Att vara rädd för män

När jag var liten fick jag lära mig att skulle akta mig för ”fula gubbar”. Jag visste kanske inte helt vad det innebar, men jag förstod att jag inte fick ta emot godis eller följa med främmande personer hem. När jag blev äldre lärde jag mig att jag aldrig, aldrig fick lifta, att jag skulle ta taxi hem om jag varit ute, jag skulle inte gå hem ensam och jag skulle fortfarande inte gå hem med främmande män. Om jag skulle ta taxi så fick det absolut inte vara svarttaxi. Senare lärde jag mig att det fanns något som hette Tjejtaxi med kvinnliga chaufförer, den var bäst. Vi fick som tjejgäng höra att vi skulle hålla ihop, hålla koll på varandra och inte lämna någon någonstans själv eller med främmande killar.

ANNONS
ANNONS

Nu, när jag blivit ännu äldre, går jag aldrig ut och springer när det är mörkt. Och även när det är ljust så väljer jag vägar där det finns folk. Jag tycker att det är obehagligt att jobba ensam på kontoret. Dörren är låst, men om jag skulle ha glömt låsa… Om jag har varit ute på restaurang så pratar jag med Mattias hela vägen hem och lyckas jag inte få tag i honom så väljer jag de mest upplysta och folktäta vägarna, hur mycket omväg de än innebär. Om jag är ensam hemma och det ringer på dörren så är min första känsla oro. Om det är fastighetsskötaren och denne är en man så känns det jobbigt att vara ensam där när han ska fixa rören i badrummet.

ANNONS
ANNONS

Just nu läser jag kommentar på kommentar om hur ruttet det är med manshat. Men det som är ruttet med manshatet enligt mig är att det inte är större. Manshat = hatet mot mansnormen. Hela mitt liv är begränsat på grund av patriarkatet och den machokultur som råder. På så många sätt.

Jag har alltid älskat musik, men aldrig åkt på festival. Av en enda anledning – rädsla. Har ni läst om alla våldtäkter som sker på festivaler? Jag älskar städer på natten, se solen gå upp bakom höghusen, men jag skulle aldrig ta en promenad ensam nattetid, på grund av rädsla. Och det här med att sova med fönstret öppet…

Om jag möter dig, du man som inte är en våldtäktsman, som inte tänker kränka mig eller döda mig eller på annat sätt ta tillfället i akt för att du möter en ensam tjej, så är jag ledsen att du blir offer för min rädsla, att jag dömer dig där och då. Att jag har telefonen redo att ringa hem och nyckelknippan i knuten näve. Jag är ledsen att jag misstänkliggör dig bara för att du råkar vara man och ute och gå på samma ställe som jag. Men jag har tyvärr inte råd att chansa.

Jag har lärt mig att vara rädd. Att inte lita på någon. Och det har jag lärt mig för att jag ska skydda mig själv. Och varenda dag så får jag bevisat för mig själv att jag gör rätt i att vara rädd. Det räcker med att läsa en dagstidning eller kolla på nyheterna. Eller läsa kommentarsfält på bloggar eller artiklar på nätet.

ANNONS
ANNONS

Att lära sig att man inte ska lita på någon är ett sätt att överleva. Och min rädsla har nog räddat mig från en massa. Problemet är de gånger jag skitit i att vara rädd, när jag trotsat och inte orkat bry mig. För det är ju mitt fel då, för jag skulle ju inte lita på någon! Det har jag lärt mig. Det har samhället lärt mig.

Ett samhälle som upprepande gånger frågar våldtäktsoffret om hon verkligen, verkligen sa nej, istället för att fråga våldtäktsmannen om han verkligen, verkligen hörde ett ja. Ett samhälle som frågar sig hur hon kunde vara så dum att hon gick ensam hem mitt i natten eller tog svarttaxi eller gick hem med ett helt gäng killar, drack så mycket, klädde sig så utmanande, lämnade sin drink obevakad, dansade så sexigt, festade så hårt…

Ett samhälle som försvarar hot om våld, våldtäkt och död med att hon skulle ha tänkt sig för innan hon hade åsikter, uttryckte sig, trodde att hon var något, var orädd, utmanande, stöddig och tog plats.

Det här samhället har hela mitt liv lärt mig att jag ska vara rädd för män. Och när jag sedan känner hat mot det, då är det jag som är orättvis.

Läs gärna även detta inlägg ”hat föder hat” där jag förklarar lite mer hur jag tänker.

  1. Men jag förstår inte varför rädsla måste innebära hat?

    Jag är livrädd för invandrargäng efter att jag blev misshandlat av ett, men det betyder inte att jag hatar alla invandrargäng.

    Ni måste kunna separera rädsla och hat, och det för er egen skull, det är inte bra för själen att gå och bära på hat, det kommer ni märka en dag när det till slut triggar en depression.

  2. https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/vald-och-misshandel.html
    https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html

    Om du nu kollar på dessa länkar är upp till dig men jag som kille har minst lika stor anledning att vara rädd ute på natten visst är det inte lika stor sannolikhet att jag bli våldtagen men sannolikheten att jag blir grovt misshandlad är minst lika stor om inte större. Kan någon då förklara för mig varför vi bara ska hålla koll på ena sidan men inte den andra. Många killar tänker nog som dig, speciellt i sämre områden. (De som kollar statistiken för tänka på att många av dessa fall kan och har förekommit i hemmen, allra flest i kvinnors fall)

    1. Jag ser inte någonstans i min text att jag pratar om att kvinnor är de enda som drabbas av machokulturen. Låt oss alla jobba emot den, för allas skull.

  3. Mycket intressant och läsvärt. Stort tack.
    Detta leder in, åtminstone för mig som är en man, i hur jag begränsar mig för att inte identifieras fel eller misstänkliggöras. Ett exempel ur vardagen: Max, titta nu inte för länge på de där barnen som leker så härligt och glatt, det kan uppfattas fel.
    Oavsett, det är en sorg i sig att vi alla inte kan känna tillit.

  4. sá vad tycker jag? kvinnor har alltid behandlat mig bra, män har varit de som har behandlat mig dáligt. Drar jag män över en kam och all kvinnor likadant? nej, kvinnor som behandlar mig dáligt är bara undantag och män som behandlar mig dáligt är ocksá undantag. Män är oftast den ”dáliga” av könen men jag har fortfarande samma syn pá báda. Kanske inte när jag tánker efter, men har de med mitt kön att göra för att jag är man? Jag finner báda könen attraherande för mig men min erfarenhet säger mer tillit till kvinnor än män, men när den tanken slár mig sätter jag mig in i den andra. vad har han upplevt? har han blivit uppvuxen likadant? vad driver honom? är han annorlunda eller är alla andra annorlunda än honom? Jag har inte fátt lära mig vilket av könen som är det ”dáliga” jag har lärt mig själv att det finns dáligt av allt, men även om MIN erfarenhet är mer negativ mot män ändrar inte min ásikt att báda könen är bra och dáliga. Ingen favorisering. Din erfarenhet är olik frán min och din mammas/pappas/släktings erfarenhet är olik frán din egen. De är din släktings ásikt du har just nu. Vad är din egen ásikt?

  5. Jag har läst en del av alla dessa kommentarer – orkade inte läsa alla, blir bara ledsen. Och arg!
    Jag är en äldre kvinna; har aldrig i mitt liv känt rädsla för män; jag tillbringade minst lika mycket tid med min pappa som med min mamma när jag var liten – på den tiden fanns inga dagis – och han lärde mig lita på människor. Jag har liftat i min ungdom, gått ute i städer sent på nätterna. En enda gång har jag råkat ut för en illasinnad man – helt klart psykiskt sjuk.
    Däremot har jag råkat ut för en hel del illasinnade kvinnor. Elakhet behöver inte handla om våldtäkt. De flesta människor jag under mitt snart 70-åriga liv jag sett slå sina barn, har exempelvis varit kvinnor.
    Men att utöva våld mot barn är kanske OK…?
    Jag har arbetat med ungdomar – och sett hur oerhört elaka vissa tjejer i grupp har varit mot enstaka killar.
    Som jag ser det är det lika idiotiskt att säga att män är sådana och kvinnor sådana, som att dela in människor i svenskar och invandrare, äldre, yngre och så vidare. Har vi inte kommit längre???
    Alla människor är individer!
    Dessutom har det hänt något de senaste åren. Den här mansskräcken jag läser om här – den fanns ju inte för 10-20 år sedan. Var kommer den ifrån…?
    Neej, det jag tror vi måste göra är att sluta tala om alla dessa stackars kvinnor – och börja tala om hur vi tar hand om våra BARN. Den dag alla barn får den kärlek, den omvårdnad, blir lyfta, älskade precis som de är av båda sina föräldrar – då är jag övertygad om att allt våld, kriminalitet, krig etcetera, kommer att försvinna…
    Det finns en anledning till allt. Det är där vi måste börja.
    Hat föder bara hat. Vi måste se ORSAKEN till problemen.
    Kärlek och respekt föder kärlek och respekt.

    Marika

  6. Varför är den inte fler män som reagerar på att uppfattas som potentiella villdjur av det motsatta könet?Det måste ju kännas förskräckligt!

  7. Obefogad rädsla. Gör följande: 1) Gå till psykolog eftersom denna mansfobin uppenbarligen begränsar din tillvaro. 2) Ta ett snack med en kriminolog, exempelvis GW Persson för att få reda på verkligheten, eller möjligen en kvinnlig kriminolog. 3) Börja oroa dig för verkliga hot som exempelvis cancer, eller nej, gör inte det.

    1. Tack för livsinstruktioner och dom. Här kommer några till dig: 1. Gå till en psykolog, det är ett bra tips för de flesta 2. Ta ett snack med en feminist, kanske helst av manligt kön 3. Börja oroa dig för machonormen och dess konsekvenser.

      1. Nummer 2 och 3 är redan uppfyllda .
        Jag är stolt feminist. Men jag är också av den åsikten att vi i möjligaste mån ska basera våra ställningstaganden på fakta. Farligaste mannen i ditt liv är den du lever med, det är han du möjligen med viss fog ska vara rädd för.

        1. Med fakta menar du statistik eller? Jag tror inte jag är ensam om att välja taxi hem efter en kväll ute istället för att gå. Dels av bekvämliga skäl men också för att det känns tryggast. Om jag ska tolka en himla massa kommentarer ovan så är jag helt fel ute där. Det är mycket farligare att åka bil. Jag borde gå.

          Jag nämner våldtäkt i texten och därför drar många slutsatsen att jag tror att jag ska bli våldtagen om jag sätter foten utanför dörren. Men det är så många situationer som upplevs som hemska även om de inte leder till just våld eller våldtäkt.
          http://vardagsrasismen.nu/2015/06/22/jag-hatar-man-i-grupp/
          Här kan du läsa om en massa situationer som med all säkerhet inte finns i statistiken men som är oerhört jobbiga att vara med i. Fysiskt underläge, machokultur och samhällets syn på vad som är ok att bli utsatt för som kvinna – det gör mig rädd. Det gör att jag hellre tar taxin än promenaden på natten. Trots att taxin är så mycket farligare statistiskt.
          Jag kan förstå att många vill tolka min text som att jag sitter inne och aldrig vågar gå ut, men saken är den att jag blir rädd just eftersom jag väljer att inte sitta inne. Jag hamnar i alla dessa situationer med jämna mellanrum, och jag insåg då hur ofta jag behöver vara på min vakt bara för att jag gör helt normala saker i livet som till exempel att gå ut och äta på restaurang. Och det är det som stör mig.
          Det är inte bara att jag som liten fick höra att jag skulle vara försiktig, jag har också levt i 34 år och jag ser vad machonormen gör med både män och kvinnor, och hur man bara sväljer det för att det har blivit så normalt. Det gör mig orolig, det gör mig otrygg och det gör mig rädd.

          Jag hoppas att detta gör att du kan läsa min text lite mer som jag hade tänkt mig att man skulle läsa den.

          ps Skulle jag leva efter statistiken så skulle jag dessutom ha fött 1,98 barn och det känns ju lite obehagligt… ;)

  8. Det är sorgligt att läsa hur du begränsar dig själv pga av rädsla. Man ska inte tro allt som står i tidningarna. Media frossar i våld och elände. I verkligheten drabbar det väldigt väldigt få människor. Ta själv reda på fakta om vilka som drabbas av våld, i vilka situationer och hur vanligt det är. Du kommer märka att du inte har någon särskild anledning att vara rädd och begränsa dig själv. Din rädsla är inte logisk.Det finns annat du borde vara mer rädd för ex åka bil. Det du beskriver kallar jag inte att leva. Gör du det? Befria dig själv från rädslan och börja lev.

    Fundera också på vilka som tjänar på din rädsla. Gör du det? Andra kvinnor? Männen? Nej. De enda som tjänar på rädda människor är ett samhälle som vill ha kontroll och som avskyr orädda människor.

    1. Tänk att fokus hamnar så mycket på hur jag ska hantera en rädsla och så lite om vad som orsakar den.

  9. Blir nedstämd då jag läser detta. Ingen skall behöva gå kring och vara rädd. Jag önskar allt det bästa till dig!

  10. Tack hejhejvardag. Jag tycker att du lyckats oerhört med att problematisera en påtvingad offerroll, utan att i onödan ha skuldbelagt mannen, så uppfattar jag ditt inlägg – vilket gör mig mycket glad eftersom att det är ett ämne som vart svårt för mig själv (som man) att angripa.

    Gällande ett antal inlägg ovan, som anmärker med statistik och siffror att män visst också är utsatta för våld, vill jag påpeka att diskussionen knappt vidrör ämnet med undantag för den gemensamma nämnaren ”våld”. Här har vi, tycks det mig, att göra med ett underlag till samtal om kvinnors påtvingade offerroll och rädsla inför våld från män – och ingenting annat.

    Jag må som man också uppleva rädsla för våld från män, men det har mycket litet att göra med frågan, då jag oavsett hur jag som individ upplever det – tillhör en grupp som ur ett bredare perspektiv är påverkad av en yttre uppfattning att de är mer kapabel att hantera våld och därför inte i samma utsträckning faller offer för det. Kvinnor är i motsats framställda i hög utsträckning framställda som offer. Sammanfattningsvis påverkar detta oss som individer. Diskussioner kring hur män förväntas förhålla sig till våld och riskfyllda situationer välkommnas, men kanske inte i denna debatt.

    Vidare vill jag faktiskt kommentera på de inlägg som påstått att kvinnor i högre utsträckning blir utsatta för våld, eller att ”alla” kvinnor blir utsatta för våld men inte alla män. Detta är också att begå ett stort misstag. Våld är en realitet för i princip alla, då våld förekommer i så hög utsträckning i olika miljöer och former (missförstå mig inte, jag inser att det låter mycket drastiskt). Frågan handlar snarare om vad som förväntas av oss när vi bemöter våldet, än i vilken utsträckning män respektive kvinnor faller offer för våld.

    1. Tack för dessa ord Max! Ibland känns det onekligen som att diskussionen inte hamnar där man vill. Något som både jag och läsare kan reflektera över!
      Men många verkar ändå förstå och där blir det intressanta diskussioner, som leder till fler tankar. Det är bra!

  11. Rädsla är viktigt och en förutsättning för vår existens. Omotiverad rädsla är jobbigt och kallas för fobi när den tar proportioner. Då går livskvalitet förlorad. Kom ihåg att nio av tio mord är självmord. Se var de verkliga farorna kommer ifrån, var inte din egen fiende, ta itu med dina fobier och låt inte som en sverigedemokrat som är rädd för negern.

  12. Jag vill nog ändå säga att din rädsla är något överdriven, antagligen inte alls ditt fel utan den är helt enkelt skapad av dem som uppfostrade dig och såklart media och samhälle. Överfallsvåldtäkter utomhus begångna av okänd man är relativt ovanliga. Det gör såklart inte nån skillnad för den som råkar ut för det men till mannen som kollektivs försvar så finns det ju massor av rötägg och skitstövlar men alla är inte våldtäktsmän eller hustrumisshandlare.

    Jag säger inte att jag inte varit rädd. Jag har liftat, legat halvnaken (eller hel) i samma säng som fulla snubbar som tagit ett nej (jag säger inte att det inte var motvilligt) befunnit mig i mörka parker med flera för mig okända killar som inte så mycket som gav mig ett skrapsår, jag har vandrat genom mörka gränder i andra länder med både mörka män och ljusa, och kanske någon drogmissbrukare. Jag har aldrig någonsin blivit antastad i de situationerna.

    Jo jag har stött på killar som jag anat kan gå över gränsen, oftast på krogen, ursprung alla sorter. De som blir aggressiva är mesiga snubbar som sällan får till det. Inte nördarna utan de som helt enkelt är för tråkiga för att få ligga. De är de jag aktar mig för.

    Att gå runt och vara rädd är helt meningslöst för inget av det du är rädd för kommer sannolikt att hända. Det är större risk för en ung kille att bli nedslagen än för en kvinna att bli våldtagen och blir hon sen våldtagen blir hon det av den hon inte i sin vildaste fantasi kunnat tro skulle göra henne illa.

    Jag tycker det är trist att det blivit såhär. Att vi svartmålar mannen som kollektiv för några få idioters beteende. Pedofilskräcken t ex är vår tids häxprocess. Det här måste vi stoppa nu innan det går åt skogen.
    Kvinnor är inte automatiskt goda. Det händer såklart att de ljugs om våldtäkter, sådana tjejer har jag känt. Kvinnor använder tyvärr rätt ofta sitt kön till att spela offer. Jag säger därmed inte att det inte finns en del att jobba på vad det gäller jämställdhet.

    Skitstövlar har jag träffat en del, men det må vara hänt, jag har glömt varenda en.

    Jo jag är feminist. Tycker det är tråkigt att debatten ballat ur fullständigt.

  13. Det här är exakt så jag med känner. Jädrigt bra text, den borde hyllas och sätts fart på en förändring! / Rebecca

  14. Känner tyvärr alltför väl igen mig själv i denna text. Oerhört träffande! Tror tyvärr att många andra tjejer också känner så.

  15. Det är vare sig män eller kvinnors fel att du som vuxen inte hanterar dina psykiska besvär. Patetiskt att behöva bli jämförd med sådana som du.

    1. Kolla igenom lite av kommentarerna är du snäll. Du kommer märka att vi är MÅNGA som känner exakt som Louise och det här är ett samhällsproblem och inte bara ett problem för henne. Heja dig om du inte känner rädsla. Det ger dig inte rätten att påstå att Louise har psykiska besvär. Kanske har du missförstått texten? i så fall finns ett förtydligande i Louises senaste inlägg.

  16. heja dig som orkar svara på så många kommentarer. verkar oundvikligt att inlägg av den här typen får en massa påhopp från de kränkta männen och lite förvånande också att rasisterna genast ser sin chans att spy ut sitt hat. Lika många är de tjejer som hävdar att de minsann inte känner rädsla. Härligt för er vill jag säga, men rädsla är liksom inget man väljer att känna.
    Jag hoppas inlägget får stor spridning!

  17. Väldigt bra skrivet! Hoppas vi får en samtyckeslagstiftning snart. För normala killar är det inte ett dugg svårt att avgöra om tjejen samtycker till sex eller inte.

  18. Kul skrivet, det första stycket innehåller nästan exakt det jag fick lära mig som barn oxå (förutom delen med tjejtaxi då).
    Men det är ju väldigt tråkigt att du alltid (nästan) är rädd, det ska man inte behöva vara.

  19. Tack för en intressant och tankeväckande text. Jag håller helt och fullt med dig och är så glad att den här typen av förnuftiga texter äntligen börjar få mer utrymme i debatten samt att också män börjar inse att (riktiga) feminister inte hatar män, utan att vi alla – både män och kvinnor – skulle må bättre av att vissa normer ändras.

    Vill dela med mig av en liten historia: min farbror är världens snällaste, skulle aldrig göra en fluga förnär och fullkomligt avgudar sin åttaåriga dotter, men är också rädd för att inte kunna skydda henne från ”fula gubbar”. Min farbror berättade för mig om att han var ute och gick sent en kall kväll på en dåligt upplyst gångväg, med luvan uppdragen och händerna nerkörda djupt i fickorna när han fick syn på en ung kvinna en bit längre fram på vägen. Kvinnan gick fort, verkade nervös och såg sig hela tiden över axeln. Efter ett tag insåg min farbror att det var honom kvinnan var rädd för. Det gav honom en tankeställare. Han hade aldrig någonsin sett sig som någon att vara rädd för, och det gjorde honom väldigt ledsen att uppfattas som skrämmande. Tänk om hans lilla dotter kunde få växa upp i en värld där ingen känner sig rädd för främmande män, och pappor inte behöver oroa sig för att söner och döttrar ska råka illa ut på grund av förlegade normer om manlighet.

  20. Jag fick en stor klump i magen när jag läste detta, det gör på riktigt ont i mig när jag får höra att jag, personligen som du uttrycker, kommer att vara ett ”hot” mot dig om vi möts ensama gåendes mot varandra. För att jag garanterar dig att jag aldrig, aldrig, aldrig ens skulle tänka tanken att göra något mot NÅGON som var illa menat, jag garanterar dessutom att den stora majoriteten av Sveriges befolkning tänker likadant och det gäller inte bara män utan alla, alla vi MÄNNISKOR som bor i Sverige. Jag har personligen varit med om att ha blivit sexuellt trakasserad av en MÄNNSISKA, denna människa råkade vara en kvinna och när detta kom fram så blev jag bara utskrattad, utskrattad av kvinnan som satt på polisen och skulle ta emot anmälningar. I hennes värld fanns det inte att en 17årig kille kunde bli våldtagen av en 40+ kvinna, så jag fick gå därifrån utan att ha anmält kvinnan. Jag ber er, generalisera inte ett kön för att jag lovar att ni som är tjejer inte vill höra att ni t.ex. är fega för att ni är tjejer på samma sätt som killar inte vill höra att de är våldtäktmän bara för att det är killar. Snälla, var goa och ta hamd om varandra.

    1. Det du beskriver, att inte bli tagen på allvar för att du är kille och en kille kan ju inte bli sexuellt trakasserad eftersom en kille alltid förväntas vilja ha sex – DET är också en del av den destruktiva mansnormen.
      Ingen har heller påstått att alla män är våldtäktsmän. Om du läser texten igen så tror jag att du kan se det.
      Ta hand om dig!

  21. Jag är kille. Jag fick alltid lära mig samma sak. Jag kan inte säga att jag ringer hem och ser till att ha någon att prata med när jag är ute i mörkret, men man lever alltid med någon sorts rädsla för våld. Det är tyvärr så att oavsett hur positivt en rörelse är oavsett om det är feminism eller miljörörelsen, så kommer den utnyttja problem och tillskriva dem till det rörelsen bekämpar.

    Vad som egentligen behövs är ett förändrat fängelsesystem, ett där vi låser in de som våldtar, misshandlar, mördar och rånar och inte släpper ut dem förrän de bedöms som helt säkra. De ska släppa Hagamannen som bedöms ha lätt att återfalla i brott, det är helt sjukt! Lås in farliga män och ja det är nästan alltid bara män, det är en grupp män som är de farliga i samhället, ge dem vård och få dem att ta upp hobbies och släpp inte dem förrän de är säkra. Ingen ska behöva gå och vara rädd för våldsförbrytare som kommer ut ur fängelset såfort de har ”avtjänat sitt ”straff” ”.

  22. Det är fruktansvärt att flickor/kvinnor ska behöva tänka/känna så. När mina barn växte upp hade jag ungefär samma känsla och förmanade mina barn på samma sätt. I synnerhet min dotter. Därför undrar jag vad det är för ett samhälle vi har skapat. Ett hatets och rädslans samhälle. Tyvärr blir det bara värre när lärare på skolor förmanar kvinnliga elever att klä sig ”anständigt”. Då undrar jag för vem alla flickor/kvinnor ska klä sig anständigt?
    /Janne

    1. Ja precis så! Man lägger ansvaret på flickorna/kvinnorna när man säger att de ska klä sig anständigt. Samtidigt befriar man då pojkarna/männen från ansvaret.
      ”Klä dig anständigt så att du inte blir kallad diverse saker/tafsad på.” Varför inte: ”låt bli att tafsa och kalla flickor för diverse saker”. Kan man undra…
      Men ju mer man vrider på det desto fler diskussioner blir det och förhoppningsvis kommer förändring med det!

  23. Jag tycker det är för djävligt att så många kvinnor/tjejer begränsar sig och sina liv pga män
    Jag tycker det är för djävligt att det finns män som utövar sexuell makt mot kvinnor, tränger sig på, trakasserar, kränker och våldtar
    Jag tycker det är för djävligt att dessa män svärtar ner manskollektivet
    De borde använda sig av sina intellektuella och empatiska förmågor för att göra världen bättre i stället

  24. Wow måste bara säga att jäklar vad ja känner igen mig själv när jag läser denna text! Kanske nu ja börjar förstå varför med efter att ha läst den här texten.. Och att de säkert inte bara är jag!

  25. Den sista raden fyller mig for Så stark och riktig… citat/ ” När jag känner hat mot det är det jag som är orättvis… ” /slut citat. Jag hade en far som slog och ”vandaliserade mig” både fysiskt och mentalt. Jag har aldrig haft modet rent känslomässigt att närma mig män. Hela mitt liv har jag letat ”Pappa~gestalter”. Män som själva är Fäder och som genom sitt föredöme gett mig styrka och livsglädje PÅ DET RENT MÄNSKLIGA PLANET! Men som trots min beundran och glädje ändå inte förmått mig att ge mig modet att söka manligt sällskap på ett djupare plan! Jag är oerhört tacksam. Och kasta mig i en Faders armar genom Tron. Den Kristna Ortodoxa Tron på Livets Mysterium trots allt! Må Herren välsigna oss i Allt och göra oss till allt vi hoppas kunna bli trots motgånagar hinder och småaktigheter. Till syvende och sist är det jag som skall leva i samklang med Samvete Tro och Medmänniskor!

    1. Har du läst min blogg förut Jonas? Jag tror nog inte det med tanke på denna kommentar. Men tack för förslaget, det kommer fortsätta att finnas massa fint om fina män här också :)

  26. När jag var liten fick jag veta att man blir alkoholist och får skrumplever om man dricker alkohol. Så nu går jag omkring och tycker synd om alla som tar sig ett glas rött en fredagkväll och tänk på alla som går ut på helgerna och förstör sitt liv. Fick även höra att marijuana är en dödsdrog, fast nu är den laglig i hela USA och det finns 0 (noll) dödsfall av den dödsdrogen.

    Tur att man lever under skräcken man fick höra när man var liten istället för att erfara världen själv

        1. Oh ja. Känner nog ingen tjej som inte blivit tafsad på av någon okänd man. Till exempel.

  27. Riktigt rädd blir man dock kanske först när man själv blivit utsatt av fel man. Det är då man märker hur det ligger till. Man får ingen hjälp, och man får inget försvar. Mannen kan fortsätta sin dagliga terror, trots att man skilt sig, utan att någon enda en säger ifrån. Inte ens socialen. I princip daglig mobbning är det som gäller, och hot av olika slag. Mitt tips: Akta er för män.

  28. Oj va träffande skrivet. Känner igen varenda detalj av din berättelse. Det är som om du krupit in i mitt huvud och läst mina tankar. Som mamma till en liten flicka är körsbäret på toppen nu all oro för att hon ska råka illa ut. Har massa fina män i min omgivning men de kan nig aldrig förstå den otrygghet vi kvinnor upplever så gott som dagligen.

  29. Jag är en dam 73 år gammal, ursprung från Sydamerika, jag kommer ihåg att när jag var mycket yngre, lärde mig samma som er, och på den tiden fanns samma brott som idag, och man dömde inte mannen på samma sätt som idag. Då, det var kvinnas fel. Och efter så många år det är fortfarande samma sak i alla länder, jag tror att det är samhällets fel. Att vi kvinnor är inte respekterat och vi har varit alltid betraktas som varelse av andra klass, utan frihet att klä på hos som man vill, att går vilken väg som man vill, att uttalas hos som man vill, annars är vi kritiserad till och med av andra kvinnor. Så är den kallas civiliserat samhället . Men vi hotar inte alla man , vi älskar vara söner, vara barn barn. Men vi önskar bara att ni kan respektera alla kvinnor, och spelar ingen roll hur man klä på sig, eller man drycker eller inte, man festa eller inte, vi kvinnor kräver respekt och frihet att vara Kvinna och inte behöva vara leva i konstant rädsla .

  30. Ja män är ju förjävliga asså. Vi borde döda alla män och bara leva som kvinnor på jorden. Jag offrar gärna mitt liv till alla manshatare så de kan ha de gött. Liksom jag är ju man så det är ju trots allt mitt fel :/

  31. Oj så himla bra skrivet!
    Kan inte göra annat än att hålla med på alla punkter.. bara häromdagen när jag var på väg hem från jobbet så såg jag 2 killar i parken lite längre fram som skulle åt samma håll som mig.. ja, då blev jag rädd och tog en omväg.
    Helt sjukt att man ska behöva känna så! :/

  32. Rädslan är faktiskt överdriven, med tanke på hur liten risken är. Det anmäls 300 överfallsvåldtäkter per år. Nästan en per dag.
    Jämför det med de 30.000 män som enligt anmälan misshandlas varje år på stan av okänd. Män verkar trots 100 gånger högre risk att råka illa ut, inte oroa sig hälften så mycket.

    Det är misogynt av dig som kvinna att skrämma upp andra kvinnor och utmåla att samhället är farligare än det egentligen är. Det blir en sorts terror… där kvinnor går omkring och jagar upp sig i onödan.

    Det sker ca 700 miljoner möten mellan man och kvinna varje år i Sverige.
    300 av dessa 700 miljoner möten resulterar i överfallsvåldtäkt. Så det är med dessa siffror man ska beräkna risken när man möter en okänd man.

    På samma sätt som vissa kvinnor påstår att kvinnor är värda mindre lön, när fakta säger att vi har samma lön för lika jobb.

  33. Så långt ifrån konstruktivt man kan komma. Sluta hålla på och dra och slita i saker som ni bara borde släppa. Du bekräftar ju bara bilden som ”samhället” inprintat, skapar ett gäng anhängare och förstärker polerna som du uppenbart vill komma från. Om alla kvinnor istället kan ta upp sånna här saker men deras respektive så tror jag vi skapar en bättre samhållning än om vi håller på och pekar finger hela tiden. Hata mansnormerna, ja för hat är ju den självklara vägen, det vet ju alla.

  34. Okej, så med samma resonemang så tycker du alltså att det bör vara mer än ok att hata andra grupper som är överrepresenterade vid brott som t.ex. våldsbrott, rån och stöld? Eller är det bara gruppen ”män” som du tycker är ok att hata?

    1. Jag vet inte om du vill missförstå eller om jag är för luddig. Kanske en kombination. Jag hatar inte män. Du vet när man säger ”stark som en man”, ”ta det som man”, där har man en bild av en MAN. Det är den jag är emot. Normen. Förväntningarna hur en man ska vara.
      Män är ju överrespresenterade när det kommer till våldsbrott och jag tror inte att pojkar föds våldsamma.
      Varför tror du att de är överrepresenterade?

  35. Sjukt bra skrivet! Jag tänker precis så jag med jag är också rädd. Och det kändes bra att läsa din text!

    1. Jag är inte rädd hela tiden. Har gett exempel på situationer då jag känner mig rädd i texten ovan. Läs den om du vill.

  36. Det är sorgligt att läsa om ditt begränsade liv och dina rädslor. Men problemet är inte ”män”, ”patriarkatet” eller ”mansnormen” utan vad du matats med för information och hur du processar den. Evolutionen har inte utrustat oss människor med någon bra intuition för risk i ett storskaligt samhälle med dess alarmistiska mediabevakning . Dina rädslor och ditt kontrollbehov står helt enkelt inte i rimlig proportion till den verkliga hotbilden. Javisst finns det risker i livet, varav trafikriskerna och diverse hälsorisker från dålig mat och luftföroreningar är bland de större. Våldtäkter ligger inte högt på listan.

    Du pratar om att ”samhället lärt dig”. Jovisst, det har du rätt i. Fundera på hur du skulle kunna olära dig.

  37. Texten ger också sken av att de män, som är tilltalade i våldtäktsmål, inte får några obekväma frågor av t.e.x. åklagaren, målsägandebiträdet eller rätten men självklart får de det!

    Det ligger i sakens natur, precis som det gör att målsäganden får obekväma frågor, eftersom det handlar om allvarliga brottsanklagelser, rörande händelser där kanske bara två personer var närvarande, vilket inte sällan leder till en ”ord mot ord”-situation, där det måste vara ställt bortom varje rimligt tvivel att en brottslig gärning har begåtts.

    Det sista eftersom Sverige ännu tillämpar oskuldspresumtionen, d.v.s. rättsprincipen att ”hellre fria än fälla”.

    Jag förutsätter att skribenten ser poängen i en dylik rättsprincip och att hon även är medveten om att ca 1/5 av alla anmälningar om våldtäkt (från kvinnligt håll) handlar om falska våldtäkter. Allt enl. Polisen.

    Sådana falskanmälningar förstör dessvärre trovärdigheten hos verkliga våldtäktsoffer.

  38. ”Det här samhället har hela mitt liv lärt mig att jag ska vara rädd för män. Och när jag sedan känner hat mot det, då är det jag som är orättvis.”

    Önskar att skribenten hade varit lite mer specifik om i vilken samhällets skola hon har gått och vem/vilka, som lärde henne allt det där.

    Är det alltså ”det här samhället” som är ”mansnormen” och ”patriarkatet”? Varför inte lika gärna kalla det ”kvinnonormen” och ”matriarkatet”?

    ”Rädslonormen”?
    Varför behöver någon hata ”mansnormen”, som jag trodde handlade om något helt annat än våldtäkt (t.ex. om att män enl. somliga förutsätts vara norm och kvinnor ett slags bihang), när man eg. hatar det som någon har lärt en och sin egen rädsla?

    1. Ok jag ska försöka förklara lite mer. Jag är medveten om att min text är lite luddig, den är sprungen ur en känsla och skriven där efter. För dem som känner igen sig verkar den inte vara lika luddig, kanske för att man delar erfarenheter.
      Jag är helt övertygad om att man när man föds får en massa förväntningar vad gäller beteende utifrån kön. Jag förenklar nu enormt men försök att se det stora: män ska vara stora starka och inte visa känslor. Kvinnor ska vara omhändertagande, mjuka och känsliga. Långt ifrån alla passar in i dessa bilder, men många försöker passa in. Att falla in i en norm är en trygghet. De som går utanför normen ses som hot. Jag tror att mansnormen, alltså de förväntningar en pojke får i sig från start, inte alltid och kanske sällan är av godo. Mycket i dessa bör förändras, enligt mig.
      Man vänjer sig vid att män ska vara på ett visst sätt och därför inte kan ansvara för sitt beteende i tex sexuella sammanhang. Skulden läggs på kvinnan som var lockande.
      Som sagt, hårddraget men jag hoppas det blev tydligare.
      Rädslonormen förstår jag inte vad du menar med. Vilken skulle det vara?
      Kvinnonormen är en annan diskussion men intressant den också. Matriarkatet? Vilket då? Utveckla gärna.

      1. ”Rädslonormen” lät lite kul. Jag vet inte vad skribenten menar, men jag har noterat att feministiska bloggare och skribenter nästan undantagslöst kör variationer på din text. Det är förväntat inom den vänsterfeministiska subkulturen att vara rädd, att berätta om sin utsatthet och att profilera könsbaserat. Vet inte vad som är hönan och vad som är ägget. Blir man neurotisk av att vara feministisk bloggare eller blir man feministisk bloggare av att vara neurotisk?

      2. ”Kvinnonormen är en annan diskussion men intressant den också. Matriarkatet? Vilket då? Utveckla gärna.”

        Eftersom du med ”mansnormen” och ”patriarkatet” verkar syfta på ”det här samhället”, så kunde man ju lika gärna ersätta de två första orden med ”kvinnonormen” eller ”matriarkatet”.

        Med ”rädslonormen” menar jag den norm, om det är någon sådan, som ditt inlägg ger uttryck för. Människor kan dock vara rädda för lite av varje (finanskriser, naturkatastrofer, döden, spindlar, män, kvinnor, barn, damm, pollen, otrohet, skilsmässa, hemlöshet, invandrare, terrorister, krig, åska, hundar, …), så varför sätta någras specifika rädsla på piedestal och utforma samhället utifrån den?

        Rädsla är sällan rationell, utan känslostyrd. Därför bör man inte fatta ogenomtänkta beslut, baserade på rädsla.

  39. Jag har aldrig sett mig själv som en rädd person, faktiskt inte alls, men det slår mig ändå när jag läser din text att jag ändå får slags reaktion när jag finner mig ensam med en okänd man. Detta oavsett om det är natt eller dag, och avsett plats eller situation. Möter jag en okänd man i tvättstugan en eftermiddag blir jag faktiskt på något plan på helspänn, även fast större delen av mig kanske inte reagerar nämnvärt. Jag är inte konstant rädd, men ändå redo. Och i sådana situationer gör jag per automatik en utvärdering av min styrka och hans. Inte för att jag tror att alla män ska överfalla eller våldta mig, utan för att dom kan. För att jag inte skulle kunna försvara mig om de gjorde. Alla män är inte dåliga män, men kanske just denna man är? Och om jag har otur är chansen stor att han förmodligen isf kan överrumpla mig utan problem.
    För mig handlar rädslan då mest om det tror jag. Om min egen svaghet och oförmåga att klara mig själv. Känslan av konstant underläge, av att leva i ett samhälle där grundförutsättningen är att halva befolkningen bara per automatik har ett överläge. Psykiskt eller fysiskt. Oavsett om de valt det själva eller ej..

    1. Vi är alla i underläge vid överrumpling. Jag är man och styrketränar, men om en klen kvinna överrumplar mig med en bestämd attack så har jag mycket, mycket dåliga chanser. Jag accepterar att jag kan dö närsomhelst, framförallt i trafiken men även i det sociala livet.

      1. Ja, det är vi. Jag vill egentligen inte skilja på man och kvinna där. Alla kan vara rädda och alla kan övermannas. Men det jag tror att jag menar är att kvinnor i grunden generellt känner sig svagare. Fysiskt. Och pga strukturer i samhället också psykiskt. Och att när unga kvinnor säger något som upprör, så får de bevisligen hot om våld och våldtäkt. Vilket från en man blir maktutövande från en starkare person (generellt), av någon som tar ett psykiskt övertag genom att använda kunskapen om sina fysiska (underförstådda) överlägsenhet. Om en man och en kvinna skulle möta samma motstånd skulle det troligtvis kanske gå bättre för mannen, även om det inte går bra. Om en man därmed stiger upp på morgonen och börjar dagen från ett noll-läge, så går en kvinna oftast ut lite på minus. Hon kompenserar kanske upp detta med att se sig om lite extra, undvika situationer och på så sätt flytta upp sig själv till plus.

        1. Upplevelsen av den egna sårbarheten kan förstås skilja sig, det vete sjutton om statistiken inte ger anledning för män att vara mer försiktiga. Exempelvis så uppgav ca 2.7% av alla män att de blivit misshandlade och 1.9% av alla kvinnor enligt BRÅ år 2013.

    2. Jag tror detta är både biologiskt och erfarenhetsmässigt grundat. Ett barn som möter en okänd vuxen är väldigt sällan lugn och säker, tills dess att barnet har analyserat situationen och kommit fram till att den vuxna inte är ett hot. Så fort jag möter en person blir det en analys av personen, sen kommer situationen in och avgör min reaktion.
      Känner man sig svagare blir man på automatik lite försiktigare med vad man själv och vad den andre gör.
      Vi män agerar och reagerar på sådant vis hela tiden, det tror jag är något helt naturligt och inget att skämmas för.
      Det viktiga i det hela är att kunna släppa på spänningarna när situationen är annorlunda och kunna medla med sig själv om vad som är resonligt, för det gömmer sig inte våldsamheter bakom varje hörn.
      Att låta historier enbart bestämma hur en ska tänka om en hel grupp finner jag dock oroande. Speciellt när det saknas erfarenheter men låter det hela övergå till öppet hat. Det är fel på flera nivåer.

  40. När jag var liten fick jag höra att jag skulle akta mig för pilsner-gubbar, senare när det blev gårdskrig för tuffa Kerstin för hon tog av en byxorna. Året efter härjade Svarta Madame i slottsskogen och en ful gubbe som vi skulle akta oss för. Den mystiska farbrorn i kommunala badets bastu sade ingen vuxen något om, men det gick rykten. Senare när vi åkte in till storstan själva skulle vi akta oss för rånare. I högstadiet när vi fick en ny kille som bott i Stockholm fick vi höra hur farligt det var att gå in i fel kvarter och att det var bäst att vara beväpnad med minst stillettbatong. Han kände sig så hotad att han började med karate. Själv sprang jag inte gärna ensam om kvällarna, gick fortare om någon gick bakom mig på vägen hem. Varnades för svarttaxi och skulle undvika gäng på gatan. Arbetade som t-banevakt ochfick höra många historier, träffade en som blivit nedslagen och märkt för livet med vitnat hår och ständiga nacksmärtor. Jag såg inte så mycket våld själv. Jag har bekanta som blivit rånade, en del nedslagna, en del knivhotade. Jag är inte rädd men försiktig när jag rör mig på stan efter mörkrets inbrott. Varför? Jo jag har fått lära mig att män som är större eller starkare än jag är en potentiell våldsman.
    Som man gillar jag inte det heller!

  41. Det du beskriver är motsatsen till ”mansnormen”. Riktiga män beter sig bra och tar hand om andra, sen finns det svin och majoriteten av våld begås av dessa svin.
    Sen är det ju även så att många av dessa ”män” växer upp utan en manlig förebild, med bara en mamma – ska vi då anta att det kanske snarare är en ”kvinnonorm” som får dessa svin att bete sig som de gör?
    Nä, logiken i texten håller inte och den sprider bara mer hat.

  42. Vilket bra blogginlägg ä. Det är inte du som ska ändra dig. Det är alla vi hyggliga killar som nu måste aktivt börja jobba bort machonormerna och orättvisorna och på så sätt få ett sundare, roligare och tryggare samhälle så att ingen kvinna ska behöva känna så som du skriver. Tack än en gång för din text.

  43. Just så. Att lära sig att inte gå själv ute när det är sent, när det är mörkt. Att prata ihop sig med tjejkompisarna innan en kväll på krogen så alla är med på att hjälpa varandra ur obehagliga situationer (som ALLTID uppkommer, det är alltid män som blir för närgångna, lägger händer där de inte har fått tillåtelse att lägga dem).
    Ändå. Ibland spelar det ingen roll hur mycket en fått ”lära” sig. Hur mycket en fått anpassa sig för att vara trygg. På en sekund förändras allt ändå. Ett ”felaktigt” val.
    Jag får skuldkänslor ofta för det som hända mig var ”inte så farligt”, ingen våldtäkt liksom. Men män i grupp skrämmer mig eftersom jag aldrig glömmer fotstegen av de tre som följde efter mig. Klockan var inte ens sju på kvällen, en söndag. Det hade börjat skymma men var inte helt mörkt än. Jag brukade gå med en vän den tiden till ett event som vi brukade delta i varje vecka men denna gång var hon sjuk. Jag borde inte ha gått. Det stod tre unga män på en bro och jag var tvungen att gå förbi dem, på väg mot min destination. De följde efter mig, väntade tills det inte var någon annan i närheten, sprang upp bakifrån och drog ner mig på marken. Sparkade mig gul och blå. Tog väskan. Sparkade lite mer. Sprang i väg.
    Så jag är rädd. Trots att jag vet att rädslan är meningslös. Trots att jag vet att jag kan vara hur försiktig som helst men ändå få livet omkullkastat efter en obetänksam minut. Men jag hade ju ”tur” så jag får skuldkänslor varje gång rädslan får hjärtat att dunka extra hårt när jag tvingas passera en grupp män som står och pratar med varandra.

  44. Tack för en bra text, allt stämmer så exakt. Med all rätt har vi kvinnor anledning att vara misstänksamma, har varit med om några fruktansvärda händelser som har tärt mkt. på mig och min familj.

  45. Det är så fruktansvärt sjukt att vi låter detta pågå. Att vi accepterar att samhället ser ut såhär. Och att de snälla männen accepterar detta!? Det är ännu mer oroande. Jag brukar argumentera på precis samma sätt som du och vi är knappast ensamma om att ha upptäckt våra samhälleliga begränsningar. Ja patrialkala begränsningar. Som du är jag otroligt less på att vara rädd. Vad ska vi göra åt detta? Kan man verkligen rösta bort detta system? Tack för ditt klarsynta inlägv i debatten.

    1. Ja, vad ska egentligen de snälla männen göra åt kvinnors mansfobier? Skuldbelägg dem som ansvaret vilar på. Det är de snälla männens apati som är orsaken till att kvinnors rädsla utvecklar sig till manshat och mansfobi.

  46. Det du beskriver här gör mig både arg och ledsen. För det är verkligen spot on och bra skrivet desutom!
    Och det går nog inte en dag utan att jag skäm för att vara kille. Skäms över den macho kultur som finns och skäms för att det känns som att ingen kille/man/gubbe vågar inse att det här problemet finns. Att vi inte vågar inse att det här är något som vi utsätter kvinnor för och att det här är ett stort problem!!
    Förlåt, förlåt och åter igen förlåt

  47. ”Hela mitt liv är begränsat på grund av patriarkatet och den machokultur som råder.”
    Nej, det är begränsat pga den uppfostran och de val du gjort/gör.

  48. Stackars stackars du – som blivit fostrad så präglad av rädsla. Så överdrivet inskränkt och så sorgligt ditt liv låter, – i onödan.

    Väldigt få kvinnor blir våldtagna ”ute på stan”, fler män blir nedslagna, men i båda fallen sker det så sällan att det inte motiverar att inte vara ”ute på stan”. Det finns många andra saker i livet som du borde vara mer rädd för än män…..

    Försök att inte förstöra dina barn såsom du råkat bli själv. Åk på festival och ha lite kul, det är inte särskilt farligt.

  49. Det är orättvist för att det är…… helt verklighetsfrånvändande. Självklart förstår jag dig att om du blivit matad hela livet att du ska akta dig för män är det naturligt att du också är livrädd för män. Betyder det att du nödvändigtvis har rätt i din rädsla ? Nej.

    Det finns de som blivit matade hela livet att muslimer är det farligaste på jorden. Förstår jag att de är rädda för muslimer? Ja det gör jag. Har de rätt då? Nej.

    I båda fallen är det en försvinnande liten del som begår brott. En alldeles för liten del för att några etiketter ska ha någon som helst legitimitet.

    Ja, det är du som är orättvis. Du har absorberat all skit som samhällskanaler sagt åt utan att kritiskt granskat det. Nu är allt en absolut sanning för dig. Betyder det att du har rätt? Nej.

  50. Den absolut bästa texten om manshat jag någonsin läst. Jag kommer dela den, dela den igen och igen tills vi begravt patriarkatet! Tack som fan! Ulric

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..