Sen i fredags har mitt liv sett ut ungefär såhär:

* Inte lämna lägenheten på 52 timmar i sträck
* Sitta minst tio timmar om dagen framför datorn
*Gå upp klockan 6 för att jobba 7-13 tre dagar i rad och sen plugga efter det
*Enbart ta pauser för att äta och då se någon serie, sköta hygien, kolla mail/bloggar, svara i telefon och ibland våga vara busig och  göra något annat i två timmar…
* Skriva, skriva, skriva (förutom B-uppsatsen hade jag tre intervjuer att skriva färdigt, ungefär 30 mail att skicka och två intervjuer på sammanlagt 65 minuter att transkribera. Om ni tänker er att två minuters inspelad intervju tar ca 10 minuter att transkribera så förstår ni ungefär hur lång tid det tar.)
* Känna press, stress och en allmän, överhängande känsla av totalt värdelöshet pga uppsatsen
* Inte göra något socialt/roligt på kvällarna, gå och lägga sig tidigt och sen försöka vara disciplinerad och gå upp tidigt nästan morgon

Men nu. Nu är de tre dagarnas kampanj-jobb klart (mer om det kan ni läsa här), B-uppsatsen börjar kännas förståelig och som att den faktiskt kan bli någorlunda bra och klar i tid, och jag kan inte komma på något eftersläpande jobb som ligger och stör. Så ikväll ska jag dricka vin med massa fina klasskompisar (varav mer än hälften är människor jag inte sett på 6 veckor pga utlandsstudier) och glömma hetsen lite.

Jag är visserligen inte klar på långa vägar, terminen är inte slut och jag ska jobba mer sen. Men det tar vi då. Ikväll glömmer vi.

Eller något.

Jag har i flera år sökt efter en bloggnisch som jag aldrig hittat, av diverse anledningar.
Men så, för ett par månader sen kläckte min fina barndomsvän, tillika samarbetspartner idéen som jag väntat på.

Så nu har vi slagit våra huvuden ihop och startat en inspirationsblogg ihop. Tanken är att lyfta istället för att sänka och inspirera istället för att hämma. Vi kommer ha inspirationsporträtt med människor som på något sätt följt sin dröm, men allt det där finns att läsa här

(Jag kommer fortfarande blogg här, men det skulle vara superkul om ni ville hänga med dit också)

Trots denna ljuva försommartid och allt fint som händer och pågår, är det mycket oro just nu.
Livet är lite ovisst.

Och det är ganska stora överhängande grejer, grundläggande. Ni vet de där sakerna som får livet att fungera, och som livet inte går runt utan.

Och det finns inget jag egentligen kan göra. Förutom att kämpa och vänta. Väntan är värst.
För jag har gjort det jag kan nu.

Plus att jag alldeles nyss fick två timmar på mig att fatta ett stort beslut som påverkar mig för ett helt år framåt.
Hjälp.

Så, Gud/ödet/slumpen – work your magic

Igår fyllde lillasyster 21 år, och det firade vi såklart. Med tårta på morgonen, grillat på kvällen, vin och spel, och sist en drink på Halta Lottas.

Det tog bara ungefär 10 minuter att få till den här bilden

Jag och sis

Birthday girl

Grilla. Finns inget bättre än att grilla.

Idag åker jag hem. Först kaffe med bästis, sen flyg. Sen direkt till radiosändning och därefter årsmöte med spexet. Måste säga att det känns sådär att åka hem. Har haft det så fantastiskt, så mycket semester och när jag kommer hem väntar allt som jag försakat. Disciplin kommer (främst; bör) vara mitt ledord. Både när det gäller plugg, jobb, sömn, mat, skrivande och ekonomi. Inte plats för mer utsvävningar nu. Återkommer med rapport om hur det går…

Har haft en alldeles fantastisk dag med en kär vän.

Jag har aldrig varit i Botaniska trädgården förut, men idag tog hon mig ut till denna lilla oas.
Vi spatserade omkring bland blommor, satt på ett berg med utsikt över halva Göteborg, käkade golunch på mysig uteservering och bara lät munnarna gå och tankarna falla fritt.

Ovärderligt.

himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små

att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för

Jag och sis har hängt hela dagen. Legat ute på gräset och solat och läst och förbättrat/förvärrat brännan.
Käkat sen lunch på uteservering.
Shoppat på Beyond Retro.
Ätit glass på fantastiska Lejonet&Björnens glasscafé. Jag åt åtta (!) små kulor glass i olika smaker, däribland morotskaka-glass.

Livet på en pinne.

Och åh, det är nästan obeskrivligt.

Värmen, de bara benen, den konstiga brännan jag fått, att träffa sin bästa vän igen, ligga i en park halva dagen, ljumma vindar, springa omkring inne på Liseberg som vore vi barn igen, åka karusell på karusell gratis, träffa nya människor, skrika av skratt, strosa på stengator med syster, ha picknick i kvällssolen…

Jag har det alldeles för bra. Det känns inte som söndag idag, eller vardag imorgon. Inte som 8 maj, utan som sommar. Inte som mitt i en skoltermin, utan som semester.

är jag framme hos lillasyster i Göteborg.

Men innan dess har jag hunnit spendera en dag i Lund och Malmö, med 22 grader varmt, häng på uteserveringar och inspirerande träffar.

Och innan dess har jag hunnit hata SJ så det rykte ur öronen. Jag gillar verkligen att åka tåg. Det är billigt (eller brukade vara billigt), miljövänligt, vackert och mysigt. Men SJ kan inte komma, avgå eller vara i tid. Förutom att tåget var mer än två timmar försenat, ”glömde” de att väcka mig (här går våra historier isär) så att jag inte alls gick av i Sthlm som det var tänkt. Utan fick åka över halva Sverige för att sen hoppa på ett tåg till Malmö. Dessutom var konduktören inte serviceinriktad för fem öre. (Rätta mig om jag har fel; att vara serviceminded innefattar inte att få sina kunder att känna sig korkade)

Och jag gillar verkligen södra Sverige. Det är något visst med det. Och att se Sverige i sommarskrud för första gången i år är helt underbart.

Tåget går om två timmar. Jag har inte packat.

Det ska bli så skönt att komma härifrån ett tag. Rastlösheten i mig behöver det, komma bort, åka iväg, ändra miljö. Jag har ett väldigt stort behov av det. Allra helst åker jag till mitt smultronställe; Boston, men det är inte möjligt nu, så Malmö och Göteborg får duga. Och duger, det gör det.

Ska få träffa två otroligt inspirerande människor imorrn i en stad jag aldrig besökt förut, och sen träffa min allra bästa vän och lillasyster i Göteborg.

Det regnar i Umeå, jag har varit på Efter Plugget Pub (utan att ha pluggat det minsta idag) och jag ska snart få sätta mig på ett mysigt 15timmarståg och vara själv, med mina filmer och allt överhängande plugg. Jag har alltid resfeber, ett litet pirr i magen, men det brukar bli bra.