Hej hej vardag

Tips från Märta

Märta tar över bloggen för ett sjukt bra tips:

Okej klassisk situation: din mamma får bryt, säg exempelvis på morgonkvisten när du inte megahetsar på dig kläderna som en dåre, utan tar det i din takt och kanske väger lite för och emot, kanske ändrar smak lite, kanske tar en liiiiiten paus för lek. Man ba: ta ett chill pill, men det hör hon ju inte, för hon är så upptagen med att väsa och svettas. Nej istället stegar hon iväg till ett annat rum och säger en massa överdrivet dramatiska repliker som: ”Men alltså gaaaaah!!” och ”Jag ooooorkar inteeeeee!!”. Det allra bästa du kan göra då är att …*trumvirvel* … härmas! Lite som att hålla upp en spegel. Hon hör sina egna ord och får sååå dåligt samvete. Har du riktig tur så kan det betyda att du får käka bulle hela vägen till förskolan.

Tips på andra barn som berättar ur sitt perspektiv är:
1. Tylla på voltairesvardag.com, skönt att inte bara få det där mamma-perspektivet liksom …
2. Sockertopps-Mickans barn, som då och då ta över Instagramkontot eller bloggen

orkarinte

Kolla, vilken drama queen.

God natt! Hälsningar Märta

Kommentera
Föregående artikel Saker man sa inn…
Kommentera - 6 kommentarer
Nästa artikeln Tips från Märta
Föregående artikel Måste vi höja rö…

Måste vi höja rösten för att höras? Kan folk inte bara lyssna?

Okej, här kommer lite lösa tankar. Jag brukar vilja fundera på sådana här åsikts-inlägg länge, länge, länge innan de eventuellt kommer ut på bloggen. Men idag gör jag annorlunda. Det var vissa saker jag ville få ur mig, ofärdiga kanske, men vad fasen, vi diskuterar ju, eller hur? Vi kan väl fundera tillsammans?

Jag fick en kommentar på ett av mina inlägg där kvinnan i fråga sa att hon tog alla hämtningar och lämningar. Om pappan skulle bidra så var hon tvungen att BE om det och motivera varför. Hon var superirriterad på situationen och undrade lite hur hon hamnat där.

Min första tanke är att det är sjukt modigt att skriva en sådan kommentar. Det är så lätt att framkalla antingen ”men du måste säga ifrån!”-kommentarer eller ”vad är det för idiot(pappan)”-kommentarer. Och jag känner själv att det skulle vara rätt jobbigt att ta den diskussionen. Därför tyckte jag att det var stort att hon skrev det. För jag tror nämligen det är rätt vanligt. Det här lasset som många kvinnor drar. Och nu då också skulden man ska känna för att man drar det. Hur orättvist?!

”Ååå tjejer, ni måste höja era röster för att höras”. Ja eller så kan MAN bara hålla klaffen och lyssna?

Ska man verkligen behöva be om ett 50/50-tänk i relationen? Ska man behöva argumentera för det? Motivera det? Ska det inte bara komma av sig själv?? ”Du hämtade och lämnade en massa förra veckan, så den här veckan gör jag det, såklart”. Så.KLART. På pappret.

Sedan hör man om de där undersökningarna som visar att alla upplever att de själva är den som gör mest. Ja då blir det såklart mer komplicerat. Om båda tycker de gör mest så finns det ju inte så mycket att bjussa på… Och problemet om man ska stolpa ner saker är allt det där som sker under ytan – det där roddandet/projektledandet. Som man dessutom ska skoja om, för att det kanske inte alltid blir helt balanserat.

Jag generaliserar, jag vet det. För att visa min poäng. Men jag tror faktiskt inte att jag överdriver. Jag vet inte hur många kvinnor som jag hört säga att de tar nätter och/eller morgnar eftersom deras män behöver mer sömn/inte pallar med sömnbrist lika bra/behöver vara pigga om de ska jobba hela dagen (när man är föräldraledig). För kvinnor pallar med sömnbrist så bra eller??
Jo då, jag har också varit där. I allra högsta grad. Jag sitter INTE på höga feministiska hästar här inte. Jag har ställt upp vad gäller sömnen så mycket och länge att jag måste djupandas för att inte gå in i bitterläge igen när jag tänker på det. Jag försöker istället för bitterläget att lära mig av mitt käcka uppoffrande – att det aldrig lönar sig. Uppoffrandet glöms bort och belöningen kommer inte utan påpekande. Och som sagt, det är klart att det är svårt att GE, när man tycker att det redan ligger på 50/50.

Men jag blir ledsen. Jag blir ledsen att det ska ligga på kvinnan så ofta. ”Men GÖR inte alla de där sakerna då!”, ”Men säg åt honom att han får ta lite nätter nu då!!”, ”Se till att du får lite tid själv nu!” och så vidare. Jo det är fint att ta makten i sina egna händer, att kräva det man har rätt till, att säga ifrån och stå upp för sig själv. Men vad fasen, kan det inte bara få komma gratis någon gång? Måste det vara en fajt? Kan man inte bara få bli erbjuden en jävla massa sovmorgnar för att man drar ett jävla lass hela veckorna? Utan att behöva be om det?

Igen, jag VET att det är jämn balans i många familjer. Jag vet att vi har kommit rätt långt, med ganska jämnt delad vab och föräldraledighet och sköta om hemmet, kvinnor som gör karriär osv. Men jag tror det finns en tystnad också. För det är liksom inte ens BRA att vara den där klippan i familjen längre, nu ska man nämligen skämmas för det, för att man inte höjer rösten och säger ifrån. Lite som när folk säger att kvinnor har sämre lön för att de är dåliga på att argumentera för högre. Jisses vad otacksamt.

Till alla er som drar det större lasset – fasen vad ni är BRA!!! Och gör ni det och svär inombords men inte orkar ta fajten – JAG FÖRSTÅR! Kom ihåg att ni inte ens borde behöva ta fajten!
Till alla er som delar lika, som känner total jämställdhet – Fasen vad BRA! Härligt! Smitta av er!!

Hur ser det ut hos er? Omkring er? Är alla härligt jämställda och allt är rättvist? Drar alla lika stora lass? Hur vet man egentligen att man gör mest? Och spelar det någon roll? Finns det sådana som gillar/på nåt sätt mår bra av att dra det större lasset? (Hjälp jag känner mig träffad av mig egen fråga –”duktig flicka-syndromet”).

Berätta allt, please!

 

Kommentera - 101 kommentarer
Nästa artikeln Saker man sa inn…
Föregående artikel November topp 5…

November topp 5 och godismuta

Jag har fått statistiken för november månad. Lite kul att ett av de fem mest lästa inläggen är ett från 2015. Spännande, kul och ibland lite läskigt, hur saker verkligen lever på nätet!

SÅ! Här kommer novembers mest lästa inlägg.

Vad är skillnaden på feminism och jämställdism? (det från 2015)

10 saker man aaaaaldrig behöver säga till en småbarnsförälder

Morgonrutin förälder v.s. barn

#openstinasaccount

10 stadier alla måste igenom vid påklädningen

8muta2

Stadie åtta av tio, förhandlande del 2. Körde typ denna imorse. #stoltmorsa

 

Kommentera - 3 kommentarer
Nästa artikeln Måste vi höja rö…
Föregående artikel Almanacka 2017

Almanacka 2017

Nu har jag lagt in almanacka för 2017 i webbshopen. I år det en familjealmanacka, stående A3, med fyra spalter att fylla i spännande aktiviteter i. Exempelvis galapremiärer, champagnemaraton eller bvc-besök. Den kostar 199 kr och denna gång blev det tillägg för frakt på 49 kr.

screen-shot-2016-11-29-at-20-54-07screen-shot-2016-11-29-at-20-54-17

screen-shot-2016-11-29-at-20-54-41

Kommentera - 2 kommentarer
Nästa artikeln November topp 5…
Föregående artikel Tema tips dag 4

Tema tips dag 4

sovnarbarnetsover

Det ÄR ett bra tips. Det är egentligen det bästa när det behövs och jag erkänner att jag ger det flera gånger i veckan! Men varför är det då ibland så irriterande??

Jag tror att det först och främst beror på HUR det sägs. Är det en ärlig omtanke om att ”gå nu och sov, passa på” så känns det varmt och fint. Är det en ”vad är problemet, det är väl bara att sova när barnet sovet”-kommentar, så känns det inte lika varmt och fint. Det är nämligen inte så himla lätt som det kan verka. Eftersom:

  1. En del barn sover bara i vagnen, rrrrrullande, eller på andra sätt som gör det väldans svårt att passa på att slumra själv.
  2. Många barn sover mycket, men uppdelat i en massa små, irriterande korta pass. När det är en sådan period kan jag tänka att ”nä jag orkar inte precis få somna bara för att behöva vakna direkt, det är FÖR jobbigt!” och så låter man bli.
    Förövrigt är det ju alltid de gångerna som barnet kör nåt maraton-sov och man står där och tänker ”oj jag skulle kunna ha sovit en timme, nu är det för sent” och så går tiden och man tänker: ”oj jag skulle kunna ha sovit en och en halv timme, nu är det verkligen för sent”…osv. En illus på detta tema hittar ni här
  3. Man har en del måsten. Även om man vid rejäl sömnbrist säger att ”nä nu får det se ut som s k i t hemma” så är det så mycket lättare sagt än gjort… Plus att alla samtal som är mycket mer praktiska att ringa under dagtid måste klämmas in under den stund barnet är tyst = sover. Och så borde man söka jobb eftersom det är himla svårt med en röjig bebis i samma rum. Och så är det mycket fler lediga tvättider dagtid på veckodagar. Ja ni hajar…

Till sist. Ibland glömmer jag bort att jag kan sova när Maja somnat. Kanske pratar jag i telefon med en vän, eller sms:ar med mamma. Och så kommer orden: ”men du, ska du inte sova nu då?” Men just det! Det är klart jag ska! Och så går jag snällt in i sovrummet och lägger en kudde över huvudet och sover sover sover…

Kommentera - 13 kommentarer
Nästa artikeln Almanacka 2017
Föregående artikel Tema tips dag 3

Tema tips dag 3

Tack för den-tipset. Ja ni vet, ett tips som inte är ett tips utan snarare en information om att vad som än inte går som smort beror på DIG själv och DINA tillkortakommanden.

Jag har tänkt sååå mycket på det där. Jag har en teori. Ni vet, man ser svårigheter folk (småbarnsföräldrar) utsätts för;  barn som inte sover, eller inte äter, eller aldrig lyssnar, eller par som inte lyckas kommunicera och går in i en kris, eller  livspussel som inte löser sig och allt brakar ihop… allt sånt som är sånt man inte vill hamna i. Man ser det runt omkring. Man hör om det. Istället för att känna sig som i en typ av rysk roulette ”det kan hända mig när som helst” så lutar man sig emot att det troligtvis är så att man gör något annorlunda. Man gör saker på rätt sätt och därför kommer man inte hamna i det där. Mitt barn kommer att sova hela nätterna för vi har den här eller den här rutinen som liksom garanterar sömn. De som har barn som vaknar en massa gånger gör något fel. Ett fel som vi tänker undvika.

Jag tror man lugnar sig själv så. Ni vet, tipset på bilden nedan. Det är liksom inte så att barnet är speciellt krävande, för det skulle betyda att även JAG kan få ett sådant barn. Det är mamman som inte är tillräckligt lugn. Med andra ord kommer JAG inte drabbas, för jag är så lugn och cool.

lugnmamma

Kommentera - 9 kommentarer
Nästa artikeln Tema tips dag 4
Föregående artikel Kolla! Fler vet…