Att vara rädd för män

07 juli 2015 428 kommentarer
illustrationer / samhälle

När jag var liten fick jag lära mig att skulle akta mig för ”fula gubbar”. Jag visste kanske inte helt vad det innebar, men jag förstod att jag inte fick ta emot godis eller följa med främmande personer hem. När jag blev äldre lärde jag mig att jag aldrig, aldrig fick lifta, att jag skulle ta taxi hem om jag varit ute, jag skulle inte gå hem ensam och jag skulle fortfarande inte gå hem med främmande män. Om jag skulle ta taxi så fick det absolut inte vara svarttaxi. Senare lärde jag mig att det fanns något som hette Tjejtaxi med kvinnliga chaufförer, den var bäst. Vi fick som tjejgäng höra att vi skulle hålla ihop, hålla koll på varandra och inte lämna någon någonstans själv eller med främmande killar.

Nu, när jag blivit ännu äldre, går jag aldrig ut och springer när det är mörkt. Och även när det är ljust så väljer jag vägar där det finns folk. Jag tycker att det är obehagligt att jobba ensam på kontoret. Dörren är låst, men om jag skulle ha glömt låsa… Om jag har varit ute på restaurang så pratar jag med Mattias hela vägen hem och lyckas jag inte få tag i honom så väljer jag de mest upplysta och folktäta vägarna, hur mycket omväg de än innebär. Om jag är ensam hemma och det ringer på dörren så är min första känsla oro. Om det är fastighetsskötaren och denne är en man så känns det jobbigt att vara ensam där när han ska fixa rören i badrummet.

Just nu läser jag kommentar på kommentar om hur ruttet det är med manshat. Men det som är ruttet med manshatet enligt mig är att det inte är större. Manshat = hatet mot mansnormen. Hela mitt liv är begränsat på grund av patriarkatet och den machokultur som råder. På så många sätt.

Jag har alltid älskat musik, men aldrig åkt på festival. Av en enda anledning – rädsla. Har ni läst om alla våldtäkter som sker på festivaler? Jag älskar städer på natten, se solen gå upp bakom höghusen, men jag skulle aldrig ta en promenad ensam nattetid, på grund av rädsla. Och det här med att sova med fönstret öppet…

Om jag möter dig, du man som inte är en våldtäktsman, som inte tänker kränka mig eller döda mig eller på annat sätt ta tillfället i akt för att du möter en ensam tjej, så är jag ledsen att du blir offer för min rädsla, att jag dömer dig där och då. Att jag har telefonen redo att ringa hem och nyckelknippan i knuten näve. Jag är ledsen att jag misstänkliggör dig bara för att du råkar vara man och ute och gå på samma ställe som jag. Men jag har tyvärr inte råd att chansa.

Jag har lärt mig att vara rädd. Att inte lita på någon. Och det har jag lärt mig för att jag ska skydda mig själv. Och varenda dag så får jag bevisat för mig själv att jag gör rätt i att vara rädd. Det räcker med att läsa en dagstidning eller kolla på nyheterna. Eller läsa kommentarsfält på bloggar eller artiklar på nätet.

Att lära sig att man inte ska lita på någon är ett sätt att överleva. Och min rädsla har nog räddat mig från en massa. Problemet är de gånger jag skitit i att vara rädd, när jag trotsat och inte orkat bry mig. För det är ju mitt fel då, för jag skulle ju inte lita på någon! Det har jag lärt mig. Det har samhället lärt mig.

Ett samhälle som upprepande gånger frågar våldtäktsoffret om hon verkligen, verkligen sa nej, istället för att fråga våldtäktsmannen om han verkligen, verkligen hörde ett ja. Ett samhälle som frågar sig hur hon kunde vara så dum att hon gick ensam hem mitt i natten eller tog svarttaxi eller gick hem med ett helt gäng killar, drack så mycket, klädde sig så utmanande, lämnade sin drink obevakad, dansade så sexigt, festade så hårt…

Ett samhälle som försvarar hot om våld, våldtäkt och död med att hon skulle ha tänkt sig för innan hon hade åsikter, uttryckte sig, trodde att hon var något, var orädd, utmanande, stöddig och tog plats.

Det här samhället har hela mitt liv lärt mig att jag ska vara rädd för män. Och när jag sedan känner hat mot det, då är det jag som är orättvis.

Läs gärna även detta inlägg ”hat föder hat” där jag förklarar lite mer hur jag tänker.

428 kommentarer

Du är inte orättvis. Du får vara misstänksam mot mig om natten bara för att jag är man. Det är okej. Ingen försvarar våldtäkt eller död. Det vet jag inte vad du har fått ifrån med det stämmer inte. Att vara rädd för män är helt naturligt som tjej. Man ska vara på sin vakt och vara rädd om sig; just FÖR att vissa män är kriminella och vill skada kvinnor. Alla män som våldtar vet att de våldtar. De skiter i att det är fel, att det är ett brott. Vad vi säger till dem kommer inte göra någon skillnad. Bara för att dina föräldrar gav dig råd om att undvika vissa situationer betyder inte att de beskyller dig för vad som skulle kunna hända.
Synd att man inte i Sverige får bära vapen för att skydda sig så kvinnor OCH män kunde gå tryggare om nätterna. Det är egentligen det som är problemet och som du borde vara arg på; att rätten till självförsvar inte respekteras i Sverige.

Så mycket ? i kommentarerna att man inte vet vad man ska tänka egentligen…
Enligt logik 1 har jag typ blivit våldtagen typ ett tjugotal gånger då min flickvän tjatat till sej sex utan mitt egentliga samtycke. Det är också nåt som fått mej att känna ett obehag inför att umgås nära med henne ibland … men det hela blir bara ett jäkla stort frågetecken tillsammans med att att orden ”nej” och ”ja” får en fullkomligt helig makt inom vår sexualitet… Att påstå att hon våldtagit mej komplicerar men också förenklar min verklighet något oerhört? … eller, jag vet inte? …
Men logik 2 är lika jävla dum. Det är uppenbart att våldtäktsstatistiken i Sverige är högre gentemot motsvarande länder i och med vår skärpta lagstiftning (vilket ju är fantastiskt!); Kom inte och säg att våldtäkterna här har ökat när också lagstiftningen – och därav antal anmälda fall – har förbättrats!

Att få bära vapen som försvar? Det är bara fullständig galenskap när man också kan använda vapen som attack haha!

mycket bra kommentar! någonstans längs vägen tenderar folk att glömma bort att våldtäkter aldrig varit och aldrig kommer ske endast för det ena könet, enda problemet handlar om att män i regel inte får tillåtas att känna sig sårade av det hela utan vi får lära oss att borsta av det och vara glada för att det hände. Därav kommer vi aldrig känna våldtäktsskräcken när vi är ute och går på kvällarna för en kvinna som skulle våldta en man är ju bara komiskt, eller hur? slutligen så kan jag rekommendera em väldigt stark monolog som handlar om just detta. https://www.youtube.com/watch?v=Ikd0ZYQoDko

Din kommentar om bära vapen vill jag opponera mot. Det rabiata vapen landet USA har förmodligen fler fall av misshandel av olika slag därför att det anses vara en mänsklig rättighet att bära vapen ( i självförsvar).

Fredrik, just nu sitter du ju faktiskt och försvarar våldtäkt och död genom att säga att det är naturligt? Att kvinnor lär sig frukta män genom att männen våldtar, dödar och misshandlar är inte av naturen given. Det är samhället, strukturerna och normerna! Som alla går att bryta om vi män och alla som upprätthåller patriarkatet får tummen ur röven och fixar det!

Din tro på att allt fixas med normkodning är utopisk. Våldtäkt har biologiska evolutionära orsakssamband som inom vetenskapen dissekeras i djupet. Bygget av det gamla svenska folkhemmet med inriktning på jämlikhet och verkligt socialt arbete var långt mer verkningsfullt än utopinormen normer. Här ett litet uttrag ur den evolutionära debatten.
https://www.google.se/url?sa=t&source=web&rct=j&ei=7qmeVan6NKTnyQPnx4eAAQ&url=http://90.146.8.18/en/archiv_files/20001/E2000_118.pdf&ved=0CFQQFjAJ&usg=AFQjCNGlsLUUQD7MB6QzzWmk9N4nVR4flA

Mycket av det arbete som utförs inom detta område, bland annat av Thornhill och Palmer, är mycket kontroversiellt. En evolutionsbiolog, Jerry Coyne, som citeras i Evolution Gender and Rape beskriver Thornhill och Palmers forskning som att den: ”fullständigt saknar en sund vetenskaplig bas”, ”en pinsamhet för fältet” och ”värdelös och ovetenskaplig”.

Så som man påstår att män inte blivit mer civiliserade än så? Att du förkastar den logik män påstås ha som gör att de förtjänar mer lön än kvinnor? Ser du inte att du kränker dig själv som man när du publicerar texter som hänvisar att män inte är mer än en stenåldersmänniska som vill sprida sina frön. På samma sätt som du kränker oss kvinnor och ser oss enbart ett medel att sprida gener vidare. Och så klart var texten skriven av två MÄN.

Det är fel att män tjänar mer för samma jobb.

JämO och Gudrun har kommit fram till att vi har samma lön för lika jobb.

JämO har undersökt detta i Miljongranskningen och fann inget stöd för könsdiskriminerade löner hos 750.000 anställda svenskar, och Gudrun håller med, och hon pratar nu istället om ”samma lön för_likvärdigt_ jobb”

Vi har samma lön för lika jobb. Annars skulle ingen någonsin anställa en man, om man fick mer för pengarna med en kvinna.

Män jobbar i snitt 26 timmar mer per månad, så det är inte orättvist om män har 21% högre INKOMST eftersom män jobbar 21% fler timmar och har 26 timmar mindre fritid. Inkomst har med yrkesval och personliga val att göra, inte kön. Anställda män inom vården eller restaurangbranschen tjänar lika mycket som sina kvinnliga kollegor.

I USA har man precis samma diskussion, där feminister påstår att INKOMST-skillnaden visar på att vi inte har samma lön för lika jobb… Men det är ohederligt av dem, eftersom att män jobbar fler timmar, oftare i privat sektor i USA också.

(I USA är mer än hälften av alla chefer kvinnor, och unga kvinnor tjänar mer än unga män… och det blir likadant här också, helt utan kvoteringar. Det beror på personliga val. Kvinnor är hungrigare och studerar dubbelt så ofta, har numera majoritet på läkarutbildning, juristutbildning och veterinärutbildningar, och får jobben de studerar till. 70% av de som tar examen på högskola är kvinnor, och kvinnor väljer de jobb som intresserar dem. Vilka inte alltid är högbetalda eller leder till chefsposter, men vissa utbildningar är det och gör det.)

Vissa yrken är dock absolut värda högre löner. Så vi skulle kunna rikta all energi på att fixa sådana saker, istället för att missrikta energin till könskrig, på falska grunder.

Den ”obetalda arbetstiden” hemma bör, innan man kallar det orättvist, kvittas mot de 26 timmar mer som män är på jobbet och drar in pengar till hushållskassan. Det sägs att kvinnor jobbar 40 minuter mer med obetalt arbete per dag… Vilket sväljs med råge av de 26 timmarna… så båda kön har lika mycket ledig tid.

Källor
https://www.youtube.com/watch?v=58arQIr882w&index=31&list=PLytTJqkSQqtr7BqC1Jf4nv3g2yDfu7Xmd
http://www.scb.se/Grupp/Artiklar/Valfard-4-2012/Arbetade-timmar-Gapet-minskar-mellan-pappor-och-mammor/Kvinnors-arbetstid-okar.png
http://www.do.se/sv/Material/Material-fd-Ombudsmannen/Miljongranskningen-2/
https://www.youtube.com/watch?v=UjwGt-buc0c&index=3&list=PLytTJqkSQqtr7BqC1Jf4nv3g2yDfu7Xmd
https://www.youtube.com/watch?v=IMkDEe8ypfU
https://www.youtube.com/watch?v=EwogDPh-Sow
https://www.youtube.com/watch?v=7V2PJjtRv9M
https://www.youtube.com/watch?v=OQq5gKYUoPc Thomas Sowell

I Hannas video berättas att i USA finns fler kvinnor i chefsställning än män. https://www.youtube.com/watch?v=7ZymFMmpOa0

”Lönefrågan” är en av de 5 feministmyter som vägrar dö.
http://time.com/3222543/5-feminist-myths-that-will-not-die/

Nä, jag skulle känna mig om möjligt ännu otryggare om det även var så att folk bar vapen. Förstår inte alls poängen med att ifrågasätta texten. Med samhället menas det vi dagligen tar del av genom media och inte att exakt samtliga i hela samhället tycker likadant, det förstår du väl?

Jag tror inte att jag skulle känna mig tryggare med vetskapen att en massa vapen flödade fritt där ute också. Jag själv är nog inte ett fan av den idén. Och sedan tror jag (tyvärr) att det inte bara är ”galningar” som begår dessa brott, jag tror samhället, normer, strukturer har sjukt mkt inverkan, påverkan. Men visst finns det galningar där ute också…
Ang försvarandet av hot om våld, våldtäkt o död så tänkte jag precis där främst på drevet som varit mot Zara Larsson o de som tycker att hon får stå ut med det eftersom hon uttrycker ”starka åsikter”, typ.

Hoppas inte jag misstolkat dig nånstans!

Dom flesta våldtäkterna sker ju av personer offret känner. Så nej. Det är inte alls bara galningar.
Sen är det många övergrepp som sker som i allmänhet inte kallas för våldtäkt. Tjatsex från pojkvänner t.ex. skuldbeläggande av kvinnors sexualitet osv i all oändlighet. Och vad är det som orsakar det här då? Jo mansnormen. Fuck it.

Tjatsex känner jag igen från alla mina förhållanden, men då alltid från mina flickvänner. Sätt inte ett kön på tjatsex.

Fast så är det ju inte. De flesta våldtäkterna sker utomhus. Förövaren är okänd för kvinnan och av utomeuropeiskt ursprung. Så har det varit sedan tidigt 90-tal.

Hallå. Ville bara svara Anna men det gick ju inte. Båda glömmer att hänvisa till någon källkritik men Anna är ju mest ute och cyklar vilket är lite störande då hon kritiserar dig för det. Inte mer än 20% sker i offrets hem och i 80% okänd man så kom inte med påhittad fakta Anna och säg att det finns tydlig statistik. Fy fan va trött man blir.. Alltså vad som försegår i huvudet på människor är så mycket mer problemet än vad som händer ”där ute”. Det borde vara så uppenbart vid det här laget fellow människor.. https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html

Nej, de allra flesta våldtäkter i Sverige utförs av män födda i Sverige och som har typiskt svenska namn, typ Daniel, Andreas. Det finns det mycket tydlig statistik för. Och det är en ytterst liten del av övergreppen som är plötsliga överfall utomhus, de allra flesta våldtäkter utförs av en bekant, inomhus. Läs på innan du sprider falsk information, tack.

Tycker det är synd att samhället tillåter allt detta hat mot alla olika grupper samt att en kvinna inte kan gå hem ensam utan att någon rubbad kille ser henne som en lösning mot hans tillfälliga kåt-problem.

Även så tycker jag synd att man skall låsa in sig och vara rädd för allt och inte får njuta av världen som alla andra och se vad som händer de tider då de flesta sover.

På vilket sätt tillåter samhället våldtäkter? Det finns som du säkert vet lagar mot just detta. Med din logik så tillåter samhället också våld, stöld och andra brott. Sluta göra dig fånig, du hjälper varken dig själv eller feministernas syfte.

Den här texten ger mig en klump i magen, och det börjar nästan bränna bakom ögonlocken. Varför, varför är det såhär? Varför är vi så många som känner igen oss plågsamt mycket i det du skriver? Det är sorgligt! Och så har folk mage att kritisera oss feminister, för att vi är trötta på det här. De väljer att fokusera på hår under armarna och kalla många för rabiata. När vår son föddes så slog det både mig och mannen att vi aldrig kan skydda honom från att han, i egenskap av kille, kommer att skrämma tjejer, bara för att han är kille. Och då har han ändå tur att han inte behöver växa upp med den rädsla som alla tjejer måste göra. Denna värld :(

Ja dessa strukturer/normer drabbar ju alla! Så himla skevt!!! Ju mer jag tänkte på det desto värre och mer skevt kändes allt! Hade kunnat skriva tre sidor till om detta… Men vi får hoppas att saker är på väg att förändras. Jobba på det och kämpa för det!!! ❤️

går det generalisera mer än i denna artikel?

Gösta lilla vän. Med tanke på att jag känner igen mig i VARENDA rad så kan man inte snacka om generalisering. Den här är fakta. Jag har aldrig träffat på en tjejkompis som inte varit med om trakasserier från män, smågrejer som folk ser förbi men som du inte skulle vilja hände din dotter. En klapp på rumpan, en man som stirrar för länge på nattbussen hem, folk som skriker oanständiga saker från sin bil (härligt när de händer en första gången 12 år gammal och man knappt fått mens) och många fler exempel. Dags att vakna upp från din mansbubbla. Tänk på att du inte är kvinna. Du kommer aldrig veta hur det känns.

Ah, lite ”femsplaining”:
1.
”Gösta lilla vän.”
2.
”Med tanke på att jag känner igen mig i VARENDA rad så […]. Den här är fakta.”
3.
”Dags att vakna upp från din mansbubbla. Tänk på att du inte är kvinna. Du kommer aldrig veta hur det känns.”

Och du kommer aldrig att representera alla kvinnor eller vad alla kvinnor känner.

Förresten så kanske Gösta är queer-person, transvestit eller transsexuell och i såfall riskerar du Sarah att ha kränkt honom genom matriarkala härskartekniker.

Kan bara hålla med dig!
Vi kvinnor har ett val om vi verkligen vill låta hela världen skrämma oss, genom att gå omkring och vara konstant rädd har vi accepterat att göra oss själv till offer. Jag kom inte hålla mig inne för att det är enstaka rötägg där ute när jag vet att större delen människorna jag möter är bra oavsett kön. Visst att man inte behöver vara dumdristig men det finns faktiskt ganska få anledning att gå omkring och vara konstant rädd.

Fast nu pratar du om kvinnors ”val” här som om det inte handlade både om väldigt verkliga krav på kvinnors beteende från samhället och om väldigt verkliga möjliga övergrepp. Det är ungefär lika begåvat som att säga att vi bilister har ett val om vi verkligen vill låta oss skrämmas till att använda bilbälte – jag kommer inte hålla mig fastspänd för att det sker enstaka olyckor där ute när jag vet att större delen av bilfärderna där ute går bra oavsett om resenärerna har bilbälte eller inte. För ska vi prata om att vara dumdristig eller inte så är sannolikheten att som kvinna råka ut för nån form av övergrepp från en man betydligt större än sannolikheten att råka ut för en bilolycka där ditt bilbältesbärande har någon skyddande verkan.

Fast den farligaste platsen för en kvinna är fortfarande hemmet och om vi ska ta din jämförelse med att ha bilbälte så skulle det betyda att man som kvinna skulle undvika att flytta ihop med en man eller att umgås med manliga släktingar. Det otäcka i allt detta är ju att det är fortfarande större risk för en man att bli nerslagen och rånad på väg hem från krogen än för ett kvinna att bli överfallen men jag har nog inte hittills stött på en man som är rädd när han befinner sig i denna potentiellt farliga situation som det innebär. Inte heller har jag väl någonsin hört om en rättegång där mannen blir tillfrågad om han inte var lite väl full, om han inte hade sin plånbok lite väl synlig, om han verkligen sa ifrån när han blev nedslagen eller om han ofta utsätter sig för detta potentiella hot genom att gå hem själv på kvällen. Vi kvinnor blir ju på något sätt ”inlåsta” i vår egen rädsla om vi tillåter det. Jag tror att jag kom till en punkt då jag bestämde mig för att ingen annan ska få bestämma över mig på det sättet, jag letar inte efter faror men jag tillåter inte de eventuella farorna styra mitt liv.

Dock så tenderar ju det sociala umgänget alltid att fråga varför i helvete man gick igenom vissa ghettokvarter på vägen hem även när det kommer till män och när dem blir rånade. Att i frågaställa varför ett offer inte kunde lokalisera och skydda sig mot ett potentiellt hot är ju något som förekommer i alla olyckssituationer.

Då känner du nog inte många killar eller så ljuger de för dig – alternativt har de förträngt. Jag själv och i princip alla mina vänner var alltid uppmärksamma på omgivningen när man var ute i stan – särskilt om man gick ensam. Man tipsade varandra om strategier för att inte väcka uppmärksamhet. T.ex. aldrig möta ögonen på fulla killar i grupp och om det var omöjligt, låtsas vara på jättegott humör och gör allt för att inte verka hotfull eller negativt inställd till dem. Verka upptagen med annat t.ex. telefonsamtal eller helt enkelt låtsas fokusera på något helt annat samtidigt som man hela tiden gick med högsta beredskap om att när som helst kunna bli fokus för ngn som kände för att mucka gräl. Stora killar löpte större risk än små och tunna killar. Gå på de stora stråken med mycket trafik/människor, undvik bakgatorna.

En kille som hävdar att han aldrig varit rädd/orolig när han gått ensam på stan ljuger antagligen, eller har som sagt förträngt sin ungdom.

@Emma: Misshandel är liksom våldtäkt graderade brott, så låtsas inte som om att det är standardsituationer som går att värdera.

Ett exempel på en våldtäkt är en 15-åring som har sex med sin 14-åriga partner som tog initiativ till sexet.

Ett exempel på en misshandel är en person som har blivit slagen så illa att hen har fått amputera armar och ben, samt fått hjärnskador som gör att hen inte kan andas, äta eller gå på toaletten utan hjälp.

Det är inga standardbrott – alla våldtäkter leder inte till själsliga problem, alla misshandelsfall går inte att bara släppa när blåtirorna har svullnat.

Går absolut inte jämföra en misshandel/rån med en våldtäkt, det är en stor skillnad på så många sätt. Den enorma kränkningen samt förutmjukelsen en kvinna eller man utsätts för under en våldtäkt är helt obeskrivlig och går absolut inte att jämföra med en misshandel. Gör inte det, snälla ni!

Problemet med din jämförelse är att bältet inte förstör ens liv på samma sätt som att hålla sig inne gör.

Jag fick som ung, lära mig att akta mig för fula tanter och gubbar.
Aldrig lifta och aldrig ta svart-taxi.
När jag skulle hem från krogen så skulle jag ringa hem och inte gå hem själv.
Jag bads att gå tillsammans med mina vänner och inte gå farliga vägar.
Akta mig för drinkar med piller i.
Med mera.
Ja listan kan göras lång.
Saken är den, att jag är man.

Skillnaden är inte så stor som man tror.

Tror det mer spelar roll om omgivningen och uppfostringen.

Som man är det ofint att berätta om sexuellatrakaserier på skola och arbetsplats.
Man ska ju tåla det, man är ju man.
Det är oxå mer accepterat att bli tafsad och överfallen som man, då män ”aldrig” blir överfallna.
Finns experiment på youtube där kvinna tar tag i en man och skäller på honom, folk skrattar och ingen säger ifrån, sen byter dom rollerna och när kvinnan blir utsatt för detta, då säg många ifrån och ingen skrattar utan alla blir upprörda.

Jag tror inte det är så stor skillnad men självklart får man se ur kvinnans roll som ofta beskrivs som offer, då många kvinnor blir utsatta för brott.

Det är inte okej att bli behandlad så bara för att man är kvinna och tvingas må dåligt samt vara rädd. men glöm inte heller oss männen.

Tycker det är dags att jämställa allt, men vi får gå ur människans perspektiv och inte könsindividens identitet.

tycker ett underbart exempel på det du talar om är det domslut i Florida som kom där en man som blivit utsatt för våldtäkt då han var minderårig (han var endast 15 om jag minns rätt) fick konstaterat att han som offer förvisso inte kunde klandras för vad som hänt, men att detta inte uteslöt ett visst ansvar, vilket resulterade i att han fick betala underhåll för det barn som våldtäkten resulterat it. Män kan med andra ord inte vara offer för våldtäkter av kvinnor, de kan endast vara ofrivilliga mottagare

Självklart är allt du skriver om vidrigt, allt som machonormen utsätter män för, och att killar också måste akta sig för piller i drinkarna osv! Men vem är det de ska akta sig för, en potentiell man elr kvinna? Könet spelar roll, dock inte tack vare för att personen i fråga fötts med könet, utan för att personen i fråga utsatts för strukturer pga sitt medfödda kön! Självklart vore det ultimat att aldrig behöva se till en människas kön för att döma den(vilket vi borde sträva mot), men så är inte läget i dagens samhälle.

Absolut så har du rätt Tony, men det vet alla vettiga feminister och vi argumenterar även för er säkerhet och rättigheter. Själv har jag sagt ifrån när två manliga bekanta satt och pratade om en gift man som blev slagen av frun och de satt och skrattade åt det! Jag och min kvinnliga väninna blev väldigt arga och frågade vad det var som var så roligt med att någon blev misshandlad av sin partner… och frågade vad de tänkt att göra åt det. Det är svårt för män att bli tagna på allvar i såna situationer och det är FEL! Män blir också fråntagna vårdnaden om sina barn utan någon som helst anledning förutom att de är just män. Vi ska kämpa mot alla dessa saker och en sak utesluter inte en annan. Det som är så svårt är att ändra folks inställning. Män och kvinnor som inte inser att det är såhär det går till, de är så vana vid det att de inte ser det, de är det stora problemet. Om alla de som förnekar fenomenet ändrade inställning skulle vi bli så mycket starkare och kunde ändra på så mycket och så mycket snabbare.

Stella: Om någon säger åt dig att du inte tar dens kamp på allvar är det inte ett giltigt svar att säga ”det gör jag visst.” Ibland måste även kvinnor backa. Lära sig lyssna. Ta till sig det som sägs.

Så fint du beskriver hela problematiken. Som mamma och mormor till både pojkar och flickor så vet jag att farliga situationer drabbar båda och det visar även statistiken.
Det är ett samhällsproblem och inte ett könsproblem!
Som det är nu är det för sorgligt att pojkar till och med fås att tro att de har det bättre på något sätt än flickor. De är minst lika utsatta.
Arbete för jämställdhet kan bara ske med respekt och vilja till förståelse för allas situation.

Nej, män är inte ”minst lika utsatta” – det finns faktiskt statistik över detta så snälla häv inte ur er plattityder i tid och otid för att ni tycker att det låter fint. Det börjar bli extremt tjatigt att få höra om hur män är ”minst lika utsatta” – varför detta behov av att låtsas som att våra förutsättningar inte är extremt olika? Och får jag fråga – är det bara här i Sverige som män är ”minst lika utsatta”? Eller menar ni att män är ”minst lika utsatta” även i resten av världen?

Nej. Män är inte lika utsatta. Män är mer utsatta. Ovan nämns till exempel hur hemmet är den farligaste platsen för kvinnan. Samtidigt dör fler män än kvinnor av våld i hemmet enligt organisationer som WHO och FN. Faktum är att detta gäller i princip samtliga kategorier. Jag lovar att ta din jämställdhet på allvar den dagen du protesterar mot att en man i Gällivare dör 10-15 år tidigare än en kvinna på Östermalm; att män systematiskt åsidosätts i vårt utbildningsväsende; att könsfördelningen i våra fängelser problematiseras och att samhällets våld mot män uppmärksammas. Hata gärna manlighet men se då till att göra något åt den. Det gör du inte genom att förneka det våld som sker mot män. Tvärtom är just förnekandet av detta våld centralt för upprätthållandet av den patriarkala strukturen. Precis som tystandet av män som protesterar mot inlägg som detta.

Jag begär inget annat än hederlighet. Feminister får gärna skita i män. Men då ska de heller inte låtsas som att de för männens kamp, vilket de i dagsläget gör. Jag påtalar det kontraproduktiva i att hata män på sätt som befäster manliga strukturer som uppenbart är problematiska. Om man nu på allvar är ute efter förändring det vill säga. Vilket i flertalet fall klart kan ifrågasättas.

Fast det är nog ditt eget ansvar att ta tag i dessa frågor, eftersom du är den som brinner för dem. Dock är många av dem rotade i samma mansnorm, men du kan inte begära att någon annan ska slåss för dina hjärtefrågor – det ansvaret kommer alltid att ligga på dig. Tycker du att det görs för lite på de områdena, då är det ditt ansvar att göra något åt det. Den här förslappade attityden att alla andra gör för lite åt dina hjärtefrågor förgiftar verkligen vårt samhälle. Ta ett krafttag själv – och om du redan gör det – super! Men förvänta dig inte att någon som arbetar mot kvinnors utsatthet på grund av mansnormen OCKSÅ måste jobba mot mäns utsatthet på grund av samma mansnorm. Däremot kan du söka stöd hos alla de grupper som jobbar med att bryta mansnormen, då ni alla identifierat problem som uppkommer på grund av den och säkert kan hitta överlappande verksamhet.

Jag har varit man i 31 år. Har aldrig märkt nåt av mansnormer mm. Aldrig varit ”utsatt” för nackdelarna med att växa upp med mansideal. Aldrig slagit/våldtagit/kränkt/förnedrat tjejer. Jag kan tala för alla män. Vi utätts aldrig för någonting. Man kan inte skylla på normer för att man våldtar.

Fast all statistik säger väl att det är flest män som dör av våld världen över. Just våldet är väl snarare ett komplicerat problem som inte har så mycket med just patriarkat att göra utan snarare samhällsstrukturen i stort…

Ja visst är mansnormen och dessa strukturer nåt som drabbar både kvinnor och män. Hoppas det går mot förändring, vi får sträva mot det!

Mansnorm ? Kvinnor upprätthåller strukturer lika mycket. Att använda diskriminerande uttryck mot gruppen män är lika illa som att tala om för tjejer/kvinnor hur de är och skall vara.

Dock så upplevs det aldrig lika hårt och hotfullt när någon i ”toppen” blir diskriminerad det vet vi ju allihopa. Det är inte ok att kalla minoriteter en massa fula saker eftersom de är mer utsatta som det är, att kalla en stark, rik och/eller majoritet för något elakt så rinner det liksom av, för de vet att detta inte hotar deras existens eller välmående.

Fullt med feminister här som envisas med att föra talan för inte bara alla kvinnor, men även samtliga män. Vad vet du om hur män känner på insidan? ”det rinner liksom av”..

Varför inte dela upp samhället i man- och kvinnoläger, och låta en myndighet bestämma vilka som är lämpliga för parning. Då slipper man alla riskfaktorer som krogen och skogspromenader.
Alla andra får arbeta i industrin.

Hej Louise
Nä men vi män är ju alla rovdjur och våldtäktsmän enligt författerskan, så detta beteende måste väl stävjas!
Lås in alla män och låt kvinnorna gå fria så är problemet löst. inför insemineringsinstitut för artens fortlevnad
Eller inför utegångsförbud efter 20:00 för män

Gösta, jag är feminist just för att jag inte anser att vi män är rovdjur, jag tror att de flesta våldtäkter och misshandel sker på grund av normer, inte på grund av vår biologi. Jag tror att vi kan bättre än så här.

Jag är självklart inte för utegångsförbud för män, men ärligt talat, om vi ska tala kollektiv bestraffning så vore det väl mycket mera logiskt att straffa det kön som står för merparten av allt våld och sexuella ofredanden, istället för att ha det som idag där många kvinnor upplever ett inofficiellt utegångsförbud pga rädsla. Ibland måste man tänka längre än på sin egen bekvämlighet, något vi män tyvärr inte uppfostras till att göra.

Det låter onekligen frestande Gösta, rent statistiskt så skulle ju våldsbrotten minska något ENORMT eftersom män är de som i störst utsträckning utsätter andra män och kvinnor för våld. Men jag vet inte jag, vi kanske kan nöja oss med att försöka slå hål på myten om det manliga libidot och dess okontrollerbarhet. Det känns lite taskigt att omyndigförklara så många med ett utegångsförbud.

Fy fan vilken jobbig typ du är. Är du korkad eller bara uttråkad? Lämna debatten om du inte är intelligent nog att bidra med något vettigt!

Jag tycker din kommentar var skitbra Louise. Jag blir så jäkla trött på att folk ska hålla på och ursäkta och gulla med beteende som Göstas – kränkta snubbar som vägrar läsa på ett smul men som jäklarimig ska kommentera var de än råkar leta sig fram till ett inlägg som de _absolut_ inte håller med om. Inte för att de har begripit ett ord av vad som står men att de inte håller med de vet de minsann! Och det måste de _absolut_ dela med sig av såklart, för de är ju snubbiga snubbar gubevars och de är helt övertygade om att varenda en av deras ogrundade åsikter är en unik, perfekt och underskön liten snöflinga till tanke.

Fast det i särklass roligaste med dessa snubbiga snubbar är att de verkar helt oförmögna att antingen själva förstå att de använder härskartekniker eller så inbillar de sig helt enkelt att vi andra inte kan se det. Det skulle nästan varit lite rart om det inte var så tragiskt.

Grundtexten är superbra och sätter fingret på något jag tror att de allra flesta kvinnor känner igen sig i,
men din kommentar Louise känns helt onödig. Gösta håller uppenbarligen inte med, vilket han är i sin fulla rätt att inte göra. Men det blir inte konstruktivt på något enda vis att kalla de som inte håller med för jobbiga typer, och starkt antyda att personen är både korkad och mindre intelligent.
Om du inte tycker hans kommentar inte bidrar med något vettigt (och det kan jag hålla med om) så skriv bara det – om du känner att du alls behöver kommentera. Genom att börja lägga till negativa personliga omdömen så hjälper du till att föra bort debatten från själva sakfrågan, vilket troligen passar Gösta bra men inte leder framåt på något vis.

Håller med alias Tony tidigare. Det är en jättebra text men du får det verkligen att framstå som att endast tjejer kan bli överfallna där ute i den farliga världen.

Jag är kille men mina föräldrar har i princip sagt exakt samma sak till mig om vad jag ska akta mig för. Idag som vuxen kanske jag undviker att åka kommunalt genom vissa områden för rädslan att bli rånad och misshandlad. Tror det vanligaste är att flera går på ensamma oskyldiga vilket innebär att det kvittar om man är kille eller tjej, det är svårt att försvara sig.

Ni tjejer ska nog vara glada att detta problem ändå belyses en hel del nu i sociala medier och inom politik. Alltså mäns våld mot kvinnor. För mäns våld mot män eller kvinnors våld mot män för den delen är knappast särskilt aktuellt. Men det får vi stora starka män stå ut med.

Det är ingen som har påstått annat än att män också kan bli överfallna/känna rädsla mm, men uppenbarligen är detta inte ett lika stort problem eftersom GRUPPEN MÄN inte organiserar sig för att motverka problemet. Ni som är så jävla duktiga på att hålla varandra bakom ryggen i alla sammanhang, gör en gemensam insats då för att minska överfall och övergrepp mot män och öka mäns trygghet i samhället.

Den debatt som pågår just nu, om kvinnors utsatthet, är sprungen ur kvinnors ansträngningar att belysa frågorna och få upp dem på agendan. Ni män (och kvinnor med för den delen) som hävdar att också män är utsatta för liknande saker – kan inte NI arbeta för en förändring i just dessa frågor?? Istället för att gnälla på den pågående debatten? Ni stora starka män som står ut med… eh… ja grejer också, gör nåt åt er situation! Sluta trasha den här debatten.

Och Gösta, fan vad dum i huvudet du verkar. Skulle med glädje placera dig i nåt läger nånstans, i likhet med ditt eget förslag.

Vänta nu. Slaveriet av svarta var alltså inte ett problem förrän vita organiserade sig mot det? Människa, tänk! Gruppen män organiserar sig inte för att tystnad är ett grundkriterium för upprätthållandet av manlighet. När män försöker organisera sig så tystas de ju i regel också just av feminister och kvinnor, så var god och sätt dig ned. Alltså, män har inget emot att du organiserar dig för att förbättra din situation. Däremot har män något emot att du organiserar dig på ett sätt som aktivt försämrar situationen.

”GRUPPEN MÄN inte organiserar sig för att motverka problemet.”

Inte? Vad är polis, vaktbolag etc, om inte just organisering för att motverka problemet?

”kan inte NI arbeta för en förändring i just dessa frågor??”

Hurdå? Genom att gnälla på ”mansnormen”? (Som om det vore socialt accepterat att våldta och misshandla.)

Hej Mattias, Jag beskriver min upplevelse av att först få lära mig att vara rädd och sedan inte få känna avsky mot det som gör att jag måste vara rädd. Jag skriver inte någonstans att mäns våld eller mansnormen i stort enbart drabbar kvinnor.

Jag tror att fokus i första hand ska ligga på vart hotet kommer från, inte vem som är utsatt, eller vem det är mest synd om. Våldsbrott är i största majoritet utförda av män – sedan kan både män och kvinnor bli utsatta.
Men…
Något som fastnat är det faktum att förvisso inte alla män våldtar/slåss/utför övergrepp – men ALLA kvinnor har någon gång blivit utsatta för hot/övergrepp/trakasserier pga sitt kön, och därmed sin strukturella utsatthet. Det, är vad som är i fokus om du frågar mig.

Tusen tack för en ”Spot on” text!

Förstår du att du därmed gör kön essentiellt? Alltså, menar att våldet ligger i mannens natur? Förstår du att även den som socialiseras in i våld är ett våldsoffer? Förstår du att du därmed lägger skuld på offret utifrån att den råkar dela kön med gärningsmannen? P.S: Alla män har blivit utsatta för hot och våld. I könsmogen ålder har majoriteten legat med någon de inte ville ha sex med.

”Jag tror att fokus i första hand ska ligga på vart hotet kommer från”

Är könsbaserad profilering verkligen så mycket bättre än etnisk profilering eller religiös profilering?

Ursäkta ALLA? Dra inte in mig i din generalisering. Jag har aldrig blivit hotat trakasserad eller förgripen. Möjligtvis av andra kvinnor…

Saken är väl den att män i lika stor utsträckning utsätts för hot/övergrepp/trakasserier som kvinnor gör, så varför sker det med kvinnor pga deras kön men män pga… ja, vad? Är män onda och förtjänar det eller vad är det du menar?

C, jag tror att du har alldeles fel i det påståendet… Som Stina säger så har ALLA kvinnor råkat ut för antingen det ena eller det andra, men oftast alltihopa. Alla män har INTE råkat ut för det. Och det är nästan uteslutande män som begår såna brott, det betyder förvisso inte att alla män gör det, men det är på något sätt accepterat att ”det är så det är och det går inte att göra något åt”.

Tack för en mycket välformulerad text! Jag delar dina åsikter fullt ut men har så himla svårt att själv sätta ord på det när jag diskuterar sånt här med vänner & bekanta. Ska spara din text och läsa den ofta så att jag har den färsk i minnet inför nästa diskusson om hur synd det är om ”alla män” som alla blir ”utpekade” som potentiella våldtäktsmän/hustrumisshandlare/mördare osv.

Klart det inte kan vara roligt att som man alltid känna sig misstänkt tex om han går ute på natten och hamnar på samma trottoar bakom en kvinna. Men alla – män som kvinnor; försök se strukturerna istället! Många män säger ”men jag har aldrig…” ”jag känner ingen annan man som”… Okej vad bra, det gör mig ärligt glad! Men försök se de män som GÖR dessa saker och fundera på varför de gör det. Och varför så sällan kvinnor mördar och våldtar. Försök se att det inte handlar om dig (man) som individ utan om något mycket större.

Kram på dig Louise!

Man skulle kunna identifiera de män som just mördare och skyldiga till våldtäkt utan att ta fasta på könstillhörighet. Sant att i gruppen mördare och skyldiga till våldtäkt är män väldigt dominerande, men i gruppen män är mördare och de skyldiga till våldtäkt en bråkdel. På tok för många, men ändå en bråkdel.

Inte ”det är så synd om mig, för jag blir utpekad” utan kan vi inte sluta kategorisera större grupper efter hur den sämsta bråkdelen beter sig?

Sen finns det de problem där kön fungerar som kategoriserande faktor, t.ex. löneskillnader, ”underförstådd/inlärd maktbalans”,… Och det är dessa jag tycker borde stå i fokus när köns-debatten kommer upp.

Så gott som alla kvinnor jag känner har blivit utsatt för någon form av våld, övergrepp eller sexuella trakasserier av någon man. Jag kan dock inte på rak arm komma på en enda kvinna som har fått se denna man/dessa män dömda för övergreppen ifråga. Så jag tror faktiskt att det finns massor av män som är skyldiga till övergrepp som aldrig ens varit i närheten av att bli identifierade som förövare. Läs gärna Katarina Wennstams En riktig våldtäktsman för att få en lite bredare bild av vår syn på vem som är förövare och vem som inte är det. Vi lever i en våldtäktskultur och i den ingår det – bland många andra saker – att vi ursäktar sexuella övergrepp och gärna skuldbelägger offret för saker hen utsatts för istället för att ställa förövaren till svars. Detta leder också till att de flesta har en väldigt skev syn av när de faktiskt begår ett övergrepp. De flesta som har begått en våldtäkt erkänner inte för sig själva eller kanske inte ens förstår vad de faktiskt har gjort – detta för att vi på så många fronter ursäktar och till och med uppmuntrar beteendet.

Sak: Så himla bra skrivet. Du sätter huvudet på spiken i samtliga av dina svar. Och till författaren av texten: jättebra text och jag känner igen mig i vartenda ord.
Sven: Att du menar att det rör sig om en bråkdel gör mig orolig för att du menar att 36000 våltäkter per år, dvs ca 100 våldtäkter per dag inte är något att som en bör generalisera kring. Enligt min åsikt är det verkligen något en borde generalisera kring då en stor majoritet av dessa 36000 våldtäkter är genomförda av män. Det tyder på att något är mycket fel, eller föds män med någon gen som gör att de helt enkelt inte kan sansa sig och respektera kvinnor? Eller kan det vara så att något är fel i samhället och att vi måste belysa det och göra något åt det? Kvinnor blir objektifierade varenda dag. Kvinnor ses som mindre än männen. Jag tvivlar på att män som rör sig ute är rädda för att bli våldtagna av kvinnor eller misshandlade av kvinnor? Självklart finns det undantag, precis som att vissa kvinnor inte är rädda alls (som någon skrev i en kommentar tidigare). Men låt oss se det på en högre nivå och låt oss göra något åt det. Det skulle vara så himla bra om män, istället för att klaga över ”inte alla män”, ”jag har minsann inte”, kunde stå upp för och protestera mot den förtryck som kvinnor över nästan ena världen får utstå dagligen. Använd rösten till att förändra och kritisera patriarkatet istället för att förflytta fokus. Fakta är att många fler män än kvinnor begår våltäkter och misshandel på både män och kvinnor och så kan vi inte ha det!

Tack Johanna! Jag håller med dig, det är ofta svårt att sätta ord! Jag trasslar ofta in mig och tappar bort vart jag skulle komma. Och dessutom blir jag ofta upprörd och då fungerar jag ännu sämre :)
Det är extremt sorgligt att så många diskussioner om mäns våld mot kvinnor hamnar i en diskussion om ”inte alla män”. Trots att man inte ens påstått det.
Fick lite lust att göra en jämförelse med främmande hundar. Att jag oroar mig att de ska bita mina barn i ansiktet. Och att det inte betyder att alla hundar är galna eller aggressiva, eller att de inte kan bita andra hundar, eller att det inte finns djurplågare som behandlar hundar illa. Men insåg att jag riskerade att hamna i ”män är inte djur”-diskussion då. Så jag lät bli.
Hur som helst så tycker jag Hej Blekks argumentakut var toppen. Satte ord på en massa jag fåt tungknutar av. http://hej.blekk.se/2015/06/23/behover-du-ett-argument-snabbt-kolla-hit/

Kram!

Sitter och scrollar genom kommentarerna och vill trycka ”Gilla” på alla dina svar!
Är nu mamma till en liten kille och en liten tjej och känner ibland att jag bara vill leva i en skyddad värld bland mina närmaste så de slipper utsättas för hela omvärlden. Så fort vi lämnar den innersta kretsen runt oss så får sonen kommentarer om att han minsann ”kommer kunna hjälpa pappa i verkstan snart” och dottern får höra hur ”fiiiiin hon är” när hon har klänning.
Jag blir så arg över hur kvinnor alltid får kämpa hårdare för att få samma respekt som männen, blir så arg över hur nästan alla relationer blir jätte ojämnlika så fort barnen fötts och blir så arg över hur tjejer som Zara bemöts och hur det accepteras och försvaras av så många.
Och så blir jag arg över att så fort ett inlägg likt ditt publiceras så börjar de kränkta männen kommentera för att de ”minsann inte är våldtäktsmän” och till och med kvinnor kommenterar om att det är ”ett val om man väljer att vara rädd eller inte”.
Suck! När kommer det bli bättre? Förhoppningsvis kan din text påverka och alla andra smarta inlägg i debatten så att vi kan börja röra oss lite snabbare framåt. Blir så frustrerad över att det går så långsamt.
Tack för att du finns och sätter ord på så mycket som en tänker.

Om 20 år kommer du förstå att det är din grabb du behöver oroa dig för. Inte din dotter. Han är den som troligast dör av våld. Den som troligast blir utslagen. Den som troligast inte har hög bildning. Etc. Välkommen till 2015.

Det tackar vi mansnormen för. Också. Hurra för patriarkatet; får allt att gå åt helvete.

PS Underbart inlägg, hejhejvardag! Delar den med alla mina manskamrater som ba ”du säger att du hatar män, men jag är ju man *kränkt man©* hatar du määäj? dumma feminist” . Tack för det <3 DS

❤️❤️❤️ Försöker titta extra länge på de där kloka kommentarerna och de kloka svar som finns här nu. Det ger hopp!!

Men alltså…Wow. Det är ju så det är. Här har jag tyckt synd om och nästan sett ner på kuvade kvinnor från andra länder. Men…det är ju så här det går till. Jag är exakt likadan!! Fast i en mindre skala då. Vad arg jag blir!!! Dels för att jag ska behöva växa upp så här och dels för att män dras över en enda kam när mörkret faller. Nu har jag nåt att fundera på idag!! Tack!

Bra skrivet!
Tycker det framgår väldigt tydligt att det är mansnormen och machokultur som står i centrum här och att den skadar både kvinnor och män.

Eftersom författaren är kvinna är det ju högst orimligt att hon skulle beskriva utifrån en killes perspektiv. Så för dom som skriker ”men killar då!” skriv er egen text och berätta, då kommer också den sidan bli belyst…

JA!!!!!!!!!!!!! Fler män i debatten!!!! Gärna som också talar utifrån sitt perspektiv som förövare (eftersom MÅNGA, skulle nog drista mig till att säga de allra allra flesta har varit med och utsatt, oavsett om det gäller en kommentar på stan, ett skratt åt någons armhår, kollande på porr, mindre matlagning i hemmet osv osv). Jag tror att det kan göra jättestor skillnad!

(Jag tror att om du har de kriterierna för att definiera en förövare så kan du troligtvis inkludera hela befolkningen, och inte bara halva. )

Tyvärr har du genom din rädsla även gissningsvis missat många intressanta och spontana möten med män, som kunde lett till ett härligt samtal eller en fin promenad.

Rädsla som sådan är enligt mig mer hämmande än skyddande och oddsmässigt är det väldigt mkt större chans att bli grovt misshandlad som man än att bli våldtagen som kvinna, MEN de flesta män skiter i det. Jag har aldrig tänkt på farorna med att köra fort, gå hem ensam, köpa ett för dyrt hus eller träffa en tjej. Jag har åkt på smällar men skulle aldrig ändra min strategi eftersom oddsen är på min sida, jag får i stort ut mer positivt av mina chanstagningar än jag förlorar på de sällankommande missar jag åker på.

Så, om du orkar, sluta vara så rädd, det hindrar dig från att leva fullt ut.

Mvh Johan

Det är ganska stor skillnad på att trotsa rädslor liknande ”våga ta klivet – köp ett hus!” och rädslan för att bli våldtagen. Du får det att låta som att utsätta sig för risken att bli våldtagen och den rädslan är jämförbar med rädslan inför ett bungyjump.

Johan, det går faktiskt alldeles utmärkt att ”leva fullt ut” utan alla dessa potentiella ”intressanta och spontana möten med män, som kunde lett till ett härligt samtal eller en fin promenad”. Och tro mig, din erfarenhet av spontana möten med män kan inte jämställas med mina spontana möten med män. Jag är en kvinna som har varit betydligt mindre avmätt mot främmande män än jag borde ha varit och mängden dåliga erfarenheter är definitivt inte i nån försvinnande minoritet.

Istället för att försöka trycka ner acceptans av potentiella faror i möten med män i halsen på kvinnor så skulle du kanske jobba lite för att ändra på rådande mansnormer, vilka leder både till problematiska beteenden från män och till skrämselpropaganda om detta riktat till kvinnor. För det enda du gör nu är att bidra till dubbelbestraffningen som kvinnor ständigt drabbas av. Hela samhället talar om för oss att vi måste akta oss för män samtidigt som det talar om för oss (som tex du gjort just nu) att vi minsann inte får vara rädda för män – antingen för att det är elakt eller för att det hindrar oss från att ”leva fullt ut”.

Hej Johan! Visst är det så. Jag har nog missat en massa trevligheter genom att vara rädd. Troligtvis också missat en massa otrevligheter. Och sett på det i den vinkeln är det alla gånger värt det.
Jag kommer förhoppningsvis att sluta vara rädd den dagen jag ser att det inte finns fog för min rädsla. Inte där än dock.
Samhället och mansnormen först, jag sedan.

Tack för din kommentar!

Tror du på fullaste allvar att någon slutar vara rädd genom em uppmaning att lixom bara sluta vara rädd? Det tror då inte jag. Själv blir jag provocerad av det du skriver.

Nej jag tror inte man slutar att vara rädd för att ngn säger det men det var en uppmaning att kanske tvinga sig att våga, när man märker att det lyckades så skapar det mod, och mod är det som minskar rädslan.

Mvh

Jag blev uppmuntrad av Johans kommentar. Att våga lita på världen även om den egentligen inte går att lita på alltid.

Hej!
Jag förstår vad du skriver och problemet. Men även om jag är tjej så är jag inte rädd och ser mig inte själv som ett offer. Jag har bott i storstäder och utomlands på turistort och jag brukar oftast ta mina promenader på kvällar och nätter själv. Just då tycker jag att det är ett helt annat lugn ute än på dagen. Jag har mött gäng med män som var på väg att slåss och sett narkomaner men jag har då bara inte gått exakt där dessa personer befinner sig. Även tagit lift helt själv och det har gått utmärkt, killarna kunde knappt engelska men var trevliga.
Självklart säger jag inte att det är så här man ska göra för risken finns ju. Jag säger bara att jag är inte rädd på det sättet. Vet inte om det kanske är för jag har skilda föräldrar och hos pappa blev jag mer uppfostrad som en ”kille” om man nu ska se det så. (och om man ska generalisera) Lekte med vapen, lärde mig skjuta, lärde mig karate och pappa och jag drog ner varandra på köksgolvet hemma. Medan jag lekte med dockor och barnvagn hos mamma.
De gångerna jag dock blivit utsatt för någon har det varit inne hos någon man typ halv känner, på en fest för några få eller en bekant. Visst har dessa stunder gjort att jag kanske håller koll på om det är någon runt omkring mig. Men de har inte gjort att jag skippar mina nattliga promenader längs havet eller på mindre gator.
Vill bara säga att vi är olika och känner olika, och jag tänker inte leva mitt livet efter vad någon annan kanske gör mot mig.
Men som jag sa innan jag förstår dig och problemet i samhället och jag tycker det är synd att så många ska känna så och vara rädda och att det finns de saker som man måste vara rädd för.
Men det är synd för det är så härligt när man gått hem själv längs tomma gator och sätter sig på stranden, sen går i vågorna och ser solen gå upp över bergen (vill inte provocera någon vill bara berätta hur det är för mig)
Kram allesammans

Skönt att höra att du inte blir begränsad så som jag kan känna mig begränsad.
Och visst är det hemskt att många ska känna sig rädda. Man får hoppas på förändring helt enkelt. I alla fall så är det så jag ser det. Även om jag som sagt trotsar rädslan och gör ”som jag vill” istället, så riskerar ju det att förstöra mitt liv mer än det berikar det och den risken är jag inte redo för.
Tack för en intressant kommentar!
Kram!

Dessutom – vi blev lärda att akta oss för ”fula gubbar”, och dessa definierades alltid som män vi inte kände. Ingen sade åt mig att akta mig för män vi kände – vilket statistiskt såväl som enligt min personliga erfarenhet är den största faran.

Jepp… jag hade ett helt avsnitt för den delen också, men det får bli nästa gång. Helt galet och skevt är det.
Tack för bra kommentar!

Jag är man. Sökt polis-skolan 2 gånger, jobbat som väktare, jobbar som undersköterska, pluggar till sjuksköterska. Hela min identitet är utformad så att ingen ska någonsin känna sig rädd för mig.

Vad trevligt Ronny och du gör ju faktiskt din del av att ändra på de normer vi har i Sverige! Själv brukar jag ta upp såna som du som exempel även på att jämställdhet behövs även för män. Varför ska man behöva acceptera att folk tycker att man är konstig om man vill jobba inom vården med annat än att vara läkare, eller vilja jobba i förskola eller liknande, bara för att man är man?

Jag är troligen mycket äldre än du och borde säkert dela din rädsla, åtminstone till viss del. Det gör jag nu inte. I min barndom, i alla fall i min värld, var alla vuxna snälla både män och kvinnor. Jag kände sällan misstänksamhet för de som fanns omkring mig och gör inte det nu heller (fast jag kanske borde). Jag blir ledsen när du berättar hur din rädsla begränsar ditt liv och funderar hur du ska orka leva med det. Önskar dig ett bra liv ochhoppas att du slipper träffa någon som gör dig illa, man eller kvinna.

Jag är van att leva med rädslan och anpassa mig. Jag har tidigare inte tänkt så mycket på hur den egentligen begränsar mig. Det är så livet ser ut liksom, alltid sett ut. Men en förändring i samhället är ju på sin plats kan man tycka. Det är den kampen man ska orka med!
Tack för din kommentar!

Tycker nästan alltid jag blir rädd för män när det är sent och man hår själv hem. Hände senast faktiskt.
Gick igenom en park runt tiosnåret på kvällen. Lite annat folk i rörelse men inte så många, vilken ändå gjorde mig lite tryggare. Ser då två män (30 års åldern?) som hänger vid lekplatsen. Bara det känns suspekt. Visste att jag skulle förbi de och hjärtat började på automatik att bulta. När jag närmar mig männen tänker jag bara ”snälla snälla lämna mig ifred” och jag går med snabbare steg. Helst vill jag bara springa men det skulle vara dumt att få ännu mera uppmärksamhet.
När jag går förbi börjar en av männen gå emot mig samtidigt som jag hör att hans kompis säger ”nej för fan det är för tidigt än!”. Mitt hjärta bultar hårt. För tidigt för vad?
Mannen som går mot mig struntar i sin kompis uppmaning och frågar mig istället om jag har en tändare. Jag svarar snabbt ”nej” samtidigt som jag skyndar förbi. Hör sedan kompisen upprepa samma fras igen till mannen, men då ser jag två andra i parken och jag känner mig tryggare. Snart är jag hemma. Nykeln har jag såklart redan redo i handen. Andas ut när jag låser dörren bakom mig i lägenheten.
Skräcken av kompisens mening samtidigt som mannen går emot mig var hemsk. För tidigt för vad? För tidigt för att dra in mig i en buske? För tidigt för att mörda mig? Skulle de vänta tills det blev mer folktomt? Vilken rätt har dessa män att fullkomligt skrämma slag på mig?

Ja fy fasen!! Hur många sådana situationer har man inte varit i? Jag förstår till 100% att du var så rädd!
Och visst är det så jäkla irriterande och frustrerande när man tänker efter!!!? Grrr!!
Skönt att du kom hem och allt gick bra <3

Jag har läst att människan tolkar situationer utifrån sin erfarenhet. Kan tänka mig att det var därför Moi tolkade situationen så. Men kanske var det så att de två männen skulle röka på och ville låna tändare, men den ena tyckte att det var för tidigt. Bara en tanke jag fick…

Mattias! Du skriver ”Din rädsla var säkerligen befogad men det har inte med ditt kön att göra. Jag som man hade också upplevt en liknande situation som obehaglig. ”
Och det stämmer. De flesta kvinnor som män hade fått ett adrenalinpåslag och något högre puls av den situationen som Moi upplevde, med lite olika farhågor i bakgrunden. (Kvinnan hade nog varit mer orolig för våldtäkt medan mannen hade mer oroat sig för en oprovocerad misshandel) Och könet på offret har egentligen mindre betydelse i denna situation. Det är nämligen könet på de ”misstänka förövarna” som är av betydelse. Hade det varit två tjejer som frågat om tändaren på samma sett som killarna, tror jag att varken du eller Moi hade upplevt samma rädsla och adrenalinpåslag. Där har vi betydelsen av könet och patriarkatet. Där har vi problemet! Rädslan har inte med offrets kön att göra, i samma utsträckning som det har att göra med potentiella misshandlares kön.
(Sedan tror jag att vi tjejer blir lite mer rädda än vad en kille i den först nämnda situationen skulle bli, på grund av att risken för överfallsvåldtäkt på tjejer är större än oprovocerad misshandel för killar? Jag har dock inga belägg för den sista kommentaren, så ta det som min tanke/reflektion)

Vänta lite nu.. ”vilken rätt har dessa män att fullkomligt skrämma slag på mig?” .. Är ni allvarliga? Ni säger att man ska fokusera på de som utför brott och inte offren men här är det väl uppenbart att problemet ligger i ”Moi”s uppfattning av vad som skulle kunna ske.

Jag tror att det är farligt att se allt och alla som möjliga hot. Ni säger att det grundar sig i hur mansrollen ser ut, det patriarkatiska samhället osv men genus som är ett ämne som grundar sig i sociologi brukar önska lite mer av en analys. Jag blir oerhört irriterad (inte någons fel egentligen) över hur man väljer att konstant försöka hitta de kausala anledningarna till varför samhället ser ut som det gör men många feminister kommer till ”patriarkat” och sedan stannar analysen. ”Patriarkat” är också ett resultat av något och det kan vara värt att fundera över.

Vi skriver ut medicin och ger remisser för psykologer till män som känner just de paranoida tankar som ”Mois” beskrev. Anledningen till att de är paranoida är att de saknar belägg för att anses trovärdiga. Precis som hennes lilla konstruktion av vad som skulle ske i parken. Händer det hemskheter? Absolut! Formar vi samhället utifrån vad kriminella kan göra? Absolut inte! (tack och lov)

Hej Mattias. Du påstår att män behöver mediciner för att de känner sig paranoida, var har du hittat denna information? Nyfiken! Jag har svårt att tro att männen i lekparken går till psykologen dagen efter för att de kände sig ledsna över att jag verkade bli skrämd. ”Min lilla konstruktion” om vad som kunde ske handlar väl ändå om känsla och erfaranher. Att det upplevs som hotfullt och obehagligt som ensam kvinna att möta två vuxna män i en mörk lekpark är väl inte så konstigt? De skulle säkert röka på, det tänkte jag på i efterhand. Men i den sekunden, den våg av rädsla som sköljde över mig, visste jag inte vad de menade. Min instinkt var att fly och adrenalinet pumpade.
Om du nu menar att män får kvinnor att känna sig paranoida får de kanske fundera på vilka situationer de utsätter oss för. Kanske behöver man inte bli tjenis med någon i en mörk park som är påväg hem. Kanske klokare att vänta tills bättre tillfälle ges?

Mattias: Jo, de männen försatte henne i en situation. Män ska inte närma sig en ensam kvinna i en park mitt i natten – det är att försätta henne i en jävligt obehaglig situation oavsett vad du tycker om saken.

Och sluta gärna försöka inbilla dig att kvinnors rädsla för män handlar om paranoia – dels så har de flesta kvinnor ett antal övergrepp från män med sig i bagaget och dels så blir kvinnor hårt indoktrinerade i att de bör passa sig för män och att det är deras eget fel om en man utsätter dem för något om de inte har varit tillräckligt försiktiga (där ordet tillräckligt är högst godtyckligt).

Din rädsla var säkerligen befogad men det har inte med ditt kön att göra. Jag som man hade också upplevt en liknande situation som obehaglig. De männen försatte inte dig i någon situation alls. Din uppfattning av vad som skulle kunna ske satte dig i en situation där du blev skrämd. Du kan inte anklaga de männen som nu inte skadade dig över huvud taget för att ha gjort något fel. De männen ska inte gå till en psykolog och jag har aldrig påstått det. Det är om någon du som bör ha någon att prata med om din rädsla. Om du har erfarenheter som formar din vardag i en negativ bemärkelse så har du allt mer anledningen att hitta någon att prata om det med.

Jag påstår att men med paranoia får medicin mot det. Tror du kan googla fram någon källa på det.

Du resonerar på ett sätt som gör att det låter som om kvinnor ”väljer” att se varje man som potentiellt hot. Det är ingenting vi väljer, tro mig. Det är just poängen med den här texten. Det är så djupt indoktrinerat att vara rädd för män att det inte går att se bortom det. Just för att vi lever i ett patriarkalt förtryck = män är överrepresenterade vad gäller våldsbrott/sexuellt våld mot kvinnor. Män våldtar kvinnor och kvinnor får skylla sig själva. Det är så samhället ser ut tyvärr. Då är det självklart att varje kvinna ser varje man som en potentiell våldtäksman. Förutom hennes pojkvän kanske. Som statistiskt sett är just den man som våldtar.

Fattiga, invandrare, och muslimer är i Sverige grovt överrepresenterade vad gäller brott. Menar du således att jag inte har ett val att inte vara rasist och klassist? Du kan mycket väl ha socialiserats att demonisera män. Men kom inte och påstå att du inte har något val. För övrigt är de som oftast får skylla sig själv män. När män dör på arbetsplatser och i stadsmiljön brukar man till exempel tala om mäns riskbenägenhet, om man talar alls. Män som dör i krig behöver vi inte ens nämna.

Mattias. Jag tolkar ditt svar som att det inte finns ett patriarkalt förtryck mot kvinnor, och finns det det, så har kvinnor varit med att skapat det. Eftersom vi måste vara överens på den punkten, dvs att det finns en könsmaktsordning (slå upp det) är det tyvärr ingenting jag kan göra för att få dig att inse hur det är, att som kvinna, uppleva rädsla inför män. Fundera på vad du kan göra för att få kvinnor att inte känna rädsla för män istället. Du kanske helt enkelt kan försöka arbeta mot det förtryck istället för att tillintetgöra det.

Jag resonerar inte alls som om kvinnor ”väljer” men jag säger att det beteendet är skadligt. Okej om det är så djupt idoktrinerat att vara rädd varför väljer vi då att ens diskutera det? Om det inte går att se bortom d.v.s. Det är EXAKT det här jag menar.. ”patriarkalt fötryck” är ett resultat av något och inte bara något som finns där utan anledning, gå till botten med det, fortsätt eran genusanalys och ta det djupare.. Det finns fler gemensamma nämnare än att det är könet MAN som skulle skapa ett förtryck. Kvinnor skapar samma förtryck så den logiken fungerar inte. Om du nu vill prata statistik så kan vi tydliggöra att de som förtrycker kvinnor mest är kvinnor. Detta är inget unikt utan sker inom alla grupper av människor. Det är inte självklart, det är ett förenklat sätt att se en komplex situation och på så sätt fördumma den. Jag förstår vad ni vill säga men ni skapar ett vi och ett dom och är det inte det som ni anser vara problemet från första början? Ingen här har sagt att kvinnor får skylla sig själv och jag tror procentuellt sätt att majoriteten inte heller upplever det som någon form av norm.

Du får gärna utveckla dig för jag tycker INTE att dina resonemang stämmer överens varken men vad författaren eller vad någon form av forskning visar på.

Verkligen en mycket bra text som även killar borde förstå ; ) Håller med och förstår, eller jag som man kan nog ändå inte förstå fullt ut. Just meningen ”Manshat = hatet mot mansnormen” ska jag ta med mig i fortsatta diskussioner på Twitter bla, mycket bra.

Då måste jag fråga dig Kjell, Vilka om några mansnormer finner du positiva? För män har ju positiva sidor också som borde kunna falla under ”norm”.

Jag är inte rädd och kunde inte förstå min man när han inte ville att jag skulle åka tunnelbana och gå ensam hem på kvällen. För mig var det inget problem. Jag har gjort det i många år innan jag träffade honom. Någon månad senare var det en tjej som råkade illa ut, just på den vägen jag brukar gå. Det gjorde mig illa till mods men jag vägrade det låta mig begränsa mitt liv.
Kanske beror det på att jag är uppväxt i en liten by ute på landet där det visst fanns fula gubbar men alla visste vilka de var. Alla visste vilka alla var. Det betyder inte att det aldrig händer något men det var ändå tryggt. Jag kände mig alltid trygg.
Jag vill ge mina barn den där känslan av att vara trygga. Även om jag naturligtvis vill skydda dem mot alla fula gubbar. Hur gör man då det?
Jag tror att vi måste bli bättre på att se varandra. Att kunna lita på att någon faktiskt säger till när något är fel.
Jag satt enda på pendeltåget, bakom mig satt två killar i 16-20 års åldern. Den ena frågar om han får låna min telefon… Jag blir orolig och säger nej. En stund senare hör jag ena killen prata om att han behöver ringa sin pappa men att hans batteri är dött. .. men att folk är s0 rädda att man ska sno deras telefon så man får inte låna den.. Jag var påväg att kliva av men sa till killarna att om de berättat varför de ville låna telefonen hade det fått det. Men för att få förtroende måste man prata lite mer… Kanske borde jag frågat varför de ville låna den innan jag sa nej – det ska jag göra nästa gång…

Visst ska man tro gott om folk, men att säga att det handlar om ett val det där att vara rädd eller inte, det håller jag inte med om. tycker det osar lite victimblaming

Jättebra text!!!!

Oavsett jag är en snäll kille eller inte, för jag ser att det är många andra män som skriver att de VISST är snälla och inte är inkluderade i det här ”hotfulla” gänget, så kan jag läsa den här texten och kommentarerna till den – och bli mer medveten. Medveten om rädsla som inte enbart är inlärd, – den är ytterst befogad och finns där av en orsak! Precis som du skriver i artikeln. Jag som man kan nog göra en tjänst (inte minst gentemot mig själv) och fundera över mina värderingar, mina beteenden etc, och oavsett vad jag kommer fram till så hoppas jag iallafall på att få mer och mer förståelse för problemen. Där tror jag är steg ett.. att lyssna.

Tack igen!

Jag blev helt löjligt glad över den här kommentaren – så fint att få se lite insikt kombinerad med en vilja att faktiskt göra något konstruktivt och fundera på sina egna värderingar och beteenden (vi har ju såklart problematiska beteenden varenda en av oss – vi är ju alla uppväxta i den här strukturerna och vi kan knappast gå fria från samhället som har format oss även om vi gärna vill tro det). Nu kan jag gå och lägga mig. Tack! <3

Tack för en bra text. Ja det är helt sjukt faktiskt. Jag kan aldrig komma på att jag nån gång haft ett endaste uppsåt till att våldta, men ändå tar jag själv omvägar eller sinkar mig i löpspåret för att inte skrämma någon eller uppfattas som en pervers våldtäktsman. Att läsa om uppfattningen från andra sidan där då i mitt fall båda sidor styrs av rädsla är helt bisarrt. Jag skäms å mitt kön i mångt om mycket men detta är framförallt den bit som är mest påtaglig med att vara man.

Jag håller med Tomas. Tar själv omvägar för att inte uppfattas som farlig. De enda som tjänar på det nuvarande systemet är ju förövarna. Och de försöker rationalisera bort vad de gjort med att de inte passar in på ”den fula gubben” stereotypen. Så sjukt.

Jag möter en arbetskollega 6.30 en lördagsmorgon utanför vår jobbentré mitt i city. Jag hajjar till när jag inser att hon med 20 m kvar, var på väg att gå därifrån,för att det strycker
omkring en man i närheten. /sen nattfirare. JAG SER INTE SÅNT

Jag vägrar vara rädd ! Gå runt i livet med en näve misstänksamhet i fickorna. Ifall att .. Med det inte sagt att jag inte ser mig omkring – mendäremot brukar jag vilja motbevisa/ jobba bort fördommar mot människor man
möter.

Mansnormen är verkligen inte att man skall våldta. Och det är en jättedålig idé att uttrycka manshat därför att hat föder hat.

Jag är kvinna och känner verkligen inte igen mig i din beskrivning. Jag är ofta ute sent på nätterna och jag åker nattbuss hem själv.. Blivit jagad två ggr av män i bil men tack vare att jag hade koll och inte var sketful så hände inget. Liftat har jag ochså gjort och en gång hade kunnat sluta illa vi var som tur var 4 tjejer och alla hade fått samma känsla ibilen här gäller det att få med sig alla ut i bilen när vi kommer fram. Trots detta är jag ändå inte rädd. Jag vägrar låta några få korkade idoter hindra mig från leva livet. Visst ska man vara lite om sig och kring sig dvs street smart men det gäller även om man är kille bor i en storstad men känner mig inte rädd. Helt ärlig är jag mer rädd för gå i skogen själv än vandra sketful ned för avenyn en lönehelg :)

Det är faktiskt större risk att bli utsatt för våld/våldtäkt hemma av någon man känner en i stan/på vägen hem. Så ska du vara rädd för män så är det de som står dig närmast tyvärr enligt statistiken. Vill absolut inte föringa din rädsla är man rädd så är man och det ska respekteras men rädd för att det plingar på dörren när du är ensam hemma, rädd för släppa in fastighetskötaren det är överdriven rädsla som du borde jobba med. Och nej är ingen terapeut, möjligtvis hobby terapeut :)

Det stämmer inte att det är någon närstående. Det som sägs i statistiken är ”bekant”, det är faktiskt vanligast att det är en YTLIGT BEKANT dvs någon som kvinnan knappt känner till mer än namn som är förövare (oftast har de träffats under en fest eller ute på stan innan våldtäkten sker) precis så som att det så vanligt förekommande ”i hemmet” när det talas om statistiken faktiskt är förövarens hem, offrets hem och tredje parts hem. Andelen helt okända våldtäktsmän är faktiskt större än de närstående- vilket jag antar var de du åsyftade. Då får man ändå ha i åtanke att den överlägsna majoriteten av Sveriges kvinnor och män har en partner vilket innebär att underlaget för dessa förövare är större än man tror. Det är inte så viktigt antar jag, men det är missvisande att försöka skjuta fokus på riskmedvetenheten till ens närstående- som man redan känner relativt väl och alltså har en större sannolikhet till att känna till deras eventuella problem, aggressioner, tendenser etc – än okända människor som man aldrig vet vad dessa har för motiv eller planer. Ur en ren riskmedvetenhetssynpunkt är det bättre att vara vaksam mot främmande än mot de man känner.

Så. bra. skrivet. Du sätter ord på PRECIS ALLT jag också känner, alltid har känt och kanske alltid kommer att känna. Om inte män tar sitt kollektiva ansvar och motarbetar dessa strukturer. Om inte män slutar våldta, mörda, förnedra och slå kvinnor. Om inte män säger nej. Varför vågar inte män ta sitt kollektiva ansvar? Jag som vit kvinna vet att jag har ett ansvar i rasistiska strukturer, jag försöker att tänka på mitt eget ansvar genom att inte upprätthålla rasistiska strukturer. Men varför har män så svårt att se deras roll i patriarkala strukturer? Män vill gärna avsäga sitt ansvar, de har ingenting med debatten att göra, blanda inte in honom, han är ingen våldtäksman, han är ingen förtryckare. Jag är inte rasist men jag vet att jag har privilegier som vit kropp, och jag vill vara medveten om hur jag kan motarbeta rasism. Varför är män så fega när det gäller att se sina privilegier och ta sitt förbannade ansvar?

Till det konkreta för de rädda. Det bästa jag kan rekommendera är att gå en kurs i feministiskt självförsvar, det stärkte mig och gjorde att jag kunde sträcka på axlarna varje gång jag kände mig rädd. Och umgås bara med bra män, det ger trots allt hopp.

Män har slutat våldta, mörda, förnedra, och slå kvinnor. Det betyder inte att ingen kvinna kommer bli våldtagen, mördad, förnedrad eller slagen. Men vi socialiseras redan som så. Du slår in öppna dörrar. Varför talas det aldrig om kvinnors ansvar för patriarkala strukturer?

Så för att du är indoktrinerad till att känna ”vit skuld” så skall män plötsligt av någon form av sympati förmås till att känna kollektiv skuld över sitt kön? Jag vet inte vad du har för underlig syn på saker och ting, men jag har vid ett flertal gånger misshandlat, även exceptionellt grovt, avskum som varit i färd med att angripa kvinnor. Om inte det, att som ett led i mansrollen som beskyddare, vara beredd att offra sitt eget liv och hälsa för att rädda en annan är att ”ta sitt ansvar” så vet jag inte vad det är. Men att vara delaktig i någon form av kollektiv skuldbeläggning? Haha inte en chans.

Kollektiv skuld trodde jag var något som ”antirasister” undvek som pesten. (Ja när det inte gällde just vita, för vi vet ju att den vita minoriteten som bor i mångkulturella områden verkligen har omfattande ”privilegier”, de är ju trots allt del i kollektivet.) I takt med att vi blir en minoritet kanske ni svänger om och börjar ta oss i försvar. Fast det är såklart föga troligt, kulturmarxistisk dogm gör ju gällande att vi är ondskan och bäst av allt blir väl samhället när vi inte finns kvar.

För övrigt hoppas jag INNERLIGT att du flyttar ut till ett mångkulturellt ghetto, helst ett där det inte finns några vita längre för att göra avkall på dina ”vita privilegier”. Oroa dig inte för några ökade risker som vit kvinna där. Det är bara rasistiska lögner.

Jag gjorde precis tvärt om. Jag har i hela mitt liv varit därute på dom mörkaste ställena, gått ensam genom nätterna och sett solen gå upp, liftat ensam utomlands. bott på gatan i 20 år m.m. Det har kostat för visst har jag blivit både rånad, misshandlad och våldtagen men jag har varit fri. Jag lovar dig att dom män som gett sig på mig inte glömt vad dom gjort. Men ibland undrar jag vem jag är idag. Jag har närapå blivit som en man och behandlar män som dom behandlar kvinnor. Men jag njuter fortfarande av att se förvirringen i mäns ögon när dom upptäcker att det är ombytta roller. Jag har skrämt skiten ur många män men jag hatar fortfarande män i största allmänhet. Jag är inte lesbisk om ni undrar. Jag har många bra manliga vänner och jag bor på en gård tillsammans med 4 andra kvinnor och 25 finska machogubbar. Dom har respekt för oss kvinnor. Men det har som sagt kostat mig en hel del men jag är fri. Idag är jag 53 år.

Hemskt bra text. När jag skriver hemskt är för att det, tyvärr, är sant. Det är (i princip) aldrig att man hör en kvinna som utsätter ett offer för våld, rån, våldtäkt eller dylikt.

Jag har själv två döttrar och fasar inför det som du själv beskrev ovan. Det är klart att ni (kvinnor) är rädda eftersom vi (män) lärt er att vara det. Men vad ska jag säga till mina döttrar? Ska jag låta de gå i självförsvar? Ta tjejtaxi? Följa samma mönster som många kvinnor följer idag?

Jag blir arg bara jag tänker på det. Kvinnan är alltid offret, alltid. Hon får ta skiten nu och många år framöver, eller kanske hela sitt liv. Jag önskar att vi (män) kunde ta nödvändiga steg till att aktivt gå mot en annan kultur där vi värdesätter våra kvinnor och döttrar som de fantastiska individer de är. Men vi kan aldrig nå dit om vi inte erkänner att det är vi själva som är skyldiga till att ha skapat och hållit fast vid denna machokulur. Det behöver ta slut. Typ nu.

Johan, JA! Vi är alla med och skapar normer, det måste betyda att vi kan förändra dem!
Tack för din kommentar! Funderar också på vad jag ska säga till mina döttrar…

Jag får en klump i magen när jah läser det här, mina ögon tåras och det blir lite svårt att andas. Precis så här är det och det är precis det här som gör mig så arg och ledsen. Att jag som kvinna ska gå runt och vara rädd hela mitt liv och samhället accepterar det. Det kan inte vara ok. Det får inte vara ok!

Tycker det är förskräckligt att uppfostra någon att vara rädd för ett visst kön. Finns sjukt folk av allt. Och om man tar alla män i världen så finns det nog mer friska män en sjuka eftersom dom är ju inte våldtäktsman för att är man det är för det är något fel i huvudet och fel ihuvudet kan alla ha.

O jisses vad jag känner igen mig här! Hade lika gärna kunnat vara jag som skrev inlägget. Jag vågar inte gå ut om kvällarna och när jag cyklar hem om nätterna efter en utekväll med handen täckande drinken, är jag vaksam över varje ljud och rörelse. Väljer cykelvägar utan nära buskage och har kontakt med vänner, vi smsar varandra att vi kommit hem. Även på ljusa dagen blir jag rädd när jag går avlägsna folktomma vägar och möter en man, vågar inte ens ut o träna på vissa småvägar.. På kvällen springer jag från parkeringen till lägenhetshuset och kollar noga att trapphusdörren blir ordentligt låst bakom mig. När jag kliver av bussen och en manlig hoppar av på samma ställe och går i samma riktning tar jag upp mobilen och ringer min sambo, bara i fall att…

Jag är så less på att vara rädd hela tiden, att ständigt behöva vaka över min omgivning, att inte kunna känna mig trygg utanför mitt hem om jag inte har sällskap av någon jag litar på. Så förbenat trött på att inte våga vara trygg, när som helst, var som helst. Men skulle jag ut och gå klockan 3-4 en lördagsnatt på ett folktomt stråk och möta en man, så får jag direkt instinkten att plocka upp mobilen och slå SOS-numret och håller fingret beredd att trycka ring. Jag förbereder mig att klösa med naglarna och hur jag bäst ska tackla honom och fly om han ger sig på mig.

Jag orkar inte mer, men sen går jag ut, och blir rädd igen…

Det finns saker i det du skriver, som är sanna. Det är naturligtvis omöjligt för en person att avgöra om en annan person har goda, eller dåliga avsikter. Det här gäller inte bara män, och inte bara våldtäkter. Jag tror att det är just det här som många män, inklusive jag stör oss på.

”Just nu läser jag kommentar på kommentar om hur ruttet det är med manshat. Men det som är ruttet med manshatet enligt mig är att det inte är större. Manshat = hatet mot mansnormen. Hela mitt liv är begränsat på grund av patriarkatet och den machokultur som råder. På så många sätt.”

Manshat är inte ett hat mot en norm. Manshat är hat mot människor just för att de är män. Jag skulle kunna bifoga hundratals så kallade ”feminister” som sitter och säger, att alla fel som finns i dagens samhälle är mäns fel. Nu säger jag inte att iden bakom feminism är fel. Däremot så är definitionen av den trasig.

Hur mycket man än intalar sig att definitionen är ”Alla ska ha samma rättigheter oberoende på kön, läggning, hudfärg och religion”, så visar man en annan agenda genom att sedan gå och säga att män borde betala mansskatt.
(F!), eller som Rosanna Dinamarca (V) sa, ”Det är alldeles för många vita män i mitt parti”. Att säga, alla män är våldtäktsmän, är synes helt acceptabelt, medans att säga alla feminister är fula är oacceptabelt. Detta gör bara allting mer ironiskt, det visar att definitionen av feminism idag är ”Hypokritiska kommentarer på internet”. Och hatet som kommer från feminister är så pass stort att folk har tagit sitt liv för det.

Vila i frid Lucas Hertzman.

Det här är varför jag inte tänker stå i närheten av svensk feminism. Och jag vet att väldigt många håller med mig.
Gör om.
Gör rätt.

Jättetråkigt förstås att du ska behöva känna så. Det låter dessvärre på dig som att de flesta män faktiskt våldtar/misshandlar och så vidare, men det måste väl vara runt 99% av männen som inte gör det? De flesta av de som gör det är män, det vet jag, men den absoluta majoriteten skulle aldrig våldta.

Jag förstår att du inte vill ta risken, men skulle man på samma sätt kunna säga att man är rädd för alla muslimer, eftersom de flesta terrorattackerna begås av muslimer? ”Jag undviker muslimer för att jag inte kan ta risken, OM jag skulle se en snäll muslim så är det synd …” och så vidare.

Personligen ogillar jag alla Människor som gör dumheter; oavsett kön, etnicitet eller religion och jag litar inte heller på någon – men inte bara för att de råkar ha något gemensamt med andra dumma personer.

Byt ut alla ord som handlar om män mot ord som handlar om invandrare.
Hylla sedan texten.
Inte?
Konstigt, jag trodde det var ok att kritisera grupper…

Fast grejen är ju att det är t.o.m. ett bra sätt för män att förstå okontrollerad rädsla. Grejen är att jag som man ÄR rädd när jag passerar invandrargäng av vissa ursprung ensam sent på natten, jag vill inte vara det, jag vet att det är något som går emot mina försök att faktiskt vara ”upplyst” och att chanserna att något händer är minimala oberoende av promilleskillnader i brottslighet mellan olika grupper. Men jag är rädd av den anledningen att jag har fått slängt rasistiskt skit av invandrarmän av vissa ursprung mot mig och måste förhålla mig till den känslan jag hade varje gång jag passerar (jag är själv inte 100% etisk svensk).

Och tänk dig den rädslan, fast 100 gånger värre, så har du antagligen hur kvinnor måste förhålla sig till okända män. För jag tror att det flesta kvinnor som har fått sexistisk skit ropade mot sig av män eller blivit sexuellt ofredade någon gång av män, måste förhålla sig till det. Jag vet inte hur det är och därför är texter som det här otroligt viktiga. Varför inte försöka förstå, istället för att slänga ut sig ”men tänk om det var blablabla istället” eller ”varför är du inte rationell”, när du aldrig själv kan sätta dig in i den rädsla? Och om du känner dig kränkt och utsatt av texten, förklara den känslan istället.

Texten hyllas för att den förklarar en känsla och hur folk måste förhålla sig till sin verklighet. Jag tror 99%* av de som håller med henne här skulle önska att de inte skulle behöva göra det. Att det här var en text av en idiot. Problemet är att det inte är det, det är en fantastisk text som förklara varför samhället vi lever i är en idiot.

* I alla former av kamper finns det alltid någon liten procent som brinner mer för kampen än för att lösa kampen.

En klump av hat i kroppen som man inte söker hjälp för att bota , växer sig större och större.
Sök hjälp vännen. <3
/En sårad man.

Detta var så himla bra skrivet! En bra text att visa alla antifeminister som inte kan sätta sig in i situationen som kvinna. Riktigt riktigt bra.

Rädslan för män överdrivs ofta, medan rädslan för kvinnor osynliggörs i sammanhanget.

Jag kan förklara. Exempel: Misshandel.
99% av befolkningen misshandlar inte enligt anmälan.
1% av befolkningen misshandlar.

Av de 1% som misshandlar är 8 av 10 män. 2 av 10 är kvinnor.

Det är ohederligt att tolka att de där 0.8% representerar alla män.
Det är lika ohederligt att tolka att de där 0.2% representerar alla kvinnor.
Det skiljer BARA 0.6 procentenheter.

Därför kan vi dela upp lag… som på gympan.

Där alla vi som sköter oss, du och jag, är på samma lag.
Och den lilla plutten som inte sköter sig är på det andra laget.

För det är vi mot dem.

Det handlar inte om könskrig när det är 99% mot 1%.

”Ett samhälle som upprepande gånger frågar våldtäktsoffret om hon verkligen, verkligen sa nej, istället för att fråga våldtäktsmannen om han verkligen, verkligen hörde ett ja. Ett samhälle som frågar sig hur hon kunde vara så dum att hon gick ensam hem mitt i natten eller tog svarttaxi eller gick hem med ett helt gäng killar, drack så mycket, klädde sig så utmanande, lämnade sin drink obevakad, dansade så sexigt, festade så hårt…”

Fast det är inte direkt ologiskt att förvänta sig ett tydligt nej eller annan form av tydligt avvisande vid sexuell aktivitet då det (som alla som haft en del sexuella kontakter vet om) inte alltid är tal om några former av verbal kommunikation vid inledandet av de sexuella kontakterna. Jag har själv varit i sådana situationer där man ganska mycket varit tvungen att ”tolka” sig fram tills dess att det är alldeles uppenbart vad kvinnan vill, något som för en man innebär en viss risk. Å ena sidan förväntas vi vara både dominanta och initiativtagande (det är klart att kvinnan självmant kan ta en sådan roll, men rent generellt och framförallt i dagens kultur är det något som i högre grad åläggs män) men å andra sidan innebär det även att vi riskerar att utsättas för problem, t.ex. när kvinnan som kanske var berusad, sur på sin kille och för stunden kåt plötsligt kommer på bättre tankar – när man är halvvägs in i dem. Det finns helt klart ett inbyggt problem i att förvänta sig en tydlig verbal och godkännande kommunikation som grund för sex när verkligheten ser helt annorlunda ut. Att då istället förvänta sig att kvinnan som inte vill på ett eller annat sätt visar att hon inte vill, desto tydligare, desto bättre, är såklart mer logiskt ur en ren rättssäkerhetssynpunkt än att man skall avkräva någon form av bevis för att hon sa ”ja” och dessutom av förövaren i fråga. (Ledtråd: Denne kommer alltid hävda att hon tydligt sa ”ja.” )

Jag ser inte problemet i ett samhälle som avkräver någon form av riskmedvetenhet av sina medborgare, oavsett om dessa är kvinnor som följer med en grupp invandrarmän på efterfest (det existerar något som heter överrepresentation när det kommer till specifika brottskategorier. Just gruppvåldtäkter och våldtäkter är en sådan kategori där det existerar en markant överrepresentation.) eller en man som går igenom ett ghetto samtidigt som han full och vinglig viftar med en stor sedelbunt och skrålar om hur rik han är. I ett optimalt samhälle behöver ingen människa, oavsett kön, oroa sig för sin säkerhet när de rör sig fritt. Men till saken här då att vi inte har ett sådant samhälle. Sedan åttiotalet ungefär är det samhälle där ingen låste varken cyklar, bilar eller ytterdörrar borta. (Nja, i Norrbotten upplevde jag den sällsamma upplevelsen av att folk faktiskt inte låser varken bilar eller hus. En ganska ofattbar upplevelse för någon som växt upp i Malmö där stöld, våld och kriminalitet är vardag.) Kvinnor kan inte längre gå ensamma på kvällar överallt utan att riskera att våldtas och män kan inte längre röra sig hur som helst på varken dag eller natt utan att riskera överfall. Det innebär, precis så som i trafiken, att alla människor helt enkelt tvingas till riskminimerande åtgärder för att öka på sin egen säkerhet. Man kan såklart helt ignorera detta, men en sådan naivitet medför även kraftigt ökade risker och bör motverkas.

Jag har själv varit mycket engagerad i våldtäktsfrågan och drev under ett par år t.ex. en sida som hette stoppavåldtäkterna.nu med fokus på att både tillhandahålla statistik, självförsvarstekniker, riskminimeringsinformation, information om hur man anmäler, var man kan söka hjälp och allt mellan himmel och jord som rörde den våldtäktsproblematik vi har i dagens samhälle. Jag beklagar att det idag ser ut som så i samhället att kvinnor (och män) i allt högre grad känner sig otrygga, och ja jag har såklart engagerat mig för att försöka motverka detta, men det finns ingen mening med att låta denna otrygghet ta över och styra ens liv när man kan göra mycket för att på ett rent personligt plan stärka både sitt självförtroende, sin riskmedvetenhet och därmed skapa en ökad upplevd trygghet. (Alla känslor i frågan är såklart irrelevanta för de faktiska riskerna- sannolikheten att utsättas för ett brott tar inte hänsyn till känslomässiga variabler. Du kan bli påkörd och dö imorgon oavsett hur rädd eller orädd du är för bilar. )

Jag delar däremot inte uppfattningen om att ”mansnormen” eller ”män” som grupp är vad man skall försöka angripa då det i sanning är att rikta sina resurser fel. ”Mansnormen” är för det första inte statisk. Den beskyddarroll som är en del av mansnormen, eller i alla fall var det tidigare, kan t.ex. knappast menas vara negativ för kvinnor, eller män i sig. Ej heller är ”macho”-idealet, dvs (nu gör jag en egen tolkning visserligen) ”manliga män” eller män med starka och tydliga könsspecifika drag ett problem i sig då dessa i grund och botten inte har någon direkt negativ inverkan på varken män eller kvinnor. Att jag t.ex. både eftersträvar en stark och tydlig mansroll som ett led i att bejaka mina biologiska förutsättningar och särdrag, mentala som fysiska, innebär inte att jag samtidigt måste eftersträva negativa egenskaper så som samhället på senare tid kommit att influeras av allt mer. Jag behöver inte vara högljudd och trycka ner folk bara för att jag är stor och vältränad, snarare kan jag visa hänsyn och vara artig – då detta är, eller i alla fall var, något som var starkt förknippat med mansrollen. Att jag är fysiskt kapabel till att både bruka våld eller utnyttja kvinnor sexuellt har såklart inget att göra med de faktiska riskerna för att något sådant kommer att ske då jag är starkt emot detta och likaledes är det inom den traditionella manliga svenska kulturen något som anses vara ytterst lågt. Inom män som grupp, då får jag såklart göra distinktionen ”inom samma kulturella sfär”, anses det generellt (med undantag för vissa kulturer) vara bland det värsta man kan göra att våldta eller misshandla kvinnor. Det innebär såklart inte att det inte sker, men ”mansrollen” eller ”patriarkatet” som sådant varken bejakar eller eftersträvar ett sådant beteende vilket gör att det blir tal om de avvikande parametrarna dit fokuset bör riktas.

T.ex. så kommer de som kallas för psykopater i folkmun (ASPS rent medicinskt) eller de som har starkt avvikande psyken aldrig att bry sig om hur mansrollen eller den interna kultur som råder där ser på frågan om våld mot svaga, sexuellt utnyttjande etc. Precis så som de som rör sig i egna kulturella sfärer där kvinnor t.ex. ses som mindervärdiga varelser som måste täcka sin hud och hår, eller där våldtäkt av andra folks kvinnor inte ses som klandervärt inte heller kommer bry sig nämnvärt om vad svenska feminister beklagar sig över på bloggar. Det finns med andra ord en underlig missriktad insats från feminister som försöker att angripa den generella mansrollen och specifikt etniskt svenska män (trots att dessa är underrepresenterade vid sexualbrott) samtidigt som inget fokus alls riktas mot de grupper av män, dvs en mindre generaliserande strukturering och problematisering, som defacto orsakar mest av de problem man i frågan vill åtgärda. ”Alla män” våldtar inte. Vissa är inte ens kapabla till det. Däremot är det vissa män som våldtar avsevärt oftare sett till olika faktorer än andra. Vissa åldersgrupper, vissa etniciteter, vissa kulturer är helt klart starkt överrepresenterade som förövare, i vissa fall över tjugo gånger mer så än gruppen ”män” som helhet. Ändå finns det inget intresse (vilket jag själv upplevt går att härleda från andra politiska och ideologiska problematiseringsprocesser där vissa grupper ses som ”offer” och aldrig kan utsättas för skärskådning) att från feministiskt håll att angripa problematiken på ett så resultateffektivt sätt som möjligt.

Nåväl, det är lätt för mig att skriva allt för långt och omfattande, men frågan i sig är omfattande. Jag är inte feminist. Jag delar inte ett flertal av de politiska och ideologiska synsätt som råder där. (Innan någon får för sig att tillskriva mig åsikter jag inte ger uttryck för så låt mig förekomma er med att det är fel att ha fördomar. ;) Aja baja. )
Men när det kommer till vissa av frågorna, likt den som rör kvinnlig trygghet i ett allt otryggare samhälle, har jag länge varit engagerad. Det är därför så beklämmande att se att bloggerskan ger uttryck för de uppfattningar hon gör och de slutsatser hon och många som kommenterar tycks dra av dem för de andas en omfattande nivå av hyckleri. Ett hyckleri där det i ett visst fall är inte bara acceptabelt att generalisera och döma ut nära nog halva befolkningen för deras uppfattade brister samtidigt som jag (det här har jag upplevt rent empiriskt efter åtskilliga år och otaliga dylika upplevelser) vet om att en klar majoritet av dem formligen ”förfasas” över de generaliseringar som förmenta ”rasister” har kring t.ex. specifika grupper. Det anses korrekt att generalisera och angripa den övergripande gruppen (”vita medelålders män” är de föredragna offren) men gudarna vare nådiga de som är mer specifika och t.ex. påpekar att vissa grupper av män faktiskt är grovt överrepresenterade vid de problembilder som målas upp.

Det är klart att det står er fritt att hata män. Eller ”mansrollen”. Eller ”patriarkatet”. Man kan dock ställa sig frågan om detta ens är önskvärt eller för era förmedlade mål gagnfullt. Ni saknar trots allt all form av reell makt eller möjligheter till att skapa någon omvälvande förändring om ni inte lyckas locka över omfattande mängder med män (med de förhatliga typiska ”manliga” normativa egenskaperna så som ”handlingskraft” ”initiativ” ”mod” ”offervilja” etc) till er feministiska kamp, något som vi alla vet inte sker i någon större omfattning.

Blogginlägg likt detta är helt klart en del i detta.

(Jag vill för övrigt passa på och klargöra att rådet som tyvärr sprids om att kvinnor kan ta nyckelknippan som ett improviserat knogjärn faktiskt gör mer skada på kvinnan än på mannen. Det är inte tillrådligt alls faktiskt. Det finns många bättre metoder för självförsvar när det kommer till beväpning. Den billigaste och effektivaste är att ha kniv. En vanlig morakniv/byggkniv med glid/fingerskydd är alla gånger effektivare både som avskräckande vapen och som faktiskt användbart vapen. Ja det är olagligt- men vid den obskyra sannolikheten att en kvinna blir undersökt av polisen, något som praktiskt taget bara sker vid våldsamma demonstrationer eller direkt i anslutning till brottsplatser, så är straffet böter. Pepparsprej är även det mycket effektivt, men likaledes olagligt och något svårare för medborgare att få tag på. Jag skulle kunna fortsätta, men det blir lätt en mindre föreläsning om ämnet. Ni får fråga om ni undrar. Jag är utbildad självförsvarsinstruktör så det är inte direkt taget ur luften.)

Så vad är din poäng med texten? Manliga primater är till naturen gjorda så att det dem vill ha. det tar dem. Nu lever vi i ett ganska modernt samhälle med normer och standarder, de flesta förstår att våldtäkt är hemskt och väljer att inte göra det för självklara anledningar. Så nu har du skrivit en text om hur jobbigt det är för dig att leva i ”skräck” och din rädsla för män. Den rädslan kan jag förstå. Men det jag inte förstår är varför du skrev den här meningslösa texten. Ja? Det är typ så det är för du kan aldrig veta vem som är en våldtäktsman, du måste vara försiktig. Lev med det. Andra har det värre en dig, tro mig.

Jag fattar att det är en blogg och du skriver om vad du vill. Men jag ger bara min åsikt om inlägget.

Vadå Manliga Primater är gjorda till att ta det dem vill ha? Är inte kvinnor det eller? Är ni alla perfekta eller? Krossa matriarkatet!

”Om jag möter dig, du man som inte är en våldtäktsman, som inte tänker kränka mig eller döda mig eller på annat sätt ta tillfället i akt för att du möter en ensam tjej, så är jag ledsen att du blir offer för min rädsla, att jag dömer dig där och då. Att jag har telefonen redo att ringa hem och nyckelknippan i knuten näve. Jag är ledsen att jag misstänkliggör dig bara för att du råkar vara man och ute och gå på samma ställe som jag. Men jag har tyvärr inte råd att chansa.”

Ville bara säga tack för att du säger detta! Som kille känner jag mig inte heller trygg, och jag känner mig begränsad exakt som du beskriver tidigare. Men jag har alltid haft svårt att acceptera feminism och allt manshat, just på grund av att jag känner mig skyldig för någonting jag ej gjort eller står för. Man måste beskriva hur man känner, exakt som du gjort i detta artikel, och tänka på hur och vad man säger. Tror folk verkligen att det blir bättre av att komma med ointelligenta och hatiska kommentarer mot män istället för mer genomtänkta stycken som ovan? Varför är det här första gången jag faktiskt stött på en läsvärd och vettig artikel om detta?

Stycket du gillar är ovanligt mjukt formulering av något som har sagts tusentals gånger förut. Att du tycker att den här artikeln är den enda vettiga och läsvärda i ämnet är för att du som så många andra i det här kommentarsfältet inte riktigt inser vidden av problemet, hur allvarliga inskränkningarna av kvinnans rörelsefrihet i världen är och hur futtig din känsla av att vara utpekad för något du inte har gjort är i sammanhanget. Jag menar inte att vara otrevlig och är genuint glad att du kände att du kunde ta till dig det som står i det här blogginlägget. Men det kan vara viktigt att komma ihåg att samtliga argument mot artikeln har en feminist sett förr, många gånger. ”Byt ut ordet man mot invandrare”, ”Alla män våldtar inte”, ”Män blir också misshandlade”, ”Kvinnor begår också brott”, ”Sluta vara rädd”, ”Värre någon annanstans”, etc.etc.etc. ända in i evigheten. Man blir trött. Man blir slut. Man blir arg. Man orkar inte alltid behandla den fullvuxna människa man försöker förklara ett problem (som uppenbarligen både män och kvinnor lider av) för som ett litet bräckligt barn. Jag är för tydlig och vänlig kommunikation i allt, jag tror också att man har större chans att nå fram på det sättet. Men det är så sällan det händer att någon börjar lyssna, oavsett hur mjukt man uttrycker sig. Man får så mycket opåläst, kränkande, obetänkt, idiotisk skit från män (då och då kvinnor, självklart) slängd mot sig i kommentarsfält, hur snäll och kommunikativ man än är, hur vettigt det man skriver än är. Jag tror helt enkelt inte att problemet är att det inte finns vettiga och läsvärda artiklar i ämnet, utan snarare att du m.fl. behöver göra lite privilegie-inventering och se om det går att öppna öronen och sinnet lite mer för hur allvarligt och jävligt det här problemet faktiskt är för många.

Bra skrivet, keep it up.. Jag håller med om de många viktiga åsikterna du hade och förhoppningsvis blir den här frågan ännu mer central eller aktuell i dagens politik för det är ett riktigt problem som endast verkar bli värre och värre.

Det finns studier om våld som visar att män är lika utsatta som kvinnor i relationer (se länk). Dessutom finns det brottstatistik som visar att det är fler män som misshandlas än kvinnor (detta innefattar även våld mellan samma kön). Folk pratar om en machokultur som förtrycker kvinnor, men den är lika förtryckande mot män. Det finns flertalet experiment som visar att när en kvinna slår en man offentligt tar ingen avstånd från det, medan det blir ett jävla liv när det är tvärtom. Om vi ska prata om förtryckta kvinnor, då ska det pratas om kvinnor med muslimsk bakgrund. Många av dessa kvinnir upplever ett dagligt förtryck som den vita medelklasskvinnan inte har varit i närheten av. Många tvingas att ha sex med sin man även när de inte vill, de får inte arbeta utanför hemmet och åker på stryk när de inte gör som deras man vill. Det är där det strukturella förtrycket ligger, inte hos etniska svenska män som är bland de mest jämnställda i världen.

Hej!
Jag är 36 år och givetvis fick man höra att man skulle akta sig för fula gubbar
Men när jag var liten så låste man inte ytterdörren när man var hemma. Vissa låste inte ens dörren till sitt hus på landet när de åkte iväg en kort sväng, eller när man gick och slängde soporna när man bodde i stan. Jag vet många personer idag som inte går ut när det är mörkt, många äldre. En del vågar inte springa motions spåren själva och det är personer i alla åldrar.
Mina kunder frågar om jag låser dörren när jag arbetar som frisör så ingen skummis kommer in.
Så tragiskt att vi ska behöva vara rädda och att så många är det.
Rädsla föder rädsla!
Men tyvärr händer det ju så många brott så det är ju inte alls konstigt.
Överlag i samhället har respekten för andra människor försvunnit.
Tragiskt!!!! :-(

Så bra skrivet! Du beskrev precis allt jag känner angående detta..
Senast för någon vecka sedan var jag och min sambo på väg hem från en längre bilresa. Klockan var 1 på natten när vi tänkte stanna vid en mack som hade nattöppet för att köpa något att äta. Utanför stod tre killar som verkade småbråka lite. Jag bad min sambo att vända direkt pga den obehagliga känslan i magen. Även om han var med så var jag rädd. Det ska inte behöva vara så! Men man måste ha fördomar mot alla för att skydda sig. Det står ju inte i pannan på de som våldtar och mördar. Vad har man för val än att skydda sig mot allt som man känner sig osäker på? Är dock ledsen över att behöva döma även de oskyldiga, men jag är rädd och gör allt för att skydda mig..

Jag tycker synd om dig som är så rädd hela tiden, det skulle jag tycka förstörde mitt liv mer än dagslägets bekymmer gör, då jag råkat ut för sexuellt utnyttjande. Vilket gör mig väldigt nere ibland men känslan av att inte vara rädd är fruktansvärt befriande!
Men du har ju helt rätt, så är det bara!
Mindre anledning att vara rädd åt folket!

Hej! Mycket bra skrivet. Tycker du hanterar begreppet ”manshat” på ett väldigt bra sätt. Du har tagit dig tid att förklara vad du menar, vilket är en förutsättning för att skapa förståelse och dialog. Det behövs fler som dig. Det är hemskt att vi har ett samhälle där kvinnor ska känna sig otrygga för att de är just kvinnor. Personligen känner även jag otrygghet i vissa situationer. Med detta menar jag inte att förminska kvinnors rädsla. Utan menar att detta borde ge både män och kvinnor en orsak till att gemensamt bekämpa hat, rädsla och våld. Att stå upp för varandra och ge varandra respekt som människor.

Rädsla är en del av livet. Det kan vara användbart många gånger. Jag som vit man är också rädd. Och då är jag också en ganska stor kille. Samma gäller mina vänner. Det finns farliga individer där ute och i stor utsträckning är det aggressiva män. Du är inte ensam om att vara begränsad. Bara så du vet.

Du har rätt om nån tusendels promille av män men gör alla män till förövare…….grov generalisering leder sällan till förändring.
Stannade en gång och frågade en kvinna som fått motorstopp om hon behövde hjälp. Regnet öste ner, jag var på väg hem efter nattpass. Mkt motvilligt tackade hon ja. Jag vände och körde henne dit hon skulle.
2 dagar senare föreläste samma kvinna på mitt arbetsplats om genus och tog upp händelsen med motorstopp utan att känna igen mig bland åhörarna. ”Det tog inte mer än 10 Sek innan jag fick hjälp och i mkt negativ ton sa hon att det såklart skulle va en man som stannade” ”han ville spela hjälte för en stackars hjälplös kvinna”
För 2 veckor sen hamnade jag i liknande situation, en person som fått motor problem, råkade åter va en kvinna och jag saktade in för att erbjuda hjälp men tryckte sen på gasen och sket i att vara hjälpsam, jag menar man vill ju inte vara den som späder på fördomar om män som vill förminska kvinnor med bilbekymmer.
Det finns ingen ursäkt mot förtryck och våld men att generalisera föder inget gott eller är det så att muslimer om tillfället ges är en potentiell självmordsbombare som stenar och könsstympar kvinnor och åker på träningsläger hos Al Qaida????

Grymt bra text! Jag tror att varje kvinna kan relatera till detta. Jag gillar sättet du uttrycker dig på i texten. Jag har läst några få kommentarer här – och jag vill bara ”tipsa” om en sida på Facebook som heter ”Snubbarna”. Eftersom man kan se en sorglig men verklig bild av hur män faktiskt beteer sig mot kvinnor på nätet. Så ni som säger att män är minst lika drabbade säger jag såhär till: Män och kvinnor är oftast inte drabbade på samma sätt så länge det inte gäller misshandel eller rån. Det tror åtminstone inte jag! Så män kommer aldrig kunna relatera till hur kvinnor känner – de har inte samma rädsla som vi kvinnor. Och de behöver de inte ha heller, men det gäller att ändra det här makt-beteendet och det är fort! Vissa män klarar inte av ansvaret av att ha en kuk mellan benen. Och så är det tyvärr. Hur ska man ändra detta?..

Skriv en kommentar