristningsgränsen är nära.

Så när jag väl släpat mig de 50 metrarna till väninnans butik, och hon (dessutom apsnygg i sin Sgt. Pepper kavaj, tajta jeans och vartenda hårstrå perfekt fluffat) lägger huvudet på sne, ler lite medlidsamt och säger: ” – Men du, hur är det?”

BuuuHuuuu!!!!! Då brister det och först kommer några små ”Lille Skutt tårar”, men sen övergår de i ”Lilla My-Ilska” och när jag väl hasplat ur mig hela haranger om hur jävligt allt är just idag (Mina ordalag var ganska mycket kraftigare) – då, då känns det bättre.

Och när jag sedan får slå mig ner i den där insuttna pösiga fåtöljen, ta en stor tugga på min fralla och en varm behaglig sipp på Höganäs bästa latte – ja, då är allt som vanligt igen… Och sen kommer dessutom ”SnickarRoger” och drar några sköna anekdoter och jag känner att mungiporna åker upp både en och annan gång..

Men trots det vill jag inte ha dagar som denna som favorit i repris – och de 3 kaffe:na var alltså inte enkom för mig, utan för oss tre. Kanske en militärisk jacka idag, någon?

 

 

Bild lånad från http://www.coutureinthecity.com/2010, Sgt Pepper jacka från Mango, Kamouflagejacka Zara

Militärjacka svart Zara och även så vit samt rock

 

Mrs. Tält, känner Ni henne?

Annonsen laddas.

 

Bring me my coffee and no one gets hurt! Det är min morgondevis. Jag funkar inte utan. I morse väcktes vi av sopbil och traktorn som rensar stranden – samtidigt. Och inte bättre blev det när vi upptäckte att den elaka traktorföraren backat över en av våra fina strandstolar som vi ställt ner. Han kanske inte heller fått sitt kaffe.

Solen skiner till och från och att vara inne med uttråkade och frustrerade småkillar och dessutom försöka riva delar av hus, flytta stenbeläggning och klippa ner buskar och träd – funkar i längden inte, så vi packade in oss igår eftermiddag och körde till Flickorna Lundgren på Skäret och efter det en sväng ner till Mölle hamn för glass. Och med förnyade krafter fick vi, med snälla grannars hjälp möjlighet att flytta tunga skåp & köra gatustenar.

Ja, här ser Ni ett praktexempel på hur man alltså INTE ska klä sig för att se mindre ut! Ibland är det stort plus när någon annan fotograferar och när man inte ställer upp sig i spegeln för att posera. Som jag i förrgår skrev, så hade det varit snyggare med något lite mer figursmickrande uppe eller nere beroende på vilken baggy del jag valt. JÄTTETRÖJA och så JÄTTEBYXOR – och så sätter vi platta och små skor till det. Låt bli det.

 

Hjärnspöken.

Annonsen laddas.

Idag vaknar jag dunderförkyld och släpar mig ur sängen, som gravid ska man ju bara använda sig av koksaltsvattennäspray – det händer nada. Desperat letar jag efter annat i våra enorma medicinförråd – jag är en riktig pillertrillare. Hittar pojkarnas barnspray, det borde ju vara skonsammare än vuxnas…

Vissa dagar är ibland bättre och vissa ibland sämre. Vad jag inte gillar med mitt tillstånd just nu är att jag aldrig vet hur jag mår eller vad kroppen och huvudet orkar med. Man är så van vid att ha en kropp som man vet vad den håller till och nu kan det helt plötsligt bara svänga till och jag kan spendera lång stund helt däckad av yrsel och fruktansvärda illamåenden, för att 2 timmar senare stå och baka hallonpaj – och må hur bra som helst.

Det är lite stressande men främst irriterande. Ibland blir det för mycket hjärnspöken och för många oroande tankar, som jag försöker slå bort, och att bara vara och gilla läget. Svårt för ett kontrollfreak och trygghetsknarkande typ som jag, som helst vill veta allt i förväg och står med busskortet i högsta hugg – 15 minuter INNAN bussen kommer.

Vi har haft långa fina och sköna dagar på vår strand, vi har satt ner stolar och det är skönt att bara sitta och vara med, och jag har badat flera gånger. Vännerna dyker förbi med bullar och hemmagjord flädersaft, syster och svåger med lunchtillskott och andra bara för en pratstund och det känns jättehärligt.

Vi försöker att ta dagen som den kommer och göra det enkelt för oss – ofta har vi varken lust eller ork att laga mat nu och då blir det favoriten BarBord i Vikens Hamn och glass från kiosken bredvid innan vi åker hem och lägger oss på altan. Igår var det så varmt att ingen kunde vara på övervåningen så Jack fick somna ute. Efter att ha läst Hänt i Veckan, man måste ju hålla sig à jour…

Sådan här dagar känns fashionistan i mig långt borta och det blir bara sånt som är skönt och mysigt, har en mjuk känsla mot huden och inte sitter åt någonstans – ”Feelgood plagg” – kanske inte det mest stilfulla – bara det är en lyx i sig!

Och ett par bra solglasögon lyfter det mesta och är också sköna att gömma sig bakom ibland.

 

Jag fattar dem inte…

Annonsen laddas.

Förlåt, jag är helt säker på att jag förnärmar eller irriterar någon nu, men jag fattar inte tunikor och dess storhet. Vad är det med dessa och 95% av vår kvinnliga befolkning?
Hela sommarsverige glider runt i dessa. Jag förstår dem inte. Vad är det för fel på tröja/kjol eller klänning?

Varför väljer varenda kvinna ”mellantinget tunika” som gör att man som oftast ser ut som en förkrymt jättebaby?
Visst, jag fattar att det är skönt. Det glipar inte och det döljer. Men det finns det andra plagg som är och gör också. Var jag än går ser jag dessa ”Babydollplagg”.

Och så sätter man korta tajts till – det gör inte siluetten eller figuren till det bättre. Vill man förlänga eller gör det bättre av sina features eller tillkortakommanden, så ska man undvika den här ”säcken” – man klipper kroppen på tre ställen. Det gör att man bara ser kortare, kompaktare och stabbigare ut.

1. Först klipper vi under bysten, där ofta första resåren eller knytet sitter.
2. Sen kapar vid på bredaste delen på kroppen hos de flesta – över stussen.
3. Slutligen sågar vi vid fotknölarna.

Man förkortar och förtjockar benen med tajts. Och dessutom bär de flesta någon typ av gladiatorsandal till – vilket gör att man dessutom klipper till en gång till. På halva vaden.

Som sagt – bara MIN PERSONLIGA UPPFATTNING. Prova att ta en lite längre klänning, under knäet eller vid vaden – och skippa tajtsen.Valmöjligheten blir större med platta ballerinas, stövlar, klackar, gympadojjorna och till och med gladiatorerna till, då du inte klipper benen på flera ställen. Eller ta en tröja/blus/sweat med kjol till, kort eller lång.

Är det ”muffinstoppen” du vill dölja med vida tunikan, dvs. den där irriterande magvalken – så tänk på vad för tröja/klänning du väljer.

Smal upp till, tajta till toppen och ta en vidare kjol. Kraftigare upptill, ta en ”box:igare” tröja och snävare kjol. På det sättet framhäver du den snyggare delen, beroende på vad du väljer. Väljer du klänning och vill trolla bort valken – sätt skärpet under bysten, på höfterna eller kör en kofta, kavaj eller annan variant av ”trygghetswrap” runt just det du inte gillar…

Nu smiter jag några dagar för det här regnet gör ingen gladare – idag till Marstrand, så då får det bli marint tema. Ska se om jag kan muta mig till en bild på mig och mina lakejer…

Skön tisdag!

Annonsen laddas.

Fredagsblues…

Annonsen laddas.

Idag var liksom en ”IT-day”.  Något jag sett fram emot länge. Idag var dagen jag + vän skulle sätta oss i bilen – more fab och snyggare än för en Höganäsdag. Vi skulle köra långt och haka armkrok och fnissandes och babblandes spana inspiration, trender, kläder, flummiga saker. Förhoppningvis hitta något att ta med hem, och då och då pausa med sjunka ner på något skönt ställe med varsin kaffe, lunch eller dylikt – och babbla vidare.

Men nähe då, det ville inte min elaka hydda till lekamen. Så här ligger jag nu nedbäddad under pälspläd, men tristkaffe istället för finvariant, grimaserar illa varje gång jag sväljer och låter som Bonnie Tyler, vet inte om hon röker, men Ni kan tänka er, OM hon puffat 4 paket gula Blend och toppat det med ett par riviga whiskey’s. Så låter jag.

Dessutom har jag ännu en fuldag – håret är tunnare och risigare än vanligt, raspig och knottrig hy är vad som möter fingertopparna när jag drar handen över kinden, påsarna under ögonen börjar anta blålila nyans, puffigare än på länge. Nagellacket är trist avskavt, (ja, jag har också hört att det är tonårstrendigt, men jag går inte på den – uppvuxen med devisen att oborstade skor och risiga naglar kommer man ingen vart med).

Solen skiner, vilket gör att jag ser allt damm och tillhörande råttor hägra sig runt mig, oputsade annars så vackra panoramafönster är täcka med små kladdiga hushållsmedwurst-fingrar, helgens pioner slokar trist och tvätthögen tronar högt ovanför korgens kant. What a beautiful day.

Och sur är jag också. Grinig. Alla män i min familj fick sig en skopa i morse. Jag tror till och med att de äldre tittade menande på varann, himlade en smula med ögonen och sedan dök ner i sina filskålar igen. Hmmppprffhhh.
En hint om vad som komma skall när de blir äldre och tonårströtta…

Dock har jag en glossig ljusglimt denna annars mulna och trista morgon – Fredrik kom hem med den här igår – så nu ska jag andäktigt bläddra mig igenom och drömma mig bort bland J-Lo och diverse Fashion Forecast’s, nya dieter och trender – återkommer om jag hittar något av intresse. Best Body ever – kanske kan det vara något för den här muffintoppen? Jag ska lägga undan min neggo-attityd en stund och förhoppningsvis vara nyduschad och i allmänt bättre mood när ligan återvänder hem för fredagsmys.

Thank God it’s Friday – oct en skön sådan till er!

I strumpläst?

Annonsen laddas.

 

Är det bara jag som blir vansinnig när jag kommer bort på middag eller fest och man blir ombedd att ta av skorna? FOR REAL!? Jag har ju klätt mig med dem, hela min ”outfit” hänger ju på att allt passar ihop – då kan man ju inte ta bort skorna! Jag har t o m varit på middag där alla fick var sitt par tofflor att byta till och hasa runt i resten av kvällen, det blev en mycket tidig kväll för mig. Jag är uppväxt i ett hem där vi bar skor inne. När vi renoverade vårt hem i Stockholm krigade jag hårt för stengolv för att diskussionen inte ens skulle behöva komma på tal. Den här gången blir det genomgående betong. Basta!

Kanske är jag då extra kinkig, för att jag tycker att fotbeklädnad är det viktigaste & vackraste plagget. Du kan vara hur snygg du vill i övrigt och så ett par fula skor. Sorry.

Och varför? Det är ju inte så att dagens skor är försedda med stålstilettklackar som förr, golven går inte sönder och blir inte repade – visst det blir smutsigare – men golvet måste nog ändå svabbas för eller senare. Speciellt efter tillställning med drinkar och annat, så är det nog det slabbet och klistriga GT left over’s som man bör oroa sig över.
Och sen kommer: ” – Nu blir det dans!” I STRUMPLÄSTEN?! Nej, tack!

Uttrycket ”Jag dansar inte nykter” får en ny mening! My God! Ska du få mig att slira runt dancefloor:et i nylonsockar och dessutom köra sköna moves, då behöver jag litervis med drinkar. Det är ju dessutom bara typ vi svenskar som har det här för oss? Varför? Är det bara jag som tycker så här? Jag önskar så att jag fick uppleva den här någon gång!

 

Smoking.

Annonsen laddas.

Smokingkavajen finns i otaliga versioner hos de flesta kedjor och jag hade en gammal trotjänare i stretchtyg från HM som jag älskade och bar på ”fina kontoret” jämt. Finast var den till vitt linne och jeans med höga klackar, men också till Converse och någon lång följsam kjol. Den här varianten på bilden som jag hittade i Femina är också jättefin. Varför bara ha ”Finkläderna” till fest? Jag har bestämt mig för att försöka bli lite modigare och djärvare på att plocka fram de saker man tycker så mycket om men så sällan använder för att de kanske inte passar. För vem? Passar de på dig, bär dem. Varför inte en fin festkjol till collegetröjan? Sidenklänning till långkoftan? Sammetsboleron över t-shirten. Och färg, väl färg! Hur glad blir man inte när någon lyser upp ett rum med en VARM färg. Kan de sydländska kvinnorna kan väl vi. OCH NEJ, DET ÄR INTE DEN GRÄLLA TUNIKAN FRÅN FÖRRA SEMESTERN DU SKA SKUTTA TILL GARDEROBEN OCH PLOCKA FRAM NU. Det är det smakfulla, och bara en färg, eller två åt gången, inte en regnbågskaskad. Välj ETT par röda jeans, EN rosa tröja – inte alla rosa nyanser på en gång, snälla. Är det inte lite svenskt? ” – Va? Vit fest?! Åh, Gud vad ska jag ha på mig?! ”
Och så kommer alla i kanindräkt, studentmössor, Togalakan, Lucianattlinne – do you want me to go on?
Nä, trodde inte det. Jamen, för sjutton gubbar, hur svårt kan det vara? Ta en vit skjorta och något annat snyggt till.

Mindre plagg.

Annonsen laddas.

It’s a fine line between being neat and vulgar. Speciellt om man vill komma undan med korta kjolar och klänningar. Korta plagg är inte snyggt på alla. Det är MIN PERSONLIGA UPPFATTNING. Men det finns varianter om man nu vill bära korta plagg utan att se utstuderad och ”för uppklädd ut”: Ta plaggen i en så pass stor storlek att de faller och inte sitter åt. Låt dem sitta löst och inte haka upp sig. Ta inte en mindre storlek bara för att du kommer i den, ta den större för att den dels kommer att sitta snyggare men också för att det är mer bekvämt och sitter det bekvämt – känner du dig bekväm. Jag gillar att kunna ha korta plagg och känna mig bekväm och klädd. Och elegant. Och då väljer jag oftast stövlar som går över knäet – antingen med höga klackar eller platta sulor. Och jag vet att jag tjatar om knän. Jag känner mig inte bekväm med att visa för mycket ben, eller bröst för den delen och jag tycker det är finare att ana än att flasha. Precis som parfym, man ska ana den när man kommer nära någon – än att det stinker i ett helt rum. Också min PERSONLIGA uppfattning. Välj själv.

 


Byta ben.

Annonsen laddas.

Korta kjolar är jag inget fan av. Om man nu inte lyckligtvis råkar se ut som Ally McBeal i en. Få förunnat. Jag har 3 väninnor som jag skulle vilja såga av benen på. Och sno. Varför fick inte jag dom där spirorna? Nu är det bara att gilla det mindre svarvade läget jag är i och låta bli, eller kanske ska jag inte vara så krass, undvika de kortaste kjollängderna. Pennkjol är min melodi. Jag slipper gå och dra i den när den fastnar på strumporna och kryper upp mot midjan, behöver inte hålla koll på var den sitter, eller ännu värre, var den inte sitter. Nu är jag inte Victoria Silvstedt eller Britney och kliver sällan ur bilar med en paparazzi runt hörnan i Höganäs, men tänk vad det hade underlättat för dem om de hade haft lite längre kjolar. Dessutom känner jag mig lätt som den vandrande kycklingklubban jag försökt beskriva i tidigare inlägg. Jag tycker inte knän eller knäveck är speciellt vackra, vet att de fyller en viktig funktion men annars hade jag gärna hoppat dem… Den vackraste delen på de flesta ben sitter nedanför knäet. Vader, anklar och fötter i vackra klackar slår det mesta när det kommer till kvinnlighet. Jag föredrar den siluett pennkjolen ger oss med lite kurvor. Pennkjolen är ett förlåtande plagg, ger kurvorna sina rätta proportioner, håller in det man vill ska vara inne och är ett säkert och stilfullt kort. Satsa på en till våren och låt den korta få hänga med till stranden istället för till jobb och stan alternativt ”dressa ner” den med grövre strumpor och platta stövlar och skor, om du nu inte vill se ut som Amber Rose.

 


Bilderna lånade från VeckRevyn och ELLE,  övriga på Ally McBeal, Britney Spears och modellen Amber Rose.