Varför tecknar inte alla varje kväll?!

Jag kom att tänka på den där störiga bilden med en mamma och tre små barn. Mamman är klädd i träningskläder och är superfit. Texten på bilden lyder ”what’s your excuse?”

Jag kom att tänka på den där störiga bilden med en mamma och tre små barn. Mamman är klädd i träningskläder och är superfit. Texten på bilden lyder ”what’s your excuse?”
Man undrar egentligen inte vad man har för anledning att inte vara smal, vältränad och solbränd småbarnsmamma, man vill bara säga: du är LAT!
Att folk har olika förutsättningar är inget man lyssnar på.
Eller att folk skulle ha – håll i hatten – andra intressen än KROPP, det kan man inte ens föreställa sig!!

Jag menar, om jag skulle lägga upp en bild på mig och barnen och alla illustrationer jag gjort de senaste 4 åren och ba: ”vad är DIN ursäkt? Varför har inte du tecknat så här många bilder?” så skulle folk verkligen se saker som intresse, prioriteringar och förutsättningar.

Men när det kommer till träning och kropp – nope. Där är det bara ”dåliga ursäkter”.

Jag vet att alla mår bra av en viss mängd träning, men det är liksom inte en rask promenad på kvällskvisten som skapat den där mammans kropp. Beta ner all tid och allt jobb som ligger bakom kroppen, sedan kan vi snacka förutsättningar.

Och såklaaaaart att man får ha träning som intresse! Men måste det vara en sak som ALLA ska gilla? Måste alla träna en himla massa olika sporter flera gånger i veckan och ba ÄLSKA det? Alla gillar inte att teckna, varför skulle alla gilla att hårdträna?

Att en kvinna skulle ha andra intressen än kropp och utseende är förstås mindblowing. Att en trebarnsmamma skulle tänka på annat än att ”komma i form” och tio mil till … näe! Vad kan vara mer viktigt?! Men hur galet det än må låta så finns det alltså andra saker i livet för många. Man behöver inte en ”excuse” för det. Det är helt okej!!

Och för den som känner att man visst kan älska träning utan att ha intresse eller fokus på kropp: JA. Det stämmer. Det kan man. Men det är inte lätt.

Kroppshetsen har nämligen kidnappat träningen och det är supersvårt att som tjej/kvinna träna utan att det ska fokuseras på kropp. Och då menar jag utseende, inte funktion.


Själv tränar jag enbart för att få min mest fördelaktiga hudfärg.

  1. Underbart!!! 😍 Jag springer en del, för jag tycker om det (eller egentligen gör jag det för att jag får lyssna på den musik JAG vill och inte den barnen vill) men jag har aldrig brytt mig om vilken tid jag springer på eller att förbättra tekniken så det går fortare. När folk frågar varför jag springer på i samma takt och inte är intresserad av att bli snabbare/bättre svarar jag: ”Jag behöver inte bli snabbare. Jag springer för att kunna äta choklad med gott samvete. ” Oj, vad det provocerar!!! 😂😂😂
    Tack för grym blogg!!!

  2. Ååååh vad du är bra! BÄST! Din text var så pricksäker och illustrationen helt spot on, haha så härligt rött face precis som jag får! Jag nickade igenkännande och instämmande i varenda mening du skrev och önskar så ofta när jag läser din blogg att fler människor vore som du <3 Jag kommenterar nästan aldrig någon blogg men din är så fantastisk så jag vill nu när jag ändå skriver passa på att säga att jag älskar det du gör och ser dig som en superviktig förebild. Stort tack!

  3. Hej alla fina hejhej-människor (och hejhej själv). Jag läser massa bloggar från en bred skala olika människor och däribland finns Isabella Löwengrips blogg. Som vissa av er kanske vet så går hon igenom en skilsmässa nu, och det gör hon i rampljuset. Alltså sedan dagen hon tog hem sin son från sjukhuset har hon fått höra massa hat om sitt föräldraskap (då var det att hon inte hade mössa på Gillis), och inte ens nu när hon går igenom en svår situation kan folk sluta vara så bittra och hatiska och elaka i hennes kommentarsfält. Det är verkligen ett helvete att läsa, det är så jävla sorgligt. Visst, det finns kommentarer som försvarar henne och så men på de flesta inlägg är det kanske 70% negativa kommentarer om precis ALLT hon gör men framför allt hur hon är som mamma. Nu senast ber hon om tips på mer pyssel att göra med en 2- och 3-åring och får då höra att hon är så frånvarande med sina barn att hon inte ens vet hur man pysslar? Alltså snälla? Detta kanske är helt fel forum och jag ber om ursäkt isåfall, och jag förstår om man inte sympatiserar med hennes politiska ställningstaganden (det gör inte jag heller) men ibland kan jag känna att lite av den pepp och kärlek som finns här skulle kunna skickas hennes väg? Typ en kärleksbomb? Jag kanske mest bara ville säga också att det är befriande att det finns platser som denna där man får lov att prata om sitt föräldraskap utan att hundratals hatiska kommentarer kommer in. Det är så fint och ganska sällsynt <3

  4. Jag håller med om att alla inte måste vara superfitt eller älska träning. Det enda man borde göra som förebild för sina barn är att visa och berätta att träning KAN vara kul. Att man ska röra på sig för att vara sund, må bra och inte dö i förtid. Detta tror jag att alla vill att ens nära och kära ska tänka.
    Personligen har jag tränat hela livet, allt ifrån 2-7 gånger i veckan, beroende på vad jag har prioriterat i livet. För mig är träning kul och det blir roligare ju mer jag tränar och ju starkare jag är. Det vet jag ju och blir en morot för att träna någon dag när det är lite för kallt och mörkt ute eller så….
    Och till det jag ville lyfta. Kroppshetsen är absolut inte värre bland idrottare, kanske bland eliten i vissa idrotter, men det beror mer på idrotten än samhället. I min idrottsförening pratar vi aldrig vikt eller utseeendé. Personligen tänker jag mindre på kroppshetsen ju mer jag tränar. Det finns ju ingen anledning att hetsa när man är ”vältränad” och sund. Det stärker snarare självförtroendet och med alla endorfiner man får så blir man gladare, positivare och fokuserar helt enkelt på andra saker än att grubbla över hur man ser ut. Träning föder inte kroppshets, det är det media som gör. Och nej, jag har ingen ”perfekt” kropp, men jag tycker att den är fantastisk som ger mig så mycket glädje!
    Härlig blogg förresten! 😊

  5. Precis! Jag handarbetar mycket och får ofta kommentarer om min produktivitet typ ”Jag fattar inte hur du hinner!”. Svaret är att jag prioriterar handarbete. Det ligger högst upp på min egen att-göra-lista. Så fort barnen är i säng åker stickningen (eller vad jag nu håller på med) fram. Städning ligger låååångt ner på listan till exempel. Träning lika så pga är tråkigt. (Dessutom – träningsfolk vill ju helst att det inte ska vara så mycket folk på gymmet, så på så sätt hjälper jag dem att få flyt i träningen när de ägnar sig åt sin hobby. De kanske kan sponsra med lite garn som tack?!;)

  6. Så bra skrivet! Jag funderar ofta på det där ordet lat….om jag faktiskt är så där förskräckligt, syndigt….lat…. Trött är jag i allafall oftast. Det får man inte heller vara. Och inte har jag ork att ha det riktigt välstädat heller!
    Herre Gud, jag är lat! För att ta hand om en massa barn, jobba heltid och försöka orka spela bara dessa roller någorlunda väl räcker inte. Nä, stäng av tv:n som du längtat efter sedan du kom hem utschasad från jobbet och dra istället till gymmet och jobba på den där perfekt rundade stjärten och en mage som visserligen har burit barn, men nu inte bör visa några spår av det!
    Att vara lat eller trött eller rent av lite fet är vår tids dödssynd! ”Vad är din ursäkt?” Berätta; innan vi bränner dig på ” otillräcklighetsbålen”!
    Jag är glad att du valt bort gymmet Louise! Att du orkar teckna och skriva och berika oss med din humor och dina insiktsfulla tankar! Tack Louise för att du tycker att det är viktigare att uttrycka en åsikt än att jobba på dina triceps. What’s your ecuse??

  7. Alltså, det känns så häftigt att läsa dina tankar som är exakt som jag går och tänker, bara att jag inte skriver det. Jag älskar din blogg! Och dina illustrationer. Det där röda fejset när man nån gång kämpat sig ut och halvsprungit i 30 min och det visar sig att man bara avverkat 2,4 km!!!! Har lagt ner det, för vem gör jag det för? Vet du vad jag tog mod till mig och gjorde för två dagar sen! Helt spontant efter att det dykit upp i mitt fb flöde anmälde jag mig till joyvoice – en kör för alla som vill sjunga, även om man är nybörjare. Jag älskar att sjunga och lattja hemma för barnen, men är ingen supersångare! Aldrig sjungit på scen (mer än nån karaoke) så det var ganska pirrigt att skicka iväg anmälan. Men nu är det gjort och det känns nervöst och spännande. Men framförallt tar jag tag i nåt som jag verkligen skulle vilja prova för min skull! Så jag struntar i att förlänga träningskortet på gymet där jag är stödmedlem😂 Och investerar pengar på något som min kropp längtar efter! Kram!

  8. Alltså: så sant! Jag kan slänga upp en bild på mina två små barn och mig själv omgivna av de cirka 30-talet böcker och 20-talet tv-spel jag hinner med per år och fråga: what’s your excuse?

    Men grejen är den: dessa människor kommer ALDRIG att fatta poängen. Det är BARA de som funnit sanningen. Gulligt!

    Som jag brukar säga: varför ska jag beundra människor som tränar fem dagar i veckan för att de älskar det? Då beundrar jag hellre de som tränar två gånger i veckan för sin hälsas skull men som inte tycker att det är kul.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..