En rätt rutten dag

Annonsen laddas.

Idag har det varit en sådan där tuuung dag. Fast jag vet varför och då blir det ju lite enklare. Lite. Känslorna är ju där oavsett om man vet varför liksom. Fast nu kan man se änden på dem, det är bra! Låt mig presentera *trumvirvel* – de tre anledningarna!!

Anledning 1 – social tillställning
Jag var på event igår. Supertrevligt att träffa dessa sköna människor! Och Lisa och jag spelade in ett klipp som snart är redigerat och klart. ”Oj sååå jobbigt det verkar” tänker ni ironiskt. Men saken är ju den att jag alltid har ångest dagen efter jag hängt med folk. Är det folk jag känner kan jag komma ur det lättare. Här är det folk jag inte känner och då blir det värre. Jag tänker på allt jag sagt/inte sagt och så går det runt runt runt i huvudet och jag är övertygad om att jag sagt helt galna saker och att alla tycker att jag är dum i huvudet.
Någonstans vet jag egentligen att jag inte är centrum i allas liv (whaaaat??) och att det är allra troligast att folk INTE går runt och detaljanalyserar mina ordval. Men det fäster inte denna dag. Imorrn blir det nog enklare.
Lite synd att vara sån här, även om jag börjar vänja mig efter att ha varit sådan ca forever. Men det tar liksom lite bort det roliga med dessa tillställningar. Som jag faktiskt tycker om att gå på! Ja ja. Imorrn ska jag uppskatta det mer som sagt.

Kitty Tessan Louise CissiTack för bilden Cissi

Anledning 2 – barnfri helg
Jag åker till Göteborg med mina tre bästisar i helgen. ”Oj det verkar ju också sååååå jobbigt!!” tänker ni återigen ironiskt. Det är det inte! Det ska bli såå kul!!! Men precis som alltid, som jag nu NÄSTAN vant mig vid, har jag jättemycket separationsångest nu (skrev om det här till exempel). Jag vill inte åka från barnen. VILL INTE!! Men även detta brukar gå över när jag är på väg. Och jag har kul och det är nödvändigt med kompis häng och det är härligt och kul och ger energi och pepp för en halv evighet! Men just nu har jag ont i hjärtat.

Anledning 3 – sömnbrist.
Det har ju gått sisso att lägga sig tidigt… och Maja har inte minsta lilla jetlag kvar och har vaknat kl. 05 de senaste dagarna. ”Oj det verkar ju verkligen sååååå jobbigt!!” tänker ni men inte ett dugg ironiskt. För det ÄR ju jobbigt.
En liten portion ångest i kombination med en sömnbrist är lika med en stoooor portion ångest. Ångesten är lite som en magnet. Den suger till sig svajiga situationer. Minsta lilla tveksamhet hamnar på minus. Saker jag säger, gör, inte gör… Ja, det var fel, konstigt, dåligt. Sådant som bara hade svävat förbi obemärkt en annan dag parkerar sig på bröstkorgen eller i magen. Irri.

jobba

Den sista punkten kan jag i alla fall råda bot på ganska bra – alltså gå och lägga mig NU! Då blir det snabbare imorgon och då kanske punkt 1 och 2 gått över?

Imorrn ska jag svara på frågan VARFÖR jag vill ha fler barn. För den fick jag på blorren igår. Kul med frågor! Fast jag har fortfarande inte svarat på frågorna om resan inser jag…fasen också! Förlåt. Jag ska! För det är kul!

God natt fina läsare! Så skönt att kunna dela sånt här med er.

Baka med barn – 5 stadier man går igenom

Det verkar så mysigt, det där med att baka med barnen … Här är sanningen!

Annonsen laddas.

Jag har gjort en lista till Babyshop igen. Om sanningen bakom bakningen. Ni vet, den där mysiga man ser på Instagram. Men oroa er inte, slutet gott, allting gott…

Här är ögonblicket när man man börjar inse vad man gett sig in på. Ja och självklart saknas en ingrediens eller tre. VARJE GÅNG!!!

baka med barn

Se resten av listan här!

 

Prata om kroppen

Att prata om kroppen utan att lägga för mycket fokus på den, att försöka få det till ett oladdat ämne … inte helt enkelt.

Annonsen laddas.

Jag har fått fråga om hur jag pratar med/till mina barn, som är två döttrar, om sådant som rör feminism. En sak som jag tänker på direkt när jag hör den frågan är “kropp”. För mig är det så mycket som handlat om kroppen som hör till hur jag uppfattat mig själv och hur jag mått.

Jag vill liksom hamna i det förhållande till kroppen att jag respekterar den, uppskattar den och sedan inte tänker på den så värst mycket mer. Den där respekten kom så himla sent. Det är svårt att respektera en kropp som man lär sig att inte tycka om. För det gör vi! Vi lär oss vad som är rätt när det kommer till kropp och vad som är fel. Hur man ska se ut, hur den ska användas, vad man ska avstå från. Och det är så många omöjliga krav.

Att prata om vikt, hur kroppen ser ut, hur den inte duger och hur man borde se ut egentligen. Att prata om hur man ska förändra den för att bli bättre, snyggare. Det är inget konstigt. Det hör till vardag! Jag hör det överallt, från alla möjliga olika personer. Det är så vanligt att kommentera sin kropp inför andra att ingen reagerar. Om man pratar om den på ett negativt sätt, berättar hur den inte duger.

Så. När man lär sig att inte tycka om sin kropp så blir förhållandet till kroppen inte helt enkelt… Jag vill avdramatisera kropp inför mina barn. Jag vill att kropp ska vara något som är där, som finns, som ser olika ut. Som inte vägs eller mäts eller jämförs. Som ALDRIG kommenteras i negativa ordalag.

Det är inte alltid helt enkelt. Framförallt när det kommer till andras kroppar. Maja är inne i en period där hon pratar om hur STORA allas magar är. Det spelar egentligen inte någon roll om magen är speciellt stor eller inte, hon tycker alla är stora. Jag vill inte säga till henne att man inte ska säga så, för jag vill inte att hon ska tro att en stor mage är något dåligt. Det fnissas och händer saker när hon säger så. Även från min sida. Jag berättade för Mattias om hur hon hade pratat om “pappas STOOORA MAGE, som det nog bor en bebis i”, när hon hörde. Och hon fattade såklart att detta var kanske något som var lite kul…? Det var kanske inte helt smart av mig, men jag är inte hela tiden eftertänksam och välplanerad.

Hur som helst. Barnen märker ju att det händer saker, vad som ger reaktioner. Märta testar just nu hela tiden vad man kan säga om andras utseende. Jag försöker säga att de kan säga allt de tänker till mig, så kan vi prata om det och jag kan försöka svara. Men att man inte ska kommentera så mycket hur andra ser ut – de vet ju redan hur de ser ut.

Och om det inte går fram så lägger jag till att det kan vara något de inte tycker är kul. Sist handlade det om en person som hade acne. Märta undrade om det var vattkoppor och jag svarade att det var vanligt att man fick som utslag speciellt i en viss ålder. Att det var samma typ av utslag som jag får ibland. Men att man inte ska säga det till den personen som har det för en del tycker inte att det är roligt att ha dem.

Så himla svårt!

Jag försöker alltså ha ett avslappnat förhållande till min kropp och hoppas det ska smitta av sig lite. De frågar om hår, om prickar, om leverfläckar, bröstvårtor, snippan, fräknar, finnar. Du har hår på snippan/var det där blod??/varför har du streck i pannan?/det blir sådär randigt vid ögat när du skrattar/du har prickar på näsan … och så vidare. Jag svarar, om vuxna, om barn, om skillnad i kropp, om pubertet, om olika kroppar… Jag svarar nog på alla frågor och funderingar? Jag vet inte om det är bra svar, men jag försöker att vara ärlig. Vet inte om det är det bästa, men jag tänker att det i alla fall inte blir en massa frågetecken som förblir frågetecken som blir till tystnad. Förhoppningsvis blir kroppen ett oladdat ämne!

Hur gör ni? Hur svarar ni på frågor och hur gör ni om barnen kommenterar utseende? Berätta gärna!!

tidsbrist

Brön med schwing! Utan att värdera alltså. Fast lite bra är det, det där med schwing… #skryt

Så värt …

Så värt att svettas enorma mängder, och kämpa som en galning, och pusha sig, offra lite av sig själv och sin familj. Jobba för det! Ta i! Så värt. När man ser resultatet!

Annonsen laddas.

provhytt

Ibland får jag mejl eller kommentarer om bilder som personen tycker jag borde göra. Ofta något som någon varit med om. Det är ofta svårt, att ta någons situation och göra den rätta, så att säga. Men nästan alltid blir jag inspirerad. Och kommer på en liknande situation, eller sår ett litet frö. Så ligger det där och gror till det plötsligt kommer ut en skiss! Ofta långt senare.

Så var det med den här. Någon mejlade på detta tema och sådde ett frö. Det var ett tag sedan så jag minns faktiskt inte hur originalstoryn/idén lät. Eller om det var på Facebook, Instagram eller mejl jag fick den. Förlåt! Men TACK för inspirationen!

Fyra heta tips till mig själv och så SKAM då

Annonsen laddas.

 Okej jag hade fyra heta tips till mig själv efter semestern.

1. Lägg undan telefonen från hämtning till barnen sover

Jag har gjort det hela veckan (och hela semestern eftersom jag ändå inte hade wifi) och det är sådan skillnad på stressnivå hos mig och tjatnivå hos barn. Kan varmt rekommendera om man har möjlighet!

(Pinsamt svårt ibland – ”å jag måste bara skicka det här sms:et til…nej det kan ju vänta två timmar faktiskt…men jag måste vara googla den här gre…nej det kan också vänta. Men den HÄR rean glömde jag ju kolla … och får vänta lite till med det ja … ).

2. Chilla de perioder jag kan! 

Att ha eget företag kan innebära att en massa roliga jobb kommer samtidigt. Jag har ju också ”ett vanligt jobb” på 80% och så bloggen. Så ibland blir det rätt maxat! Jag har en tendens att ösa på rätt rejält även under de lugnare perioderna. Kanske öka tempo på bloggen, riva av extra illustrationer. Lite för att jag har farten uppe liksom. Men då blir det dåligt med pauser. Insåg på semestern att lågtempo behövs… ska försöka köra så när det går. Då kanske veckans illus dröjer lite längre än planerat (som denna vecka! Gaaah!) eller så blir några blogginlägg alldeles för kortfattade eller oanalyserande … (som några denna vecka! Gaaah!). Men jag ska försöka känna att det får vara okej (gaaah!). I perioder. Sedan kan jag rejsa igen! 

Detta har fungerat ganska bra hittills. (Haha jag har varit hemma en vecka lite drygt). Jag försöker sprida ut möten och projekt och vara realistisk. Försöker!!


3. Gå och lägga mig i tid. 

Insåg på semestern vad det gör med en det här med sömn. Rätt jobbig insikt för en som gärna tar till vara på nattimmarna när det ska jobbar extra. Och en stor del av mig tycker så mycket om det! Sitta uppe och teckna och fixa och skriva och läsa inspirerande texter…

Men jag gillar ju också sömn, insåg jag alltså. Att inte känna mig lite irriterad och orolig…

Men varför är jag så värdelös på att gå och lägga mig???! Jag tänker att jag ska somna senast 23. Det har funkat hälften av gångerna denna vecka. Ett ok betyg för att vara jag. Men jag fattar inte varför det ska vara så svårt …!!! Jag måste nog göra tidsplan. Jag är ju sån som måste ha schemat för att utföra. Typ 20-21.30 jobb/tv. 21.45-22.15 fejstvätt/dusch/tandborstning/finnklämmning. 22.30-22.45 läsa. 23 sova. 

Ah?! Lät inte det bra va?!! Ingen scrolltid inplanerad. Det får bli 19.30-20 i smyg, när barnen ska sova. Eller kanske i duschen. Såklart under tandborstningen! Men då måste den förlängas med en kvart…  
4. Den här har jag redan gett upp. Innan jag ens började. Det var i alla fall att EN kväll i veckan lägga mig samtidigt som barnen.

Jag tror det är GRYMT! Men jag har för lite tro på mig själv i den frågan. Jag kommer ALDRIG ATT LYCKAS!!! Jo du KAN! ropar alla. Ja ba: neeej neeeeej det gååååår inte!! Jooo kom igen!! Det handlar om att bestämma sig! Satsa! Våga! GE JÄRNET!! skriker de. Jag klaaaaa-ha-haaaarar det inteeeeeee!!

Okej jag spårar ur känner jag. Men ni såg det framför er hoppas jag? Regnade det i era huvuden också? Stod jag på knä i sista scenen?

Okej nu ska jag INTE städa det här superhärliga söndagsmyzet:


Utan istället kolla på det dära VARENDA människa pratar om: skam. Så nu blir väl alla planer på sömn körda. Om man får tro alla skam-frälsta.

Status tredje barnet, nytt argument?

Annonsen laddas.

Jag fick ett mejl från en läsare där hon frågade om jag tyckte det var enklare med barnen nu när de blivit lite större.
Alltså, efter den här semestern vi var på, där vi förutom lite större barn hade med oss världens bästa mormor och morfar, två älskade mostrar med familjer och alltså fem fantastiska lekkamrater i form av kusiner, så känns allt SÅ lätt!!!
Jag inser att tillvaron utan måsten, disk, matlagning och jobb, där den största utmaningen var solkräm eller ett bad lite för tidigt på morgonen, kanske inte är representativ. Men JA det är så mycket enklare! Och väldigt roligt. Jo klart det är utmanande fortfarande, men inte alls på den kaosnivå det kunnat vara innan (med risk för att jinxa). Hur som helst så kom jag ju på: VAD SKA JAG NU TECKNA OM?? Bristen på kaos hjälper ju inte direkt!

Den enda lösningen är den självklara: införa nytt kaos. Fler barn! Ett par stycken vore väl ultimat för inspirationen, men jag kan tänka mig att sänka ambitionsnivån till ett. Jag frågade min läsare om hon trodde det var ett vinnande argument i den ständigt pågående diskussionen mellan mig och Mattias. Är det NU han inser att ett tredje barn är en såå bra idé? Kommer han också att känna att det varit lite för lite kaos och att det känns lite tomt? Att vi kanske fått sova lite för mycket (eh??), kunnat dricka varmt kaffe och behöver köpa ETT blöjpaket i månaden, max! Jag tror det! Jag tror han kommer känna: GE MIG MER KAOS I LIVET!

Min läsare verkade inte lika övertygad …

(Här kan man läsa om fler sätt som man inte övertalar sin partner med.)

Avslutar med dagens PMS-bevis:
Vi var på bio idag och såg Bamse och häxans dotter. Jag fick kramp i käkarna och träningsvärk i ögonlocken av allt kämpande mot tårarna. Utan att avslöja för mycket ur den spännande handlingen: det var så känslosamt när mamman och barnet blev sams. Märta och Maja jublade högt och jag svalde hulkningar. Jorå så att eh …

Happy pms-fredag på er!

Annonsen laddas.

Enligt önskemål: mer pms!Jag fick kommentarer på mitt ”hylla känslor/pms”-inlägg häromdagen där det önskades lite mer pms-snack. Oh yeah, det kommer. Just nu mycket lägligt. Sitter i soffan och är lite eftersur. Jag blev arg på Mattias förut (befogat) men han var supersnabb på att ”ja du har rätt, förlåt”. Så jag ba: ”eh ok…??!” Jag menar, vad ska jag NU vara sur på?! Dessutom så gick han och hämtade på förskolan, fast det var min tur, för jag var så stressad på jobbet. Fasen, inte en chans att få tjura!! Jag kanske får ge mig in i ett kommentarsfält eller något??

Denna gång är det mer surt än argt på pms-skalan. Har ni olika pms? Jag brukar deppa vid ägglossnings och vara arg vid pms men nu är det tvärtom. Eller minns jag fel? Herregud alla dessa känslor, hur ska jag kunna hålla reda på dem?!? 

Men nu har jag faktiskt enligt tips från ER (tack!) laddat ner appen Clue för att få koll på denna känslomässiga bergochdal-bana som pågår inom mig.

Helt ärligt så tänkte jag att det nog inte hade jättemycket med cykel att göra, utan mer psyke och personlighet och hsp. Men hittills måste jag säga att humöret följt cykeln väldigt väl … Ska bli intressant att se om det fortsätter stämma.

En grej med pms är ju att hjärnan ställer om till negativt läge. Jag har sedan igår sett hur fula alla våra växter blev när vi var borta i två veckor. Man skulle tro att det är en bra sak, deras chans att överleva liksom. ”Jippi, någon ser att vi behöver vatten! Äntligen ska vi vattnas!!!” Men jag är ledsen krukisar, jag har pms. Dvs NOLL energi. Dvs jag kan vinka åt er från soffan. Kanske typ kasta bort en droppe vatten av kondensen från glassen jag äter, men vattna?! Det är lite för mycket begärt. 

Som några kommenterade så har även min pms blivit värre efter barn. Jag tänker att det säkert också blir förstärkt av sömnbristen och stressen som man drabbas av som förälder. Men för min del tror jag också det hänger ihop med att jag är mer lyhörd mot mig själv nu. Jag tycker liksom mer om mig själv nu och tycker att jag förtjänar att tas på allvar (okej inte precis just idag men när det inte är mitt uppe i pmsen). Jag tänker att jag lyssnar mer på mig själv och tar mig själv och min kropp på mer allvar nu. Så kanske är också medvetenheten en del av känslan av mer pms? 

Är jag superflummig nu?? #självförtroendedipp

Ja. Så nu sitter jag som sagt och eftersurar – fast nu har det övergått till dåligt blogg-självförtroende – och väntar på att jag ska bli lite mindre mätt så jag kan äta chokladglass. Finnen på hakan är mitt sällskap. Krampen i magen är också med i gänget. Det lilla illamåendet och den där aningen till huvudvärk har hängt med hela dagen också. Vi är ett litet gäng – jag, krämporna och snart chokladglassen. Jag vet vilken i gänget som är min favorit …

Pms-kollage

Finnen som kanske inte syns jättetydligt men kompenserar det med att kännas desto mer…


Vår vackraste krukväxt. Den borde vinna nåt pris.