Barn + pms = sisso?

05 juni 2017 11 kommentarer
vardag

När man har pms borde man få kritikavstötande hörlurar, en skyddsdräkt, två ton tålamod på hemleverans och massor av choklad.

– Behöver ni barnomsorg den 5 juni?

– Nejdå! Jag byter dagar på jobbet och är hemma! 

På grund av fint med tid med barnen!

Tänkte dock inte på detta:

2

Alltså kombinationen pms och barn är inte en match made in heaven. Gaaaaah!! 

Till exempel bakade vi. Och jag blev sjukt irriterad på allt provsmakande och allt spill. Det är ju liksom det som ÄR att baka med barn, men det bryr sig inte PMS om. Lyckades dölja det gaaaanska bra … plus att vi fick belöning i form av chokladbollar, en rå-variant som faktiskt gick hem hos barnen som annars kan upptäcka sockerfritt likt en CSI-agent upptäcker en minimal droppe blod på en ryamatta. Receptet hittat här.

Efter chokladbollsintag hamnade vi ute (ja om vi snabbspolar hela ta-på-galondräkt-bråka-om-gummistövlar-biten).
Jag har noll tålamod att parera sånt som jag annars gör nästan per automatik: bryta i tid, komma på nya idéer, avleda osv. Nej jag är inte en stjärna på det alltid annars, men nu är jag värdelös på det. De gånger jag samlar ihop all min energi för att försöka avbryta gnällmarathon med något peppigt och käckt så måste det ge resultat direkt eftersom det inte finns någon reservtank. När det inte funkar, vilket det såklart sällan gör pga BARN som är SMÅ, så får det jättestora barnet – dvs mamman med pms – totalbryt. Då blir stämningen inte bättre. Om man säger så.

Känner mig som sämsta mamman, blir sams, kommer på nya saker att göra, alla är pepp. ”Fast ni måste ta in cyklarna först”. Och DÄR börjar vi om igen. Runt runt runt i pms-tumlaren.

Till slut satte vi oss i bilen och skulle åka till kompisar. Ett nödvändigt brejk. När jag skriver in adressen får jag meddelande från Betan. Det är en kommentar om podden. Nej inte en kommentar, en total sågning. De här dagarna, när alla känslor ligger på utsidan, blir sådana kommentarer outhärdliga. Den ihopskrapade peppen inför kompishäng var borta på en sekund. Sedan hade jag terapi med mig själv i 40 minuters bilresa. Kom fram till rätt bra saker och håller krampaktigt fast i dem. De är hala så det går sådär. Jag är alltid SÅ dålig på kritik, speciellt om den inte är minsta lilla inlindad och dessutom lite VÄL tydlig, men det var ett extra hårt slag idag. 

När vi kom fram så landade jag efter en stund och vi hade ett skönt eftermiddagshäng. Fina fina vänner, blir som syre en dag som denna. Upptäckte att jag hade tagit fel på en timme när jag parkerade, men hade inte fått bot! DET hade ju annat passat väl in! Puh! (vågar fortfarande itne tro på det utan tänker att vi fått en digital bot som kommer att dyka upp snart på nåt sätt…).
Sedan åkte vi hem och jag kände mig liten och rädd i stockholmstrafiken. Körde fel, blev tutad på, körde fel igen, svor och hade mig. Barnen, som chockas över Lalehs ordval i ”jag ska aldrig ta SKIT igen” (–mamma hon sa skit!!) blev ännu mer chockade över mammas ordval i framsätet. Jag bad om ursäkt innan nästa svordom serverades …
Ett barn blev såklart JÄTTEBAJSNÖDIG och det andra klagade på att vi hade åkt bil HEEEELA DAGEN. Kom hem som en urkramad trasa och möttes av en sambo… som OCKSÅ hade pms! Joho då, nån typ av det, jag är säker! Jag försökte jobba bort min känsla av värdelöshet genom att säga: ”Jag tar det där! Jag fixar det! Jag kan göra det där!” Om ALLT. Tills jag insåg att det var lite ologiskt att jag skulle ta hand om mat, disk, tvätt och läggning. Men det hade tack och lov Mattias också tyckt så han hade fixat en massa. Puh! Jag hade eventuellt exploderat/storbölat/både ock, om hade behövt fortsätta denna dag med ”kämpaglöd”.

En ipad-sövning senare ligger jag HELT slut på soffan. Så totalt skör, orolig, ledsen, matt och trött. Funderar på att stanna inne i en månad, eller fem. PMS. Vilket skit.

pms ägglossning

Ps: jag tog ut segern i förskott. Barnen somnade inte. Så jag fick chans att få tre bryt till. #lyllomig

11 kommentarer

Å hej och hå vilken dag! Jag är inte avundsjuk! Här beslutade jag mig för att försöka lära dottern att somna själv ikväll. (eftersom jag är i v 39 och lillebror kommer snart och det är ju ändå ledig dag imorgon så vad gör det om det tar lite extra tid och hur lång tid kan det egentligen ta för en trött fyraåring innan hon faktiskt somnar…..) Herre-min-je! Känns dock som en piss i havet efter att ha läst om din dag! ;)

Kramar!

Jag håller med tidigare talare, din dag får mig att må bättre över min. Som nygravid (och pms-känslor 24/7) så är det inte asfett att ha en 1,5-åring som plötsligt fått för sig att sömn är för töntar -.-

Hej! Ta fram den här kommentaren när det är som värst när du har pms. Du är så jäkla bra! Du ger oss vardagsbetraktelser som ingen annan och du är en fantastisk illustratör. Och eftersom du får oss att skratta vid nästan varje blogginlägg så gör du just nu Sverige till en lite bättre plats. ❤❤❤

Rövhålsdagar komma och rövhålsdagar gå. (Själv fick jag årets lindriga pms-månad denna månad, jag har en sådan, en plötslig månad en gång om året där jag inte vill strypa en orm eller slå mig själv med en pastasil. Synd att jag aldrig vet när den kommer så att jag kan fira lite extra.)

Ps. Tänk så mycket du betyder för så många, inklusive mig. Pöss! Ds

Sitter i skrivandets stund och surar i soffan pga jag aldrig blir uppskattad, allt jag säger blir fel, fick inte ens en teckning av barnen på morsdag (de är små så är såklart inte deras fel), det är alltid jag som städar, det är alltid jag som viker tvätt osv osv i oändlighet. Grät nyss en skvätt i köket när jag hämtade kaffe. Tjoho! PMS PMS PMS!

Jag lider verkligen med dig. Jag håller på att utreda min PMS för att se om jag kan få hjälp på något sätt. Jag börjar närma mig 30 och har inte känt igen mig själv på flera år. Min PMS har nästan kostat mig mitt förhållande, mitt jobb och mina vänner. Eftersom jag inte fungerade i vardagen hade jag gett upp tanken på att skaffa barn (hur ska jag klara av att vara mamma när jag knappt kan ta hand om mig själv?). För några månader sen insåg jag plötsligt att min ”depression” var cyklisk – hoho så dum jag kände mig då… Jag ringde till kvinnokliniken och de startade en utredning direkt. Vilken lättnad! Tänk om vi pratade mer om PMS och mensvärk. Så mycket lättare livet skulle vara om man fick lite förståelse från omvärlden. Tack för att du skriver som det här! Det betyder jättemycket!

Jag brukar få det till att jag är värdelös ochvhela min familj är störd och i konstiga faser, omöjliga att hantera. Ägnar någon dag åt att analysera om livet vore bättre om vi skilde oss typ. Få skulle familjen slippa mig som är så värdelös 24/7. Sen kommer jag på att det inte är mig det är fel på: det är Pms:en. Pms:en- GÅ HEM DU ÄR FULL OCH ODRÄGLIG!!!!

Ta inte åt dig av negativa kommentarer! Podden var så mysig och bra! Ni är båda två så roliga och intressanta! Längtar redan till nästa avsnitt! (PS har läst igenom kommentaren och sett att det är utropstecken efter varje mening… Men just tack vare er podd byter jag inte ut någon av dem idag :). För så bra är ni, att ni förtjänar 4 utropstecken!)

Kämpa! <3 Jag har också PMS nu och jag är som ett barn mot mina barn! "Ja ni är ledsna MEN VEM SKA TRÖSTA MIG DÅÅ?!?!"

Åh så skönt att få läsa detta!! Jag har en sexmånaders-bebis och fick (tyvärr) mens och alltså även pms (från helvetet) när han var sex veckor. Har sedan dess haft flera hemska pms-dagar då jag på allvar ifrågasatt min lämplighet som förälder. Man skriker ju liksom inte på en bebis, det får man inte, men hur lätt är det när vidriga hormoner styr ens liv?
Som sagt, i alla fall skönt att veta att man inte är ensam.
Tack!!

Skriv en kommentar