Sådan TUR att det finns några BRA mammor där ute

Himla tur att det finns bra föräldrar som kan läxa upp alla värdelösa!

ANNONS
ANNONS

4

Kitty (Störby Jutbring) lade upp denna bild på en lapp som satt uppe på en lekplats. Så bra att klämma in lite moralism när föräldrar tar de blytunga stegen ut till världens tråkigaste plats: lekparken. För barnens skull. Självklart ska man då stirra på de lekande barnen varenda sekund man är där i snarkhålet! 

Kitty tyckte inte att moralkakan hade hittat rätt och skrev klokt om det hela här

Andra tyckte att det var bra med lappen. Med tanke på de föräldrar som tycker att deras mobiltelefoner är viktigare än barnen. Själva var de ju givetvis INTE sådana, själva var de sådana som tycker barnen är viktigast. Men för alla andra var det bra med lappen. För alla sämre föräldrar. De där dåliga föräldrarna som inte alls är som dem. 

2

Visst känns det ändå sååååå tryggt och bra att de finns, de där svinbra föräldrarna som hyser varma känslor för sina barn? Så udda, men ändå bra.

För övrigt noterade jag en mamma i lekparken idag som inte såg när hennes barn trillade! Hon var helt uppslukad av sin mobiltel…nej just ja, av ett samtal med en annan mamma i parken. Fy fan så dåligt att prata med andra när man är i en lekpark!!! Vad är värt mest liksom, en annan mamma eller ens egna barn?! Varför finns inte några skyltar som säger att samtal ej bör föras på lekplatsen? Det borde finnas på alla lekplatser i alla kommuner i Sverige.

Här kommer min topplista på saker du kan göra med telefonen i lekparken:

  1. Svara på sms
  2. Skicka sms till sådana du inte hört av dig till på SVINLÄNGE
  3. Rensa bland bilderna och vinna lite utrymme – yay!
  4. Googla ”pergola”, ”ogräs” eller ”utekrukor”
  5. Kolla Instagram
  6. Skriva upp idéer på poddämnen, bloggämnen eller filmklipp-ämnen
  7. Ringa någon (rekommenderar korta samtal då de lätt avbryts av de lekande barnen som klättrat för högt, inte kommer upp någonstans eller dragit iväg till skateparken bredvid)
  8. Spela Wordfeud
  9. Läsa bloggar
  10. Lyssna på podd … Dock inte ultimat eftersom det är bäst med en lur ute pga di dära barnen och då är det svårt att lyssna helhjärtat, prova hellre punkt 1–9).
ANNONS
ANNONS

lovemobilen

  1. Är jag den enda mamman här som blir tillsagd av mina barn att sluta titta i mobilen när vi är på en lekplats? Jag kan inte göra nåt på listan för mina barn vill ha min uppmärksamhet och då ger jag dem det, och snabbkollar instagram när de hämtar saker till affären som vi precis öppnat under rutschkanan?

    1. Nej, Du är inte den enda. Barn har fantastiska radar, de vet när uppmärksamhet är fejkad eller äkta. Är den fejkad så har Du garanterat barnen kring benen för att de inte känner att de får den bekräftelse de kämpar för.

    2. Hej Lisa! Ibland är det verkligen så för mig med, såklart! Men är vi på ställen där de får igång leken så kan jag göra en hel del av det på listan. Sällan i ett svep dock … men som sagt, vissa dagar är det bara att ge upp telen….

  2. Det handlar kanske inte om normalt mobilanvändande. Det finns de som går med ögonen helt fokade på mobilen, världsfrånvänt. Att helt vara uppslukad av mobilen betyder att man inte har en aning om vad som händer runt omkring. Jag säger ingenting om lekplatser, där är det föräldern som skall se till att barnen inte skadar sig. Förhoppningsvis. Men, att i T-banan eller på gatorna vara så helt inne i telefonen att man går rakt in i folk, det är helt galet, de bör hålla sig hemma. Och jo, jag gillar och använder min mob som alla andra, när det passar.

  3. Vad är viktigast, barnen eller mobilen…. suck alltså, skjut mig! Låter som ännu en självuppoffrande mamma på krucifixet. (Varför finns det bara kvinnor på krucifixet förresten?) Jag tycker för övrigt inte att man ska ha sådana skyltar på lekplatsen, det tar ju helt klart fokus från barnen när man läser jätte-jättelånga skyltar! Vad är viktigast liksom, barnet eller förbudsskyltar…..?

  4. Är jag ensam om att ha ett barn som är på mig HELA tiden på lekparken? Jag tvingas liksom tycka om det för annars skulle jag ju gå under. Gud förbjude att jag sätter mig ned, då skriker barnet omgående att jag ska resa mig och knuffa gungan. Eller så vill barnet ur gungan. Eller klättra. Eller så ska jag ta emot i rutchkanan. Eller tömma sand från skorna. Eller springa; bara springa planlöst.

    1. Nej, det är du inte. Min son vill vara med mig/ha min uppmärksamhet hela tiden i en lekpark. Slömobila gör jag nu när han vill bygga duplo själv hemma. Jag har faktiskt 98% kul ute lekandes med min son. Han är jätterolig o jag är ganska barnslig som gillar fantasilekar och åka rutschkanor, klättra på stenar, hoppa från stenar, plocka bär, springa omkring eller bara prata om saker omkring oss. Jag har en livlig, pratsam och väldigt rolig son som 9,9 av 10 ggr är en fröjd att hänga med ute. Får gratis motion på köpet.

  5. Alltså… jag går ju till lekparken i SYFTE att få sitta med min telefon och slösurfa. Enda platsen där barnen kan roa sig utan min inblandning och utan att ha ihjäl varandra i mer än 5 min.

  6. Som jag sagt förr: dessa föräldrar som tror att just de älskar sina barn mer än andra gör. Så tröttsamma.

    Annan sak man kan göra med mobilen: läsa böcker. Är det okej? Jag läser just nu Ian McEwans senaste, på min mobil, på en lekplats nära dig. Jag älskar nog inte mina barn lika mycket som föräldrarna som kommenterat hos Kitty!

  7. Fantastiskt att de bara orkar! 😢 Så skönt att få läsa att andra tycker lekplatsen är det tråkigaste som finns. Min dotter vill ju inte ens interagera med mig där så sitter mest där som ett fån och…eh…. lyssnar på fåglarna och tittar på träden. Eller så kan jag förkovra mig/korrespondera via mobilen. (Yay).

    Förutom moraliserandet: är det ingen annan som stört sig på kommateringen på skylten? Skulle vara så himla skönt att gå loss med en spritpenna och vara lite härligt moraliserande språkpolis över hela texten. Muahaha!

  8. Det är väl klart att barnen inte ska få sand i sina mobiler! Klart föräldrarna måste ha koll på dem, så de arma barnen kan leka och få skapa ljuva barndomsminnen av sandskav i skorna, pöltappade vantar och att få vänta i evigheter på nån
    A) kompis som aldrig vill leka i samma ände av lekplatsen. (Kåååååm då!!!!)
    B) evighetsgungare som skiter i alla som väntar på sin tur. (Mahaaamahaha *hulk* jag får inte guuuuunga *böl, knuffar av annat barn*)

  9. Vi är alla så olika. Jag är livrädd för världen och så fort vi lämnar vår trygghetszon (hemmet) har jag inte möjlighet att kolla på min telefon utan måste ha 100% koll på min grabb. Jag har det genom att leka, hjälpa, springa efter, ropa och ibland få utbrott på honom när vi är på lekplatsen (eller vart som utanför hemmet). När vi är hemma och jag har möjlighet att slappna av igen så åker mobilen fram, då får han gärna leka själv, kolla Barnkanalen eller spela på ipaden. Jag ser till mig själv och får panik när föräldrar inte har 100% koll på sina kids ute, samtidigt som jag är väldigt avundsjuk att de har möjligheten.

  10. Jag har en besvärande tendens att fastna helt i mitt mobilanvändande. Är det inte wordfeud så är det nån viktig diskussion på fb, eller nån artikel, eller nåt annat. Jag kommer för sent till saker, missar min hållplats, jag hör inte vad andra säger till mig, jag låter mina (vuxna) familjemedlemmar vänta på mig i all evighet, jag ser inte vad som sker i min omgivning.. men jag har heller inga barn som är beroende av mitt vakande öga. Jag tänker att när jag får det så kommer jag väl att utveckla nån form av sjätte sinne så att jag ändå alltid har ett extra signalspröt ute och snabbt upptäcker att barnen behöver min uppmärksamhet. Eller? Jag hoppas det. :P

    1. Hahaha! Som förälder har man ju aldrig fullt fokus. Eftersom man måste ha ett öga/öra på barnen… fast nu för tiden behöver jag vara ha ögat där med lagom jämna mellanrum tycker jag. Men så får jag upptäcka barnen högst upp på klätterställningar och andra läskiga ställen som de aldrig fått upptäcka om jag inte mobilat …

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..