De förskräckliga mammorna ska minsann få höra

Att vara förälder är det härligaste, svåraste, mest intensiva och bästa jag varit med om. Idag vet vi så mycket. Man ska äta ekologisk och sockerfritt, ha ett hem utan plast, skärmtiden ska helst vara lika med noll eller extremt begränsad, man ska inte titta på sin mobil, inte jobba heltid, sitta ner med barnen och leka, prata, inte skälla, inte bli arg, samtala, vara tydlig, ha gränser, lära dem om integritet, låta dem slippa könsstereotypa mallar, ge dem frihet, inte vara i miljöer där de stör men absolut inte vara innesittare …
Du kanske inte får höra om alla fel du gör direkt ansikte mot ansikte, men du vet, för allt finns att läsa på sociala medier. Det går inte att undvika. ”Jag skulle minsann aldrig …”, ”Jag förstår inte hur man kan …”, ”Det handlar bara om att anstränga sig lite …”, ”Varför skaffar man ens barn om …” och ”Dagens föräldrar bryr sig bara om sig själva …”.
Jag tycker det känns så fel. På så många sätt.
Jag ser sällan en så engagerad och medveten grupp som just föräldrar. Jag vet knappt några som slår så mycket knut på sig själv för att göra ”rätt”. Och ändå får man veta hur mycket fel man gör. Och att man faktiskt kanske inte ens borde ha barn, så himla dålig som man är.

Hur många intagningskrav ska vi ha för att få bli föräldrar?
– Heltidsjobbande? Nej tyvärr, du får inte avla. Jo kanske om du är man, det står inget i reglerna om det.
– Godis eller plast hemma? Rensa bort annars blir det avslag.
– Egna behov? Oj oj oj, de får du göra dig av med innan vi ens kollar på din ansökan.
– Syskon på förskolan? NÄR DU ÄR HEMMA?!?? Nej det blir inga fler barn för dig, och det du har får du lämna tillbaka.

Det är så sorgligt. Jag har som sagt sällan skådat en så kämpande skara som föräldrar. Och så får man inte ha några som helst behov, för då är man inte värd sitt föräldraskap. Det är en hård dom. En dom mot totala främlingar vars dagliga liv man inte vet ett jota om. Men häxjakten ska finnas, och brännas på bål ska de, de där ego-föräldrarna som bara vill gå på spa eller shoppa hela dagarna … (det verkar finnas en massa sådana?!)

Malin ”@attvaljavrede” Haawind skrev så fint om det hela på sin Insta. Om hur man inte ska skuldbelägga. Vad händer? Jo skuldbeläggandet sätter fart i kommentarsfältet. Man bara KAN inte låta bli att tala om för andra hur dåliga de är. Varför?! Känner man sig bättre själv då? Känner man sig duktig? Ger man sig själv en rejäl klapp på axeln för att man är en så förbannat bra morsa?
Jag föreslår att man gör det – hissa dig själv för alla fel du inte gör! Hissa dig högt, men låt det stanna där, hos dig själv. Attackera inte de som inte orkar vara lika jävla fantastiska som du. Tack.

haxjakt

  1. Naturligtvis finns det ett fåtal 1-åringar som pga familjens situation har det bättre på förskola än hemma med mamma och syskonen, men absolut inte alla dem som du menar att vi ska ha förståelse för hur deras speciella situation är. Det vet alla utan att det behöver påpekas. ALLDELES FÖR LITE DEBATT OM BARNENS BÄSTA. Ha inte så stora krav på er själva utan njut av året med era barn.

  2. Jag blir ändå så himla glad! För jag läser kommentarerna och tycker ändå att många är väldigt kloka ord, om hur vi inte kan veta hur andra människor har det. Att det är så lätt att döma, det är den lätta vägen. Den jobbiga är den att ta ett steg tillbaka, vakta sitt egna sinne, och faktiskt försöka bli lite mer medveten kring dessa tankar. För det gynnar ingen av att skuldbelägga.

    Om det är tankar och förändringar vi vill åt. Att vi vill förespråka att människor i allmänhet ska tänka över sitt mobilsurfande exempelvis, så är det absolut värsta vi kan göra är att lägga skuld. Jag skrev själv ett inlägg om det här igår! Inte läst det här dock. Fick tips av en vän.

    Vad gör skuld egentligen? Hur påverkar det oss? Hjälper det? För om det är syftet att påverka till förändringar i tankar och beteende i hur vi möter våra barn exempelvis. Så som vi då ofta kanske syftar till så borde ju vi också vilja vara säkra på att skuldbeläggande faktiskt har den effekten? Eller? För annars handlar det ju om att lyfta fram sig själv, för att må bra. Vilket inte är ett så hållbart sätt att må bra på för någon.

    http://www.preppingforlife.se/bloggen/slice-of-mind/nyhetertankar/mammor/

  3. Förstår inte vad du/Läckberg m.flera menar med att ni är supermammor för att det är så jobbigt att vara mamma?? Vad är det för jobbigt med det? Naturligaste, finaste och enklaste i världen. Var med ditt barn och låt syskonen vara med sin familj det enda ynka år det har chansen att få vara hemma. Barnen tillbringar tillräckligt mycket tid på förskolan i sitt liv och missar absolut ingenting. Många mammor har en övertro till förskola.

    1. Och wham! Här kom den! Ett skuldbeläggande under ett blogginlägg som handlar om just skuldbeläggande. Ibland tappar jag hoppet om vissa föräldrar (läs mammor)….

    2. Hej, vem sa att den var supermamma? Du kanske, men inte jag. Jag är en jättebra mamma. INte för att det är jobbigt att vara mamma, utan för att jag är en bra mamma. Fint att du inte tycker att det är jobbigt. Du kanske är medveten om att människor och situationer kan se olika ut? Du vet, vissa har andra jobb än andra, vissa har sjukdomar, en del har problem och så vidare. Det är det jag pratar om, att man inte ska döma eftersom man inte vet någon om dem man dömer.
      Du har till exempel ingen aning om hur mkt eller lite mina barn är på förskola och hur min familjesituation ser ut.

      Har pappor en övertro till förskolan? Eller tycker du bara mammorna ska få skit här?

      Tjipp.

  4. Ang det där du skrev i ditt svar till mig att jag kanske hade fått höra att jag var en dålig mamma om jag hade storebror på förskolan 15 timmar i veckan när jag arbetade tror jag att jag hade pallat för det. Hade man barn på förskola på 70-talet och början på 80-talet fick man höra ofta att det var så synd om ens barn som var på institution. Just ordet institution älskade dom som var emot förskola eller dagis som man sa då. En fickrast på mitt dåvarande jobb fick jag höra att mina barn skulle bli kriminella om de var på dagis osv osv (lite roligt att min dotter blev åklagare). Många kända kvinnor var emot daghem och talade ofta om det som t ex Anna Wahlgren, Eva Rydberg och Åsa Jinder. Minns att Åsa Jinder sa i en intervju att hon tyckte att Anna Wahlgren hade lyckats så bra med att kombinera jobb med att vara hemma med sin barn. Hmm. Lite ironiskt att så många var emot daghem under den tid dom faktiskt var som allra bäst.

  5. På vilket sätt påverkar det BARNETS vistelse i barnomsorg vad föräldrarna gör när hen är där?

    Det är något jag länge funderat på. Har en släkting som jobbar som förskolelärare som vid varje släktträff ondgör sig över vad olika föräldrar till ”hennes” barn gör när barnen är på förskolan.

    Är det inte bara bättre att jobba på som fröken och ha det så trevligt som möjligt istället för att sura och hålla koll???

    Men vad vet jag. Jag har aldrig jobbat på förskola.

    1. Där har du en poäng. Jag har eget företag och kontoret hemma. En lunch tog jag en promenad (det ska man ju göra, bra för hälsan…) Möter en av fsk-pedagogerna och jag börjar direkt skämmas lite. För att jag ägnar mig åt att PROMENERA när sonen är på fsk! Att jag gör det på min lunchpaus, som normalt är 20 min (värma rester och äta) vet ju inte hon. Så jag känner mig som en ”fuskare”.
      Det är ju egentligen ganska sjukt. Hade jag åkt in till ett kontor och där gått en lunchpromenad hade det varit helt naturligt, men nu kände jag mig fel.
      Som ett resultat av skuldbeläggandet. Nä, bort med det! Säger jag ofta till mig själv som verkligen har en tendens att döma, men övar på att tänka annorlunda!

    2. Vi gör ju många val dom inte direkt ifrågasätts som att vi inte skulle bry oss.

      Om man satt in ett nytt kök får man inte lov att äta på restaurang då?

      Eller om man låter en målare måla huset och undertiden går på spa borde man då skämmas? Man har ju själv valt att köpa hus. Och det är ju inte så svårt att måla, det är ju faktiskt nästan som motion…

      Vi utnyttjar faktiskt många tjänster där vi själva hade kunnat göra jobbet. Men det är just där det blur spännande. Väljer man att utnyttja en tjänst är det faktiskt vanligtvis för att det på så vis gör störst nytta gör flest antal personer(kvinnor, män och barn ) i just det sammanhanget.

      På samma gång tänker jag ändå att det vore rimligt med Max 40 timmar i veckan och ja …ett visst antal semester veckor i rad som lag för barnen.

    3. Åh nej! Nu känner jag mig som om jag vore en sån som kanske ser ut som om jag vill skuldbelägga dom som har barn på förskolan över 40 timmar i veckan och det var det verkligen inte inte inte meningen att göra!

      Jag ville nog bara göra ett inlägg som visar att det borde finnas samma rättigheter kring barnen som det finns kring vuxnas arbetsliv.

      Och ska man vara riktigt ärlig funkar ju förskolans öppettider lite halvbra. Jobbar man (och även mannen) inom tex vården (eller handel eller hotell eller….ja bloggande med sånna event och sånt på kvällen) så blir det många kvällar nätter och helger. Och då måste man ju ändå fixa och trixa och skaffa barnvakt, tex en ungdom som vill tjäna några extra kronor i vårt fall då varken far- eller morföräldrar kan.

      Så om någon sitter där och skäms nu för det jag skrev så med 40 timmar så är det helt i onödan. Jag tycker om förskolan och ser den som viktig och värdefull. Samtidigt ser jag att med det samhälle vi idag har med varierande arbetstider så kommer inte förskolan att kunna täcka det behov vi har av barnomsorg.

      Men kanske är jag helt fel ute.

      Jag ville bara förtydliga att jag verkligen tycker att man ska använda förskolan efter dom behov man som förälder faktiskt har.

      1. Tolkade det inte alls som att du skuldbelägger, utan som du skriver här: att man ska använda efter behov. Och klockrena jämförelser faktiskt! <3

  6. Tack för ännu ett bra och viktigt inlägg !
    Jag hade min ettåring på fsk då lillasyster kom, hade aldrig överlevt utan hans 15tim i veckan på förskolan.. kände mig så ”dålig” men det var mitt val och vårt liv det handlade om. Idag när barnen är stora är jag så glad när vi kan ha någon extra dag lediga tillsammans, det tror jag beror på avlastningen i början av tvåbarnslivet!
    Men en vän som har valt att ha sin 3åring hemma när småsyskonet kom får höjda ögonbryn hos BVC o öppna förskolan, ” är du säker på det,han missar ju så mycket.”
    Så fel om du gör, fel om du INTE gör.. jag har rensat mina flöden på sociala medier o har bara sköna softa människor med vett i tanken, och så även i min vänkrets. Mitt liv,mina val och gör allt i min makt för att inte döma andra människor, utan hålla upp en dörr eller hjälpa en medmänniska för jag vet aldrig vad hen gått igenom innan vi ses, jag tränar dock varje dag för att döma är så lätt och inövat beteende! Tack igen, du är bäst!

    1. Löjligt att säga att barnet missar så mycket om det får vara hemma med sitt nyfödda syskon. Det året går så fort, så fort. Vi på förskolan gör vårt bästa , men vi hinner inte se alla barn , eller uppfylla alla behov, vilket föräldrarna försöker intala sig. Vi låtsas klart och spelar med. Framförallt älskar vi inte barnet.

      1. Hej förskolelärare! Jag skulle tro att typ noll föräldrar tror att förskola kan ersätta dem, det hade ju varit förskräckligt. Tjingeling.

  7. Om någon förälder nu går på spa när de har barnen på förskolan kan det ju faktiskt finnas en bra anledning till det. Så irriterande att folk alltid verkar utgå ifrån att andra fuskar och att de är lata och själviska. Det kan ju t.ex. vara en mamma som är sjukskriven för utbrändhet och därmed måste ha barnen på förskola för att få sjukpenning och vad är i så fall bättre för återhämtningen än att gå på spa? Har själv varit sjukskriven för psykisk ohälsa under en period och gick då ofta till gymmet medan sonen var på förskolan. Fick flera dömande kommentarer för detta vilket gav mig enorma skuldkänslor. Som att det bästa för återhämtningen när man mår dåligt skulle vara att sitta instängd i sin lägenhet hela dagarna. Folk är alldeles för snabba att döma fast de inte vet något alls andra föräldrars situation. Det finns säkert ett fåtal som fuskar medvetet men det tillhör förmodligen inte vanligheten.

  8. Själv tycker jag att 30 h är lite mycket faktiskt. Ur barnets perspektiv, bara ur barnets, och jag har här exkluderat föräldrarnas perspektiv etc. Jag inser att verkligheten inte ibland vill samma som en själv känner i teorin. Och då blir det bra ändå. Men jag tycker att ca 20 h i veckan känns som en hyfsad mängd för storebarnen överlag. De allra flesta barn i fsk-åldern skulle vara betjänta av lite kortare tid på fsk – det är min övertygelse. tycker det blir konstigt när man bara utgår från mammans perspektiv. Själv hade jag storebarnet 25 h veckan i 3 mån och resten 15 h pga kommunbyte ä. De där 25 h i veckorna var nödvändigt för mig som höll på att gå under men jag tycker det är ledsamt att det liksom var på äldstebarnets bekostnad som hade velat vara hemma mer. Rörigt inlägg – sorry. Summan av kardemumman – man kan tycka vad man vill om antalet timmar på fsk för storebarn men jag tycker gärna medvetenheten/erkännandet att det kanske inte är det optimala för storesyskonet kunde få skina igenom ibland.

    1. jag tycker inte att det är så enkelt som ”mammans perspektiv” (konstigt att aldrig pappan inkluderas) eller ”barnets”. Det är ju hela situationen som avgör, inte enskilda personer.
      Om man nu bara utgår från barnets perspektiv så borde vi ju ha en maxtid på förskola för ALLA barn (vilket du nämner). Inte mer än 25 eller 30 timmar i veckan. Så får man ansöka om fler timmar vid behov. Varför är det bara när barnet plötligt blir storasyskon som det har ett annat behov?
      Nej ska man argumentera för att barn inte ska vara i mycket förskolan så ska det ju gälla alla barn, och alla föräldrar. Tycker jag! Det finns ju ganska få länder där man har den här möjligheten, att lämna på förskola. Då blir det istället de som har råd eller familj nära som löser det på ett enkelt sätt.
      Jag kanske dessutom har en skev bild, men alla jag känner kämpar som sjutton för att minimera tiden på förskolan för barnen och vet ingen som lämnar barnen där för att götta sig.

    2. Jag skrev mamman eftersom en nyföding oftast är hemma m mamman. Och jag både håller med dig och inte – när det finns en förälder hemma så finns.. ja en förälder hemma. Fsk behovet ändras. Och det största! Behovet för det största barnet har ändrats i o m födelsen av syskonet. De omständigheterna tycker jag leder till ett ökat behov av tid med förälder gentemot hur det är före syskon och senare när syskonet blivit äldre. Absolut – barn borde generellt gå mindre på fsk tycker jag men ÄNNU mindre efter ett syskon kommit till världen.

      1. Jag tror att problemet är att det blir skuldbeläggande. De som inte orkar eller kan mår ännu sämre för att de får höra att de ”borde”. Och det här med barnets behov är ju sett enbart med timmar i tanke. En mamma som inte mår bra vs en mamma som mår bra tror jag spelar större roll en två timmar mer eller mindre på fsk. Precis som du skrev, att du behövde de där timmarna, annars hade du gått under. För dig var det 25, för en annan är det 5 eller 0, för en tredje är det 30 och för några är det 40.
        Och jag tror att de allra, aaaallra flesta verkligen vill sina barns bästa! Och finns det de där typerna som vill lämna barn på fsk för att gå på spa och shoppa hela dagarna, ja då känns fsk ändå som bättre alternativ tycker jag …
        Det blir så lätt felriktat när man talar om ”barnets bäst” tycker jag. Som att vissa sitter inne med en absolut sanning vad just det är. Och de som absolut inte KAN leva upp till det (tänk tex ensamstående, vissa typer av jobb, sjukdom etc) ska de då känna sig som sämre föräldrar? Jag tycker det blir fel.
        Jag vet inte hur man ska ha den diskussionen utan att det blir fel. Kanske får man lita på att de flesta gör sitt bästa.
        :)

    3. Självklart är det ett problem när det blir skuldbeläggande! Dock tycker jag att hela den här debatten blir så vansinnigt onyanserad mellan två läger där det ena vrålar: ”kom igen, har man skaffat fler barn så får man ta hand om dem också din själviska jävel” och det andra vrålar ”alla får göra vad de vill annars är det skuuuuuuuldbeläggande”. OBS – det sista är lite krångligt, för det ÄR så jävla mycket skuldbeläggande där ute. Men samtidigt blir det nästan så att en inte vågar ens andas om andra perspektiv som en kanske inte tycker blivit belysta i debatten för då blir en påhoppad att en är en skuldbeläggande, självgod anti-feminist. Jag har inget svar på det hela, tycker bara att det hela är jävligt svårt och det känns ofta som en är ute på minerad mark.
      Men alltså – varför kan en inte få prata om barnens bästa i generella termer när en gör det med tilläggen att, som jag skrivit tidigare: teorin och verkligheten är två vitt skilda saker och ibland lirar de ihop och i andra fall inte. Bara för att en kanske inte kan uppfylla det som egentligen skulle vara optimalt för barnen så är det inte samma sak som att föräldern inte VILL barnets bästa. Och det kan vara helt okej det också. Jag tycker nämligen att det är helt okej att säga att jag var tvungen att ha mitt storebarn på förskolan pga ___. Men jag vänder mig emot att det liksom ska sko-hornas in så att det liksom framstår som att det var för storebarnets bästa. Att det blir så infekterat att en inte kan tala om barns behov ur ett neutralt perspektiv där liksom föräldrars arbeten inte existerar etc – det tycker jag blir fel.
      Urk, håller helt med dig – vet inte heller hur man ska ha diskussionen utan att det blir fel.

    4. En annan sak man får tänka på när man jämför Sverige med andra länder och förskolan är att i Sverige är förskolan den enda avlastningen många har. I andra länder har man större familjer där släkt och vänner räknas in i den närmaste familjekretsen. Det är vanligare att äldre syskon passar de mindre eller att vänner och andra familjemedlemmar rycker in. Tror vi att en hemmamamma med 7 barn har mer tid för varje enskilt barn än vad vi i Sverige har med 2 -3 barn där barnen är i fsk 30 timmar i veckan. Jag tror inte det.

  9. Tror att det delvis beror på att vi är så väldigt medvetna och engagerade, vi föräldrar. Och så är vi så övertygade att JUST VI gör rätt. När någon då kommer och gör precis tvärt emot hur vi själva gör OCH DESSUTOM är så jävla nöjda med sitt sätt… då väcker det väldigt mycket känslor. Det blir en provokation på något sätt. Och med dagens debattklimat MÅSTE vi ju bara påpeka hur fel den andra har! Detta förstärks av att dagens föräldrar har mycket på fötterna. Vi ”hittar inte bara på” utan går efter vetenskap och forskning. Å kommer det då någon och säger att det går alldeles utmärkt att lämna en 1-åring på förskolan 40 timmar i veckan eller att det inte finns några som helst anledningar att amma, då väcker det inte bara ”jaha här tycker någon annorlunda än mig”-känslor, utan något djupare. Jag får själv påminna mig själv om att hålla tillbaka och inte tvinga mig på. Men sån är jag mkt i ”vanliga livet” också. En sån odräglig människa..!

    1. Jag tror du har helt rätt – vi är så medvetna och engagerade! Men jag tror också i kombination osäkra. Man vill göra RÄTT, absolut inte fel, så man verkar vara en dålig förälder. Jag är ju också en sån odräglig person som ska tycka en jefla massa hela tiden. Men jag tror verkligen på att hålla tillbaka som du säger. De som är ”extrema” kommer inte att lyssna och de andra kommer inte att orka höra på skuldbeläggande. En nyanserad diskussion hade varit trevlig, tycker jag. Men det är så svååååårt!

    2. Bra skrivet. Ingen pratar om vad som är bäst för barnet. ”Var och en ska få göra som den vill” heter det. En 1-åring har det bäst hos sin familj intygar psykolog efter psykolog och det vet nog alla mammor egentligen. Finns förstås ett fåtal familjer där barnet inte mår bra, men de skulle inte haft barn.

  10. Herregud vad jag behövde läsa detta just idag. En mor i mitt flöde som gav väldigt många av oss andra en rejäl skopa. Blev så trött och ledsen att jag bara orkade inte.

  11. Just vad gäller förskola på heltid för storasyskon vid föräldraledighet kan jag bara tycka att det är vansinne. Obs obs utan att skuldbelägga föräldrar som utnyttjar det (en tenderar ju att tacka och ta emot det som erbjuds…), utan hur kommunen tänker. Om de extra pengarna/resurserna finns, är det inte mer nödvändigt att lägga dem där de behövs bättre (personaltäthet, specialpedagoger, aktiviteter)? De som har behov av utökad tid för storasyskon kan ju ansöka om det individbaserat redan idag, varför erbjuda alla?

    1. Läs gärna vad @attvaljevrede skriver. Antagligen för att de som verkligen behöver kanske inte alls orkar ansöka, och att de ändå riskerar avslag.
      Jag tycker också att fsk ska ha mer pengar, mer personal. Helt galet nu! Men det är en annan diskussion.
      Jag tror inte alls att alla tenderar att tacka o ta emot det som erbjuds, jag tror man försöker så gott man kan att få ihop det som alla verkar må bäst av.
      Jag kan faktiskt tycka, även om det inte alls är din mening, att genom att använda ”vansinne” för något som kanske kommer hjälpa en hel del personer som har det tufft blir lite skuldbeläggande. MEN så är jag också en känslig person som tenderar att läsa in för mycket.

    2. Jag har läst. Inte meningen att såra/döma någon, ordvalet kanske lite hårt. Men, jag tycker inte att mitt ifrågasättande av resurserna är en annan sak, när det blev klart med heltid på fsk så sa någon ansvarig politiker något i stil med ”vi får sätta in de resurser som krävs, detta är viktigt”. Som jag skrev innan ser jag inte hur detta kan vara viktigare för barnen än andra behov i förskolan.
      Jag bor inte i Sthlm, här har vi 15h/vecka för äldre syskon. Och min upplevelsevär att många tolkar det som att de SKA gå dessa timmar, de som avviker och har syskonen hemma blir mer ifrågasatta än de som lämnar. (Och för att vara tydlig här så går min stora på förskolan nu när vi är hemma med lilla, jag var väldigt tacksam för de timmarna under mitt år hemma).

    3. Men, förlåt jag kanske missat något, det är väl ändå inte många ställen som erbjuder fulltid för barn som har en förälder hemma? Vi har 15 h i Göteborgs kommun och jag kan tycka att det är lite lite, hamnade i en tråd på Familjeliv (sjukt dålig idé att läsa där när man är nästan galen av sömnbrist och otillräcklighetskänslor även utan kommentarer) om att barn under 3 minsann inte har något behov av kompisar och kommentaren: ”man kan ju sätta på en film för 2-åringen och mysa med bebisen i soffan” alltså HAHAHAHAHAHAHAH välkommen hem till mig du som tror att min 2,5-åring sitter stilla framför en hel film eller att bebisen på 6,5-månad vill mysa i soffan längre än 10 minuter. Men förlåt, nu kommer jag ifrån ämnet, blir lätt så när man är sömndepraverad och svulten på vuxenkommunikation, min poäng är att det alltid blir så svart eller vitt, varför antar ”hemmahetsarna” att barnen som lämnas på förskolan lider av det och att föräldrarna glider runt på stan och shoppar och dricker skumpa under tiden? Och varför blir föräldrarna som lämnar så provocerade att en del faktiskt visst kan bolla två småbarn hemma och ändå ha ork och tid över? Alla barn är olika, alla föräldrar är olika, behov är olika av olika skäl (ekonomiska, psykologiska, logistiska osv osv i all oändlighet) varför är det så jävla svårt att sluta tro att alla har samma förutsättningar och behov?

    4. Är frågorna ställda till mig? Stockholms kommun har beslutat att erbjuda heltid på förskola till barn vars föräldrar är föräldralediga.
      Jag är absolut säker på att alla har olika behov/förutsättningar, det är därför jag vänder mig emot att erbjuda alla heltid då de resurserna uppenbarligen kan användas bättre inom förskolan…. Men det var ju inte riktigt frågan i denna diskussion. Skammandet och skuldandet är definitivt ett problem, svårt att komma ur tror jag i denna värld av sociala medier när vi matas med hur andra gör och många nog vill hävda sitt egna sätt som rätt!

  12. Att vara förälder är jättetufft på många sätt men jag kan inte låta bli att tycka att det finns så mkt idag som underlättar för småbarnsföräldrar som inte fanns när jag själv blev förälder i andra halvan av 70-talet (-76 och -78). Alltså blöjorna idag är ju en dröm i rosa jämfört med 70-talet med snibbar osv. Kanske därför så många blir torra så sent idag, blöjorna så bekväma för både föräldrar och barn (vet för jag brukar byta på mitt barnbarn). Vidare får man ju ha kvar förskoleplats när småsyskon föds. 15 timmar där jag själv bor men hela 30 timmar i Stockholm men istället för tacksamhet för det har jag läst gnäll om man hela en dag i arbetsveckan måste ha det äldre/de äldre barnen hemma. Oj vad jag glad jag blivit om min son fått ha 15 timmar på dagis när jag var hemma med hans lillasyster. Han saknade så men så klart fixade vi det. Ja så finns ju Ipad och Barnkanalen osv. Det enda som är sämre för småbarnsföräldrar idag är personaltätheten på förskolan. När mina barn var på förskola fanns det utrymme för utflykter till skogen, åka till stranden osv. Verkar inte vara så idag men mitt barnbarn trivs på sin förskola ändå.

    1. Jag är övertygad om att en massa saker är lättare nu är förr! Sedan finns det nog sånt som är svårare nu.
      Du säger att du gärna hade haft ditt äldre barn på fsk om det hade erbjudits, det hade du säkert, men inte säker att du hade fått göra det utan att få höra att du var en dålig mamma som kanske inte borde ha fått mer barn om du nu inte kunde ta hand om dem.
      Och ja, verkligen helt galet att personaltätheten är så kass nu!

  13. Sånt här behöver synas så fler kan läsa och själva reflektera över hur de dömmer andra föräldrar eller människor i allmänhet.
    Blev själv drabbad av en (före detta) vän sa de mest elaka saker om bl.a. Matning.
    Jag dömde länge den personen väldigt hårt. Men idag vet jag att allt elakt kom ifrån hens egna sorg och problem.
    Roten i att trycka ner andra är alltid för att höja sig själv

    1. Usch vad jobbigt! Lite skönt att du till slut kunde se vad det kom ifrån, det kan vara lättare att hantera då tycker jag…
      <3

  14. Bra text! Kan dock inte låta bli att fundera över varför så många (inte nödvändigtvis du) liksom ”koketterar” med sina val, både i bloggar och även i vanliga livet. Liksom ”ja, vi jobbar ju båda heltid och vi är ju sååååååååÅÅÅÅÅååå hemska föräldrar. Höhö”. Framställer det sådär fantastiskt överdrivet så att man ska fatta att de egentligen inte menar det….fast man ändå inte kan låta bli att undra om det inte ligger nån slags självtvivel i det. Eller the guilt trip ”jag har så dåligt samvete att Kalle får så långa dagar på förskolan, vi skulle ju kunna gå ner i tid, men….”
    Skulle aldrig falla mig in att lägga mig i eller döma andras livsval, men kan man inte bara stå för sina val/beslut/prioriteringar? Men det kanske beror på att det blir den här lynchstämningen, den märks väldigt tydligt i bloggars kommentarsfält just nu. Tråkigt! Vi är ju vuxna människor för guds skull, man borde kunna få ta de beslut man vill, och känna att man kan och vågar stå för dem, utan att få nån slags moralpolis efter sig.

    1. Jag tror som du säger lynchstämningen, men också att man kanske inte alltid är så himla säker i sina val/beslut/prioriteringar. Jag är supersvajig och har en massa långsiktiga planer om hur jag vill att saker ska fungera bättre, utan särskilt många lösningar ännu, men de faller på plats sakta men säkert (hoppas jag). Jag skriver sällan om det för jag vill inte höra att ”allt är minsann möjligt om man bara vill”. Min vilja är det inte nåt fel på nämligen, men jag är inte en ensam individ i världen. Beslut, val och prioriteringar måste också ha tillåtelse att ta tid, tycker jag.

      Balanserade samtal, tips och funderingar, det hade ju varit trevligare, men jag tycker de allt för ofta försvinner i massan …

  15. Vilken tajming! Så precis att en av våra förskolelärare delat en artikel om själviska föräldrar mm och sånt blir jag så arg på. Det satt även en liknande lapp uppe med en urklippt tidningsartikel på förskolan om dåliga curlande föräldrar. Jag irriterar mig på det än idag fast det var flera år sedan. Så himla bra att du sätter ord på det. Jag kanske ska skriva ut din text och fästa på förskolans anslagstavla istället :)

    1. Men gud! Satt en sån uppe? I vilket syfte? Så dåligt!!
      Jag tror diskussionen ”för stora barngrupper” blandas ihop med ”att ha barn på förskola”, vilket inte alls är samma diskussion.

      <3

    2. Förskoleläraren kanske har lite mer insyn i barnens dag än du och vet nog varför hon tycker att hon måste dela en länk. De får aldrig ärligt säga vad de tycker är bäst för barnen, utan måste oavsett intala dig att ditt barns dag varit toppen.

    3. @Barnens bästa: Så du menar att förskolepersonalen ljuger när de vid hämtningen säger att allt varit bra?!

  16. Bra skrivet. Som mamma verkar det ju vara helt omöjligt att göra något rätt medan pappor blir tokhyllade för minsta lilla grej.

  17. Otroligt bra text! Jag blev alldeles matt av första stycket där du rabblar upp alla ”måsten” som förälder.

    De där mammorna med så långa pekfingrar….de tycks mest finns på nätet tycker jag. Jag bryr mig inte om dem. Mitt långfinger är mkt längre än mitt pekfinger – och i tanken visar jag gärna upp det mot dessa mammor som alltid vet bäst om andras föräldrarskap.

    Men trots den inställningen så går det liksom inte att undgå allt sånt skrän. Det tränger sig in i ens värld lik förbannat. Och jag undrar så ofta vad det är för behov som utspelar sig….varför måste man bete sig så illa mot andra för att hävda sin egen förträfflighet som förälder? Totalt obegripligt.

    Tack för din text! Bra skrivet.

    1. ”Mitt långfinger är mkt längre än mitt pekfinger” kan va det bästa jag hört!! Ska tatuera in det i mitt huvud och plocka fram vid svajiga tillfällen! <3

    2. Jag skrev precis om det här ämnet med!

      http://www.preppingforlife.se/bloggen/

      Det ligger säkert något i det där med internet, att det är där mestadels fokus ligger kring att döma. Sedan tänker jag även att det beror kanske på att det är viktigt att skilja på vad som är andras fördömande och vad som sitter i ens egna fördömande. Det vill säga exempelvis att om någon i mitt flöde ständigt delar inlägg kring sockerfritt och hur dåligt det är, så kommer inte jag att känna mig skyldig för att jag ger mina barn socker. För jag har mina värderingar, och den här personen i fråga har egentligen inte en blekaste aning om vad jag gör eller inte. Samtidigt som vi även vet och hör dessa fördömande orden, och lsäer lite här och där.

  18. Så sant! När man läser på nätet (för det är där man ser det mest även om man hör det annars också) känns det som att det inte går att göra rätt som mamma (för det är ju motstridiga ”regler” också; inte för länge på förskolan men inte heller hemma för barnet ska utvecklas etc, etc).
    Fast just som du skriver så kämpar de allra flesta föräldrar för att göra just rätt för sig och sina barn varje dag och hela tiden.

    1. Jag misstänker att man i den här rollen är rätt osäker och om folk gör lika som man själv bekräftas en val och man känner sig stärkt, om folk gör annorlunda så blir man osäker. Har jag gjort fel? Är det andra sättet bättre? Och då blir det obekvämt. Då är det lättare att bestämma sig för att alla andra sätt är dåliga. Då vet man att man gjort rätt.
      Så trist! Vi borde bli så mycket bättre på att hylla varandra…
      <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..