Fyra gråt och en våningsäng

Okej den här dagen har varit lite av en bergochdalbana… Vi tog våra tre bussar till förskolan, lämnade jordgubbar som det skulle farväl-festas på. Jag skämdes över det hastiga beslutet och snyftade lite över att säga hejdå (men blinkade bort allt vad jag kunde så barnen inte skulle se och bli otrygga).
Sedan gick jag till jobbet och efter det hände en himla massa och kontentan är att vi inte kan börja hos dagmamman förrän om en månad eftersom vår nya kommun betalat för att våra barn ska gå inne i stan. Snurrigt men ja, jag förstår ju att det blir så. Jag hade bara tänkt att denna lösning var fram till vi hittade något och att vi sedan skulle riskera dubbel avgift. Tänkte inte på kommunens peng …

Här skämdes jag åt alla håll. Mot ”gamla” förskolan för att jag kände mig som att jag hetsat ett avslut, mot dagmamman för att jag sagt att vi kunde börja direkt, mot alla omkring oss som jag involverat i bytet, mot er läsare… ja alla. Men sedan ringde en av barnens pedagoger och sa att hon trodde det skulle vara bra för då kunde barnen få ett mjukare avslut osv. Då grät jag jättemycket, stackars pedagog, trösta både barn och föräldrar … 

Sedan ringde Mattias och ifrågasatte hela grejen med att vi inte får byta. Han ifrågasatte ju inte mig men gissa om jag upplevde det så? Gråt nr 3.

Och sedan frågade chefen hur det var och den frågan slutar ju alltid med gråt om svaret är ”inte så bra”.

Så innan klockan slagit 13 hade jag betat av fyra gråt. Det får man ju ändå stoltsera med som den gråt-vägrare jag är?


Det känns hur som helst rätt bra att både jag och mitt ena barn som är lite orolig av sig också får detta långsamma avslut. De skulle göra en kalender och kryssa dagar och så vidare. Och de hade satt ihop ett bildspel, så där fort på morgonen, för att det var sista dagen. Alltså när hon sa det så hulkade jag. För att de är så fina och för att jag var skyldig till sådan stress för dem.

Ja men nu blir det bra. Märta undrade om hon kunde få bjuda på nåt mer imorgon, men jag sa att nu kunde vi vänta en månad innan nästa bjudning hehe…

Just ja. Våningsängen. Den som fattades skruvar till, så fick vi nya igår. Som också var fel. Idag fick vi nya igen. Som var … rätt! Så nu står den där! Efter en massa svordomar och svett. Men det blev lite kalabalik med fel saga, en mamma som sa att det var läggdags och att man skulle ligga ner då samt en fot som inte låg bekvämt. Ja ni förstår ju!!

Så den är bara halvanvänd just nu. Innan Maja somnade sa hon: jag tänker på en svordom. Vilken då, frågade jag. Skit, viskade hon lite fnissig och spänd. Sedan somnade hon.

Och ni!!! ❤ Tack för alla peppande och stöttande kommentarer igår! Ni är underbara! På riktigt har jag hämtat så mycket styrka från er idag. Och från fina kollegor. Och gulliga barn med jord och sol i fejset.

Det blir bra det här.


En gammal bild på minigrisarna