Men men … jag då?!

Jag hamnade i ett kommentarsfält häromdagen där en person delat info om Min upprättelse, som jag skrev om igår. För att vara tydlig: är alltså en sajt som vill hjälpa den som varit utsatt för övergrepp och sexuella trakasserier. Men i kommentarsfältet fanns ändå en kränkt man: ”vart ska JAG vända mig då? Jag har blivit tafsad i rumpan flera gånger av kvinnor!!”

En hemsida som ska hjälpa offer upplevs som någon form av hot, eller möjligtvis ett exkluderande (vilket det givetvis inte var eftersom det på noll ställen stod att sidan var för enbart kvinnor). Så sorgligt ändå. Och så märkligt. Att det finns så pass många som reagerar ”men jag då!?” när de läser redogörelse efter redogörelse om övergrepp och trakasserier. 

Det är såklart inte okej att kvinnor tafsar heller. Inte någonstans under #metoo har jag läst inlägg som säger att kvinnor får agera så som dessa män gjort. 

Det #metoo handlar om är att belysa strukturer! Män med makt och kvinnor som inte tas på allvar. Och så tystnaden. Den jävla tystnaden.