Ge mig en påse att andas i!!

Det är svårt att inte andas i påse de här dagarna. Allt börjar med en massa vittnesmål om sexuella trakasserier och övergrepp. Kvinnor som efter år av tystnad vågar prata. Det är såklart plågsam läsning men ändå ger den hopp om förändring. NU blir det ju så tydligt. Även om vi är många som inte är förvånade. Vi visste ju redan hur det såg ut.

Det är vad som kommer nu. Det här ”tycka synd om förövaren”-vågen. Och ”lite tafs är väl ändå gött”-ropen. Eller ”nu kan man ju inte ens prata med en kvinna utan att riskera att anmälas”-snyftandet.

Heeeeeeeeeerregud ge mig en påse att andas i!!!! 

Nej det är klart, låt oss värna om mäns rätt att tafsa på fyllan, att visa kuken för den som inte vill se, att inte lämna någon ifred fast den ber om det. Låt oss värna om männens rätt att begå övergrepp, att kränka och fortsätta visa noll respekt. Det känns sååå viktigt att vi får ha kvar den unkna kvinnosyn och det skeva manliga självförtroendet. För det är ju livets glädjeämne!!

Frågor och påståenden som dyker upp: 

Varför tar det sån tid att berätta/anmäla då?! 

Ja se på reaktionerna nu, nu när det ändå ska vara lite tryggare att berätta, se hur det tas emot! Det är ju för fan inte ett dugg underligt att man inte orkar anmäla eller berätta! Vill skicka kilovis med pepp och ork till dem som orkar berätta!

Eller: De som anmält övergrepp har legat med jättemånga.

Alltså *djupandas och räkna till tio(tusen). Okej såhär: Man kan ligga med huuuuuur många som helst utan att vilja ligga med vem som helst. Tänk att det ska vara svårt att förstå.

Eller: Buhuuu nu kommer man ju inte våga ragga längre. 

Jag säger det många sagt före mig: har du svårt att skilja raggande från övergrepp, ragga inte! 

Eller: Men åh stackars alla män som hängs ut nu!

Ja fy så elakt att inte få våldta, tafsa, visa kuken eller trakassera i fred! (…längre, det har ju ändå fått pågå alldeles för lång tid).

Eller: Meh ah nu för tiden verkar ju ALLA kvinnor ha varit med om övergrepp. Det är liksom inte trovärdigt.

Jag kan tala om att lååååångt ifrån alla berättar under #metoo. Det är för läskigt och för smärtsamt. Och dessutom är kvinnor också en del av patriarkala strukturerna vilket innebär att man kan ha varit utsatt utan att ens inse att det faktiskt varit ett övergrepp, eftersom det ju bara var lite ”farbrortafs” eller för att man var ihop eller för att man var så full, eller för att man var utmanande klädd och så vidare. Det som syns under #metoo är ingen överdrift, TYVÄRR. Vi kan nog räkna med att det finns en hel massa mer som vi inte får se där.

Så. Nu ska jag andas i påse och gråta för att ”vi som står upp för Martin Timell”-gruppen inte var ett dåligt skämt som jag först trodde.