Att tänka ett varv till innan man kommenterar

Vissa saker kan man vädra på sociala medier, andra passar bättre i snack med nära och kära, där man känner mottagaren och där det inte riskerar att drabba lika många.

 

Jag vill först och främst påpeka att detta inte är någon typ av uthängning. Jag kommer att använda ett exempel. Det är LÅNGT ifrån det värsta exemplet. Det är sådär ljummet att det kan slinka undan och bara lämna en liten avig känsla. Men det är just därför jag vill ta just det exemplet.

Jag lade upp ett Instagram-inlägg med en tävling. Det handlar om en app där man spelar in sagor och sedan kan barnen lyssna på dem så mycket de vill. Jag skrev att jag och barnen brukar spela in dessa tillsammans. Att de tycker att det är extra kul att höra sig själva när de lyssnar på sagan igen. Att de nästan helst lyssnar på de inspelade nu för tiden. Jag skrev att det kunde vara rätt bekvämt när man lyssnat på en saga trehundrafyrtio gånger och då istället för att läsa den igen kanske kunde passa på att powernappa lite. Nu skulle man tävla genom att nominera någon som kanske också behövde powernappa lite, som behövde den här appen.

Det tog inte jättelång tid innan följande kommentar droppades:

”Men alltså, är det bara jag eller känns detta lite knepigt? I dagens samhälle där vi ständigt är uppkopplade på sociala medier och som föräldrar har näsan i telefonerna allt för ofta. Ska vi inte ens kunna viga en halvtimme på kvällen åt att faktiskt vara närvarande under sagan?! Appen går säkert att använda på flera sätt, men i vår familj är godnattsagan helig ❤”

Det börjar ju lite mjukt, med en öppen reflektion. Men sedan känner jag att den här personen hade behövt räkna till åtta. Om ni inte läst Michael Dahlén klockrena artikel från 2015 så gör det. Här.

Jag tänker att om personen i fråga hade räknat till åtta så kanske hon hade insett att ingen skriver att folk alltid ska sova istället för att läsa. Hon kanske hade hunnit läsa inlägget igen och se att det faktiskt främst är något man kan göra tillsammans med barnen. Hon kanske hade sett att det handlar om att kanske få ta en powernap under några minuter någon gång när man läser en saga som man redan läst/hört 300 ggr. Kanske skulle personen då se att detta inte var ett hett tips på hur du kan slippa vara med dina barn någonsin igen. För om det var en sådan lösning man ville åt, så är denna app inte den bästa. Vilket jag egentligen tror att man förstår, om man tänker efter.

Istället så går personen på sin allra första känsla. Va? Sova istället för att vara med barnen? Och därefter drar man i alla växlar och då kommer också skuldbeläggandet; att föräldrar är frånvarande, att man använder sina telefoner alldeles för mycket och att man inte ens kan ge sina barn en halvtimmes uppmärksamhet.

Är hon själv en sådan förälder som skiter i sina barn? Man skulle kunna tro att hon bara ger sina barn den där halvtimmen per dag. Men jag tror inte det. Jag tror inte hennes inlägg var en reflektion över hennes eget beteende, utan en reflektion över ”dagens föräldrar” där hon själv står utanför. Eftersom, som hon visar, värderar en helig stund med barnen.

Detta är som sagt inget unikt alls. Det kryllar av sådana här kommentarer. Anledningen till att jag inte skriver om dem i allmänhet utan faktiskt tar fram en som exempel är för att jag ville plocka isär kommentaren, för att man måste inse vad alla dessa ord säger. Man kanske tror att man lyfter ett snusförnuftigt finger ”för barnens bästa”. Men det man gör är att kritisera utan grund, i kombination med att klappa sig själv på axeln.

En sådan kommentar hade gjort sig bäst muntligt, med en nära vän. Någon som kan ifrågasätta, hålla med, fundera och diskutera. En gemensam reflektion möjligtvis.

Man kanske måste kunna ta sådant här om man ska hänga på sociala medier. Man måste kunna tänka på VARFÖR vissa kommentar sticker till. För ibland har det ju med att göra att de träffar rätt.
Denna gång stack den till i mig av två anledningar: 1. för att jag kände mig feltolkad. Att jag som, precis som jag skriver, tycker att läsning med barnen är ett av de bästa tillfällena. Att då få en känga att jag inte kan ägna en halvtimme åt mina barn kändes faktiskt fel. Och 2. ännu värre, att kommentaren riskerar att lägga skuld där skuld inte hör hemma. (så jävla trött på denna skuld-utdelning överallt!)

Som tur var så befann jag mig inte i ett skört läge just då. Jag kunde svara att allt inte är konstant och hela tiden, att man inte måste gilla idén med appen och att jag vägrar känna mig som en dålig förälder för att jag är trött och vill sova ibland.

Men det ska ju helst inte ha med tur att göra.

Det vore toppen om den som skriver en sådan här kommentar istället kunde ta åtta sekunder och fundera på vad kommentaren egentligen säger. Varför den känns viktigt och vad som får henne att vilja skriva den. Finns det en risk att den slår fel?

Slutligen: jag tycker inte den här personen begått en dödssynd. Jag tror inte att hon är en osympatisk och elak person. Jag tror hon skrev en kommentar utan att tänka sig för. Precis som att jag inte tycker att Jenny Strömstedt är en dålig människa för att hon skrev en krönika som jag inte tyckte blev så bra.

Jag vill också poängtera att man får hålla sig kritisk till allt jag tecknar och skriver, man måste inte hylla eller hålla med. Men man får hemskt gärna komma med genomtänkta ord, skriva något man har ett syfte med och vara så tydlig man kan. För det är svårt att utvecklas eller tänka nytt om det bara serveras en bit skuld.

storimi3

 

  1. Tänk om man fick sätta munkorg på alla bufflar och bulldozers och tyckare. Jag älskar olika åsikter, men om någon besserwisser säger sig ha den enda och (PK)korrekta åsikten eller att jag bör lära mig att tycka likadant då går jag bärsärk.

  2. Folk borde också lära sig att deras heliga stund kanske inte är andras? Vissa har padda vid maten för det är enda sättet att få barn att äta, de har kanske andra moments senare, andra har haft hela dagen fylld av ”mental närvaro” med barnen och orkar inte vid läggning. Bara att för att någon ser barn med skärmar på caféet, resturangen, på bussen och ÖVERALLT är det ju inte samma barn som kollar hela tiden.

    För övrigt fick jag också kommentarer som barn om att jag läste för mycket böcker. Det var inte bra för varken min nacke eller mina ögon och skulle göra mig socialt inkompetent. Eller ja, det sista stämmer ju men det är nog inte böckernas fel.

  3. Hej igen!

    Jag fattar hur du menar, man ser en himla massa onödiga kommentarer som mest verkar vara ute efter att läxa upp.
    Vad jag menar med skillnaden mellan kompis och officiell plattform är att i de flesta fall med kompisar när man diskuterar barn är man ju ute efter stöd och som kompis är det ju ännu känsligare om man sårar eller inte.
    Med en blogg som ligger på en stor tidning som Amelia tex uppfattar jag i alla fall att inlägg skrivs inte för att söka stöd i sitt eget föräldraskap utan just för att nå ut till läsare, skapa diskussion och inte minst generera en inkomst till den som skriver.
    Jag tror många upplever att man kan debattera lite mer rättframt just för att det är en ”allmän plats” och man kanske inte tänker att personen som skrivit någonsin skulle sätta sig och jobba med bloggen ”i skört läge”.
    Menade i alla fall inte att försvara troll och elakheter men tror bloggvärlden blir roligare om man lyckas ha lite högt i tak och inte tro det värsta om de som kommenterar!
    Uppenbarligen tycker ju de flesta läsare inklusive jag att du skriver en läsvärd blogg, annars skulle man ju inte återkomma!

  4. Hej,

    Jag tycker faktiskt precis tvärtom! Vilken dryg kompis som hade kommenterat så i en förtrolig konversation!
    Då tycker jag det är rimligare att på ett artigt sätt kommentera på en offentlig blogg som handlar om föräldraskap.
    Det är klart att det inte tillför något positivt att allmänt generaliserande klanka ner på andra mammor men att kommentera om en app är väl knappast personangrepp.
    Det är väl också ganska vanligt att bloggare tar allt som personlig kritik som inte innefattar hyllningar och beröm. Är det ett ämne som tas upp är det väl rimligt att vilja ha någon slags diskussion om det?

    1. Hej Frida!
      Ja men om det uppfattas som en dryg kompis så kan man ju tänka sig att det kan vara drygt i ett kommentarsfält också? Om du inte kan säga saken till en bekant utan att det är drygt så borde man rimligtvis inte kunna uttrycka sig så på nätet heller?
      Men jag håller helt med om att man ska kunna kommentera på bloggar där diskussioner lyfts! Allra helst där det liksom hör till ämnet. Det är ju vad som är det bästa med bloggandet, diskussioner och reflektioner! Speciellt om man skriver om ämnen som engagerar och där folk tycker olika.
      Jag tolkade inte kommentaren som att den kritiserade appen utan som att den kritiserade föräldrar och jag tyckte inte att den var särskilt reflekterande (vilket förändrades senare när vi diskuterade vidare och vred och vände lite på saker). Men jag förstår att man kan tolka den olika!
      Kanske är det vanligt att bloggare tar allt som personlig kritik, jag tror det beror mycket på den hätska stämning som kan uppstå under de mest odramatiska inläggen. Men också såklart att många, precis som jag själv, har svårt för kritik. Jag försöker verkligen jobba med det, men det går inte alltid jättebra. Jag får räkna till mer än 8 många, måååånga gånger. Så fick jag göra på din kommentar, eftersom jag först kände mig påhoppad (vilket inte är rimligt eftersom din kommentar inte är ett påhopp utan en diskussion!). Det jag skriver om gäller såklart mig själv lika mycket som någon annan.
      Däremot så tycker jag alltid att det är kul med kommentarer, oavsett om de håller med eller ifrågasätter och även om jag måste läsa – tänka – läsa – tänka och sedan formulera mig. Enda gångerna jag inte tycker om det är om det bara är ilskna/syrliga ord utan förklaringar eller rena skällsord och kränkningar. Då är man ju inte där för att diskutera och då blir det trist. Tycker jag!

  5. Barn har ju en förmåga att just vilja höra samma saga 945 ggr… Min mamma tröttnade också på sin tid att läsa brorsans och mina favoritsagor 945 ggr och läste in några av dem på kassettband (ja, detta var 70-talet!). Vi har fortfarande banden kvar och de har använts även till barnbarnen. En app låter ju som en bekväm vidareutveckling av 70-talets problemlösning! Nu är ju mina barn tonåringar och har passerat sagostadiet, men annars hade jag glatt anammat appen!

    I dag är det skärmar som är det stora hotet mot de stackars barnen, själv fick jag under barndomen höra att jag läste för mycket, hängde för mycket över mina böcker och att det verkligen inte var bra! Läsa, visst, men inte SÅ mycket! Jag brukar tänka på det när det pratas skärmtid.

  6. Du har blivit min bff på bloglovin! Jag ser alltid fram emot dina inlägg å spar dom till sist😊 klok, insiktsfull å välformulerad. Ha en skön helg!

  7. Det här börjar ju bli (har varit länge?) helt sjukt. Skrev en kommentar idag på Elsa Billgrens blogg om samma typ av grej. Och eftersom jag inte orkar formulera mig igen men ändå vill understryka det du skriver så copy-paste’ar jag den kommentaren här. Jag är låååångt ifrån så diplomatisk som du orkar vara i det här fantastiska inlägget, men skit samma, here goes:

    Fy f*******n vad trött jag är på alla viktigpetter-tyckande-duktiga-åsiktsmaskin-människor där ute. Spyr på det och då har mitt barn inte ens kommit ut än. Avföljde nyligen en i övrigt otroligt vettig (stor media-)person för att denna med jämna mellanrum la ut så mycket moralism och pekpinnar åt just föräldrar. Kan inte folk ge fan i det? Kan vi inte sluta ge föräldrar (läs:mammor) mer dåligt samvete än de redan har? Kan vi inte utgå ifrån att så gott som ALLA vill det absolut bästa för sina barn och gör så gott de kan?! Självklart ska vi ingripa om vi ser ett barn som far illa, men att kasta på folk sina egna åsikter och hemsnickrade forskningsresultat om skärmtid och förskola och fanochhansmoster är så jävla onödigt.
    Så nu slutar vi med det.
    Tack. /Höggravid och zero more fucks to give

    1. Ja men verkligen!! Det är en omöjlighet att förhålla sig till alla, som du så briljant skriver, ”hemsnickrade forskningsresultat”. Man hittar på sina egna budord och blir frustrerad när andra inte följer dem. Att ha sina egna och följa dem är HELT okej. Men att känna att alla bör göra detsamma är orimligt!
      Vill man ha en diskussion så måste man verkligen tänka sig för…
      NÄR KOMMER BEBIS?! Jag väntar otåligt!
      KRAM!

  8. Tack för att du skriver om precis det du gör, med så mycket värme, humor och kärlek! För mig och ett flertal av mina vänner är dina ärliga inlägg en höjdpunkt (med hög igenkänningsfaktor). Och vi är alla supermammor!…trots att vi ibland bara vill att barnen ska somna så att vi kan få krypa upp i soffan och se den där HBO-serien alla andra (läs barnlösa kollegor) har pratat om i ett halvår.

  9. Åh de där trassliga muskotarna. Hade gärna sluppit att läsa alla tre tidigare ikväll. Pfff. Bra inlägg. Heja dig.

  10. Precis! Så less på kommentarer som innebär att hylla sitt egna goda föräldraskap och samtidigt döma andra. Tex alla ”Varför ens skaffa barn om…”-kommentarer.

  11. Framförallt så är en sådan kommentar passivt agressiv och det är så otrevligt! Framförallt är det kvinnor som ska attackera andra kvinnor. Det kryllar verkligen av liknande kommentarer så fort det skrivs om barn och föräldraskap. Tack för att du uppmärksammade det på ett konstruktivt sätt!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..