5 klassiska Lucia-situationer

1. Kläderna.
Antingen tre storlekar för långa eller två storlekar för små. Eller, kanske allra mest klassiskt: borta.

2. Antiklimaxet.
När man … jag menar barnen… tränat och tränat och man har fixat kläder under megastress och äntligen ska få se resultatet och barnet ångrar sig…

3. Nöjet.


Att se en föreställning med ingredienser som struntar blankt i hur det ser ut och blir utan bara är i ögonblicket (eller försöker ta sig därifrån). Underbart!!!

4. Armbågarna.
En i fejset, en i magen. Och så de där som kryper längst fram och sedan sitter ”på huk” = världens högsta huk… Mysig stämning… Men sedan snyftar man i kör och ler sådär ”gu så fina ongar vi har”-leenden mot varandra.

5. Minnet.


Ja, telefonens alltså. Det som alltid tar slut.

Fast… i vår familj har vi börjat en ny tradition vad det verkar. Förra året blev Märta sjuk lagom till Lucia och idag hämtade jag en Märta med feber. Så besviken att hon missar morgondagen. Ja hon är också det. Tur att jag drog runt på stan i snöslask och letade lussekläder… #värt

____________________

Den här listan gjorde jag för Amelia.se för två år sedan (förutom tillägget på slutet).