Vad får er att bli lite lugnare i Instafluffet?

Jag brukar börja morgonen med kaffe och scroll. Eller nej  nu ljuger jag. Jag börjar morgonen med rejs. Ni vet, fixa frukost till hundra personer (meh ja tre, men det känns som hundra pga alla beställningar à la restaurang – imorse dissade jag till och med Majas macka innan hon hann få den pga hade smöret på fel sida = Mattias fick den). Och sedan fyrtioelva tjat om påklädning, tandborstning hårborstning och så få på sig kläder själv och så bestämma vilket av alla måsten vi skulle stryka eftersom tiden var knapp. Imorse skippade vi både hår- och tandborst. Med löfte om extra noggranna sådana på kvällen.

Men efter det, när man kramats och eventuellt mumlat ett ”förlåt att mamma var så stressad förut” och barnen skuttat in till vännerna och jag kommit hem. DÅ sätter jag mig med kaffe och scroll.
Det tog mig lång tid att inse att det faktist ÄR en del av mitt jobb nu. Att scanna av vad som hänt, vad andra bloggare skriver om, vad som diskuteras på FB eller vad som kan bli en rolig/viktig illustration.

Sedan finns det ju förstås en gräns för hur länge scroll räknas som jobb och när det går över till någon typ av märklig reflexrörelse som inte går att stoppa. Men det är ett annat inlägg.

Idag stötte jag nästan direkt på ett inlägg som gav mig en massa, inlägget ”Äckligt” hos Maria/Dobre futro/Brad Pitt’s armpit. Hon skriver om en rätt rutten måndag får man väl säga. Men redan i inledningen fick hon mig att fundera. Hon skriver om att det var lätt att blogga när barnen var små och att ju större de blir, och nu med en som kan läsa, så känns det klurigare att blogga om dem. Jag håller med!
Jag tycker att ju mer de blir ”personer” som inte kan klumpas ihop till ”typiskt barn” desto klurigare blir det att skriva om dem på ett detaljerat sätt. En del saker är ju absolut bara sådant som det är – matvägran, trots, roliga frågor, funderingar osv. Men det blir ju så mycket mer detaljer och det blir mer nära ju större de blir. Hur tänker ni? Jag menar, det behöver ju inte vara en blogg man har utan Instagram eller Facebook osv.
Kanske är det att i början, med graviditet, amning och hela småbarnskaoset, så handlar det allra mest om en själv och en (o-)förmåga att hantera vardagen. Medan det som dyker upp senare faktiskt handlar mer om barnen och deras sätt att hantera vardagen och då blir det ju plötsligt någon annans vardag man berättar. Eller?

Hmm… ska sluta flumma nu och gå till det som egentligen var min poäng med detta inlägg. Vad känns skönt att läsa för er?

Jag märkte, när jag läste Marias inlägg, att meningen: ”Det var iofs bra med lagbyggande övning, för det har varit frostigt mellan oss sedan en incident i fredags kväll.” kändes befriande för mig att läsa. Att det finns par som tjurar på varandra, kanske blir osams och kanske till och med inte blir sams på en sekund.
Om jag ska terapeuta mig själv lite så tror jag det handlar om att jag har svårt att vara osams, jag är ganska konflikträdd och det tar enormt mycket energi att gräla. Samtidigt som jag ser det som en absolut nödvändighet. Jag vet att det nästan alltid betyder att vi hamnar på en bättre plats än före grälet. Men ändå har jag någon bild av det ultimata insta-paret som är varandras BÄSTA VÄN och KLIPPA och offentliga kärleksförklaringar, som jag inser kanske inte alltid stämmer med verkligheten men som ändå känns så lockande. Typ att de slipper den där malande känslan innan ett gräl, eller den där kraftansträngningen det innebär att försöka förklara vad man tänker och känner, eller bara att ta upp någon man inte tycker känns okej. Jag tänker att de slipper det där och bara puttar varandra framåt på en slät och mjuk väg inlindad i rosa, sockerfri (såklart) sockervadd.

Då tycker jag det känns skönt att veta att andra bråkar och älskar varandra. Att andra också kämpar emellanåt och så klart också har det gött och lugnt emellanåt.

En annan sak som jag tycker känns skönt att läsa är när personer som jag tror är extremt trygga och coola berättar om prestationsångest. Inte för att jag på något sätt vill att folk ska ha prestationsångest och för höga krav på sig, men jag känner ett lugn i att vi är flera som känner sig otillräckliga och då känns det inte lika hårt att vara otillräcklig. Typ som att till och med den här personen som verkar vara så himla tillräcklig känner sig otillräcklig. Då kanske vi inte är så himla otillräckliga som vi tror! (ville slå rekord i att använda ordet otillräcklig i ett och samma stycke – jag gjorde det).

Andra typer av inlägg, om andra saker, kan få mig att bli glad/arg/underhållen/fundersam osv. Men just de där ämnena får mig lugn. Jag kommer säkert på fler saker när jag publicerat detta inlägg.

Vad får er lugna som i ”tack för att det finns fler som jag”?

  1. Din blogg! ❤️ Skrattar så jag gråter och nästan väcker tösen på 5 månader (hemska tanke) bläddrar i din bok ibland när prestationsångesten kommer särskilt innan barn – efter barn bilden, det blev inte riktigt som jag hade tänkt, livet som mamma! Men det blev bra ändå ❤️ Som någon skrev ”det va så mkt lättare att vara mamma innan man fick barn” 😂

  2. Jag älskar när andras barn är jobbiga, till exempel i mataffären. Ja, eller alltså, jag tycker det är skönt att inte bara våra… Uppskattar också när andra berättar om att de till exempel känner sig stressade, att livet är jobbigt. Att de inte har hunnit städa etc. Men jag uppskattar också när de tar steget längre och skriver att det är okej att de inte exempelvis städat, att de helt enkelt prioriterat ner det. Då känner jag att jag också får slippa mitt dåliga samvete.

  3. Som nybliven tvåbarnsmamma har jag fått kämpa en hel del med känslan av otillräcklighet och för min del har din blogg och böcker hjälpt mig mycket för att släppa på kraven, få perspektiv på situationer och det bästa av allt – hjälpt mig skratta åt det! Så stort TACK till dig!

    1. TACK ❤❤❤ Som jag skrev här nedan så är det verkligen åt båda håll! Jag får så mycket av mina läsare genom kommentarer – så tack tillbaka!

  4. En vän på insta idag som visade upp att hon gått med i en kör och prickar av sin första sak på sin lista 40grejerinnan40! Tydligen en lista full med saker hon verkligen vill göra. Skönt att andra också har saker de går runt och önskar att de gjorde OCH så härligt att hon gör dem också! Så inspirerande. Ta tag i drömmarna :)

    1. Å vilken kul grej!!! 40grejerinnan40! Nu blev jag lite sugen på att göra en sån lista! Tack för tips!

  5. Tycker bl.a. att du själv och ett par andra skriver ganska befriande diskbänksrealistiskt om tillvaron. Tycker själv att egen ärlighet runt den ganska oromantiska tillvaron som småbarnsförälder kan vara ganska befriande, även om det finns en del som hellre hade sett att en stannade vid att berätta om söta kommentarer, kloka tankar och gränslös kärlek, som ju såklart också finns där.

    Min vana trogen avslutar jag med ett litet rim om instagrambilden av tillvaron relaterad till verkligheten:

    http://diktafan.se/daliga-vader-och-skrytiga-fader/

    1. Ja märkligt det där att folk tror att den gränslösa kärleken blir mindre om man talar om att barnet varit extremt påfrestande ett morgonrejs…

  6. Mest din blogg faktiskt. Och hormoner o hemorojder o knivlisas. Men mest lugn blir jag av din blogg.

  7. Herregud, som att slå huvudet på spiken. Precis vad jag behövde idag! Jag mår bra av att höra om andra par & deras bråk , alltså inte bra men inger en trygghet att veta att alla andra inte lever rosafluffiga liv där man aldrig blir arg/sur/frostig/irriterad/galen på sin partner. Känns ensamt ibland att tro det… Är just nu inne på dag två av irritation med sambon, funderar på sätt att få oss bli sams. Men man har ju också olika långt dit…
    härligt iaf att läsa din blogg&
    Känna sig lite lättare om hjärtat. Grät tom en skvätt nu ❤️

    1. Olika långt till sams – OOOOH JA! Jag vill bli sams innan jag ens slutat vara sur! hahah! Det vill inte alla inblandade om man säger så …
      ❤❤❤

  8. Din blogg! Känns skönt att veta att jag inte är den enda som tappar tålamodet och skäller på barnen ibland (för ofta). Och använder hot och mutor.

  9. När folk skriver om ungar som inte alltid är så lätthanterliga, t.ex. när du skrev om kex- vs. parkourbarn, eller när Hormonerna skrev om high need babies. Att det inte beror på något en gör som förälder utan på hur barnen ÄR.

    1. Älskade kexbarn-inlägget. Och dina inredningstips! Och även inlägg i allmänhet om att älska sina barn men att inte älska alla delar av föräldraskapet. Och om folk som tvättar sig med barnens våtservetter haha! VEM hinner ens göra ansiktsmasker och allt vad det är. Smörjde mig med bepanthen i ansiktet idag.
      Kram!

      1. Kex- och parkourbarn var ju nån av mina läsare som skrev, så sjukt bra beskrivning!!
        hahah ja ansiktsmask, vad sjutton är det?! Här kör vi bara med springmask ;)

        KRAM!

  10. Bråk är nog det bästa exemplet, för mig. Att ungarna och vardagen är krävande, det delar jag med vänner och offentlighet ganska fritt för det är inte särskilt laddat. Ganska uppenbart att alla sliter med det (”livspusslet” etc). Men bråk och frostiga relationer det är så tabu att jag knappt erkänner det för mig själv, så det är väldigt befriande att läsa om!

    1. Undra om det är för att barnen och vardagen liksom är lite givet att det är kämpigt, men att en relation minsann ska vara stabil, hel och ren? Och liksom målet i livet, den stora kärleken, som är lösningen på allt! Typ?
      Intressant… kan bli blogginlägg om detta känner jag… Men lite läskigt att skriva om…

  11. Du, Louise! Du får mig lugn och skulle jag läsa en enda blogg är det din. Du skriver så klokt och nyanserat om livets alla lägen och sätter ord på sånt jag själv går och tänker på men utan att formulera nåt. Men så läser jag det du skrivit och kan börja djupandas igen, för plötsligt 1. är jag inte ensam och 2. förstår jag lite bättre vad jag känner. Så tack för allt du delar med dig av! ❤

    1. Å tack!! ❤ För mig är dessa kommentarer ett bevis tillbaka på att jag inte är ensam. Så vi gör det tillsammans liksom!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..