Mer om bråk: att bråka inför barnen och anledningar att gräla

Det var ju fantastiskt det här med gräl, kom vi inte fram till det?
En av bilderna jag gjorde till boken (alltså denns grymma bok ”Dra åt helvete” av Malin Haawind aka @attvaljavrede) var på tema att bråka inför barnen. Med andra ord att bråka på engelska he he he.
Jag hade länge ångest över det, att barnen fick uppleva att vi bråkade, de faktiskt ändå ganska få gånger det hände framför dem. Men sedan läste jag någonstans att det viktiga var att man visade att man blev sams. Efter det känns det mer okej. Inte så att jag anstränger mig för att mucka gräl när barnen är med, jag försöker hålla mig till barnen somnat. Men OM det bara inte gåååår att undvika. Då ser jag till (jo för det är oftast jag) att vi blir sams framför dem. Mamma och pappa bråkar ibland, men det är okej, för när man bråkat blir man sams.
Jag tänker att de ska få en bild av gräl som något som är okej, för det går över. Att man inte alltid måste vara glad och enkel, man får vara dum, sur och arg. Men efteråt säger man förlåt.

attvaljavrede

Vad bråkar ni om där hemma? Jag försökte få till en lista med sådant vi bråkar om. Här är den:
1. Tid. (tid till annat, tid till varandra, tid till barnen, tid tid tid!!!!! Bristvaran TID!!)
2. Städning. Förut bråkade vi om städning ofta. Och då mest om att jag städar för lite/för dåligt. Sedan kom punkt 1 och tog över. Nu bråkar vi aldrig om städ längre!
3. Stämning. Jag tycker inte man får vara sur och otrevlig (haha jag säger emot mig själv! Men jag är bara människa) och blir sur och otrevlig när Mattias är sur och otrevlig. Det blir lätt lite surt och otrevligt då.
4. Kritik. Mattias tycker jag är kritikkänslig. Pff! Inte då! Om man kritiserar rätt saker! Mattias kommer med ”feedback” som han kallar det, och jag blir SJUKT sur, för jag tycker all kritik är otacksamhet eftersom jag är så fantastisk på alla annat än precis just det där. Och då ska han gnälla på det??!
5. Kärlek. Vi måste vara mer käääärleksfulla, tycker jag. Mattias kanske inte alltid är på rätt humör när den kommentaren dyker upp och då blir det såklart ÄNNU värre. För tro det eller ej, den repliken framkallar inte kärlek!
6. ”Är du sur eller?” Ska tydligen inte vara en bra fråga att ställa. Förstår inte varför?

Ibland blir dessa grälämnen bara diskussion, ibland blir de bråk. Ganska ofta handlar det om trötthet, stress och hunger. Det viktigaste är att ha rätt i alla fall. Nej jag menar att blir sams! DET var det viktigaste ju. Hur rätt man än har …
Nu är det er tur! Berätta för mig om era gräl vettja!

  1. gah igenkänning på den!! haha vafan liksom, ALLTID mothugg. typ ”okej du tycker att jag inte kastar kallingarna i tvättunnan MEN du brukar alltid vända streckkoderna åt fel håll när vi handlar!”

  2. Haha, känner igen mig och min man i dina punkter, fast ibland i omvända roller. Håller med dig om att inte bråka inte behöver betyda något bra, när vi en lång period aldrig bråkade kändes det allra mest som att förhållandet liksom dött.. Inte naturligt att inte känna sig arg och få uttrycka det ibland!
    Men ingen av oss är så väldigt långsint nuförtiden, det funkar inte med tre små barn. Mest bråkar vi nog om jag är stressad, då klarar jag ingen kritik. Och sämsta bråket är väl om sex. Så dumt att bråka om! Men just det bråket tar inte barnen del av förstås!

  3. HAHAHA Alskar denna strip! Jag och min man brakar nastan aldrig FORUTOM nar var 1.5aring vaknar mitt i natten. Vi kan ga och lagga oss och vara sa inlove och sams… men vaknar vi av en skrikande bebis 01:00am sa ar ratt ofta de forsta orden som kommer ”your turn” ”shut up” ”I want a divorce if you are going to act like this”… Vi har borjat acceptera att allt som sags mitt i natten ar ogiltigt. Det maste glommas och begravas!

  4. Vi bråkar om att jag inte kan ge min man förbättringsförslag utan att han MÅSTE kontra med sånt som HAN tycker att JAG ska göra annorlunda/bättre. Exempel: han ställer då och då smutsig disk i diskhon istället för i diskmaskinen. Anledning oklar. ”Är den på mellanlagring här?” brukar jag säga om tallriken. Då måste han påpeka saker jag gör som han tycker kan göras bättre, han KAN inte låta mig få ”ha” den där åsikten kring t ex tallriken. Och såhär är det för oss varje gång någon av oss är missnöjd med nåt, vi kontrar jämt, kan inte låta den ena få säga sitt ifred. Försvar och mothugg, every time.

  5. Jag brukar säga till barnen att vi vuxna och kan bråka precis som barnen, och även för oss är det viktigt att bli sams, även om det inte sker direkt. Precis som för dem. No big deal. Liknande saker vi grälar om. Lite som Sofia så är vi nog lite olika oxå, en väldigt introvert och en blandad, men som aldrig får vara hemma själv… Alla har vi våra issues och så ser jag från medelhavet hur familjer flyr och funderar lite över mina behov. Perspektiv. Sen surar jag ändå :)

  6. Haha! Vi bråkar om EXAKT samma saker hos oss, bara det att jag är ”din man” och min man är du i inlägget. *fniss*

  7. Vi bråkar egentligen bara om en sak, som återkommer med jämna intervall. Social interaktion med andra än typ varandra. Bjuda hem vänner på middag ibland vill jag, bara vara hemma med familjen vill min partner. Ta NÅT JÄKLA initiativ till att göra NÅT FAKKING ANNAT än att vara hemma med familjen vill jag. Så. Olika värderingar och olika önskemål. Som krockar ibland.

    1. Åh, jag kan känna igen mig i det också. Jag trivs bra med familjekvällar men vill varva med lite trevliga middagar med vänner men det är ALLTID jag som måste ta initiativet. Och sen när vi haft en mysig kväll med vänner säger han ”Bra, då har vi de avklarade, nu dröjer det tills vi behöver bjuda dem igen”.
      Som att det är någon plikt och inte för att vi vill och har trevligt. Trist!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..