Drömmen om sömn… bugfix please?!

Jag måste säga att barnen är tappra och ognälliga när det kommer till hela sluta-med-tumme-och-napp-grejen! En person som tar det lite sämre är…jag. Det här med att de inte kommer ner i varv än (jag har inget tålamod, det har bara gått 2,5 vecka) gör att jag inte har mina kvällar längre. Och oj så inte ognällig JAG är!

Men seriöst, det MÅSTE ju vara någon typ av bug när det ser ut såhär:

När kommer uppdatering med bugfix undrar jag?

  1. Åh, precis så var det när våtär stora slutade med napp. Slutandet fick oväntat bra (lite försiktiga försök till att lämna tillbaka presenten ibland bara). Men att somna!!!! Innan nappslutet hade vi gått från 1h läggningar till att ibland somna mitt i sagan. Och nu var vi tillbaka till maraton-nattningar igen!!! NU, ca 5 månader senare så går det mycket lättare igen. Håll ut!

  2. usch det är jobbigt.. ja har mindre barn så har svårt att jämföra (dock känns tröttheten igen omg…) men det va en i mammagruppen på bvc som berättade nåt mysigt. hon hade börjat räkna med sin 3åring. först kom dom typ till 4 sen va det bus men efter några nätter (kanske nån v) va dom uppe i 25.. .ja tänker att man kanske kan ha en stjärnhimmel och räkna stjärnor? det gillar min 2åring iaf… men åter till den andra mamman! sen la hon ärtpåsar lite stilla och harmoniskt (tänker jag mig iaf) på pannan srn bröstet sen magen.. men detta var även nåt dom gjorde som avslappning istället för vila på förskolan.. om inte nåt sånt funkar kanske du kan få nåt tips som dagmamman använder sig av? en till sak.. jag känner att jag har haft det rätt tufft hemma med en 4mån och en snart 2åring. var hemma själv med barnen ons -sön nu och va lite nervös inflr detta. allts0 nervös att få ett nervsammanbrott typ.. men såå bra det gick. ändå har jag vedpanna i källaren som skantändas och eldas i och höns och grisar i lagårn. men ja släppte alla krav och förväntningar och kände att det blir som det blir. och accepterade läget. kanske var det just det? kanske var det därför min 2åring va lugn och gosig hela helgen? min stress har antagligen påverkat honom… så kanske du kan försöka go all in i dessa läggningar (fast jag vet att det tar energi ocj man tappar tålamodet ♡) men tänk att såhäe är det ett tag och förvänta dig inget annat. vi bloggläsare kommer vänta på dig till bättre tider om du inte hinner uppdatera här! ♡ usch hoppas det va nåt vettigt att läsa i denna novell.. kram

  3. Är det ingen här som har sina barn i Förskola? Det är ju underbart att ligga och mysa tillsammans i sängen när man inte setts på hela dagen, tror jag både jag och mina barn tycker!

    1. Är det en uppriktig fråga? Min uppfattning är att många har barn på förskola, de allra flesta tycker jag det verkar som! Jag har hos dagmamma men misstänker att det inte var det som var frågan. Att ligga i sängen och mysa, att hänga md barnen som man inte sett på flera timmar är jättemysigt, ofta. Jag och andra som pratar om sega läggningar eller ev önskan att barn ska somna själva kanske inte syftar just på myset. Jag själv syftar på att kväll efter kväll fajtas med övertrötta barn som inte kommer till ro. De vill äta, leka, slåss, busa, skrika osv. Varken de eller jag tycker det är särskilt mysigt och ingen av oss mår så bra av det. Det betyder inte att jag inte tycker om att mysa eller umgås med mina barn, det är nämligen en helt annan sak.

  4. Personligen ligger jag hellre bredvid barnet i sängen i 10-30 minuter än kämpar med 1-2-timmarsnattningar som det annars blir. Ganska enkelt. Dessutom ser inte vi det som ett problem att barnen inte somnar själva, so why fix it if it ain’t broken helt enkelt. Barnen är 2,5 och 4,5 år nu och jag är helt övertygad om att de kommer att börja somna själva tids nog. Det är liksom inte bråttom.

  5. Våra barn behöver den tryggheten att vi ligger hos dem tills de somnar. Dessutom är det (oftast) en mysig stund med samtal om hur dagen varit, bokläsning och så.

  6. Här kommer ett litet tips som fungerat för oss. Min dotter 3 år slutade med napp nyligen. Hon visste inte heller hur hon skulle göra för att kunna sova. Munnen gick och kroppen viftade. Jag berättade för henne ” Ligg still, benen och armarna stilla, munnen stängd, ögonen stängda och vänta, vänta länge.” Hon går in för det och det har blivit lite som en ritual. Hon frågar än då och då ”hur ska jag göra för att somna?” så jag ska berätta för henne igen, lite som ett avslappningsband. Jag sitter inte längre i sängen utan bredvid för att inte distrahera och lära henne somna själv.

    Hoppas det löser sig för er snart!

  7. ”Uppdatering med buggfix” gud vad roligt skrivet. 😹😹😹
    Jag hade också tyckt att det var superjobbigt, det är väldigt tufft att inte få någon stund på kvällen. Hoppas att det vänder snart.

  8. Jag vet precis hur du känner! Nappen var så bra för nedvarvningen. Tyvärr så tar det tid. Jag vet inte hur lång tid för allt sånt händer ju så gradvis… men det tog ganska lång tid, som i flera månader. I samma veva började jag sjunga för hen och det fick jag göra under en lång period. Det är samma lugna sång som jag sjunger på repeat. Jag somnar nästan av det, så det är ju klart att barnet blir lugnad av det med 😁. Nuförtiden är det sällan jag behöver sjunga men ibland så får jag ta till det knepet iaf. Det har kanske gått 8månader sen vi sa hejdå till nappen.

    Jag önskar dig lycka till!

  9. Alltså förlåt för detta svaret men mitt är att det inte blir bättre. Åtminstone inte förrän de blivit så stora att de VILL vara själva.
    Jag tyckte det var skönt att bli av med napp och tumme, men man saknar ju def avstängningsknappen som ju nappen var… Egentid schmegentid?

  10. Hej! Jag har en fråga som kanske är DUNDERKNÄPP, men brasklapp för att:

    1. Jag har inga egna barn.
    2. Ingen jag känner har barn.

    Varför… måste man vara kvar med sina barn i sovrummet tills de somnar? Hehe. Mina föräldrar liksom nattade oss, och läste lite, och sen gick de ut i vardagsrummet. Dörren på glänt och nattlampa liksom.

    OBS: Såklart jag fick gos om jag ville, samt när jag var riktigt liten. Men tycker att det verkar som att ALLA nuförtiden ligger kvar tills barnen sover tills de är typ 4-5, skall man göra det?

    OBS: Fattar att det ej är något man SKALL göra. Men bara är nyfiken. Mvh tänker ofta på barn nuförtiden.

    1. Svaret är att de är bortklemade 😉 Jag är övertygad om att jag hade kunnat lära mina två äldre (4 o 5.5) att somna själva. De fick göra det när lillebror var nyfödd. Men nu ligger jag åtminstone med den äldre för han vill det och behöver en massa närhet. Och det är ju mysigt även om man stundtals önskar att man hade mer fri tid att göra annat.

    2. Det är självklart olika i olika familjer men jag tror att många stannar kvar hos barnet för att barnet helt enkelt somnar snabbare då. Mina har i perioder varit som små gubben i lådan och studsat upp om vi inte stannar med dem. Nu är de stora (6 och 9) och somnar själva utan större problem.

    3. Det beror nog på barnen. Med våra barn (3 och 5) lägger vi, ber en godnattbön, räknar till 50 högt (fråga inte var den vanan kommer ifrån), kramar, pussar och går sedan. Högst 3 minuter nattning, barnen somnar själva. Så har det varit länge. Läser och gosar andra stunder på dagen. Våra barn funkar bara så, korta nattningar beror i vårt fall i alla fall inte på föräldraskillzzzzz.

    4. Tja, det beror på barnet, skulle jag vilja säga. Jag har två och en har kunnat somna själv sedan födseln. Jag klappar lite på hen och säger godnatt och så somnar hen. Den andra har fortfarande svårt att somna själv och har alltid haft svårt att komma till ro (total skrikis som somnade enbart om vi bar omkring på hen halva nätterna som bebis. Somnade i famnen som ettåring, etc). Sovaren är 6, osovaren 9, och hen börjar precis kunna somna ensam i undantagsfall, då med någon saga på tex spotify.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..