Vikten av att dela med sig

Kanske tror man inte det, med tanke på att jag delar bilder på stökigt hem, berättar om tillkortakommanden och allmänt kaos, men jag har rätt rejäl prestationsångest. Okej förresten det kanske man visst tror, eftersom jag skriver om det också. Hur som helst så har jag en massa regler i huvudet som vissa är tydliga och andra jag inser först när någon belyser dem.

Det hände när Hanna delade ett filmklipp på Instagram – ”det blev en sådan här middag idag” typ – där barnen satt med ipad vid bordet. Dagen efter hade vi en ganska intensiv eftermiddag och hämtning och alla var rätt slut när vi skulle äta. Dålig koncentration och stämning (kanske mest hos mig). Och då ba: man FÅR ta fram ipaden! Så gjorde jag det. Barnen kollade film och jag scrollade. Det var ljuvligt.

Vi har använt det sättet fler gånger när det behövts och det är så skönt. Idag hämtade jag två barn som hela tiden triggade varandra till gråt pga FÖR trötta och kalla. Jag ba: taaaaack iPaden!

Och tack Hanna för både idé och att jag slipper känna mig som en dålig mamma.

Tänk vad viktigt det kan vara att visa de där små sakerna som för vissa (mig) tillsammans med annat skapar så stor press.

Har ni något sådant där som egentligen borde vara rätt enkelt men som gjort stor skillnad? Jag har tex sett många som äter ”frukost” till middag – sjukt bra idé! Eller som när jag kom på att jag fick ha långa pauser från träning utan att ha dåligt samvete.