Känslan av otillräcklighet …

Ju mer jag gör desto mer ser jag allt jag inte hinner med …

Igår kom den krypande, den där känslan som känns som känns som pms (den deppiga versionen) och ja ba: hmm det kan ju inte vara pms. Vad är nu detta? Ahaaa stress.

Det ruttna med stress är att man gör tio gånger mer saker än vanligt och ändå känner man sig inte tillräcklig. Jag ser allt som jag INTE hinner istället för allt jag hinner. Pratade med en kompis på eftermiddagen och sa att det kändes som att jag inte gjort någonting och sedan rabblade jag upp allt jag gjort och det var ju inte ingenting. Det var en massa. Det var rimligt mycket för en arbetsdag och kanske till och med lite till. Men ändå känner jag mig dålig. För allt jag inte hann.

När jag hämtade så upplyste Märta mig om att jag ”ALLTID hämtar sist”. Det är inte sant, men idag kändes det såklart så.
Och så gör jämförelsesjukan entré. Alla andra hämtar tidigt, alla andra kommer ihåg ryggsäcken till utflykten, alla andra har köpt rätt kläder till barnens utelek, alla andra hinner träna, laga ordentlig mat och ha #myzkväll. Alla andra hinner allt.

När det blir lite för mycket av allt så får jag ingen distans! Plötsligt spelar allas eventuella men troligtvis icke existerande åsikter jättestor roll. Vad ska folk tycka/tänka/tro? 

Sådana här dagar är jag dessutom en så oengagerad mamma. Jag går i min stressbubbla och är frånvarande. Jag har kort stubin och får sedan dåligt samvete och blir därefter sur om vi inte blir sams allihop fort. Sådana här dagar vill jag att de ska somna fort så jag får ta tag i saker. Och när de väl somnar har jag jättedåligt samvete.
Jag lovar att vara bättre mamma om några dagar. Ska bara göra klart lite saker först.

#utmattad

Den här bilden finns med i Malin Haawinds senaste bok ”Sluta skrik för fan – en bok om att leva med barn”. Bästa Malin pratade om boken på Nyhetsmorgon i söndags och sa mängder med klokheter. Kolla här! Min bild fick vara med hela inslaget – hurra!

Vet ni vad Malin gjorde efter Nyhetsmorgon? Hon kom hem till mig och gästade Betans och min podd! Det avsnittet får ni höra på fredag.

  1. Så är det ju! Ingen kan göra allt. Faktiskt. Jag brukar försöka tänka att de flesta är ungefär som du (och jag) och bra om andra föräldrar ser min egen otillräcklighet för då kan de själva känna sig lite mindre otillräckliga och det unnar jag dem. Om jag hämtar sist slipper något annat barn bli sist, som kanske blir sist mycket oftare. Om jag glömt gummistövlarna kanske en annan förälder tänker att det kanske inte var så farligt att hen glömde mössan igår. Och så vidare. Plus att jag försöker släppa in folk i hemmet även när det är stökigt (och vänner även när det är superstökigt). Annars skulle vi typ aldrig ha besök.

    Sen försöker jag tänka i termer av ”good enough” och tänka att jag gör mitt bästa, faktiskt, och det är tillräckligt bra. Och att absolut ingenting blir bättre av att jag mår dåligt.

    Tack för din blogg, den är jättebra!

  2. Såå skönt å läsa din text plus alla kommentarer å fatta att det är detta som är livet med barn. Kaos och harmoni i tvära kast om vartannat…. Jag jagar min sömn och hastade i säng för en timme sen och hann bara lägga huvudet mot kudden så kaskadkräktes min lille 7 veckorsbebis. Så nu finns det inte en chans att jag ska sova, jag kommer sitta och glo på min pojk hela natten för att försäkra mig om att han inte kvävs av sina eventuella spyor. Det var den natten, liksom…hur gör andra? Är det bara jag som tror att han kan dö om han kräks när han ligger? Men, jag kan ju använda min egentid inatt till att beställa Malins bok, den blev plötsligt oumbärlig fast jag nyss inte visste att den fanns!😊 Tack för en trösterik, intelligent och rolig blogg

    1. Bulla upp med kuddar o halvsitt med sonen i famnen så kanske både du o han kan sova. Jag lovar att du vaknar om han skulle kräkas. Ren reflex.

  3. Älsk till detta inlägg. Om du visste hur mkt såna här inlägg kan hjälpa mig när jag är stress-sur, trött och känner mig som världens sämsta mamma, fru, fritidsfröken osv. Tack! Och du är inte ensam!! Och jag fattar fan inte hur vissa hinner/orkar med så jäfla mycket, de tränar, lagar god mat, reser bort med sin partner, pysslar med barnen och bakar o cyklar med dem, och träffar vänner o virkar barnens kläder typ. Gaaaah!

  4. Alltså är du och jag samma person eller vad?! Allt detta du skrev i inlägget kunde jag relatera 100% till! (Till och med när du tog upp i podden försett tag sen om ditt gynbesök så hade jag en EXAKT upplevelse av samma sort som du, märkligt men sant). Ja vad ville jag ha sagt med detta? Jo att du är alltid en fena på att sätta fingret på vad det är som felar och skaver, och ja att du inte är ensam! <3

    1. ❤️❤️❤️
      Lite skönt att ”alla andra” inte är ALLA andra :)
      Tack!!! Tack för sällskap och tack för pepp!
      Kram!

  5. så känner jag ofta tyvärr med 1 barn på 2 mån och 1 barn på 20 mån.. känns ofta omöjligt att få båda nöjda samtidigt och det tär! idag försökte jag vara en duktig mamma och baka nyttig kladdkaka med min äldre (fast eg ville han inte nånting mer än slöglo pp bamse..) och min lilla skrek i selen som ja hoppade runt med samtidigt som ja mixade ihop kakan (just det att mixa dadlar va visst det mest otäcka ljud man kan tänka sig enl båda barnen….) men mitt i allt sånt svettigt kaoz brukar ja tänka detta hade vart en snygg illustration på hejhejvardag! och det tankesättet funkar verkligen för mig ska du veta! som att ”ta 10 djupa andetag” fast det lugnar mig verkligen eller kan iaf skoja bort det lite med mig själv och tänka det är ok som det är! ♡ detta kan du ta som en komplimang rakt in i själen och tänka på när du har det svettigt och kaoz! kram

    1. Börjar gråta lite nu pga världens finaste kommentar! Verkligen rakt in i själen. Tack!! ♡♡♡
      Och igenkänning på den där mixerchocken. Jag har skrämt livet ur barnen för många gånger med den, hahahhaha!
      KRAM! och tack igen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..